Sociologen Stefan Svallfors har regelbundet, sedan 1981 vid sex tillfällen, undersökt svenska folkets stöd för välfärdsstaten. De senaste siffrorna för 2010 visar att stödet för skattefinansierad välfärd är fortsatt starkt och dessutom har förstärkts sedan den förra undersökningen 2002.
Uppemot 75 procent av svenskarna är i dag beredda att betala mer skatt för att finansiera sjuk- och hälsovård, skola och äldreomsorg. Undersökningen visar också att en majoritet av svenskarna vill att välfärden ska finansieras via skatten – och att de anser att egenfinansiering och fler privatiseringar av välfärdstjänster är negativa för samhället. Skattebetalningsviljan är betydligt större än 2002, och misstankarna om att bidrag och tjänster missbrukas mindre nu än för åtta år sedan.
Liknande siffror har presenterats flera gånger under de senaste åren. År 2008 gjorde till exempel SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) en undersökning som visade att uppemot 90 procent av svenskarna var villiga att betala mer skatt för att trygga välfärden.
Flera undersökningar har under de senaste åren också visat att en mycket stor majoritet av svenskarna anser att det är fel att ägare till friskolor och vård- och omsorgsföretag har fri dragningsrätt på vår skattefinansierade välfärd.
I ljuset av alla dessa insikter kan man fundera kring det senaste valresultatet. Hur kunde väljarna föredra den borgerliga alliansen före de rödgröna? De – som så målmedvetet och metodiskt är på god väg att montera ned hela den generella välfärden, sälja ut vår gemensamt ägda välfärd till riskkapitalbolag och skapa en ny marknad för privata vård- och sjukförsäkringar? Hur kunde så många svenskar rösta så tvärt emot sina egna värderingar?
Så här säger Stefan Svallfors själv, citat; ”– Lite tillspetsat kan man säga att den socialdemokratiska välfärdsstaten vann valet men det socialdemokratiska partiet förlorade./…/ – Jag tror att folk i största allmänhet inte ser någon större skillnad mellan de största partierna /…/”
Visst har Stefan Svallfors rätt….
Visst finns det många olika orsaker till att väljarna svek – men den viktigaste, när det gäller den långsiktiga trenden, finns förmodligen i den feghet (eller likgiltighet) som socialdemokraternas ledare har visat under väldigt många år. Partiets toppskickt har till stor del anammat de nyliberala ”sanningarna” om utförsäljningar, avknoppningar och avregleringar – men inte väljarna, och inte heller den alltmer krympande skaran s-medlemmar. Man kan konstatera att en stor del av s toppskikt sedan lång tid tillbaka har tappat kontakten både med väljarna och med de grundläggande socialdemokratiska värderingarna.
Tron på välfärdsstaten och förmågan att se fördelarna med ett jämlikt samhälle tycks vara starkare hos svenska folket än hos många ledande socialdemokrater.
Och, trots att vi i dag kan se allt fler av de nackdelar som den avreglerade och utsålda välfärden och servicen har inneburit – med en mer segregerad skola och vård, kaos i tågtrafiken, och hur välfärdens skattefinansierade tjänster göder riskkapitalbolag (för att ta några exempel) vågade (eller ville) inte s ta striden i valrörelsen – denna gång heller.
Inte heller vågar (eller vill) stora delar av s-ledningen ta verklig ställning för socialförsäkringarna. Det finns en stark rädsla att bli stämplat som ett ”bidragsparti” eller bakåtsträvare om man talar klarspråk – därför har man ofta hållit tyst eller kopierat alliansens retorik. På så vis tror man att man ska vinna väljarna. Men, det är precis som Helle Klein uttryckte det i gårdagens Agenda när hon kommenterade Mona Sahlins tal, citat;
– Att överhuvudtaget kalla socialförsäkringarna för ”bidrag” är ett hån.
Socialdemokraterna biter sig själva i svansen när de tar avstånd från sina egna grundläggande värderingar och försöker kopiera den moderata retoriken – och till viss del politiken.
Glöm aldrig – det var först när moderaterna stal socialdemokraternas retorik om välfärd och arbete som de lyckades vinna väljarna.
