Retoriska kullerbyttor räddar inte klimatet

FN:s klimatmöte i Köpenhamn ser ut att bli en stor besvikelse. ”Situationen är allvarlig”  –  inte bara för mötet utan även för klimatet, miljön och för oss alla.

Nya forskarrapporter har haglat in under veckan, och vi är nog många som knappt orkar eller våga tänka på framtiden – vad som kan hända om vi fortsätter som nu. Det är bråttom – men världens politiska ledare försöker slippa undan och tycks vara mer intresserade av att vinna nästa val än att försöka förhindra de allra värsta konsekvenserna av vår vanskötsel av planeten. Utan politiskt ledarskap och politiska beslut blir det förmodligen omöjligt att vända utvecklingen snabbt nog.

Fredrik Reinfeldts agerande på miljöområdet är till stor del ett sorgligt kapitel. Före valet 2006 sa Reinfeldt att ” – miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna”. Sedan följde en slags läpparnas bekännelse, där man försökte övertyga både sig själva och omvärlden om hur mycket miljön och klimatet betydde för partiet, man till och med funderade på att kalla sig ”det nya miljöpartiet”. Men det mesta förblev tomma ord.

Man vill inte gå före – gör inte andra så gör inte vi – är  M:s sandlådepolicy. I lågkonjunkturen finns alla möjligheter att storsatsa på ny miljöteknik och forskning – istället prioriteras fortsatta skattesänkningar för lånade pengar.

Ja, hur prioriterad är egentligen frågan för M när statsministern nyligen sa så här om att Sveriges nya kommissionär i EU ska ta hand om ”polisfrågor” – tidigare har man haft miljö och klimatkomissionären – ”Det är den tyngsta posten Sveriges någonsin haft”

Nu senast skröt statsministern med att man satsar 8 miljarder till klimatåtgärder i fattiga länder – när det egentligen är ”ompaketerade biståndspengar”.

Citat, SvD Brännpunkt – Fult spel om klimatåtaganden;

Att som Sverige använda pengar ur biståndsbudgeten för att bekosta klimatåtgärder är att låta världens fattigaste betala våra klimatsatsningar. Biståndspengarna är redan avsatta, och behövs, till fattigdomsbekämpning som att exempelvis minska mödrad ödlighet, ge fattiga flickor mediciner mot hiv/aids eller en chans att gå i skolan. Enkelt förklarat bör klimatfinansieringen inte uppfattas som bistånd utan som skadestånd för de problem som de rika ländernas klimatdestruktiva utveckling orsakat.

….

Vi har länge varnat för att Sveriges dubbla bokföring i det här avseendet riskerar att ge klartecken för andra EU-länder att följa efter. Resultatet blir förödande för EU:s samlade biståndsmedel och utgör ett allvarligt hot mot förhandlingarna i Köpenhamn. Inget utvecklingsland har anledning att skriva under ett avtal som grundar sig på sådana orättvisa förhållanden. Sverige och EU måste visa verkligt ledarskap, vilket i det här fallet betyder nya, friska pengar – inte gamla.

Vi kan aldrig lösa klimatproblemen genom att försöka dribbla bort korten eller göra retoriska kullerbyttor. Det behövs verklig handling – nu!

Det räcker inte heller att förlita sig på att ”den fria marknaden” och girigheten ska klara av att lösa problemet.  Handeln med utsläppsrätter har till exempel visat sig vara en grogrund för bluff och båg. Bara i EU uppskattas förlusterna för skattebetalarna motsvara 52 miljarder kronor. Den ”gröna guldrush” som handeln med utsläppsrätter har blivit kommer inte att rädda planeten. Den är bara en fortsättning på tanken om att allt kan köpas – allt kan säljas. Ja, till och med luften vi andas.  Så länge det finns pengar att tjäna – vem bryr sig om klimatet?

Ann-Charlotte Marteus skriver så här i Expressen, citat;

Växthuseffekten är ett gigantiskt marknadsmisslyckande, betingat av att det inte finns något pris på atmosfären. Det inser kloka ekonomer, även liberala sådana.
Ett rejält pris på växthusgaser måste sättas – och under trycket från den tvångströjan kan förhoppningsvis vår arts uppfinningsgeni leda oss till gröna lösningar.
Men utan restriktioner och nödvändiga försakelser kan kyliga liberaler komma att möta samma öde som de listiga lirare som ignorerar brandlarmet, och sitter kvar med fötterna på bordet:
De blir stekta.

*

Bloggat; Röda Malmö, Kildén & Åsman, Mats Engström, Jinge, Röda Berget,

Netroots

Press, miljö, klimat; AB1, AB2, AB3, AB4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5,

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, köpenhamn, samhälle, fredrik reimfeldt

Publicerat av Ilse-Marie den december 17, 2009

https://ilsemarie.wordpress.com/2009/12/17/retoriska-kullerbyttor-raddar-inte-klimatet/