Minns ni svårt cancersjuka Anna Olsson? Hon var den första som slog larm om hur regeringens utförsäkringskedja drabbar cancersjuka. När jag den 4 juli 2008 tog upp hennes fall på min bloggpost ”Man skjuter myggsvärmar med luftvärnskanon” -skrev hon själv en kommentar.
Så här skrev hon;
Hej på er!
Vill bara tipsa om radioprogrammet ring P1 från 3/7 och 4/7 där min mamma, jag och Christina Husmark Persson deltar bland många fler. Lyssna på reprisen på webben, http://www.sr.se, gå in på lyssna igen och välj programmet i vänster lista.
Ring P1 är ett favoritprogram. Det känns härligt att människor runt om i Sverige reagerat så kraftfullt, då känner jag att det finns hopp!Kramar till er alla från Anna Olsson i Uddevalla
Ps. På pin kiv så ska jag överleva för att få vara med och rösta bort Alliansen Ds.
I dag ringde hennes mamma återigen till Ring P1. Hon berättade att hennes dotter nu är död, hon överlevde inte sin cancer. Men hennes mamma May kämpar vidare för ett mänskligare samhälle och för mer humana sjukregler. Lyssna på hennes kloka ord här (drygt 21 minuter in i programmet). Lyssna även på resten av programmet med flera kloka samtal.
Låt oss som är kvar i livet uppfylla Annas dröm och rösta bort alliansen. Eller som Annas mamma säger i programmet – rösta bort den inhumana allianspolitik som ”- slår ut de svaga och stödjer de rika”!
Glöm aldrig Anna Olsson!
*
Press; DN1, DN2, DN3, Dagens Arena
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, samhälle, sjukförsäkring, försäkringskassan, anna olsson, cancersjuka
Fille
/ december 4, 2009Jag är skakad. Skakad och rörd till tårar. Det May snackar om ligger bortom den politiska retoriken. Det är verklighet i dagens Sverige. Det vi nu ser i sjukförsäkringen är fruktansvärt.
May såg längre och djupare än dagens Allianspolitiker. Hon såg att problemen med sjukförsäkringsreglerna handlar om mer än hur de cancersjuka behandlas. Reglerna handlar om människosyn och värderingar. Vi kan inte bygga ett bra samhälle om byggstenarna är impregnerade med misstro mot utsatta och sjuka.
Jag håller med May Den människosyn som Christina Husmark Pehrson och Alliansregeringen står för är fruktansvärd. Vi måste rösta bort dem. Tack för mig.
Livsljus
/ december 5, 2009Anna somnade in den 1 December …
Hon finns starkt i mitt sinne och jag hoppas och önskar att många medmänniskor kan minnas Anna som den modiga och klarsynta person hon var.
Känslan av sorg och förtvivlan dominerar ändå livet -nu i december månads första dagar – när det är som mörkast – lämnade Anna oss…
Anna såg tidigt konsekvenserna och den då föreslagna och genomförda förändringen i sjukförsäkringssystemen. Hon var insatt i hur byråkratins irrgångar och malande kvarnar fungerar.
Hon och hennes mor hade modet och styrkan att argumentera för denna ytterst viktiga förändring som låg framför oss – då sommaren 2008.
Modet att – trots Annas vidriga sjukdom – ställa upp i media och ge budskapet ett ansikte.
Livet går vidare – likaså reaktionen mot det omänskliga och kalla systemet – men livet blir sig aldrig likt utan Anna… Världen en mer enslig plats…
Många tankar till Annas mamma May (och Leif mfl.)
som tvingats följa sin dotter ut ur livet…
Det här är rader som handlar om mer än den svenska sjukförsäkringen – de berör saknaden efter en väldigt fin människa och väcker oss återigen med sanningen att vårt liv är en ytterst osäker fordran och vars eviga ”bortre parentes” är oundviklig för oss alla…
Medkänsla Socialism Rättvisa - Peter Warnström
/ december 5, 2009Det värsta är att denna nyliberalism inte bara finns inom alliansen utan har genomsyrat hela samhället och även vänsterpartierna. Vi ska ha en ny regering men vi ska också ha ett S som återgår till en medkännande reformistisk och socialistisk grundsyn. Det finns kritik att framföra även mot koalitionens förslag.