*
Fakta: Många vill betala mer skatt
”Kan du tänka dig att betala mer skatt om den går till…” (andel i procent)
| Ja, 2002 | Ja, 2010 | |
| Sjuk- och hälsovård | 65 | 75 |
| Stöd till äldre | 60 | 73 |
| Stöd till barnfamiljer | 39 | 51 |
| Socialbidrag | 25 | 40 |
| Skolan | 61 | 71 |
| Sysselsättningspolitiska insatser | 31 | 54 |
Källa: Välfärdsopinion 2010, Umeå universitet (TT)
*
Till sist… äntligen någon som vågar säga sanningen om Carl Bildt.
Bildt beskrevs förra året av USA-ambassadens högste politiske tjänsteman Robert Silverman som en politiker med stor tro på sin egen makt, med amerikanska ord: ”medium size dog with big dog attitude”.
*
Tidigare bloggposter; Väljarna dömer ut regeringens politik, Därför får vi en rödgrön regering
Bloggat; Olsson betalar, Rasmus Lenefors, Hållplats Hådén, Martin Moberg, Lena Sommestad, Eva Hillén Ahlström, Reflektioner och speglingar, Motvallsbloggen
Media; tv4, svd1, svt, ab1, ab2
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, samhälle, välfärd, forskning, alliansen, ideologi
Ett hjärta RÖTT 
Maja
/ december 7, 2010Bra att Sahlin avgick men som SSU säger, det behövs mer förnyelse. Högerspökena måste rensas ut ur partiet, dom som vill ha ett högerparti kan redan idag rösta på blådårarna!
Friskolorna måste avskaffas, eftersom de utnyttjas av sekter som scientologerna, där barnen för lära sig deras ”eget språk” (=orden betyder något helt annat än för oss) och helt galna värderingar. Denna hjärntvätt får vi dessutom betala till via skatten!
Erik
/ december 7, 2010Svenska folket är villigt att betala mer skatt för att finansiera sjuk- och hälsovård, skola och äldreomsorg men det gäller nog om det verkligen behövs och det inte finns andra, mindre viktiga, skattefinansierade saker att spara på.
Att S förlorade valet ”trots” det starka stödet för välfärdsstaten är ju inget konstigt. Dels så är välfärden redan finansierad med dagens skatter, dels så var finansiering av välfärden inget S gick till val på.
I valet så ville S istället att man som arbetare skulle betala mer skatt för att finansiera lägre skatt åt relativt rika pensionärer och högre bidrag till arbetslösa. Det är inte alls lika lockande som vård, skola och äldreomsorg.
Dudesicle
/ december 7, 2010Klockrent rätt.
S borde slå vakt om det välfärdssamhälle som en gång skapades och som har ett rungande stöd från bred majoritet av svenska väljare.
Det behövs inte ständigt nya ”reformer” när man inte ens har sett till att den grundläggande samhällsservice som vård, skola och äldreomsorg utgör, är adekvat finansierad.
Kerstin
/ december 8, 2010Erik:
Folk snackar så mycket, om sådant de inte har en aning om.
Vad vet du egentligen om människors pensioner. Inte mycket vad jag förstår. En god vän till mig får ut c:a 5.800/månad, och beloppet ska sänkas nu till nyår och vad jag förstår sänkas ytterligare 2012. Hon är inte ensam det kan jag garantera dig och hon har inte valt denna situation själv.
De som måste leva på detta belopp, och det gäller många kvinnor, har det inte så fett. Många av dem kunde inte heller undvika situationen eftersom de hade så att säga ett annat ”avtal” med staten om pensionen före pensionsomläggningen och när detta avtal sedan ändrades, ja då kunde de inte göra något åt saken längre. Då satt de i rävsaxen.
Så ta reda på lite om verkligheten innan du låter fingrarna slinta på tangentbordet.
Daniel
/ januari 3, 2011Hej,
En fråga som enligt mitt förmenande skulle behöva ett svar är: beror det ökade stödet för välfärdsstaten på att borgerliga väljare har förändrat sin syn på ”den ofantliga sektorn” i takt med moderaternas kosmetiska – och delvis reella – förändringsarbete? Om så är fallet, finns det då två tolkningar av välfärdsstaten och där den socialdemokratiska inte har fått starkare stöd? Om världen definieras med breda begrepp kan väldigt olika sakpolitiska reformer rymmas inom samma definitionsram.