Från ”bidrag” till bidrag – moderat arbetslinje?

Regeringens experiment med sjuka och funktionshindrade fortsätter…

Expressen i dag, citat;

Eftersom regeringen vill att fler ska arbeta i stället för att få bidrag kommer de närmaste tre åren 60 000 personer att slussas ut från den tidsbegränsade sjuk- och aktivitetsersättningen, så kallad tillfällig förtidspension. De som efter tre månader bedöms vara för sjuka för att arbeta kan då bli sjukskrivna. Men för att få ersättning från sjukförsäkringen krävs sjukpenningsgrundande inkomst.
De 16 000 som helt eller delvis saknar SGI riskerar därför att bli beroende av socialbidrag.

Visst är det intressant, men samtidigt sorgligt, att se hur borgarpressen vrider och vänder på orden så till den milda grad att det ibland blir helt absurt.

Man slänger alltså, under de närmaste tre åren, ut 60 000 med sjuk- och aktivitetsersättning från sjukförsäkringen och räknar kallt med att runt 16 000 av dessa kommer att bli beroende av socialbidrag.  Om man nu ska envisas med att kalla sjukersättning för ”bidrag” så kan man väl åtminstone säga så här;

– Vi vill att sjuka ska få bidrag istället för bidrag.

Men ni hör ju själva hur enfaldigt det låter 😉

*

Tidigare bloggposter;

Sanning och konsekvens för Reinfeldt
Människor krossas när M gör omelett
Behjärtansvärda diagnoser – sortering av sjukdomar
*

Bloggar; S-buzz, Eva-Lena Jansson, Björn Andersson, Vänstra stranden

Media; Expr1, Expr2, Expr3AB1SvT,

Stoppa utförsäkringarna, gör om , gör rätt

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Advertisements
Lämna en kommentar

18 kommentarer

  1. Eva

     /  december 17, 2009

    Olle Svenning skrev en lysande ledare i Aftonbladet 13 december- det är bara att hålla med: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ollesvenning/article6283171.ab

    ”Ibland kan man iaktta när en regering rämnar, politiskt och moraliskt. För Fredrik Reinfeldt och hans statsråd inträffade detta magiska ögonblick i veckan. 17 000 (inom några år kan det bli 50 000) sjuka människor fick beskeden: ni kostar för mycket, era rättigheter och er försörjning måste drastiskt försämras. Ni ska omskolas för arbetsmarknaden. Varseltiden skrivs till några veckor.

    När cancerläkare varnat för förfärande konsekvenser preciserade sig regeringen: Sjuka med metastaser kanske inte behöver stå i den oändliga arbetsmarknadskön. Den begränsningen ska, antar regeringen, uppfattas som humanitär, en gest mot dem där cancern hunnit gröpa ur kroppen. Kanske skulle de svårast sjuka ha svårt att konkurrera. Massarbetslöshet råder och arbetsgivare­ anställer bara i yttersta undantagsfall sjuka­ eller långtidsarbetslösa. Och då ­oftast mot statlig betalning.

    Vanligtvis betraktas arbetslöshet som ett grundläggande samhälleligt ont. För regeringen är det de arbetslösa som är problemet. Den sociala frågan har blivit individuell och privatmoralisk. Därför skärps kraven på dem utan jobb.

    A-kassan rustas ner, ersättningsnivåerna­ i försäkringssystemen sänks kraftigt.

    Den arbetslöse måste acceptera förelagda jobb, också om lönen är runt 11 000 i månaden. Runt om i Europa talar man om Generation 1?000. ­Arbetande fattiga som tjänar 1?000 euro i månaden. Vi är på väg dit. Reinfeldt är öppenhjärtig, åtminstone inför europeiska medier: Vi vill ha en arbetsmarknad för okvalificerade. Och i den sortens branscher behöver man ­inte ens kunna tala svenska, sa han till Le Monde.