(Veckans bloggpost: En Dörr In – En samlad utvärdering…)
Anna
/ december 5, 2009Anna Olsson skrev även på min blogg 2008, när denna fråga först uppmärksammades i media. Ja, för att hedra hennes minne och alla andras som kämpat både mot svår sjukdom och för sin rätt till ersättning ska vi fortsätta att agera för en ny politik, en ny regering och en nytt och mer humant sjukförsäkringssystem.
Johanna
/ december 5, 2009Man funderar över VARFÖR inte oppositionen begär misstroendevotum INNAN hela socialförsäkringssystemet har slagits ut… För ju mer som rivs ner desto mer måste ju byggas upp igen. Och det lär inte bli lättare med tiden…
Och nej; jag tror inte att NÅGON kommer att glömma Anna Olsson; inte någon med ett hjärta i kroppen i alla fall…
Jag kommer då aldrig att göra det!!!
Nemokrati
/ december 5, 2009Det här är det bästa och viktigaste inlägget jag läst. Det handlar om människosynen, själva människovärdet. En människas rätt att finnas till för sin egen skull.
Alla har vi den rätten och den är grundlagsstadgad och finns i alla dokument som Sverige någonsin ratificerat – och särskilt i Europakonventionen som gäller i hela Europa.
Om inte Alliansen blir bortröstad – och en grundlig debatt om människovärdet tas, dvs den s k arbetslinjen ställs under lupp så är hela människovärdet hotat på ett sätt som vi inte erfarit på många decennier.
Bort med alla politiker som resonerar i de här inhumana termerna. Vi är alla människor och alla kan drabbas av sjukdom – och även om vi inte gör det, så är det vår plikt att stå upp enade i kamp för att försvara vår gemensamma mänsklighet.
En hälsning till Annas mamma med många många tankar om modet att våga stå upp och hävda dessa rättigheter trots den fruktansvärda behandling som de blivit utsatta för. Jag sänder mina starkaste sympatier och hälsningar och känner skam över att betala skatt till ett system som behandlar människor på detta fruktansvärda sätt.
Bort bort bort med såna politiker!!!! NU!
Nemokrati
/ december 5, 2009Jag håller också med Peter Warnström som påtalar att diskussionen behövs inom S – inte minst med tanke på hur de inom S behandlat de traumatiska flyktingbarnen – se Tamart Gellers bok – ”De apatiska”.
Därför tycker jag hela pratet om ”arbetslinje” skall bort en gång för alla. En människa är mer än det arbete hon producerar och ett användande av ordet ”arbetslinje” påminner om inskriptioner från 30-talet – Läs också boken ”De fattiga i Lodz” – så får man än klarare bild av vad som kan hända om människor bara lyder och tror att de kommer att bli väl behandlade bara de arbetar sig till döds.
Vi måste bort från den här 30-talsagendan.
Hela socialdarwinismen och dess arv måste bort bort bort! En gång för alla.
En människa har ett värde – orubbligt skall det vara och inte villkorat. Då har vi övergått i barbari och skräckvälde.
Nemokrati
/ december 6, 2009Ursäkta Gellert Tamas – skrev fel.
Simone
/ december 6, 2009Jag kopierade en hel del av det här och länkade dig.
Sådana stölder hoppas jag är okej.
torbjörn
/ december 7, 2009snyftreportage – när det handlar om att rätta mun efter matsäcken. livskvalitet handlar inte om enbart om pengar från försäkringskassan.
Medkänsla Socialism Rättvisa - Peter Warnström
/ december 7, 2009Håller fullständigt med Nemokrati igen som vanligt och jag har t.o.m citerat Nemo (med länk) på min senaste bloggpost, hoppas att det är OK Nemo?
För den egoistiskt lagde har jag roat mig med att göra ett överslag på en medelsvensson som har förvärvsarbetat i 30år. Han har betalat in nära 700 000 till sin sjukförsäkring genom avstått löneutrymme (del av arb.giv.avg). Detta skulle vid behov ha räckt till många års sjukskrivning på heltid, pengar som nu har STULITS genom att erbjuda en sjukförsäkring som inte ens hundarna vill pinka på!
