Reinfeldts misslyckade slav- och bidragsmarknad

”Sysselsättningsfasen” lär vara det nya namnet på Fas 3. Men lika lite som Moderaternas namnbyte till ”nya Arbetarpartiet” hade någon effekt på deras politik har namnbytet på Fas 3 haft någon effekt på denna legaliserade och statsunderstödda slav- och bidragsmarknad. Förmodligen hoppades regeringen på att kritiken skulle dö ut i samma stund man ändrade namnet. Men, som Arbetaren skriver; ”…begreppet verkar inte ha slagit igenom ens i AF:s egen jargong”.

Jag läser en serie mycket intressanta artiklar i Arbetaren som tar upp gamla och nya problem med Fas 3. Efter hård kritik och hårda påtryckningar, från både Arbetsförmedlingen och opppositionen, gjorde regeringen förra året några små regelförändringar som mest påminner om det ”spel för galleriet” som samma regering sysslat med i sjukförsäkringsfrågan. Man skrapar lite på ytan och putsar fernissan, men i grund och botten gillar man läget fortsätter som förut. Det är så här alliansens ”arbetslinje” ser ut helt enkelt.

Tittar man närmare på hur Fas 3 fungerar i dag inser man att problemen med Fas 3 i vissa avseenden snarare blivit värre än bättre. I dag är över 28 000 personer intagna i Fas 3, och antalet stiger oupphörligen….

Citat;

Nästa år räknar Arbetsförmedlingen (AF) med att de blir 33 000, fler än de anställda på Sveriges största företag (Posten) och i slutet av 2014 hela 48 000. Nästan 2 miljarder om året betalas redan nu ut bara i anordnarbidrag.

Förbudet mot utbildning, citat;

Förbudet mot utbildning har tagits bort. Omfattningen har dock hittills inte varit så imponerande: i december gick 363 personer, lite mer än 1 procent av alla deltagare, i någon form av utbildning. Totalt är pengar avsatta för att de ska bli 1 000 – 3 procent av deltagarna.

I en kommentar till artikeln berättar en Fas 3 deltagare om att förbudet mot studier är en ”sanning med modifikation”. Hon frågade en arbetsförmedlare om hur reglerna egentligen ser ut, citat;

Det jag frågar är den tid som man inte är anvisad till på FAS3-plats, min fritid ! Ska man tolka att man inte får ta kvällskurser på exempelvis universitet på sin egen fritid som leder poäng/betyg ? Jag personligen kan inte finansiera studier på annat sätt än att använda min fritid !

SVAR FRÅN AF: Du tolkar det rätt. Du kan inte bedriva studier som ger poäng eller betyg oavsett när på dygnet eller i vilken omfattning det sker så länge som du deltar i Jobb- och utvecklingsgarantin. Med vänliga hälsningar Susanne, arbetsförmedlare

Så var det med det borttagna ”förbudet mot utbildning”. Inte ens på sin egen fritid får en Fas 3-deltagare bedriva studier som ger poäng eller betyg.

Regeringen har  även talat om ”ökande resurser”, citat;

De ökade resurserna verkar i hög grad i stället ha gått till fler handläggare (AF:s förvaltningsanslag ökar från 5,9 till 7,2 miljarder kronor i år) – knappast något som stått i fokus för kritiken.

Fas 3 är fortfarande en lukrativ branch för skrupellösa och penningsugna företagare. Det är den första arbetsmarknadspolitiska åtgärden som tillåter socialbidrag som ersättning för deltagarna, samtidigt som anordnarna får ett bidrag på 5 000 kr/mån per deltagare, utan att de behöver betala ut någon lön.

En av de mest omtalade och skandalomsusade Fas 3 anordnarna är Jobbfabriken, citat;

Jobbfabriken har idag enligt egen uppgift 683 deltagare, fler än någonsin, och huvudägaren Ivan Daza plockade förra året ut en lön på 2,5 miljoner, 225 000 i aktieutdelning och 3,4 miljoner till sin pensionsfond.

Slutligen ska mer ”riktiga arbets­uppgifter” bli tillåtna, citat;

”Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.”, förklarade AF i ett pressmeddelande i augusti. Dagens Arenas Mikael Färnbo kommenterar: ”I valet mellan meningslösa sysselsättningar och gratisarbete (pest eller kolera) valde Arbetsförmedlingen det senare” och noterar att många anordnare nu börjar ställa allt mer specifika krav på deltagarna. I läsarkom­men­tarerna till artikeln rapporteras det om anordnare som kräver intervju eller CV.

Det givna problemet med det nya synsättet är givetvis att företag regelmässigt börjar använda sig av gratis (och till och med bidragsalstrande) Fas 3-delatagare istället för att skapa riktiga jobb. Ett av de mest uppsmärksammade och aggressiva sätten att värva gratis arbetskraft på stod Daccus för i Göteborg, citat;

Den klassiska affischen med Onkel Sam pekande mot åskadarna kunde ses på Göteborgs gator i höstas. Men nu var det inte armérekryter som efterfrågades, utan Fas 3-deltagare. Företaget Daccus söker enligt affischen ”medarbetare” till ett ”spännande IT-projekt”, som vid närmre påseende visar sig handla om att 40 timmar i veckan läsa tekniska manualer och påpeka otydligheter. Lennart Kullberg, verksamhetssamordnare på AF i Göteborg, konstaterar för Dagens Arena att det på senaste tiden dykt upp många nya aktörer. Det är överskott på anordnare i kommunen och lite huggsexa om deltagarna.

Man kan konstatera att en mer misslyckad och förnedrande arbetsmarkandspolitik än alliansens Fas 3 är svår att finna. Åtgärden leder ytterst sällan till ett riktigt arbete, deltagarna utnyttjas, missbrukas, förnedras och används som gratis arbetskraft. När man i England försökte med en liknande åtgärd kom protesterna som ”ett brev på posten”. I Sverige tycks numera en stor del av medborgarna accceptera slavarbete för långtidsarbetslösa…..