    Den ideologiska överbyggnaden kallas utbudspolitik. Medborgare ska stå till ­arbetsmarknadens förfogande, också till de eländigaste villkor. Huvudproblemet är: det finns inga jobb. Allra minst för de bortåt 200?000 som sedan flera år varit arbetslösa. Utanförskapet, som Reinfeldt skulle bekämpa, har vuxit med en kvarts miljon under hans regeringstid.

    Den stora gruppen marginaliserade ges ingen kvalificerad arbetsmarknads- eller vuxenutbildning. De kan möjligen överlämnas till en mer eller mindre privatiserad arbetsförmedling som ofta köper utbildningstjänster från charlataner. (Aftonbladet har visat det i en artikelserie).

    Utbudspolitiken sprack som idé och praktik när den visade sig att också långtidssjuka, med deltidsjobb eller i rehabilitering, ska drivas in i torftiga arbetsmarknadsprogram och till ersättningar så låga att socialbidrag kan bli oundvikliga.

    Helsingborgs symfoniorkester redogör för ett fall som blir klassiskt. En violinist, snart färdigrehabiliterad, tvingas av regeringspolitiken bort från orkestern och in i åtgärder, kanske i arbetslöshet.

    Möjligen inget problem för en regering som använder platt-tv som kulturpolitiskt emblem.

    En grundläggande idé i välfärdssystemet är riskspridning. Medborgaren försäkras för olika risker i livet, sjukdom och arbetslöshet exempelvis. Stat, fack och arbetsgivare bär upp systemet. Samhällsmedborgarna delar någorlunda ­solidariskt på kostnaderna för dessa ­risker.

    Denna anständighetens princip är på väg att suddas ut. Regeringen vräker, bokstavligen, ut ansvaret på de mest utsatta. Trygghetssystemen skärs ner, en tvingande låglönemarknad öppnar sig, usel ­arbetsmiljö kan accepteras, anställningsskydd och fackliga rättigheter ska däremot bekämpas. Dessa något abstrakta begrepp har den senaste tiden konkretiserats av sjuka som berättat om hur ­deras värld och villkor kan vara på väg att ­raseras. De avslöjar regeringen Reinfeldts moraliska nederlag. Detta följer, är jag övertygad om, av borgerlighetens ­generellt sett inskränkta sociala perspektiv. I det ryms i stort sett bara medelklassen och de välbeställda. Klassamhället förnekas, också när det blir alltmer och skrämmande väldokumenterat. Precis som i hela Europa.

    I den gamla italienska kampsången Avanti Popolo, olyckligtvis mer långlivad än hela det landets vänster, lyder en ­mening: Den som inte arbetar ska inte få äta.

    I Bibeln återkommer en liknande formulering.

    Kan det vara därifrån Fredrik Reinfeldt hämtar ideologisk inspiration?”

  2. Du skriver så bra och ibland när jag läser tänker jag ”det var ju det jag ville ha fram” 🙂
    Bara det att min fibrohjärna ibland hoppar över både ord och hela meningar när jag skriver men jag tror ändå mitt budskap går fram 🙂
    Ditt budskap går fram, tummen upp för din blogg! 🙂

  3. Klara-Bella

     /  december 18, 2009

    Ovanstående kommentarer behöver egentligenn inget mer inlägg i denna fråga, men vill i alla fall passa på och lyfta fram vissa andra fisigheter, som Nya Alliansens arbetsmarknadsminister, Littorin, den falska ekonoministern hela tiden lyfter.
    Ett är problemet är skatten för tillhöra akassan, som ju enligt honom, idag krävs in betalning för på enligt PROGNOSEN framåt i tidens spåkula av av antatalet arbetslösa.
    Nu visar det sig att flera akassor alltså tvingats kräva in FÖR MYCKET I A-KASSE-SKATT.
    Problemet NU är flera av dessa som av LITTORIN tvingat betala in för mycket AKasse-SKATTT har dött under året, och då hör och häpna, då¨KRÄVERN LITTORIN SJÄLV dessa pengar!