Förlorarna på detta är naturligtvis först och främst de som har och har haft oturen att drabbas av allvarliga och långvariga sjukdomar, men även hela svenska folket i övrigt som inte längre har en sjukförsäkring värd namnet!
Och härmed ska Naziansen avsättas, det rödgröna förslaget omarbetas och sjukförsäkringen till fullo återställas!
Jack
/ december 7, 2009En varm kram till May, Annas mamma. Vi är många som beundrade din dotter och nu beundrar dig. Tillsammans ska vi skapa ett humanare samhälle! Kram!
ett hjärta rött
/ december 7, 2009En dikt som passar här (del av)-
tala
du som ännu har läppar
tala
tala med grannarna i farstun
tala med folk på gatan
och i tunnelbanan
…
tala
du som ännu har läppar
ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar
och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många
av oss
beväpnar sig med ord
tala tala
det är vår skyldighet
mot dem som talade
medan de ännu
hade läppar
– Helga Henschen
Nemokrati
/ december 8, 2009Jag måste säga att jag får avsmak av det inlägg som ”torbjörn” bidrar med här: ”rätta mun efter matsäcken”.
Talar du så till döende och sjuka människor? Vem är du?
Om jag var du skulle jag skämmas.
Nemokrati
/ december 8, 2009Till Peter Warnström – förväxla inte mig med någon som kallar sig Nemo.
Du vet, jag kallar mig Nemokrati. Det är en skillnad.
Du får gärna citera mina inlägg – men jättebra om du sätter citattecken och hyperlänkar så att man ser varifrån citatet kommer.
blues
/ december 9, 2009När jag gjorde, eller försökte göra samma sak som Anna, efter bara en dag, då hände det – ingenting. Jag ringde inte till P1 utan skrev ett öppet brev till Aftonbladet och DN i önskan att de skulle kanske publicera det jag var utsatt som cancersjuk under ungefär samma tid som Anna. Men icke.
Jag kommer ihåg att det var bl.a. lars Ohly som Annas mamma tog kontakt med under de första dagarna och tack vare hans goda insatser (förmodligen ett rejält snack med fru HP) då hände det saker och ting – hon bad om ursäkt dan efter.
Så stod det på hans bloggsida och jag läste det som han beskrev och gjorde och så skrev jag personligen ett mejl till honom – jag trodde han skulle hjälpa mig också. Men icke. Varken nån hjälp eller nåt mejl från honom.
Det som gjorde att jag försökte reagera och göra samma sak som Anna var att jag blev uppringt under samma tid som Anna av min handläggare på F-kassan som var intresserad av utvecklingen av min sjukdom och att tiden för min sjukskrivning snart löper ut. En av hennes många frågor var: ”Men när ska du dö?” Hon var rak på sak och jag var – paff. Det var strax efter att jag avslutat min cytostatikabehandling som ledde till att jagtill slut hamnade i koma och låg på akuten i falun och höll på att dö. men ingen kunde säga när. Så jag viste inte vad jag skulle svara till henne. Men – om läget skulle förvärras så skulle jag på något sätt kontakta henne, sa hon, och tala om att det oundvikliga närmar sig. Ja kände mig så förnedrad, maktlös, nedsparkad totalt och liten och obetydlig. Sen kom Husmark-Pehrsson med ursäkt och jag fick förlängt sjukskrivning.
Så kan det gå, beroende på vem man ringer eller pratar med, vilka som är intresserade av att stoppa eländet och ställa upp osv. osv.
Jag är uppriktigt ledsen för att Anna dog, men snart är det min tur, verkar det. Men att jag ska ringa, skriva eller be nån ”hjälpa mig” i fortsättningen, speciellt media eller nån av våra politiker – glömm det.
Republikmannen
/ mars 30, 2010Så går det när Svenske medborgaren är ryggradslös och inte kör en landsomfattande strejk tills regeringen ger folk deras sjukslantar.