Citat, AB;

Att tvinga människor att arbeta utan lön är inte förenligt med den brittiska lagstiftning som förbjuder slaveri och tvångsarbete, menar de. Lagstiftningen utgår från europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Frågan är hur britterna skulle reagera om de fick reda på att i Sverige – detta land som de har lärt sig förknippa med jämlikhet, anständighet och modernitet – är påtvingat gratisarbete för arbetslösa satt i system.

Intressant; Jämförelse mellan de gamla Plusjobben och Fas3 / sysselsättningsfasen

Bloggtips; FASAN

Läs mer; Plusjobb  istället för Fas 3, Fas 3 – det stora misslyckandet, Aggressiv jakt på gratis arbetskraft..., Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

*

Bloggat; Alliansfritt om Borg och jobbskatteavdraget,  Martin Moberg om samhällsförändringar, Olas tankar om dödskjutningarna i Malmö, LO-bloggen om välfärden, HBT-sossen om KD, Svensson om demokrati, Motvallsbloggen om Apoteket AB, Nemokrati om IMF-lånen, Varghjäta om Filippa Reinfeldt,  Netroots

Media: SN, Ab, Expr 1, 2, DN, SvD 1, 2, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5, SR, TV 4 News (1), 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Forskare sågar alliansens arbetslinje

Arbetslösheten har i alliansens Sverige gjorts till ett individuellt problem istället för att samhällsproblem. Arbetsmarknadspolitiken handlar numera om att disciplinera  de arbetslösa – samtidigt som man successivt har skurit ned på aktiva åtgärder för utbildning och omställning. Tanken med denna politik är att de arbetslösa ska tvingas ta första bästa jobb – till allt lägre löner.

Alliansen slakt av arbetsmarknadspolitiken;

  • Under alliansens första tre år minskades resurserna till AMS ned med 13 miljarder, antalet programplatser minskade med ca 50 000.
  • Antalet platser på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning har minskat från drygt 13 000 hösten 2006 till mellan 3 000 och 4 000 under 2009.
  • Vuxenutbildningen minskades med 42 000 platser från slutet av 2006 till 2008.

Istället för en aktiv arbetsmarknadspolitik har Reinfeldts regering satsat på passiv förvaring, slavarbete och misslyckade ”jobbcoacher”. Samtidigt har man tvingat en halv miljon människor bort från a-kassan med hjälp av hårdare krav, högre avgift och sämre ersättning. I dag har bara var tredje arbetslös rätt till a-kassa.

Nu visar en ny avhandling att den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik är helt fel ute. Den sänkta a-kassan och den slaktade arbetsmarknadspolitiken leder inte till färre arbetslösa. På längre sikt är regeringens politik istället rent kontraproduktiv.

LO-tidningen, citat;

Madelene Nordlund, lektor vid Umeå universitet, har undersökt hur olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar. Att en åtstramning av a-kassan ska leda till ett ökat arbetssökande är inget hon känner igen.

– Det är möjligt att det finns ett sånt samband, men jag hittade inget. Jag är tveksam till att en avtrappning av a-kassan leder till ett bättre utflöde på arbetsmarknaden, säger hon.

Hennes forskning visar snarare att en god ekonomi under arbetslösheten ger större chans att komma tillbaka till arbetslivet.

– Har man möjlighet att vara lite mer selektiv när man söker jobb har man större möjlighet att hitta ett lämpligt jobb. Hamna i sin ursprungliga lönenivå och inte börja om från början, säger hon. /…/

OECD ekonomen John P. Martin ger den Nordlunds forskning rätt. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa ”första-bästa-jobb” politiken och att anställningsstöd ska vara riktade inte generella. Alla hans råd går alltså på tvärs med Borg och Reinfeldts praktiserade recept. (Läs mer på Utredarna TCO)

På punkt efter punkt underkänns alliansens arbetsmarknadspolitik, både av forskare och ekonomer. Det finns inte mycket mer att tillägga…

*
Bloggtips; Annarkia om klyftor, Eva-Lena om friskolor, FASAN om fas 3, Martin Moberg om fiender, Begrundat och plitat om marknad och arbetsmarknad, Motvallsbloggen om Marx, Netroots

Media; Metro, Dagens Arena, dn1, ab1, ab2,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Unga pensioneras, medelålders utförsäkras

Under alliansregeringens första fyra år har två rekord slagits när det gäller sjukförsäkringen;

  • Aldrig förr har så många medelålders långtidssjuka kastats ut från försäkringen och nekats sjukpenning eller sjukersättning (förtidspension). De allra flesta är kvinnor som under många år har slitit ut sig fysiskt och psykiskt i sina arbeten, och/eller drabbats av kroniska sjukdomar/smärttillstånd.
  • Aldrig förr har så många unga (under 30 år) förtidspensionerats som under de senaste fyra åren. Ökningen har accelererat och fördubblats sedan alliansregeringen tillträdde.

Att äldre och medelålders svårt sjuka, ofta med ett långt arbetsliv bakom sig, kastas ut från försäkringen samtidigt som allt fler unga nekas en väg in i samhället med arbete och gemenskap är sannerligen en ”politisk katastrof”. Den ena sidan av katastrofen vill socialförsäkringsministern inte kännas vid – den andra erkänner han nu, citat, svd;

– Vi kan inte fortsätta parkera unga människor i en förtidspensionering som de aldrig kommer ur. Det är inte rimligt, det är en politisk katastrof att det blivit så här, säger Ulf Kristersson till SvD.

Samtidigt betonar han att det inte handlar om att ”pressa ut” någon på arbetsmarknaden: – Det här ska göras varsamt.

Man får sannerligen hoppas att regeringen denna gång lärt sig av sina misstag, för någon ”varsamhet” har aldrig visats alla de som hittills har utförsäkrats. Kronisk sjuka och utslitna, cancerpatienter, psykiskt sjuka…otaliga är exemplen på hur svårt sjuka har kastats ut från försäkringen, blivit fattigare, sjukare och i många fall tvingats till socialen för att överleva.

Men, regeringens ”politiska katastrof” handlar inte bara om sjukförsäkringen. Man har skapat ett samhälle där arbetsgivarna kan kasta ut och rata sjuka och funktionshindrade – redan efter sex månaders sjukskrivning. Samtidigt låter man långtidsarbetslösa arbeta gratis åt företag som tjänar storkovan. Arbetsmarknadsutbildningen, vuxenutbildning,  och möjligheten till en andra chans har reducerats eller helt tagits bort.

I skolan sorteras numera de ”lågpresterande” ut tidigt, stämplas och ratas. De är ”icke lönsamma” – varken för vinstmaximerade riskkapitalbolag eller för framtida arbetsgivare. Inget annat land har gått så långt som Sverige när det gäller att tillfredsställa marknaden som suktar efter ”snabba cash” ur välfärdens skattekista.  Funktionshindrade och andra som inte kan prestera till 110 procent ratas när marknaden själv får bestämma.

Ökad segregering och ökade klyftor kännetecknar i dag vårt ”välmående och framgångsrika samhälle”. Hur väl vi mår av denna politik i längden återstår att se. Men i ett samhälle där en tredjedel ratas eller lämnas åt sitt öde – i det samhället kommer inte heller den ”välmående” eliten och medelklassen snart att må så särdeles bra….

Om de inte väljer bort ”samhället” förstås…och följer Margaret Thatchers linje….

There is no such thing as society

*

Skriv på namninsamlingen Sjukupproret

Gå med i Facebookgruppen Påskupprop mot utförsäkringarna

Läs mer här; Påskupprop mot utförsäkringarna

Skriv på mot de omänskliga utförsäkringarna

Läs mer; Utförsäkringens oskyldiga offer, Ge utFasade riktiga rättigheter

*

Bloggat De tystas röst – Påskupprop, engagera dig, Peter Andersson, Veikens blogg, Martin Moberg, Olas tankar, Alliansfritt Sverige, Röda Berget, Nertroots

Media; ekot, svt1svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, ab1, ab2, ab3, dn1, dn2, exp1, exp2, lo-t1, lo-t2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Alliansens jobbpolitik – ett praktfiasko

I går berättade Aktuellt om regeringens så kallade ”jobb- och utvecklingsgaranti”. Under hösten 2009 omfattade den, tillsammans med ”jobbgarantin” för ungdomar, drygt 80 000 platser. Endast 10-20 procent av dessa har någon form av aktiv åtgärd som utbildning- eller jobbpraktik.

Allt fler hamnar just nu på ”slutstationen” – fas 3. Den innebär att den arbetslöse placeras på en arbetsplats och ska då utföra ett jobb som ”annars inte blir gjort”. Arbetsgivaren får 225 kronor om dagen medan den arbetslöse ofta får en lägre ersättning än i a-kassan, och ibland under socialbidragsnormen. Många berättar att de har svårt att överleva på den ersättning de får, tvingas gå till socialen och känner sig förnedrade. De arbetar och blir utnyttjade, men utan att få en lön som går att leva på.

Arbetslösheten har i alliansens Sverige gjorts till ett individuellt problem istället för att samhällsproblem. Arbetsmarknadspolitiken är inriktad på disciplinerande åtgärder som lägre ersättning och hårdare krav – samtidigt som man successivt skurit ned på aktiva åtgärder för utbildning och omställning. Tanken med denna politik är att de arbetslösa ska tvingas ta första bästa jobb – till allt lägre löner.

Lagom till lågkonjunkturen slaktade alliansens arbetsmarknadspolitiken;

  • Under alliansens första tre år minskades resurserna till AMS ned med 13 miljarder, antalet programplatser minskade med ca 50 000.
  • Antalet platser på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning har minskat från drygt 13 000 hösten 2006 till mellan 3 000 och 4 000 under 2009.
  • Vuxenutbildningen minskades med 42 000 platser från slutet av 2006 till 2008.

Efter en explosion av privata ”jobbcoacher” vill nu regeringen ta steget fullt ut till en privatiserad arbetsförmedling. Centerpartiet trycker på och vill införa en ”jobbpeng” efter modellen ”skolpeng” och ”vårdpeng”. Resultatet på dessa områden har blivit att friska, välutbildade och välbärgade gynnas samtidigt som klyftorna inom skola och vård ökar. Risken är överhängande att de starkaste gynnas även denna gång. Privata arbetsförmedlingar och jobbcoacher riktar helt naturligt in sig på att hjälpa den arbetskraft som ger bäst utdelning (vinst) – den som redan efterfrågas och är välutbildad.

Just i dag kan vi läsa om hur regeringen i ren desperation över sin egen misslyckade arbetsmarknadspolitik försöker ”dumpa” uppemot 65 000 ”praktikanter” på statliga myndigheter och verk som en del av satsningen ”Lyftet”. En, som man säger, form av ”beredskapsarbeten”. Enbart Skatteverket ska tvingas ta emot 6 000 praktikanter. 130 000 arbetslösa skulle erbjudas sysselsättning. I Januari hade kommuner och landsting bara accepterat 20 platser.  Desperationen stiger – inför valet måste arbetslöshetssiffrorna putsas upp.

Det som skulle ha behövts, och som behövs, är aktiva åtgärder – och satsningar på riktiga jobb. Att återigen ge människor möjlighet till vuxenutbildning och fortbildning och möjlighet att klara av omställningar och nya utmaningar. Att låta de som kanske misslyckats eller hoppat av gymnasiet få fler chanser – det lönar sig för hela samhället. Dessutom behövs satsningar på att rusta upp och bygga ut infrastruktur, bostäder, miljösatsningar och välfärden. Det finns verkliga jobb som behöver göras – bara viljan saknas.

I en lågkonjunktur är det extra viktigt – just då när regeringen Reinfeldt rustat ned….

Inte så konstigt att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin inte vågade ta en debatt i går i Aktuellt (regeringens vana trogen) mot TCO:s Sture Nordh….

Det är inte heller så konstigt att de flesta av oss har fått nog nu….

*

IFN:s Per Skedingers attackerar TCO och anställningsksyddet (LAS) i SvD i dag. Där presenteras han som enbart som”forskare” på första sidan. Men IFN:s huvudman är givetvis Svensk Näringsliv. Alltså – inget nytt under solen!

Läs mer på  TCO bloggen Utredarna – Fredag; Debatterna på väg ut

Fakta och inspirationBokslut Reinfeldt

Läs merArbetslös nu

Bloggat; Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Badland Hyena, Annarkia,

Mer – Netroots

Press; AB1, AB2, AB3, AB4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Segregationen ökar – nu även i DN

Ibland blir det nästan komiskt när DN eller Svenskan gör reportage från ”verkligheten”. När de skriver om hur klyftorna och segregationen ökar i det svenska samhället, eller när de berättar om hur sjuka och arbetslösa numera tvingas gå till socialen när de inte längre platsar i Reinfeldts nya sjukförsäkring eller a-kassa.

Samtidigt har dessa borgerliga mediamegafoner i åratal propagerat för precis den politik som skapat de klyftor och segregation de nu beskriver. De har propagerat för att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter i innerstaden, för etableringsfrihet och vinstdriven välfärd, och predikat skattelättnader och bidrag för de rika och hårdare regler och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. Som om de inte förstod konsekvenserna av sina egna krav.

Eller så kanske det bara är olycksfall i arbetet – att ett och annat reportage från ”verkligheten” ändå slinker igenom. Men visst är det bra, det sker bara alltför sällan.

I dag tar DN upp hur bostadspolitiken har ökat klyftorna och segregationen i Stockholmsområdet.

Ekonomiska murar växer kring innerstan, citat;

Stockholms innerstad befolkas av personer med väsentligt högre inkomster än vad förortens invånare har. Och lägenhetspriserna har stigit kraftigt samtidigt som andelen hyresrätter sjunkit.

– På 40 år har det försvunnit 75.000 hyresrätter i Stockholms stad. Nästan hälften av dessa, 35.000 hyresrätter, har försvunnit de senaste 10 åren….

Läs mer – Segregationen klyver Stockholm

Samtidigt propagerar nu Centern för ”prestationsbonus” till skolor som ”förbättrar resultaten” på de nationella proven. Man talar om hur skillnaderna mellan skolor ökar och hur resultaten blivit sämre i förhållande till andra länder och till hur det var tidigare. Därefter skyller man hela misslyckandet på socialdemokraterna. Det blir nästan löjligt. Ingenting om vad friskolereformen  har kostat eller om hur vinstdrivna skolbolag bidrar till att öka segregationen och dränera skolan på skattepengar. Eller vilka partier som har hjälpt till att driva på just den utvecklingen.

Jag undrar om Maud och hennes centergäng har läst Skolverkets lägesbedömning 2009 eller om de hörde skolverkets chef nyligen i Rapport berätta om hur och varför segregationen ökat i den svenska skolan?  (läs mer Segregationen ökar i skola, vård och omsorg)

Per Tullberg, generaldirektör på skolverket sa så här (Rapport 14 feb 2010);

Det är en ökad segregering av den svenska skolan… Det svenska systemet lyftes (tidigare) fram som ett exempel på hur bra en sammanhållen skola fungerade – med elever från olika bakgrund och med olika prestationer. De svaga eleverna hjälptes av de bättre eleverna. Nu finns det starka tendenser att det går i motsatt riktning. Eleverna delas upp och studieresultaten försämras.

Segregationen av skolan är en del av den ökade segregationen i hela samhället och kan knappast lösas genom några snabba cash experiment a la ”kömiljarden”  – där till slut alla landsting fick mer pengar efter trixande med siffror. Problemen i skolan sitter djupare än så efter år av ”friskolereformer” och ”etableringsfrihet” och ”valfrihetsreformer”.

DN 8 mars 2009;

Att valfriheten ökat segregationen har flera forskningsrapporter slagit fast, enligt professor Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet.

….Bernard Hugonnier…:

– De föräldrar som är kapabla att göra de bästa valen är de välinformerade och välbärgade. Med ett fritt skolval tenderar deras barn att samlas i vissa skolor, medan barn med litet socioekonomiskt och kulturellt kapital parkeras i andra skolor där de presterar ännu sämre än de hade gjort i en mer blandad miljö.

Den svenska skolan har blivit ett levande exempel på hur ökade klyftor i samhället försämrar för alla. Precis det som Wilkinson och Pickett skriver om i den aktuella boken Jämlikhetsanden. När klyftorna och segregationen ökar i samhället – då försämras skolresultaten över hela linjen.

*

Bloggat; Alliansfritt, Katarina Nyberg Finn, Bananer i pyjamas, Ingiberg Olafsson, Netroots

*

Mer press; DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Segregationen ökar i skola, vård och omsorg

Alla som vill ha en välfungerande välfärd måste betala. Det är självklart – men ofta tycks vi glömma detta faktum. Sänker vi skatten – måste vi betala välfärdstjänsterna på något annat sätt. Valet står mellan att betala solidariskt via skatten eller privat ur egen ficka. Den kostar – hur vi än gör.

Skattesänkningarna i det moderata Sverige går till just de grupper som redan har råd och möjlighet att köpa sig sina egna välfärdstjänster – de rikaste och de friskaste. Alltså precis de ”kunder” som de privata välfärdsföretagen är ute efter. De med de minsta behoven. De som man kan tjäna pengar på – russinen i kakan.

Riskkapitalbolagen ser välfärdssektorn som ett säkert och riskfritt sätt att tjäna pengar genom att köpa och sälja företag. De senaste åren har drygt hälften av den privata äldrevården i Sverige tagits över av tre riskkapitalägda vårdbolag: Aleris, Carema och Attendo Care.

Och pengar det tjänar de. Vinsten hos privata välfärdsföretag låg 2007 på i snitt 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildningsföretagen, och 14 procent för omsorgsföretagen. Avkastningen för samtliga företag i Sverige (utom finansiella) var ca 10%.

Välfärdstjänster förvandlas sakta men säkert från att vara medborgerliga ”rättigheter” till att vara ”produkter på en marknad”. En marknad där klassamhället återigen blir allt tydligare. Segregationen ökar  och klassamhället får sin renässans – bakvägen. I vården , i omsorgen och i skolan. De offentliga alternativen utarmas genom sänkta skatter, samtidigt som de ”rika, friska och duktiga” betalar extra och får sin ”gräddfil”.

I går (14 feb 2010) hade Rapport ett reportage om hur betygen har sjunkit i den svenska skolan samtidigt som segregationen har ökat de senaste tio åren. De ”duktiga eleverna” söker sig bort till ”bättre” skolor, de ”sämre” blir kvar. Per Tullberg, generaldirektör på skolverket sa så här;

Det är en ökad segregering av den svenska skolan… Det svenska systemet lyftes (tidigare) fram som ett exempel på hur bra en sammanhållen skola fungerade – med elever från olika bakgrund och med olika prestationer. De svaga eleverna hjälptes av de bättre eleverna. Nu finns det starka tendenser att det går i motsatt riktning. Eleverna delas upp och studieresultaten försämras.

Vi står nu inför valet – vill vi ha ett allt mer segregerat samhälle, eller vill vi vända utvecklingen?

Vad vi än väljer – välfärd kostar. Vill vi att skattepengar ska gå till välfärd eller till privata vinster? Vill vi ha ”fri etableringsrätt” där att välfärdsföretagens vinstmöjligheter styr istället för medborgarnas behov?

Vill vi ha en solidariskt skattefinansierad välfärd lika bra för alla – eller vill vi ha ”gräddfiler” med ”guldkant” och sämre alternativ för de som inte tillhör ”russinen” i kakan?

Snart är det dags att välja…

*

Läs Peter Andersson – Kan värdig äldreomsorg ha något med skatter att göra?

Mer Bloggat; Ingiberg OlafssonStockholms Vänstern, HBT-sossen,

Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Vad har vi egentligen råd med?

Bara hälften av skolans pengar går till undervisning skriver Lärarnas Riksförbund på DN debatt. Dessa fakta är givetvis alarmerande.

Citat, DN;

Vårt land utmärker sig internationellt genom att en liten andel av grundskolans totalkostnad går till undervisningen, endast 50,1 procent. Motsvarande siffra för OECD-länderna är 63,6 procent.

Nästan samtliga länder som har tydligt bättre resultat i senaste PISA-undersökningen satsar en högre andel på undervisningen än Sverige. Ska resultaten förbättras måste staten se till att betydligt mer än hälften av grundskolans totalkostnad går till undervisning.

Det märkliga är att när man på DN debatt söker efter förklaringar till varför det ser ut som det gör riktar man relativt ensidigt in sig på ”kommunaliseringen” som startpunkten för den negativa utvecklingen.

Men, i början på 90-talet genomfördes även friskolereformen av regeringen Bildt. En konsekvens av detta är att kostnaderna för allt annat än undervisning har skenat. Ökad administration, tomma lokaler, marknadsföring och ”mutor” för att få elever att söka sig till skolan kostar pengar. Bra betyg har blivit en konkurrens fördel istället för ett mått på verklig kunskap. Det borde vara av intresse att även se över vad denna reform har kostat (och kostar) skolan.

Arbetaren, citat;

När friskolereformen genomfördes på 1990-talet ökade mängden elever varje år. Nu minskar i stället elevkullarna samtidigt som antalet friskolor ökar kraftigt. För de kommunala skolorna innebär det stora neddragningar och även nedläggningar.

De senaste fyra åren har eleverna i den svenska grundskolan blivit 100000 färre. Samtidigt startar drygt 200 nya friskolor under 2008.

Sedan friskolereformen 1992 har kostnaden per elev ökat med drygt 50 procent i den kommunala grundskolan (inflationen för samma tid är 22 procent). Samtidigt har lärartätheten minskat något och andelen obehöriga lärare ökat, så det är inte där pengarna har hamnat. Däremot har antalet tomma lokaler ökat och utgifterna för marknadsföring har blivit stora för både friskolor och kommunala skolor.

”Mutor” för att få eleverna att stanna kostar också pengar, enligt gymnasieläraren och författaren Karl Ågerup som har arbetat på en friskola i Stockholm. Han har skrivit boken Barnens marknad om sina upplevelser.
– Vi gick på bio, bowling, bjöd på restaurangbesök… rektorn sade rent ut på ett personalmöte att nu handlar det om underhållning mer än undervisning. Han sade att han var tvungen att hålla eleverna kvar till varje pris för att inte gå i konkurs.
Men trots att undervisningen prioriterades ner fick eleverna höga betyg.
– När för många fick IG så fick vi order från skolledningen att hålla muntliga förhör. Om eleven klarade en fråga så skulle han eller hon få godkänt.

Mer som stjäl pengar från skolundervisningen;

  • I Sverige får friskolor drivas i vinstsyfte. I de flesta jämförbara länder som USA, Norge, Danmark, Nederländerna eller Finland är det inte tillåtet.

*

Till sist… ni missade väl inte gårdagens lästips där Ann-Marie Lindgren frågar sig ”- Var är logiken i att direkt stimulera landstingens kraftiga kostnadsökningar för medicinskt onödiga läkarbesök, samtidigt som man skär ner Försäkringskassans utgifter för människor med verkliga hälsoproblem?”

Citat, LO-tidningen;

…….

I landstinget i Stockholm har borgerligheten infört s k fritt vårdval inom primärvården, innefattande fri etableringsrätt för privata läkarmottagningar. Detta har lett till en ökning av läkarbesöken med 20 procent, motsvarande en kostnadsökning med 270 miljoner kronor.

….
Alltså: Sverige har inte råd att låta svårt sjuka människor vara sjukskrivna, men vi har utan problem råd med kraftigt ökade kostnader för läkarbesök vid lindriga åkommor som botar sig själva. När det gäller förkylningar är det bara patientens bedömningar av vårdbehovet som ska styra, men handlar det om arbetsförmågan hos en långvarigt sjuk person spelar inte ens uppfattningen hos patientens läkare någon roll. Det är helt OK att med ersättningssystem som direkt driver på överutnyttjande av sjukvård. Men det är otänkbart att ta kostnaden för en deltidssjukskrivning för en person som rent teoretiskt skulle kunna hitta ett heltidsjobb inom någon annan, opreciserad del av arbetsmarknaden.

Var är logiken? Vad är det för världsbild bakom prioriteringen att direkt stimulera kraftiga kostnadsökningar för medicinskt onödiga läkarbesök, men nödvändigt att skära ner utgifterna för människor med verkliga hälsoproblem?

Tja, ska man gissa på den gamla tesen att intresset aldrig ljuger? Det fria vårdvalet skapar nya stora förtjänstmöjligheter för privata företag. Och dessa privata mottagningar hamnar främst i områden där borgerliga väljargrupper dominerar.

Medan långtidssjukskrivningar mer drabbar LO-grupperna, eftersom de är mer utsatta för förslitning i arbetslivet – exempelvis av de städjobb, som statsministerns pressekreterare nyligen framhöll som så utmärkta exempel på ”arbetslinjen”.

Sammantaget kan man fråga sig – vad har vi egentligen råd med som samhälle? (Om vi nu utgår ifrån att vi fortfarande vill vara ett sammanhållet samhälle – där vår gemensamma välfärd betalas gemensamt via skatten.)

Har vi verkligen råd att skänka miljoner och miljarder av de skattepengar som är tänkta att gå till välfärden till riskkapitalbolag och privata vinstintressen – men inte till vård efter behov eller till en skola som fungerar för alla elever?  Dags att prioritera – eller ta steget fullt ut. Sköt dig själv och skit i andra- samhället….

*

Lästips; The Blues Brothers (AB-ledare)

Bloggpost; Det svenska friskolevansinnet

Bloggat; Röda BergetAlltid rött alltid rätt, Peter Andersson, Netroots

Fler bloggtips; Alliansfritt Sverige om illusionisten Reinfeldt, Enn Kokk – Är du lönsam lille vän?

Press; SvD1, DN1,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Icke godkänt Björklund

Major Björklund gör nu ”tummen upp” för betyg redan till förskolebarn.

Och visst är det bra!

Tänkt dig själv att du redan som sexåring får veta att du är ”icke godkänd”. Sådant gör givetvis gott för självförtroendet och kan förmodligen få vilket litet barn som helst att ta sig i kragen och skärpa sig. Kanske det vore lika bra att stämpla betyget i pannan redan på BB. Bara så att man vet – om man duger eller inte….

Vilket betyg Jan Björklund skulle få?

Icke Godkänt!

betyg

För alla som vill veta lite mer om Jan Björklunds tankevärld och personliga stil kan jag rekommendera Johan Cronemans lysande krönika om ett av Björklunds TV framträdanden i TV:s Gomorronsoffa, citat;

I onsdags skulle han samtala med pedagogikprofessor Mats Ekholm i SVT:s ”Gomorronsoffa”. Mats Ekholm har nyligen överlämnat ett rätt skarpt formulerat upprop till skolminister Jan Björklund, 8.000 pedagoger, lärare, rektorer, professorer och docenter protesterar mot regeringens nygamla skolpolitik, de lutar sig mot decenniers skolstudier som alla visar samma sak: enbart krav och kadaverdiciplin leder ingen vart i skolan.

Det var länge sedan man såg en så totalt ointresserad och arrogant politiker i tv. Jan Björklund hånade öppet kritikerna, felciterade medvetet uppropet, tillskrev professor Ekholm åsikter som han inte hade uttryckt (jag har själv läst uppropet, Jan Björklund blåljög ogenerat för tittarna).

Mats Ekholm och hans kolleger oroas av ett samhällsklimat och ett samtalsklimat om barn som blivit allt strängare och onyan­serat; mera straff i skolorna, en ny form av skamvrå. Jan Björklund ville inte ha ett samtal, han ville bara ha ut sitt enkla populistiska budskap till oroliga föräldrar: barn skall ha en fast hand, nu skall det bli ordning på torpet. Han vet att det går hem, skit i pedagogiken.

Och vad värre var: Han verkade helt enkelt inte förstå vad ett intellektuellt samtal som detta skulle kunna ha för nytta. Han förstod över huvud taget inte problemställningen.

Jag tror att Jan Björklunds överlägsna politikerstil har ganska kort bästföredatum i tevemediet. Snart har han kört över en motståndare för mycket – och det kan bli hans fall. Lyssna är inte hans bästa gren.

Läs Badlands Hyena om hur bra det är med ”hårda tag” redan i tidiga år!

*

Bra bloggtips; Eva -Lenas blogg om apoteket, Alliansfritt Sverige om Beatrice Asks ärlighet, UtsiktFrånEttTak om media, Esbati om Bubblans makt, HBT-sossen om Schlingmann, Rött Hjärta om Michael Moore

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Forskning som slår hål på gamla myter

Missa inte Daniel Linds Essä i DN idag som slår hål på myten om den ”amerikanska drömmen”.

Citat;

Det sägs ofta att de små inkomstskillnaderna i Sverige leder till social orörlighet, medan större skillnader, som i England och USA, skapar gynnsammare möjligheter för alla. Men forskningen visar att det är precis tvärtom.


Forskningen är entydig – den sociala rörligheten är lägre i USA (och Storbritannien) än i Sverige (och övriga Norden) och detta är inte ett resultat av statistiska spetsfundigheter, utan är ett faktum det inte går att blunda för. Framför allt är det i svansarna av inkomstfördelningen som rörligheten skiljer sig åt. Möjligheten för de fattigaste grupperna i USA att skapa ett drägligare liv för kommande generationer är avsevärt mindre än i andra länder; det är lätt att bli fattig och svårt att lämna fattigdomen bakom sig. Så här uttrycker sig några brittiska forskare: ”Bilden som framträder visar att Nordeuropa och Kanada har särskilt hög rörlighet medan Storbritannien och USA har den lägsta sociala rörligheten mellan generationerna. Föreställningen om USA som ’möjligheternas land’ är lika seglivad som uppenbart felaktig.”

I traditionell ekonomisk teori antas att stora inkomstskillnader ökar benägenheten att röra sig uppåt i inkomstfördelningen (hungriga vargar jagar bäst). Forskningen om social rörlighet visar det motsatta – den sociala rörligheten är högst i de länder där inkomstskillnaderna är små, skatterna höga, den offentliga sektorn väl utbyggd och transfereringssystemen (något så när) generösa. På motsvarande sätt är den sociala rörligheten lägst i marknadsliberala länder med stora inkomstskillnader och starka ekonomiska incitament. Friheten att bli den vi vill bli – möjligheten att lämna en tuff bakgrund bakom oss – är i realiteten större i mer välfärdsorienterade länder.

…..
Den nordiska samhällsmodellen genererar varken låg social rörlighet eller ekonomisk ineffektivitet. Tvärtom. Den sociala rörligheten är hög och produktiviteten är minst i paritet med jämförbara länder. Är det så att det senare förklaras av detta förra? I en modern kunskapsekonomi blir en hög social rörlighet en allt viktigare konkurrensfaktor. Varje individ som inte får ut sin fulla potential i arbetslivet blir en större förlust för oss alla. Är minskade inkomstskillnader egentligen ett sätt att öka individens frihet och att stärka Sveriges ställning i den globala konkurrensen? Är världen mer komplicerad än det vi dagligen får oss till livs av näringslivets tankesmedjor? Hemska tanke.

Läs hela essän här!

P.S. Man kan väl bara glädjas åt att USA nu har en president som tycks vara kapabel att se på världen, och USA,  på ett nytt sätt!

*

Intressanta länkar; Reflektioner och speglingar om ironi, synism och förakt för svaghet, Arvid Falk om tankesmedjor, Ekonomikommentarer om imperialism, Jonas Sjöstedt om vem som saknar muren, Motvallsbloggen om den nya budgeten
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det svenska friskolevansinnet

stellan

Sällan vågar våra s.k. ”kändisar” uttala sig om politiska frågor, men ibland händer det. Stellan Skarsgård var gäst hor ”Skavlan” för ett par veckor sedan. Så här sa han när ämnet ”friskolor” kom på tapeten…

Citat, svt (efter ca 30 min.);

– Jag är principiellt emot att våra skolpengar ska gå till friskolor. Ofta är det multinationella företag som är skrivna i skatteparadis som kammar in stora förtjänster och lockar barnen med fina luncher eller datorer.

Jag tycker att alla våra skolpengar ska användas till att göra den svenska skolan så bra som möjligt.

I dag har DN ett uppslag om friskolornas utbredning i stockholmsområdet. En av rubrikerna lyder ”Svenskarnas valfrihet störst i världen”.

Men det är en ”valfrihet” som skapar många problem;

  • Flera forskar rapporter har visat att den s.k. ”valfriheten” ökar segregationen.
  • Finland, som ofta hamnar högst upp när man jämför skolresultat internationellt, har enbart 2 procent friskolor. Sverige har 20 procent.
  • Det fria skolvalet har lett till ekonomiska underskott för de kommunala skolorna (som måste ta emot alla elever) samtidigt som konkurrensen om eleverna ökar.
  • Med hänsyn tagen till elevernas socioekonomiska bakgrund borde fler än 73,8 procent av eleverna nå målen. Stockholms skolor underpresterar, trots (eller p.g.a.) rekordmånga friskolor. Med hänsyn tagen till elevernas ­socioekonomiska bakgrund borde fler än 73,8 procent av eleverna nå målen.

Fakta;

  • En tredjedel av alla privatägda bolag som driver friskolor väljer att ge utdelning på bolagets aktier istället för att återinvestera vinstpengar i skolan. Sammanlagt 84 miljoner i aktieutdelning under 2007.

Fler fakta om friskolor;

  • Enligt statistik från Skolverket fattas det behöriga lärare i ”friskolor”. I gymnasiefriskolorna har endast 50 procent av lärarna behörighet. I den kommunala gymnasieskolan är 79 procent av lärarna behöriga.
  • I de s.k. fristående grundskolorna är det 61,8 procent av lärarna som har behörighet. I den kommunala grundskolan har 84,5 procent behörighet.
  • Antalet lärare i relation till elever är lägre i ”friskolor”. Per hundra elever är det i de kommunala gymnasieskolorna 8,3 lärare. I ”friskolorna” 6,9 lärare på hundra elever.
  • Många skolor har börjat med olika typer av lockerbjudanden till de elever som väljer just deras skola. Allt från bärbara datorer och körkort, till konsertbiljetter och Ipods, allt med skattebetalarnas pengar.

Visst kan man förstår varför Stellan Skarsgård fick en spontan applåd när han, på bästa sändningstid, gav den svenska friskolevansinnet en känga…

Våra skolpengar borde givetvis gå till en bättre skola för alla barn – inte till aktieutdelning, riskkapitalbolag och privata vinster.

*

Till sist… kan man konstatera att nu finns det snart en möjlighet även för oss vanliga dödliga att få en liten extra ”bonus”. Nu föreslår nämligen KD att de som föder barn ska få en extra bonus på 10 000 kronor.

Kanske något för alla de som nu får sparken eller kastas ut från våra trygghetssystem att satsa på (för de som är unga nog). Pengarna räcker väl i bästa fall till en månadshyra och lite mat…

*

Bloggatom skolan; Danielssons Lakejer, Stockholmsvänstern

Mer Bloggtips; Alliansfritt Sverige om dagens skörd, Ekonomikommentarer om hur krisen dödar, Arvid Falk om kärnkraften, Veronica Palm om kvinnoutspel,

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Ta ingenting för givet!

Alliansens flirt med pensionärerna – slantar från den rike mannens bord – kanske ska ses i ljuset av det Statsminister Reinfeldt sa i sitt tal i Almedalen.

Citat från Alliansfritt Sverige – Alliansens Lilla Röda;

”Folkpensionen är ett nytt fenomen och inget vi kan ta för givet. […] Pensionärerna ska se sig själva mindre som pensionärer och mer som ett skattefrälse.”

– Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i sitt tal i Almedalen. Nedtecknat av Catharina Ullström.

Press; DN1, DN2, SvD1, AB 500 kronor extra, Orättvist och omoraliskt

*
TCO presenterade i går rapporten ”Jakten på superarbetskraften fortsätter”

Rapporten avslöjar att arbetsgivarnas attityder till sjukskrivna (från annat jobb) och långtidsarbetslösa är mycket negativ. Endast 7 respektive 13 procent av arbetsgivarna är positiva till att anställa respektive grupp, detta trots att frågan ställdes mitt i en högkonjunktur.

Fler fakta i rapporten;

  • Arbetsgivare har blivit alltmer ovilliga att ta ”risker” och anställa människor med olika typer av hälsoproblem. Samtidigt har ”skulden” till ohälsan flyttats från ”arbetsmiljön” till ”individen i samhällsdebatten (fakta sociologen Daniel Melén).
  • Andelen långtidinskrivna funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga har ökat vid arbetsförmedlingen trots högkonjunkturen 2006-2007.
  • Mindre än 5 procent av ”förtidspensionärerna” är under 30 år. Nära 80 procent är över 45 år. Drygt 53 procent är över 55 år.
  • Antalet långtidsarbetslösa under 25 år har ökat under det senaste året, trots högkonjunkturen.
  • Förändringarna av arbetsmarknadspolitiken (minskad arbetsmarknadsutbildning och hårdare krav för a-kassa) och sjukförsäkringen har ökat andelen ”bidragsberoende” (försörjningsstöd) till och med under högkonjunkturen.

Myter som rapporten slår hål på;

  • Det är en myt att ”väldigt många unga” är ”förtidspensionerade”. De allra flesta ”förtidspensionärer” har varit yrkesverksamma i minst 20-30 år och befinner sig i slutet av sin yrkeskarriär.
  • Myten att sjukskrivna och långtidsarbetslösa är lata och ”inte vill jobba” avlivas. Undersökningen visar istället att arbetsgivarna till stor del ratar långtidsarbetslösa och människor med ohälsoproblem. Ännu sämre ser det ut för de som både är ”äldre” och dessutom lider av ohälsa – alltså de allra flesta “förtidspensionärer“.

Mer:

90-tals krisen medförde ökade prestationskrav på de anställda. ”Reträttplatser” togs bort, organisationerna slimmades. Rehabiliteringsinsatserna, anpassningen av arbetet och möjligheten till ”delpension” drogs in. De med ohälsa förpassades till försäkringskassan och sjukförsäkringen.

Citat, TCO rapporten;

Mot bakgrund av dessa fakta påstår vi att regeringens ”reformer” inom sjukförsäkringsområdet, när det gäller att öka kraven på de sjukskrivna att söka annat jobb, i grunden är feltänkta. Sannolikt kommer denna politik bara att leda till att ännu fler hamnar i socialbidragsberoende.

Citat;

– Att piska de sjukskrivna och arbetslösa hårdare gör inte arbetsgivarna mer villiga att anställa dem. Istället behövs helt andra åtgärder. Nu behövs stora investeringar i de yrkesverksammas vidareutbildning, mycket tidigare och kraftfullare insatser för att stärka de sjukskrivna och arbetslösa, men också insatser för att ge dem som står längst från arbetsmarknaden möjligheten till en ny social arbetsmarknad.

Press;

DN, GP,

Gravida nekas sjukpenning

Chefer ratar småbarnsmammor

*

Bloggtips; Kaj Raving – Fy fan för regeringens fejksatsningar, Alliansfritt Sverige – Uppvaknande 3, Ekonomikommentarer – Själviskhet är barnsligt, Motvallsbloggen – Och Carl Bildt är en ren katstrof, Lowdin – En regering full av pajasar

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,