  4. ELL

     /  december 18, 2009

    En modern gåta

    Vem är arbetslös trots att hon har arbete?
    Vem är sjuk trots att det magiska datumet är här?
    Vem saknar arbetsförmåga men måste delta i arbetslivsintroduktion?
    Vem har jobbat i alla år och missat att bli introducerad?
    Vem måste skaffa sjukintyg av läkare trots att hon tillhör Af?
    Vem tänker överklaga till länsrätten att verkligheten överträffar bedömningen?
    Vem ämnar skriva till Fk att hon försämras av att förnedras?
    Vem måste söka tjänstledigt från sitt jobb för att lära sig söka jobb?
    Vem minns att a-kassan ska ha arbetsgivarintyg?
    Ska arbetsgivaren ha a-kasseintyg då?
    Och vart skickar vem tjänstledighetsintyg?
    Vem måste lyda när myndigheten kallar?
    Vem försökte vägra men hotades med inget SGI?

    Vem hade trott att det fanns en given ordning?
    Först vila, botas och bli frisk.
    Sen rehabiliteras och träna.
    Till slut tillbaka i arbete blott en dag ett ögonblick i sänder.

    Vem trodde att frisk var ett krav för att arbeta?
    Vem tror du att du är, egentligen?
    Känn dig tillstukad, du är besegrad, du är på Af.
    Nu är det sjuknärvaro som gäller.

  5. applåd till dig ”bidrag till bidrag” klockrent *L*

  6. Sari

     /  december 18, 2009

    Tack alla ni som stödjer oss som är sjuka. Vi själva kanske inte orkar. Och tack Ell och ”Från bidrag till bidrag”träffsäkert….
    Konsekvenserna av utförsäkringen av människor drabbar oss inte bara ekonomisk utan våra hälsa riskerar att försämras. Jag själv mår sämre på grund av oro inför framtiden. Jag mår sämre på grund av att jag skulle behöva en behandling som jag inte har råd med. Då jag kommer att få aktivetetsstöd med 223 kr om dagen alltså 4460 kr i månaden före skatt, vilket ingen i Alliansen pratar om. Behandlingen kommer att kosta mig 1500 i månaden. Jag förlorar min Afa ersättning på ca 1000 kr per månad då jag ju inte längre är sjuk utan ju är utförsäkrad från fk.
    Jag kan inte gå till socialen för då kräver dom väl att vi ska sälja huset vi bott sedan i 15 år tillbaka. Det skulle drabba även mina barn hårt.
    Så jag är tvungen att inte ta behandlingen som skulle hjälpa mig mot värken.
    Jag har inte cancer, men har andra sjukdomar. ”En olycka kommer ju sällan ensam” heter det väl.

    Från en kronisk sjuk

  7. simon

     /  december 18, 2009

    jo, visst blir det (med din argumentation) från ett bidrag till ett annat men om du vänder på det blir det ju också samma sak…så vad är problemet?

  8. Sari

     /  december 19, 2009

    Simon, skillnaden är ju summan på bidragen. Vi som är sjuka borde ju ligga på FK’s bord. Inte på arbetsförmedlingens, för då borde vi sjuka ju ses som arbetsföra, det är ju problemet alla är ju inte arbetsföra.
    För oss som varit sjuka i mer än 5 år och inte arbetat., får ingen A-kassa istället får vi s.k. aktivetetsstöd a’ 223 kr om dagen. Det finns ingen som kan leva på den summan i Sverige.
    Varför kan inte jag som är bevisat sjuk fortsätta vara kvar under Fk’s regi. Sedan gå ut och arbetspröva. Funkar det för mig att arbeta…fine skriv över mig till af. Annars får de väl få låta mig bli frisk/eller vara sjukskiven en tid till. Tyvärr så är det ju svårt för en som är kronisk sjuk att bli frisk. Med det sagt är det ju inte omöjligt för en del kroniskt sjuka att jobba viss tid. Andra klarar det inte alls. Men vi måste ju få prova under humana former!

