I dag kom så äntligen Borgs budget. Vi har redan fått smakbitar på vad vår ytterst ”generösa”, ”kompetenta” och ”ansvarstagande” regering vill satsa på under de närmaste åren. Men vad innebär egentligen Borgs budget? Varför är det plötsligt så viktigt att ”storsatsa” på snart sagt alla områden? Varför satsade Borg inte tidigare under finanskrisen – när alla ekonomer och experter menade att det var viktigt att föra en expansiv politik.

Läser två intressanta artiklar i ämnet som förklarar, var och en på sitt sätt, hur och varför Borg plötsligt inte längre vill ”spara i ladorna” utan istället öppnar penningpungen och ”storsatsar” så att alla budgetramar sprängs.

Björn Elmbrant ifrågasätter Borgs avsikter, citat;

/../

I Sverige köper vi färre bilar, kläder och skor, orderböckerna blir tunnare, annonseringen i tidningar och TV faller, och varseln och konkurserna ökar. Mot den bakgrunden är det högst välkommet att finansminister Anders Borg i dag lägger fram en expansiv budget.

Men betyder det att han numera blivit anhängare av en aktiv konjunkturpolitik – att man ska parera efterfrågefall med statsutgifter som ökar efterfrågan?  Nej, det som skett i det förflutna tyder på att Borg mest spelar teater inför valet 2014./…/

Martin Klepke förklarar varför Anders Borg nu har ”kniven mot strupen”, citat;

Det vilar något masochistiskt över Anders Borgs näst sista helårsbudget under mandatperioden.
Här finns ett ”kniven mot strupen”-syndrom som skulle ha varit onödigt om regeringen bara insett effekterna av sin egen politik i ett tidigare skede./…/

Borg tror också att arbetslösheten minskar mer än vad alla andra tror, något som ger ännu mer till statskassan.

Det måste han skriva, annars hamnar budgeten på minus redan från start.

Det handlar alltså om en ren skönmålning av framtiden för att undvika röda siffror redan i budgetprognosen.

Det här är en situation som Borg hamnat i fullständigt i onödan.

När vänsterblocket förlorade valet 2006 uppvisade statens kassa ett överskott på 70 miljarder kronor. Det var pengar som de borgerliga genast använde till omfattande skattesänkningar.

Här finns jobbskatteavdragen och skattesänkningarna till företag i form av sänkt arbetsgivaravgift, indirekta stöd till företagen i form av rut, rot och sedan årsskiftet även sänkt krogmoms.

När det efterlämnade överskottet inte räckte valde regeringen Reinfeldt att sälja ut statliga företag, tills det inte fanns så många statliga företag kvar att sälja, förutom dem som undantagits från försäljningsplanerna.

Och där står man nu.

Överskottet är slut.

De statliga företagen är sålda.

Men arbetslösheten är samtidigt på väg att nå rekordsiffror, ungdomsarbetslösheten är gigantisk, ”Långtidsarbetslösheten skenar” som Dagens Industri skrev förra veckan, andelen sysselsatta sjunker, och infrastrukturen är som sagt på väg att rasa samman.

Till det kommer en ekonomi i omvärlden som inte verkar kunna ge särskilt stort tillskott till den svenska statskassan.

Och valet närmar sig.

Det är faktiskt ganska förståeligt att Borg då kastar in en rad satsningar i ett försök att vända skutan, trots att pengarna inte finns.

Men talet om att Borg och regeringen Reinfeldt står för ansvar och god hushållning med plus och minus i statskassan, den tiden är uppenbart förbi.

*

Tidigare Bloggposter;

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista
Forskarna sågar Borgs politik på punkt efter punkt
Borgs budgetbluffar och budgetstölder

Missa inte; Ljugarpartiet Moderaterna

Bloggat; Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Supermiljöbloggen, LO-bloggen

Media; ab1, da1, Ab 1, 2, SvD, DN 1, 2, SVT, SR, RoD 1, 2, 3,4, GP 1, 2, Expr 11, 2, 3, 4, 5, 6, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SR 1, 2, 3, 4, 5
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, budget, anders borg, alliansen