En kontraproduktiv utsortering


Illustration – Robert Nyberg

Arbetslivet har under lång tid blivit alltmer utsorterande. I dag accepterar arbetsgivare enbart ”superarbetskraft”. Det räcker inte med rätt utbildning och erfarenhet, nu krävs dessutom social kompetens, stresstålighet, inga funktionshinder och som kronan på verket – 70 procent av arbetsgivarna väljer bort ”överviktiga” som inte ser ”tillräckligt bra ut”.

Utsorteringen innebär att en stor grupp människor – som vill och kan arbeta – inte får möjlighet. Med hjälp av den nya sjukförsäkringen kan arbetsgivare i dag enkelt sortera bort medarbetare som drabbas av långvarig ohälsa, förslitningskador eller kroniska sjukdomar redan efter sex månader. Samtidigt som porten in i arbetslivet blivit allt trängre har vägen ut blivit allt bredare.

Denna alltmer utsorterande arbetsmarknad börjar nå en återvändsgränd. Vi kan inte längre stänga ute en stor del av alla som vill och kan arbeta – efter sina egna förutsättningar. Men pardoxen är denna – samtidigt som många som vill och kan arbeta inte får det – kastas svårt sjuka ut från sjukförsäkringen och används som slavarbetare i FAS 3 jobb, eller skyfflas över till försörjningsstöd.

Vi måste, som samhälle, ta tillvara den vilja till arbete som finns. Samtidigt måste vi låta svårt sjuka, utslitna och kroniskt sjuka – som inte orkar med eller klarar ett heltidsarbete – vara sjuka, eller arbeta bara så mycket de orkar och kan. Den poltik som nu bedrivs är inte bara människofientlig – den kommer att kosta samhället betydligt mer än den just nu smakar (Borgs tjocka penningpung) under lång tid fram över.

Regeringen arbetar nu hårt med att implementera sin egen ”arbetslinje”. Genom piska, hårdare tag, slavarbete, lägre ersättning och löner vill man trycka in såväl sjuka som långtidsarbetslösa på denna alltmer utsorterande arbetsmarknad – utan andra incitament än ”hårdare tag”. Men hitills har ”arbetslinjen” bara inneburit meningslös förvaring, ekonomisk stress, ökad fattigdom och ett allt mer polariserat samhälle med ökade klyftor.

Jon Weman skriver i dag i AB kultur en intressant betraktelse över den svenska arbetsmarknadpolitiken under senare år – just nu FAS 3 jobben. En arbetslinje ända in i döden…

Från arbetslös till meningslös, citat;

/…/Västmanlands Läns Tidning intervjuar två arbetslösa med obotlig cancer som just nu väntar på att få sina placeringar. Arbetslinjen gäller ända in i döden./…/

Den verkliga tanken bakom åtgärdspolitiken uttrycktes nyligen ovanligt klart av forskarna Anders Forslund och Johan Viklund, i Långtidsutredningen 2011: ”Genom att programmen ’konfiskerar’ den arbetslöses tid, så kan såväl en anvisning till ett program som förväntan om att en anvisning komma att inträffa påverka den arbetslöses sökaktivitet.” Det ger ”en avskräckande effekt … Den befintliga litteraturen visar att sådana anvisningseffekter, hoteffekter eller som vi valt att kalla det annonseringseffekter kan skapas på flera olika sätt. Lite tillspetsat skulle man kunna tala om ’träskjobb’ eller liknande insatser.” Så beskriver forskarna det yttersta syftet med alltihop: så många som möjligt av de arbetslösa måste fungera som ”effektiva konkurrenter om de befintliga jobben. Detta bör leda till en press nedåt på lönerna …”

En arbetslös i FAS 3 skriver denna kommentar i ETC;

”Jag vet inte hur jag hamnade här, jag vet inte vad det var jag gjorde fel egentligen, varför jag inte klarade av att vara attraktiv för arbetsmarknaden. Jag ser inre bilder från slakteriet jag sommarjobbade på när jag var femton, men jag står på fel sida av processen att förvandla levande varelse till ätbart kött. Jag är kanske ingen människa längre? Är det därför jag tänker på slaktdjuren? En människa är någon som arbetar och får betalt. Vem är jag om jag är den som man får betalt för att förvara och sysselsätta?”

Det finns givetvis en annan väg att gå

Till att börja med borde människor som har ett arbete, som trivs – men som trots detta drabbas av ohälsa – få en möjlighet att stanna på sin arbetsplats med ett anpassat arbete. Där finns trygghet och gemenskap – som betyder extra mycket för alla som drabbas av sjukdom. Om så behövs – på deltid (med deltidssjukskrivning/ersättning) hellre än att bli arbetslös, fattig och uttvingad i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd eller obetalt slavarbete. Det vore både mer humat och bättre för samhällsekonomin – även om det innebar ett arbetsgivaren får göra ett avdrag eller att sjukersättning betalas ut.

För det andra. I dag sorteras allt fler unga ut redan i tidig skolålder och skyfflas in i en särskola. Vinstdrivna friskolor tjänar inga pengar på att ta hand om de som kanske (under en period) skulle behöva extraresurser. Denna utsortering får de drabbade leva med under lång tid framöver – de ratas av arbetsmarknaden och av högre utbildningar. Därför måste friskolereformen ses över – skolan ska inte få påbörja den utsortering som sedan arbetsgivarna fullföljer. Men även för de som verkligen har ett svårt funktionshinder och som behöver all hjälp och allt stöd de kan få finns mycket att göra. Det måste till krafttag så att alla unga som vill och kan arbeta också ska få göra detta.

Arbetslivet. Det måste till hårdare krav på arbetsmiljön och på arbetsgivarna att anpassa arbete för funktionshindrade och långtidssjuka. Inga arbetsplatser borde få slita ut och sortera ut människor på löpande band. Återupprätta skyddsombuden, arbetsmiljöarbetet och arbetsmiljöforskningen – allt det som alliansregeringen rivit ned.

Arbetsmarknadspolitiken måste återigen inriktas på meningsfulla utbildningar, fortbildning och praktikplatser som leder till riktiga jobb. Dagens passiva förvaring i kombination med piska är en återvändsgränd mot ett alltmer tudelat samhälle.

Att inte låta alla som vill och kan arbeta göra detta – kostar mer än att låta bli – både för samhället och för de människor som ställs utanför.

Eller som Daniel Suhonen avslutar sin artikel i Östran, citat;

Vi har inte bara råd att arbeta. Att inte göra det ruinerar oss.

*

Bloggat, LO bloggen, Alliansfritt, De tystas röst, Martin Moberg, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Netroots

Media; Sydöstran, VF, Östran ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, svd1, svd2, svd3, svd4, exp1, exp2, exp4,
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Lena, en favorit!

Klickade lite förstrött på DN:s fråga – Vem vill du se som ny partiledare för Socialdemokraterna? Döm om min förvånging – den tidigare ”högoddsaren” Lena Sommestad har seglat upp som nr 1.

Ja, Lena leder faktiskt omröstningen just nu!

I dag blir Lena Sommestad intervjuad i DN. Hennes raka svar är en befrielse för alla oss som precis var på väg att ge upp hoppet när det gäller Socialdemokratin…

Citat, DN;

– Jag är övertygad om att vinstmotivet inte hör hemma i skolan.

Men kan man verkligen vrida tillbaka klockan när man en gång släppt fram ägandeformer i vinstdrivande bolagsform?

– Det är absolut ett problem. Men man måste göra det. Om skolresultaten försämras har vi rullat tillbaka historien till 1950-talet i Sverige.

Hon ifrågasätter även verksamheter inom vård och omsorg med vinstintresse.

– Vi vet att politiken vi haft i Sverige givit den längsta medellivslängden och bästa genomsnittliga hälsan. Det finns ingen forskning som visar att det skulle bli bättre med den marknadsorienterade politik som bedrivs i dag.

Hon har kritiserat partikollegan i Uppsala Thomas Östros för att driva en retorik från 90-talet om den ekonomiska politiken, helt avsaknad av diskussion om klimatet.

Så här positionerar hon sig i de frågor som enligt eftervalsanalysen förklarade Socialdemokraternas misslyckande i storstadsområden.

● Fastighetsskatten: Den modell som de rödgröna föreslog före valet var ”ganska väl avvägd”.

● Förmögenhetsskatt: Det är ”rimligt med en viss förmögenhetsskatt”.

● Bortre gräns i a-kassan: Sommestad säger nej.

Alla tre synpunkterna ligger klart till vänster i partiet. Ändå vill hon inte kalla sig vänstersosse.

– Jag är väldigt mycket i mitten. Och i min plädering för en väl fungerande stat är jag nästan socialkonservativ.

Så här säger Lena Sommestad själv om den etikett många vill sätta på henne, citat;

Idén att det finns en skillnad i de värden som ska bära marknaden och de värden som ska bära offentligheten är historiskt inte någon position till vänster. Tvärtom har denna idé – med begrepp som allmänintresse och rättssäkerhet – utgjort en grundbult i framväxten av de västerländska marknadsekonomierna.

Läs mer om Lena Sommestad här – Kom igen Lena!

*

Mer om ny s-ledare; NSD – På nätet pågår en öppen diskussion, Ann-Marie Lindgren – Vad är förnyelse?, Fria tidningen – Sommestad eller fortsatt betong, Expressen – Lena Sommestad matcher alla krav

Lästips; Björn Fridén, AB – Fattigdomen slår hårt mot barnen,

Bloggat; Lena Sommestad, Björn Andersson, HBT-Sossen, Röda Malmö, (S)ebastians tankar, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, svd1, svd2, svd3, ab1, exp1, exp2, exp3

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Välfärdens kärna till salu

Sverige är unikt när det gäller att sälja ut den skattefinansierade välfärden. Här finns ingen lag som begränsar vinst- eller aktieutdelning, samtidigt som etableringsrätten är fri. Det ger riskkapitalbolag och privatpersoner fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Istället för behov styr numera vinstmöjligheter var ett välfärdsföretag ska etablera sig.

Övertron på privatiseringar inom offentlig sektor har gjort ”välfärdens kärna” till en kassako för privata vinstintressen och riskkapitalbolag. Välfärden har släppts fri och sålts ut i sann nyliberal anda – utan någon nämnvärd kontroll, några begränsningar eller någon planering. Att privatisera har varit vägen, målet och medlet. Nu börjar vi se konsekvenserna.

Nyligen gav till exempel Skolverket ut en granskande rapport av hur skolan har påverkats. Skolresultaten har blivit sämre i takt med att segregeringen har ökat. Den negativa trenden inom skolan påbörjades efter den friskolereform och de avregleringar som drevs igenom i början på 1990-talet.

Vinsten hos privata välfärdsföretag låg 2007 på i snitt 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildningsföretagen, och 14 procent för omsorgsföretagen. Avkastningen för samtliga företag i Sverige (utom finansiella) var ca 10%. För riskkapitalbolag ses välfärdssektorn som en ”trygg och säker” investering. Branschen ger hög vinstutdelning och är samtidigt okänslig för konjunktursvängningar.

I dag skriver DN om hur privata dagis och fritids i Stockholm nu får hård kritik. Samtidigt som ägarna tagit ut höga löner och miljoner i aktieutdelning visar förskolorna och fritidshemmen upp ”allvarliga missförhållanden” som ”låg personaltäthet, torftig miljö och bristande säkerhet”.  Det är ingen tillfällighet – det är en logisk konsekvens av det system ideologiskt förblindade borgerliga politiker har skapat. Privatiseringar – till varje pris!

Bra välfärd kommer alltid att kosta pengar, samtidigt som resurserna är begränsade. Därför är det hög tid att välja – ska ”välfärdens kärna”handla om vinst eller kvalitet. Vad vill vi att våra skattepengar ska gå till?

*

Tidigare bloggpost i ämnet; Segregationen ökar i skola vård och omsorg

Missa inte; Nya Moderaterna – rena språkpiraterna

*

Bloggat; Sjölander, Emil Broberg, Lasses blogg, Peter Andersson, Voter

Press; Exp – Välfärdens vinster går till skatteparadis, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, exp1, ab1,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Segregationen ökar – nu även i DN

Ibland blir det nästan komiskt när DN eller Svenskan gör reportage från ”verkligheten”. När de skriver om hur klyftorna och segregationen ökar i det svenska samhället, eller när de berättar om hur sjuka och arbetslösa numera tvingas gå till socialen när de inte längre platsar i Reinfeldts nya sjukförsäkring eller a-kassa.

Samtidigt har dessa borgerliga mediamegafoner i åratal propagerat för precis den politik som skapat de klyftor och segregation de nu beskriver. De har propagerat för att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter i innerstaden, för etableringsfrihet och vinstdriven välfärd, och predikat skattelättnader och bidrag för de rika och hårdare regler och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. Som om de inte förstod konsekvenserna av sina egna krav.

Eller så kanske det bara är olycksfall i arbetet – att ett och annat reportage från ”verkligheten” ändå slinker igenom. Men visst är det bra, det sker bara alltför sällan.

I dag tar DN upp hur bostadspolitiken har ökat klyftorna och segregationen i Stockholmsområdet.

Ekonomiska murar växer kring innerstan, citat;

Stockholms innerstad befolkas av personer med väsentligt högre inkomster än vad förortens invånare har. Och lägenhetspriserna har stigit kraftigt samtidigt som andelen hyresrätter sjunkit.

– På 40 år har det försvunnit 75.000 hyresrätter i Stockholms stad. Nästan hälften av dessa, 35.000 hyresrätter, har försvunnit de senaste 10 åren….

Läs mer – Segregationen klyver Stockholm

Samtidigt propagerar nu Centern för ”prestationsbonus” till skolor som ”förbättrar resultaten” på de nationella proven. Man talar om hur skillnaderna mellan skolor ökar och hur resultaten blivit sämre i förhållande till andra länder och till hur det var tidigare. Därefter skyller man hela misslyckandet på socialdemokraterna. Det blir nästan löjligt. Ingenting om vad friskolereformen  har kostat eller om hur vinstdrivna skolbolag bidrar till att öka segregationen och dränera skolan på skattepengar. Eller vilka partier som har hjälpt till att driva på just den utvecklingen.

Jag undrar om Maud och hennes centergäng har läst Skolverkets lägesbedömning 2009 eller om de hörde skolverkets chef nyligen i Rapport berätta om hur och varför segregationen ökat i den svenska skolan?  (läs mer Segregationen ökar i skola, vård och omsorg)

Per Tullberg, generaldirektör på skolverket sa så här (Rapport 14 feb 2010);

Det är en ökad segregering av den svenska skolan… Det svenska systemet lyftes (tidigare) fram som ett exempel på hur bra en sammanhållen skola fungerade – med elever från olika bakgrund och med olika prestationer. De svaga eleverna hjälptes av de bättre eleverna. Nu finns det starka tendenser att det går i motsatt riktning. Eleverna delas upp och studieresultaten försämras.

Segregationen av skolan är en del av den ökade segregationen i hela samhället och kan knappast lösas genom några snabba cash experiment a la ”kömiljarden”  – där till slut alla landsting fick mer pengar efter trixande med siffror. Problemen i skolan sitter djupare än så efter år av ”friskolereformer” och ”etableringsfrihet” och ”valfrihetsreformer”.

DN 8 mars 2009;

Att valfriheten ökat segregationen har flera forskningsrapporter slagit fast, enligt professor Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet.

….Bernard Hugonnier…:

– De föräldrar som är kapabla att göra de bästa valen är de välinformerade och välbärgade. Med ett fritt skolval tenderar deras barn att samlas i vissa skolor, medan barn med litet socioekonomiskt och kulturellt kapital parkeras i andra skolor där de presterar ännu sämre än de hade gjort i en mer blandad miljö.

Den svenska skolan har blivit ett levande exempel på hur ökade klyftor i samhället försämrar för alla. Precis det som Wilkinson och Pickett skriver om i den aktuella boken Jämlikhetsanden. När klyftorna och segregationen ökar i samhället – då försämras skolresultaten över hela linjen.

*

Bloggat; Alliansfritt, Katarina Nyberg Finn, Bananer i pyjamas, Ingiberg Olafsson, Netroots

*

Mer press; DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Segregationen ökar i skola, vård och omsorg

Alla som vill ha en välfungerande välfärd måste betala. Det är självklart – men ofta tycks vi glömma detta faktum. Sänker vi skatten – måste vi betala välfärdstjänsterna på något annat sätt. Valet står mellan att betala solidariskt via skatten eller privat ur egen ficka. Den kostar – hur vi än gör.

Skattesänkningarna i det moderata Sverige går till just de grupper som redan har råd och möjlighet att köpa sig sina egna välfärdstjänster – de rikaste och de friskaste. Alltså precis de ”kunder” som de privata välfärdsföretagen är ute efter. De med de minsta behoven. De som man kan tjäna pengar på – russinen i kakan.

Riskkapitalbolagen ser välfärdssektorn som ett säkert och riskfritt sätt att tjäna pengar genom att köpa och sälja företag. De senaste åren har drygt hälften av den privata äldrevården i Sverige tagits över av tre riskkapitalägda vårdbolag: Aleris, Carema och Attendo Care.

Och pengar det tjänar de. Vinsten hos privata välfärdsföretag låg 2007 på i snitt 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildningsföretagen, och 14 procent för omsorgsföretagen. Avkastningen för samtliga företag i Sverige (utom finansiella) var ca 10%.

Välfärdstjänster förvandlas sakta men säkert från att vara medborgerliga ”rättigheter” till att vara ”produkter på en marknad”. En marknad där klassamhället återigen blir allt tydligare. Segregationen ökar  och klassamhället får sin renässans – bakvägen. I vården , i omsorgen och i skolan. De offentliga alternativen utarmas genom sänkta skatter, samtidigt som de ”rika, friska och duktiga” betalar extra och får sin ”gräddfil”.

I går (14 feb 2010) hade Rapport ett reportage om hur betygen har sjunkit i den svenska skolan samtidigt som segregationen har ökat de senaste tio åren. De ”duktiga eleverna” söker sig bort till ”bättre” skolor, de ”sämre” blir kvar. Per Tullberg, generaldirektör på skolverket sa så här;

Det är en ökad segregering av den svenska skolan… Det svenska systemet lyftes (tidigare) fram som ett exempel på hur bra en sammanhållen skola fungerade – med elever från olika bakgrund och med olika prestationer. De svaga eleverna hjälptes av de bättre eleverna. Nu finns det starka tendenser att det går i motsatt riktning. Eleverna delas upp och studieresultaten försämras.

Vi står nu inför valet – vill vi ha ett allt mer segregerat samhälle, eller vill vi vända utvecklingen?

Vad vi än väljer – välfärd kostar. Vill vi att skattepengar ska gå till välfärd eller till privata vinster? Vill vi ha ”fri etableringsrätt” där att välfärdsföretagens vinstmöjligheter styr istället för medborgarnas behov?

Vill vi ha en solidariskt skattefinansierad välfärd lika bra för alla – eller vill vi ha ”gräddfiler” med ”guldkant” och sämre alternativ för de som inte tillhör ”russinen” i kakan?

Snart är det dags att välja…

*

Läs Peter Andersson – Kan värdig äldreomsorg ha något med skatter att göra?

Mer Bloggat; Ingiberg OlafssonStockholms Vänstern, HBT-sossen,

Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Vad har vi egentligen råd med?

Bara hälften av skolans pengar går till undervisning skriver Lärarnas Riksförbund på DN debatt. Dessa fakta är givetvis alarmerande.

Citat, DN;

Vårt land utmärker sig internationellt genom att en liten andel av grundskolans totalkostnad går till undervisningen, endast 50,1 procent. Motsvarande siffra för OECD-länderna är 63,6 procent.

Nästan samtliga länder som har tydligt bättre resultat i senaste PISA-undersökningen satsar en högre andel på undervisningen än Sverige. Ska resultaten förbättras måste staten se till att betydligt mer än hälften av grundskolans totalkostnad går till undervisning.

Det märkliga är att när man på DN debatt söker efter förklaringar till varför det ser ut som det gör riktar man relativt ensidigt in sig på ”kommunaliseringen” som startpunkten för den negativa utvecklingen.

Men, i början på 90-talet genomfördes även friskolereformen av regeringen Bildt. En konsekvens av detta är att kostnaderna för allt annat än undervisning har skenat. Ökad administration, tomma lokaler, marknadsföring och ”mutor” för att få elever att söka sig till skolan kostar pengar. Bra betyg har blivit en konkurrens fördel istället för ett mått på verklig kunskap. Det borde vara av intresse att även se över vad denna reform har kostat (och kostar) skolan.

Arbetaren, citat;

När friskolereformen genomfördes på 1990-talet ökade mängden elever varje år. Nu minskar i stället elevkullarna samtidigt som antalet friskolor ökar kraftigt. För de kommunala skolorna innebär det stora neddragningar och även nedläggningar.

De senaste fyra åren har eleverna i den svenska grundskolan blivit 100000 färre. Samtidigt startar drygt 200 nya friskolor under 2008.

Sedan friskolereformen 1992 har kostnaden per elev ökat med drygt 50 procent i den kommunala grundskolan (inflationen för samma tid är 22 procent). Samtidigt har lärartätheten minskat något och andelen obehöriga lärare ökat, så det är inte där pengarna har hamnat. Däremot har antalet tomma lokaler ökat och utgifterna för marknadsföring har blivit stora för både friskolor och kommunala skolor.

”Mutor” för att få eleverna att stanna kostar också pengar, enligt gymnasieläraren och författaren Karl Ågerup som har arbetat på en friskola i Stockholm. Han har skrivit boken Barnens marknad om sina upplevelser.
– Vi gick på bio, bowling, bjöd på restaurangbesök… rektorn sade rent ut på ett personalmöte att nu handlar det om underhållning mer än undervisning. Han sade att han var tvungen att hålla eleverna kvar till varje pris för att inte gå i konkurs.
Men trots att undervisningen prioriterades ner fick eleverna höga betyg.
– När för många fick IG så fick vi order från skolledningen att hålla muntliga förhör. Om eleven klarade en fråga så skulle han eller hon få godkänt.

Mer som stjäl pengar från skolundervisningen;

  • I Sverige får friskolor drivas i vinstsyfte. I de flesta jämförbara länder som USA, Norge, Danmark, Nederländerna eller Finland är det inte tillåtet.

*

Till sist… ni missade väl inte gårdagens lästips där Ann-Marie Lindgren frågar sig ”- Var är logiken i att direkt stimulera landstingens kraftiga kostnadsökningar för medicinskt onödiga läkarbesök, samtidigt som man skär ner Försäkringskassans utgifter för människor med verkliga hälsoproblem?”

Citat, LO-tidningen;

…….

I landstinget i Stockholm har borgerligheten infört s k fritt vårdval inom primärvården, innefattande fri etableringsrätt för privata läkarmottagningar. Detta har lett till en ökning av läkarbesöken med 20 procent, motsvarande en kostnadsökning med 270 miljoner kronor.

….
Alltså: Sverige har inte råd att låta svårt sjuka människor vara sjukskrivna, men vi har utan problem råd med kraftigt ökade kostnader för läkarbesök vid lindriga åkommor som botar sig själva. När det gäller förkylningar är det bara patientens bedömningar av vårdbehovet som ska styra, men handlar det om arbetsförmågan hos en långvarigt sjuk person spelar inte ens uppfattningen hos patientens läkare någon roll. Det är helt OK att med ersättningssystem som direkt driver på överutnyttjande av sjukvård. Men det är otänkbart att ta kostnaden för en deltidssjukskrivning för en person som rent teoretiskt skulle kunna hitta ett heltidsjobb inom någon annan, opreciserad del av arbetsmarknaden.

Var är logiken? Vad är det för världsbild bakom prioriteringen att direkt stimulera kraftiga kostnadsökningar för medicinskt onödiga läkarbesök, men nödvändigt att skära ner utgifterna för människor med verkliga hälsoproblem?

Tja, ska man gissa på den gamla tesen att intresset aldrig ljuger? Det fria vårdvalet skapar nya stora förtjänstmöjligheter för privata företag. Och dessa privata mottagningar hamnar främst i områden där borgerliga väljargrupper dominerar.

Medan långtidssjukskrivningar mer drabbar LO-grupperna, eftersom de är mer utsatta för förslitning i arbetslivet – exempelvis av de städjobb, som statsministerns pressekreterare nyligen framhöll som så utmärkta exempel på ”arbetslinjen”.

Sammantaget kan man fråga sig – vad har vi egentligen råd med som samhälle? (Om vi nu utgår ifrån att vi fortfarande vill vara ett sammanhållet samhälle – där vår gemensamma välfärd betalas gemensamt via skatten.)

Har vi verkligen råd att skänka miljoner och miljarder av de skattepengar som är tänkta att gå till välfärden till riskkapitalbolag och privata vinstintressen – men inte till vård efter behov eller till en skola som fungerar för alla elever?  Dags att prioritera – eller ta steget fullt ut. Sköt dig själv och skit i andra- samhället….

*

Lästips; The Blues Brothers (AB-ledare)

Bloggpost; Det svenska friskolevansinnet

Bloggat; Röda BergetAlltid rött alltid rätt, Peter Andersson, Netroots

Fler bloggtips; Alliansfritt Sverige om illusionisten Reinfeldt, Enn Kokk – Är du lönsam lille vän?

Press; SvD1, DN1,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Icke godkänt Björklund

Major Björklund gör nu ”tummen upp” för betyg redan till förskolebarn.

Och visst är det bra!

Tänkt dig själv att du redan som sexåring får veta att du är ”icke godkänd”. Sådant gör givetvis gott för självförtroendet och kan förmodligen få vilket litet barn som helst att ta sig i kragen och skärpa sig. Kanske det vore lika bra att stämpla betyget i pannan redan på BB. Bara så att man vet – om man duger eller inte….

Vilket betyg Jan Björklund skulle få?

Icke Godkänt!

betyg

För alla som vill veta lite mer om Jan Björklunds tankevärld och personliga stil kan jag rekommendera Johan Cronemans lysande krönika om ett av Björklunds TV framträdanden i TV:s Gomorronsoffa, citat;

I onsdags skulle han samtala med pedagogikprofessor Mats Ekholm i SVT:s ”Gomorronsoffa”. Mats Ekholm har nyligen överlämnat ett rätt skarpt formulerat upprop till skolminister Jan Björklund, 8.000 pedagoger, lärare, rektorer, professorer och docenter protesterar mot regeringens nygamla skolpolitik, de lutar sig mot decenniers skolstudier som alla visar samma sak: enbart krav och kadaverdiciplin leder ingen vart i skolan.

Det var länge sedan man såg en så totalt ointresserad och arrogant politiker i tv. Jan Björklund hånade öppet kritikerna, felciterade medvetet uppropet, tillskrev professor Ekholm åsikter som han inte hade uttryckt (jag har själv läst uppropet, Jan Björklund blåljög ogenerat för tittarna).

Mats Ekholm och hans kolleger oroas av ett samhällsklimat och ett samtalsklimat om barn som blivit allt strängare och onyan­serat; mera straff i skolorna, en ny form av skamvrå. Jan Björklund ville inte ha ett samtal, han ville bara ha ut sitt enkla populistiska budskap till oroliga föräldrar: barn skall ha en fast hand, nu skall det bli ordning på torpet. Han vet att det går hem, skit i pedagogiken.

Och vad värre var: Han verkade helt enkelt inte förstå vad ett intellektuellt samtal som detta skulle kunna ha för nytta. Han förstod över huvud taget inte problemställningen.

Jag tror att Jan Björklunds överlägsna politikerstil har ganska kort bästföredatum i tevemediet. Snart har han kört över en motståndare för mycket – och det kan bli hans fall. Lyssna är inte hans bästa gren.

Läs Badlands Hyena om hur bra det är med ”hårda tag” redan i tidiga år!

*

Bra bloggtips; Eva -Lenas blogg om apoteket, Alliansfritt Sverige om Beatrice Asks ärlighet, UtsiktFrånEttTak om media, Esbati om Bubblans makt, HBT-sossen om Schlingmann, Rött Hjärta om Michael Moore

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Välfärdsslakt, ökade klyftor och utförsäljningar…

Överallt i världen ifrågasätts nu (i finanskrisens svallvågor) den nyliberala överideologin – utförsälnjningar, privatiseringar, sänkta skatter till de rikaste, ökade klyftor och sämre välfärd och sociala skyddsnät.

I Sverige fortsätter regeringen utan att blinka på den inslagna vägen….

Klyftorna ökar. Den 30 april i år hade DN ett stort uppslag om hur regeringens ekonomiska politik vidgar klyftorna mellan fattiga och rika (ej DN.se). Under 90-tals krisen fick alla samhällsgruppper det sämre, nu drabbas istället de som blir av med jobbet mycket hårdare. Det är regeringens ”jobbskatteavdrag” och kraftiga försämringar av de sociala skyddsnäten (a-kassa och sjukförsäkringen) som gör att klyftorna mellan de som har jobb och de som inte har jobb växer i rekordfart.

Välfärden försämras. Den i den nymoderata retoriken så omhuldade ”välfärdens kärna” – skola, vård och omsorg – tvingas nu till stora neddragningar i kommuner och landsting. Krisen och regeringens passiva jobb- och krispolitik gör att skatteintäkterna minskar kraftigt samtidigt som socialbidragskostnaderna ökar lavinartat till följd av de hårdare kraven och nedskärningarna i a-kassan och sjukförsäkringen. Allt fler sjuka och arbetslösa tvingas nu vända sig till socialen.

Utförsäljningarna fortsätter. Nu står Apoteken på tur. Privata vinstintressen står beredda att tjäna ännu mer pengar på sjuka och gamla. Aktörerna som går in på Apoteksmarknaden gör det knappast av ren godhet – målet är givetvis att de ska tjäna pengar. Vem som får betala övervinsterna? Ja, gissa tre gånger…

Så här skriver Helle Klein i AB;

I måndags kväll fick alla apotekschefer runtom i landet öppna de kuvert som ­anlänt samma dag. Kuverten innehöll ­information om hur deras apotek skulle drivas efter avregleringen.

Bilden är surrealistisk. ”Ditt apotek ska ­säljas till ett storföretag, ”Ditt apotek ska drivas av småföretagare i Småland”, ”Ditt apotek kvarstår i statlig regi”. Kuvertöppnandet har drag av tv-show där vinnare och förlorare ska utses.

Spelets logik präglar regeringens utförsäljningspolitik. Mycket av vår gemensamma egendom ska nu ut på marknaden till högstbjudande. Också något så angeläget som vård och hälsa.

Är det verkligen dags att ta ”borgfred” och ”tona ned det inrikespolitiska bråket” nu?

Nej knappast! Debatten och kritiken måste givetvis få fortsätta.

Eller som Bo Lundgren skrev 2001 under Sveriges förra ordförandeskap; ”Det vore ett orimligt svaghetstecken för svensk demokrati om vi ­inte skulle kunna ha en levande inrikesdebatt samtidigt som vi har att hantera ett ordförandeskap i EU.

*

Läs mer om Apoteken hos Peter Andersson; Vinstjagande Apotekare är det sista Sverige behöver

Mer bra Bloggat; Röda Malmö, Annarkia, Alliansfritt Sverige, Ekonomikommentarer, Jinge, Organisk Intellektuell, Eva-Lenas blogg, Ingen ko på isen

Press; SvD1, SvD2, SvD3, AB1

Om EU; SvD1,DN1, DN2, DN3, AB1

*

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Väljarna dömer ut regeringens politik

De senaste dagarnas bonus- och pensions-rabalder har visat att det finns ett stort avstånd mellan politikers och vanliga människors verklighet. Men skillnaderna finns inte bara i hur man lever, skillnaderna finns även när det gäller politiska åsikter.

Lärarnas riksförbund presenterar i dag en intressant undersökning på DN debatt. Den visar att det är stor skillnad mellan vad politikerna gör och vad väljarna tycker när det gäller skolan. Ett par resultat;

  • 87 procent av alla, oavsett politiska sympatier, vill inte att ägarna till friskolor själva ska få ta hand om eventuella vinster. I dag tillåter den svenska lagstiftningen att friskolorna får ta hand om vinsten bäst de vill. År 2007 tog friskolor ut sammanlagt 84 miljoner i aktieutdelning. Vinsten hämtas från den s.k. ”skolpengen”.
  • Trots att skollagen slår fast att all utbildning i Sverige ska vara likvärdig så anser 89 procent av väljarna att den svenska skolan inte är det. Skillnaderna har också ökat under de senaste åren i den svenska utbildningen enligt OECD. Flera olika forskarrapporter visar också att den s.k. ”valfriheten” ökar segregationen.

De borgerliga politiker som just nu har makten går i direkt motsatt riktning mot vad väljarna vill. Inom hela välfärdssektorn plockar i dag riskkapitalbolag och privata ägare ut stora vinster ur sina verksamheter.

Allianspartierna uppmuntrar och öppnar upp för att allt mer av våra välfärdspengar ska kunna gå in i riskkapitalbolag och privata fickor.

Men, även när det gäller andra delar av välfärden skiljer sig svenska folkets åsikter åt från den borgerliga regeringens.

För cirka ett år sedan presenterade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) en undersökning som visade att uppemot 90 procent av svenska folket föredrar bättre kvalitet inom vård, skola och omsorg före  skattesänkningar.

Alliansregeringen går i motsats riktning. Stora skattesänkningar och blind ideologi hindrar i dag regeringen från att i kristider satsa på välfärden inom kommuner och landsting. Fredrik Reinfeldt kallade i förra veckan SKL för ett ”särintresse” när man krävde mer pengar för att klara vården, skolan och omsorgen.

I Fredriks värld är alltså sjuka, äldre, elever och lärare ”särintressen”. Så långt ifrån verkligheten lever i dag den borgerliga regeringens förespråkare.

För de som tycker att ”kommunerna kan sköta sig själva” kan jag bara citera Håkan Boström i DN från förra veckan;

Det är visserligen riktigt att kommunerna också måste ta ett eget ansvar. Men dagens lagstiftning tillåter dem inte ens att göra det. En kommun måste ha budgetbalans varje år och får inte spara i goda tider för att spendera i dåliga. Staten är i praktiken förmyndare. Om inte reglerna ändras kan man fråga sig varför kommunerna – och inte staten – över huvud taget ska ha det ekonomiska ansvaret för den offentliga välfärden.

*

Till sist…

…kan man konstatera att ingen människa kan sitta i 25 styrelser, vara LO-ordförande, och samtidigt göra ett riktigt bra jobb. Det är en omöjlighet. Det är uppenbarligen hög tid att Wanja tar sig en funderare över vad hon anser vara viktigast. Att representera sina medlemmar, eller att tjäna stora pengar på alltför många styrelse uppdrag….

*

Tidigare Bloggpost; Det svenska friskolevansinnet

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7

Bloggtips; Annarkia om klassamhället, La Montagne om Lo, Badlands hyena om internatskolor, Alliansfritt Sverige om arbetslösheten, HBT-sossen likaså

*
Andra bloggar om: , , , , , ,

Det svenska friskolevansinnet

stellan

Sällan vågar våra s.k. ”kändisar” uttala sig om politiska frågor, men ibland händer det. Stellan Skarsgård var gäst hor ”Skavlan” för ett par veckor sedan. Så här sa han när ämnet ”friskolor” kom på tapeten…

Citat, svt (efter ca 30 min.);

– Jag är principiellt emot att våra skolpengar ska gå till friskolor. Ofta är det multinationella företag som är skrivna i skatteparadis som kammar in stora förtjänster och lockar barnen med fina luncher eller datorer.

Jag tycker att alla våra skolpengar ska användas till att göra den svenska skolan så bra som möjligt.

I dag har DN ett uppslag om friskolornas utbredning i stockholmsområdet. En av rubrikerna lyder ”Svenskarnas valfrihet störst i världen”.

Men det är en ”valfrihet” som skapar många problem;

  • Flera forskar rapporter har visat att den s.k. ”valfriheten” ökar segregationen.
  • Finland, som ofta hamnar högst upp när man jämför skolresultat internationellt, har enbart 2 procent friskolor. Sverige har 20 procent.
  • Det fria skolvalet har lett till ekonomiska underskott för de kommunala skolorna (som måste ta emot alla elever) samtidigt som konkurrensen om eleverna ökar.
  • Med hänsyn tagen till elevernas socioekonomiska bakgrund borde fler än 73,8 procent av eleverna nå målen. Stockholms skolor underpresterar, trots (eller p.g.a.) rekordmånga friskolor. Med hänsyn tagen till elevernas ­socioekonomiska bakgrund borde fler än 73,8 procent av eleverna nå målen.

Fakta;

  • En tredjedel av alla privatägda bolag som driver friskolor väljer att ge utdelning på bolagets aktier istället för att återinvestera vinstpengar i skolan. Sammanlagt 84 miljoner i aktieutdelning under 2007.

Fler fakta om friskolor;

  • Enligt statistik från Skolverket fattas det behöriga lärare i ”friskolor”. I gymnasiefriskolorna har endast 50 procent av lärarna behörighet. I den kommunala gymnasieskolan är 79 procent av lärarna behöriga.
  • I de s.k. fristående grundskolorna är det 61,8 procent av lärarna som har behörighet. I den kommunala grundskolan har 84,5 procent behörighet.
  • Antalet lärare i relation till elever är lägre i ”friskolor”. Per hundra elever är det i de kommunala gymnasieskolorna 8,3 lärare. I ”friskolorna” 6,9 lärare på hundra elever.
  • Många skolor har börjat med olika typer av lockerbjudanden till de elever som väljer just deras skola. Allt från bärbara datorer och körkort, till konsertbiljetter och Ipods, allt med skattebetalarnas pengar.

Visst kan man förstår varför Stellan Skarsgård fick en spontan applåd när han, på bästa sändningstid, gav den svenska friskolevansinnet en känga…

Våra skolpengar borde givetvis gå till en bättre skola för alla barn – inte till aktieutdelning, riskkapitalbolag och privata vinster.

*

Till sist… kan man konstatera att nu finns det snart en möjlighet även för oss vanliga dödliga att få en liten extra ”bonus”. Nu föreslår nämligen KD att de som föder barn ska få en extra bonus på 10 000 kronor.

Kanske något för alla de som nu får sparken eller kastas ut från våra trygghetssystem att satsa på (för de som är unga nog). Pengarna räcker väl i bästa fall till en månadshyra och lite mat…

*

Bloggatom skolan; Danielssons Lakejer, Stockholmsvänstern

Mer Bloggtips; Alliansfritt Sverige om dagens skörd, Ekonomikommentarer om hur krisen dödar, Arvid Falk om kärnkraften, Veronica Palm om kvinnoutspel,

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Ännu en svart dag i den nyliberala bunkern

På tal om privatiseringshysterin inom vård, skola och omsorg….

Igår riktade Riksrevisonen ovanligt skarp kritik mot den privata äldreomsorgen:

  • Det finns stora brister när det gäller ansvariga myndigheters granskning och uppföljning av kvaliteten i verksamheten.
  • De anställdas möjligheter att framföra och diskutera kritiska synpunkter och komma med förslag till förändringar, d.v.s. sådant som normalt ingår i yttrandefriheten, är kraftigt beskurna.
  • De anhöriga och ansvariga kontrollmyndigheter har allt för dålig insyn i hur verksamheten bedrivs.

Riksrevisionens rapport visar tydligt att de missförhållanden som uppdagats i den privata ”omsorgsverksamheten” har kunnat pågå därför att de ideologiskt förblindade politikerna i stat och kommun struntat i att ställa grundläggande arbetsrättsliga och demokratiska krav vid privatiseringen.

”Privatisering till varje pris” verkar vara den ledstjärna som styr politikerna, i Täby och andra kommuner, där den nyliberala privatiseringshysterin gjorts till överideologi.

Men det var inte bara den moderata privatiseringshysterin som utsattes för tung expertkritik igår. Även insatserna i den moderate finansministern Anders Borgs ”superbudget” ansågs otillräckliga för att bekämpa de annalkande lågkonjunkturen av statliga Konjukturinstitutet (KI).

Hushållen är idag mer pessimistiska än de någonsin varit i någon tidigare KI-prognos. KI tror därför att den Alliansbudget som nyligen klubbades i riksdagen inte räcker för att motverka lågkonjukturen.

Anders Borg lär få svårt att strunta i KI:s rekommendationer på samma lättvindiga och arroganta sätt som han strax innan avfärdade samma synpunkter när de framfördes av oppositionen.

En rimlig ”prognos” blir att vi snart kommer att få se ett nytt utspel från Reinfeldt/Borg. Vad kommer utspelet att innehålla?  Fler skattesänkningar naturligtvis! Kan man förvänta sig något annat svar inifrån den nyliberala bunkern?

*

Press; DN – Hårda tider, DN – Johan Schück, SvD – ledare

*

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om USA, Alliansfritt Sverige om bedrägerier, Ekonomikommentarer om privatiseringar 😉 , Motvallsbloggen om legoknecktar

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se