    MVH från kronisk sjuk

  9. simon

     /  december 19, 2009

    Sari:

    Det var en retorisk fråga eftersom jag inte tycker argumentationen ”från ett bidrag till ett annat bidrag” stämmer. Och det verkar ju som att du inte heller håller med om det.

  10. Eva

     /  december 19, 2009

    Jag vill tipsa om ännu en bra artikel med titeln ‘Oaptitligt skådespel om ”bidragsfusket”’, som lägger fakta på bordet, och vederlägger alla myter om att ‘bidragsberoendet’ skulle ha ökat: http://www.etc.se/artikel/16221/det-oaptitliga-skadespelet-om-bidragsfusket.

    ”Uppgifterna om bidragsfuskets omfattning och underminerandet av socialförsäkringssystemet är inget annat än förrädisk propaganda. I själva verket har utgifternas andel av BNP inte ökat alls”, skriver Daniel Ankarloo, fil.dr. i ekonomisk historia.

    ”Den grundläggande frågan är ju inte ”fusket” som sådant, utan
    1) finns det några som helst bevis för att ”fusket” över tid ökar?
    2) I vilken mån påverkar det påstådda fusket socialförsäkringarnas finansiella ställning?
    3) Finns det överhuvudtaget några bevis för att kostnaderna över tid ”skenar iväg” på ett okontrollerat och ofinansierat sätt?

    Några citat från artikeln, där han svarar på frågorna:
    ”För det första är socialförsäkringens samlade utgifter LÄGRE under hela 2000-talet än det var år 1980! … Eller annorlunda uttryckt, efter en stigande trend under 1980-talet, har sedan 1990 och framåt de relativa utgifterna i socialförsäkringarna MINSKAT under 16 år! Dessutom – drygt hälften av hela den löpande utgiftsökningen i socialförsäkringssystemen har skett i pensionerna.

    Idag är utgifterna för ”ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp” i förhållande till BNP betydligt lägre än de var 1980! … År 2006 var alltså de relativa utgifterna i ”ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp” motsvarande 42,5 miljarder kronor lägre än de var 1980!

    Så låt oss då låtsats om att ”bidragsfusket” existerar, ja, t o m att ”95 % av svenskarna kringgår välfärdssystemet”. Har detta lett till ökande utgifter i systemen den senaste 25-årsperioden? Svaret är NEJ! Och än mer, i sjuk- förtidspensions- och familjeförsäkringssystemen har kostnaderna sammantaget faktiskt relativt sjunkit!

    Om välfärdssystemen trots detta mister sin legitimitet, har det inget med den finansiella utvecklingen i socialförsäkringssystemet att göra, utan med den snedvridna, obalanserade och direkt förrädiska propaganda om ”bidragsfusket”, som pumpas ut i det offentliga rummet.

    När denna snedvridna propaganda dessutom tas till intäkt för att strama åt i systemen, höja egenavgifterna i A-kassan, bara för att övergöda den ytterligare, och direkt jaga de som blir sjuka, arbetslösa och utslitna av en allt hårdare kapitalistisk verklighet, då blir det hela direkt oaptitligt. ”

  11. Men alla har vi väl träffat någon som fuskat? JAG har fuskat, ni har säkert gjort det. Så fusket finns. Och i några fall systematiskt. De flesta av oss har bara fipplat i marginalen.

    Det har också funnits en tendens att bidrags- och försäkringssystemet använts som en pusselbit i det egna självförverkligandet, alltså för att kunna hålla sig kvar i sin hembygd eller fortsätta hanka sig fram på marginalen.

    Det här är inget vi behöver förneka för att kunna angripa Alliansens politik. Att deras politik blivit en jakt på cancersjuka och fått en massa orimliga konsekvenser behöver inte förtränga det faktum att försäkringssystemet ibland överutnyttjas och att fokus ska vara arbetslinjen.

    Alla som kan bidrag med en insats ska också göra det, punkt slut. Men det måste ske på ett rimligt sätt.

  12. Eva

     /  december 20, 2009

    Jag har ALDRIG fuskat med sjukförsäkringen, däremot har jag jobbat trots att jag varit sjuk och borde stannat hemma!

    Hade jag haft vett att gå hem i tid, och inte jobba så mycket mer än jag bort, hade jag inte setat här i flera år med en utmattningsdiagnos, som aldrig verkar försvinna helt.

    Kunde jag få ett piller – eller vad som helst – så jag bleve av med den, skulle jag vara oerhört tacksam! Och den som till äventyrs tror att utmattning bara är ‘inbillning’, och att man bara ‘kan ta sig i kragen’ lovar jag: du får över vårdnaden av den här utmattningen omedelbart, och jag vill inte ens ha besöksrättigheter!!!

  13. Stig-Björn, jag är en ”vanlig” arbetare och jag har faktiskt aldrig fuskat med sjukförsäkringen heller (se Eva), och någon annan försäkring eller bidrag har jag aldrig behövt använda. Jag tror inte heller att jag är ensam. Tvärt om – jag har väldigt många arbetskamrater som liksom jag istället ofta jobbar trots att de är egentligen är sjuka.

    Generellt är nog ”sjuknärvaron” betydligt större än fusket.
    Och ”sjuknärvaro ökar risken för dålig hälsa på lång sikt” – se ny forskning från KI professor Gunnar Bergström.
    http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=81727&l=sv&newsdep=130

    Du slår in öppna dörrar Stig-Björn. Varken jag eller någon annan (vad jag vet) har påstått att det inte förekommer fusk, det är klart det gör. Men den borgerliga regeringens kollektiva bestraffning av människor som drabbas av sjukdom eller som har arbetat i hela sitt liv och slitit ut sig och behöver få stöd och hjälp är både hjärtlös och i långa loppet verkningslös mot de orsaker som orsakar ohälsa.

  14. Att du har fuskat, Stig-Björn, får stå för dig. På andra känner man sig själv, brukar det heta. Om jag använder samma uttryck, så finns inga fuskare. Jag har nämligen aldrig fuskat :).

    Jag är helt övertygad om att fusket inte alls når den omfattning som du nu ger uttryck för och det är heller inte det denna debatt handlar om. Den handlar om sjuka som inte får vara sjuka färdigt, den handlar om datum och utförsäkring, s.k. stupstock. Vid ett visst datum säger lagen att en som är sjuk är frisk. Den handlar om sjuka som inte blir trodda och specialistläkarkompetens som underkänns av handläggare vid Fk. Herregud, du vet ju precis vad det handlar om. Att alliansen skiter i de sjuka och att vi gemensamt måste få vårt parti att inte göra samma sak.

    /Eva

  15. mammamia

     /  december 20, 2009

    Stig-Björn; Så klart att alla ska göra en insats men varför räknas inte de viktigaste insatserna,tex att föda,ta hand om barn och se till att (iaf försöka) de blir goda samhällsmedborgare??

    Vi föräldrar har ett helvet för vi gör ett stort och viktigt jobb och räknas på nåt sätt som samhällsparasiter som inte vill jobba..MEN barnen då? Vad blir det för goda medborgare av ungar som växer upp på dagis och fritids?

    så låt denna stora insats räknas och ge föräldrar lön så de kan ta hand om de sina. ty barnaåren varar inte hela livet!

    Ropen skalla medborgarlön åt ALLA

  16. Sari

     /  december 21, 2009

    Det är Ok Simon. God Jul

  17. Jag skulle vilja säga att det handlar om mer än ”summan på bidragen”.
    Sjukförsäkringen är inget bidrag – hur många gånger moderater och andra nyliberaler än upprepar den lögnen.

    Det är en försäkring, solidariskt betalad via skatter och avgifter. Alla som drabbas av sjukdom bör omfattas, inte som idag kastas ut efter bestämda tidsgränser oavsett hur sjuka de är. Det handlar om en försäkring – inget bidrag.

  1. Socialbidragsministern har gjort det igen « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: