Alliansens fundamentala misslyckanden

Alliansen gick till val på att minska ”utanförskapet” och utplåna ”massarbetslösheten”. Metoderna för att nå målen har varit att sänka skatten för de som arbetar (”jobbskatteavdragen”) och att införa hårdare regler, tuffare krav och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. På så vis skulle man utplåna ”bidragsfusket” bland både arbetslösa och sjuka. Allt detta sammantaget har varit alliansens egen ”arbetslinje”.

Detta var metoden – så här blev resultatet;

  • Arbetslösheten är högre idag än när alliansen tog över. Då var antalet långtidsarbetslösa 28 000 – nu är de 70 000. Då var arbetslösheten 6,1 % (sept 2006) – nu 7,2 % (aug 2012). Mer arbetslöshetssiffror här!
  • Sjukförsäkringen – efter de stora utförsäkringarna återvänder nu allt fler sjuka till försäkringen. Samtidigt försörjs allt fler sjuka (helt eller delvis) av anhöriga. De sjuka blev inte friskare av att utförsäkras – enbart fattigare, sjukare och alltmer sönderstressade.
  • Intyg, hårdare regler och kontroll – VAB-intyg (som nu slopas) satte inte fast några fuskare – men kostade tid och pengar för alla inblandade. Tiotusentals arbetslösa har stängs ute från a-kassan med striktare regler och högre avgifter.

Alliansregeringens fundamentala misslyckanden staplas nu på varandra. De två centrala utmaningarna som alliansen själva pekade ut har båda slutat i totala fiaskon. Gräver man djupare finns misslyckandena radade som pärlband på varandra – både när det gäller sjukförsäkringsreformen och arbetslöshetspolitiken. Fas3 och  jobbcoacherna och alltmer rättsosäkra och förvirrade sjukregler är bara några exempel.

Slutsatsen måste bli att kritikerna hade rätt – ökade klyftor och söndertrasade trygghetssystem fungerar inte som recept mot arbetslöshet och sjukdom. Sverige sjunker i välfärdsligorna samtidigt som man utmärker sig som det OECD-land där klyftorna har ökat mest de senaste åren. Det var knappast vad alliansens företrädare lovade för sex år sedan….

Fredrik Reinfeldt presenterade igår alliansens sjunde regeringsförklaring. Som vanligt var den fylld av vackra ord. Bland annat fick vi höra detta…

Regeringsförsklaringen 2012, citat;

Herr talman,
I vår omvärld drabbas de svaga och de utsatta av nedskärningar och besparingar. Det är inte vår väg. Det är inte Sveriges väg. Sverige kan och ska investera i sammanhållning och välfärd. I sjukvård och omsorg. I minskat utanförskap. I tillskott till utsatta grupper.

/…/

Sammanhållningen värnas också genom den omfördelning av ekonomiska resurser som sker via skatter och bidrag. Alliansregeringen har sedan 2006 genomfört angelägna reformer för att stärka sammanhållningen i samhället.

Hur ser då verkligheten ut för de mest utsatta? Hur ser ”sammanhållningen” ut? Aftonbladets ledare ”Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt” ger en bra sammanfattning av alliansens tid vid makten – med stigande arbetslöshet, skattesänkningar för de rika och friska och ekonomisk och personlig utsatthet för sjuka och arbetslösa. Det alliansen har åstadkommit är att splittra samhället och dela medborgarna i ”vi” och ”dom”. Reinfeldts politik har bokstavligt talat delat Sverige mitt itu.

En av alla de som drabbats personligen av alliansregeringens politik är Anna-Karin Mattsson. Hon berättar nu på Newsmill hur hennes liv har förändrats på grund av alliansens politik.

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen, citat;

/…./

Jag känner mig inte betrodd, jag känner mig kränkt som människa av att gång på gång behöva redovisa det som är konstaterat av så många olika läkare, specialister och utredningar sedan många år tillbaka. För att inte tala om vilken sorg och vilka plågsamma minnen som det rör upp inuti mig att gå igenom min sjukdomshistoria gång på gång. I stället för att kunna lägga den tiden och kraften på något positivt för min hälsa och mitt psykiska välbefinnande.

Jag har också sedan Alliansen kommit till makten blivit utförsäkrad för första gången i mitt liv. Det innebar att jag i stället för att hämta kraft förra sommaren så som jag brukar göra, fick gå till Arbetsförmedlingen och pressas ännu mer, där man efter utredningen endast konstaterade det som redan konstaterats ett par år tidigare; att jag är arbetsför till 25 % och inte mer.

/…/

Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt. Det är helt enkelt sex år för mycket. I alla fall för en redan sönderstressad själ som min. Det är inte bara jag och andra i min situation som påverkas negativt. Också omgivningen kring den som är sjukskriven påverkas negativt och tappar ofta kraft. Relationer tar stryk.

Jag vill se en ny politik i Sverige. Jag vill se ett samhälle där det finns medkänsla, medmänsklighet, solidaritet och empati.

Allra helst vill jag se det före nästa val.

Varje dag trasas människor sönder allt mer genom Fredrik Reinfeldts inhumana politik.

Vi människor är värda något så mycket bättre.

Läs hela!

*

Tidigare bloggpost; Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Läs mer; Alliansfritt Sverige om verkligheten kontra regeringsförklaringen, LO-bloggen om boomerangeffekten i sjukförsäkringen

Bloggtips; Alliansfritt om borgerlig kritik av kungens hyllning till Etiopiensvenskarna, Jonas Sjöstedt om Ship to Gaza, Martin Moberg om politiken för ett sammanhållet Sverige, Silfverstrand om vinst i välfärden, Röda Malmö om uppror från gräsrötterna, Lasses blogg om hur vi minskar brottsligheten,  Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, svd1, svd2, dn1, dn2, dn3, DA1, DA2, metro

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Alliansens förvirrade valjakt

Läser idag på DN-debatt en av alliansens senaste ”reklam-inlägg” för att vinna väljare. Denna gång är det pensionärerna man är ute efter. Alltså den grupp väljare Fredrik Reinfeldt ömsom brukar benämna ”skattefrälse”, ömsom ”bidragstagare”.

Efter att ha satsat sina första sex år vid makten på att skapa en skatteklyfta (som inte fanns där när man tog över) mellan pensionärer och de som arbetar säger sig alliansens företrädare nu vilja sänka pensionärernas skatt och minska den klyfta man själva har byggt upp. Inte nog med det – man avfärdar med några få ord hela idén bakom sin egen ”arbetslinje”.

DN-debatt, citat;

Vi ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. /…/ Över tid skall dock skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minska.

På ett par rader avfärdar alliansens företrädare alltså hela sin egen politiska inriktning och idé – att skapa och sedan öka på klyftan mellan de som arbetar och de som inte arbetar, dvs ”jobbskatteavdraget”. Denna idé som ju är själva grundpelaren i alliansens ”arbetslinje”

Alliansens ”valjakt” (jakt på väljare) kan tyckas allt mer förvirrad och desperat. Men egentligen fortsätter man bara på den inslagna vägen – en väg där retorik och politik har mycket lite med varandra att göra.

Och trots att man nu säger sig sänka skatten för pensionärerna ”för fjärde gången” betalar ännu en pensionär med en inkomst på 14.000 kr i månaden 4.020 kr mer per år än den som jobbar (och har samma inkomst).  Tacka alliansen för det – det är detta gäng som fixat till denna världsunika orättvisa!

Tabell – PRO

Det är mycket enkelt att genomskåda varför alliansen nu flörtar med pensionärerna och försöker köpa deras röster med en femtilapp extra i månaden. De är en ekonomiskt stark och aktiv grupp i samhället. Lika enkelt är det att förstå varför man inte bryr sig om de sjuka och arbetslösa. De som betalar 12.492 kr mer per år än den som jobbar (med en inkomst på 14.000 kr). Deras människovärde har man redan avfärdat. De betraktas numera allmänt som ”lata fuskare” – efter år av propaganda på borgerliga ledarsidor och bland alliansens företrädare. De saknar dessutom, som grupp, en stark position i samhället. Och nu, när även oppositionen till stora delar tycks ha övergett dem – i alla fall när det gäller att uttala krav på rättvisa skatter – behöver dessa grupper inte ens nämnas.

Alliansens obehagliga resa mot ett samhälle där ”vi” ställs mot ”dom” har bara börjat. Och, att man nu försöker lura i pensionärerna att de är en ”prioriterad” grupp i  samhället blir smått komiskt när man samtidigt alltsomoftast under flera år kallat denna grupp för ”bidragstagare” – precis på samma sätt som man svepande benämner alla som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet med samma föraktfulla tilltal.

*

Lästips;

LO-bloggen om vad svenska egentligen folket tycker om ”vinstdriven” välfärd….

läs ävenNär Eva Nordmark talar för sina medlemmar” på Ledarbloggen

MediaDN1DN2DN3DN4DN5DN6DN7DN8SVD1SVD2SVD3,SVD4SVD5SVD6, AB1, AB2,

Bloggat:  Lena Sommestad om Karl Popper och politiken, Martin Mobergom Centern och ”Etiopiensvenskarna”, Anders Lindberg på AB:s ledarblogg om Stefan Hanna (c), Alliansfritt Sverige om regeringens ”storsinhet”, Roger Mörtvik på Utredarna.nu om arbetslöshetsförsäkringen,  Annarkia om Björklunds skola,Storstad om Apoteksprivatiseringen,  Claes Krantz om Annie Lööfeffekten, NetrootsPolitometernBloggar.se

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fredriks Gyllene Formel

Ibland blir det nästan komiskt när regeringens företrädare försöker bortförklara konsekvenserna av sin egen politik. Tidigare i år förklarade statsministerns pressekreterare Sebastian Carlsson i radioprogrammet Kaliber att klyftorna egentligen inte alls har ökat. I alla fall inte om man räknar bort de som är fattigast och de som är rikast….

Citat, Kaliber;

Statsministerns pressekreterare Sebastian Carlsson: – Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.

Nu har statsminister Reinfeldt kommit på hur man trollar bort den massarbetslöshet som råder i Sverige i dag (…och som i själva verket har ökat från 6,1 % i sept 2006 när alliansen tog över till ca 8 %  i dag).

Citat, TT;

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

Fredrik Reinfeldt: – Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Visst är det fiffigt!!

Fredrik & Co. har kommit på Den Gyllene Formeln – så blir Sverige ett land helt utan sociala problem. Ökade klyftor, arbetslöshet, ohälsa och annat trams finns inte längre. Inte om vi räknar bort alla de som drabbas av detta.

Räknar vi bara rika, friska och ”etniska svenskar  mitt i livet” – då är Sverige faktiskt nästan helt utan sociala problem.

Men, den senaste Reinfeldt-formuleringen känns inte bara lite smålustig och lite småmärklig – den känns dessutom inte så lite obehaglig. Vill Fredrik ha en etniskt rensad arbetslöshetsstatistik? Vad är det mer som ska rensas etniskt? Och vilka är de ”etniska svenskarna” som platsar i Fredriks statistik? Hur ska de väljas ut? Vilka platser inte? Och hur gammal är man när man är ”mitt i livet”? I vems liv?

Jag misstänker att de enda som snart ska räknas in i Fredriks Dröm-Sverige är hans egna polare; rika, friska, ”etniskt” renade Täbybor ”mitt i livet”…..

*

Media; ab1, ab2, ab3, ab4metro1, metro2, dn1, dn2, svd1, svd2SVT

Bloggat: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Leines blogg, Essbeck, Det perfekta livet , Marcusgoj, Ola Möller , Högbergs tankar

Fler bloggtip; LO-bloggen om åtstramningspolitiken, Lena Sommestad om kärnkraften, Reflektioner och speglingar om incitament-samhället

NetRoots | Pingat på Intressant| Politometern

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista!


Borg och Calmfors

I dag tar Anders Borgs egen ekonomiska ”guru” – Lars Calmfors – bladet från munnen och kritiserar Anders Borgs hela ekonomiska politik på punkt efter punkt i DN-artikeln Dämpa dogmastismen.

Lars Calmfors står klart till höger i svensk politik och kan sägas vara en av Borgs inspiratörer. Lars Calmfors utsågs därför 2007 till orförande i Anders Borgs egen uppfinning  ”Finanspolitiska Rådet” av ingen mindre än Anders Borg själv. Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen skulle kommentera (och hylla) Borgs egen politik. Men Calmfors och hans gäng blev ingen försagd och okritiskt hyllningskör. Under årens lopp har både Calmfors personligen och rådet som helhet vid ett flertal tillfällen kritiserat Borg på flera centrala punkter. År 2011 lämnade till sist Calmfors sitt orförandeuppdrag.

Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud.

Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.

Calmfors kritik på punkt efter punkt….

  • Arbetslinjen, sjukförsäkringen och a-kassan, citat;

Regeringen bör kritiseras för att den i sin iver att öka sysselsättningen delvis glömt bort behovet av att ge männi­skor ett rimligt försäkringsskydd mot inkomstförluster. Sådant försäkringsskydd har blivit en restpost snarare än ett mål i sig. Reformerna av sjukförsäkringen har gjorts på ett så okänsligt sätt att många människor kommit i kläm. Taket i a-kassan har legat fast i kronor sedan 2002, vilket medfört att allt färre kan få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning.

  • Skattepolitiken och fastighetsskatten, citat;

Skattepolitiken kan kritiseras för att till stora delar vara principlös. Fastighetsskatten var en integrerad del av 1991 års stora skattereform och syftade till att boende skulle beskattas på ett likformigt sätt som andra aktiviteter. Den slopade fastighetsskatten innebär därför ett grundskott mot principerna bakom skattereformen. Det var i stället fråga om rent valtaktiska överväganden. Tyvärr kommer dessa att ha mycket långsiktiga verkningar: sedan fastighetsskatten en gång avskaffats, är det politiskt närmast omöjligt att någonsin återinföra den.

  • Sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, citat;

Den selektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga är i bästa fall ett dyrt sätt att öka sysselsättningen och i värsta fall en verkningslös åtgärd. Detsamma gäller den sänkta restaurangmomsen. Dessa förändringar gör skattesystemet till alltmer av ett lapptäcke. Regeringen borde i stället eftersträva mer enhetliga principer för både arbetsgivaravgifter och moms. Det är till exempel svårt att motivera varför momsen ska vara lägre för livsmedel än för andra varor: det skulle kosta mindre att ge riktade bidrag/skattesänkningar till låginkomsttagare än att subventionera allas konsumtion av livsmedel.

  • De starka offentliga finanserna, citat;

….man bör hålla i minnet att den främsta orsaken till de goda statsfinanserna är att Sverige gick in i den ekonomiska krisen 2008 med stora överskott. Det berodde till stor del på den tidigare socialdemokratiska regeringens politik.

  • Borgs krispolitik, citat;

Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram.

Med denna uppläggning tenderar finanspolitiken att bli procyklisk så att den förstärker, i stället för motverkar, konjunktursvängningarna./…/

Kritiken Calmfors uttrycker är inte ny men när den kommer från en ekonom med samma grundläggande värderingar som Borg själv blir den dessto intressantare. Calmfors sticker i dagens artikel hål på hela Bubblan Borg utan att blinka – man kan fråga sig varför inte Socialdemokratin vågar (eller vill) göra samma sak; speciellt en sån här dag – när de får alla redskap av Anders Borgs egen ekonomiska ”guru”.

*

P.S. Mer kritik av Borgs ekonomiska politik i dag;

Anders Borg bromsar i uppförsbackarna och gasar i utförsbackarna. Finanspolitiken destabiliserar därmed ekonomin och förstärker de konjunkturella svängningarna./../

När Magdalena Andersson inte kan låta bli att berömma denna politik är det olyckligtvis inte någon nybörjartabbe, utan ett uttryck för en konsekvent socialdemokratisk politisk strategi ända sedan krisen inleddes.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi. Det är ett ovärdigt skådespel.

Tidigare bloggposter – kritik av Borgs och regeringens politik;
Forskare sågar alliansens politik – på punkt efter punkt
Borgs fanclub buar
NAKNA kejsare och missvisande utspel
Borgs budgetbluffar och budgetstölder
Borgs dogmer granskade

*

Bloggtips; LO-bloggen om kritiken mot Borg,   Red Justice om EU och demokratins framtid, Kaj Raving om välfärdens finansiering, Peter Andersson om M:s nya partisekreterare, Vänstra stranden om Breivik, Lena Sommestad om en progressiv familjepolitik, Annarkia om S och M skavfötters, Alliansfritt om jobbcoachmisslyckandet, Netroots

Media; dn1, dn2, svd1, svt1, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, exp2, exp3, exp4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Lästips till påskhelgen….

Det handlar om Ofstads bok ”Vårt förakt för svaghet” som i dag återigen är kusligt aktuell. Om ”valfriheten” i välfärden som terapiarbete för medelklassen – alltmedan demokratin blir allt mer avlägsen, och om hur socialdemokraterna borde förhålla sig till diktaurer….

Harald Ofstad; ”Vårt förakt för svaghet”, citat DN;

Den norske filosofen Harald Ofstads moderna klassiker ”Vårt förakt för svaghet” ges ut på nytt. Ann Heberlein gör en nyläsning och drabbas av den brutala analysen. Boken har fått en oroande aktualitet./…/

”Om vi håller upp nazismen som spegel för oss, ser vi våra egna drag förstorade, och just därför så avslöjande.” Så skriver Ofstad i förordet och fortsätter: ”Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas.”../

De som är svaga – de sjuka, de arbetslösa, de fattiga – blir allt svagare medan de starka blir allt starkare. Så ser det ut i Sverige i dag. Det är en av förklaringarna till att jag läser Ofstad på ett annat sätt 2012 än vad jag gjorde 1994. Samhället har förändrats. Klimatet har hårdnat. Det är en nietzscheansk hårdhet. Samma hårdhet som är kärnan i den nazistiska ideologin: den starkes rätt över de svaga. De svaga och deformerade ska förintas – det är, skriver Nietzsche, ”den första principen i vår filantropi”.

Läs hela artikelnoch läs boken.

Missa inte heller Malin Ullgrens träffsäkra betraktelse över välfärden och ”valfriheten”.

Är bilden av ­tusen val­möjligheter viktigare än innehållet i välfärden?, citat DN;

Under rubriken ”Demokratins förfallskrev häromveckan den tyske författaren Ingo Schulze en intressant och förtvivlande artikel i Göteborgs-Posten (28/3). Han sammanfattar, utifrån tyskt perspektiv, en oro som också finns i Sverige: Vad hände med välfärden? Det gemensamma? Med demokratin i ett land som har förvandlat medborgarna till kunder? Han nämner ”förvandlingen av alla livets områden till marknad (utbildningen, sjukvården, kollektivtrafiken)”. /…./

När den politiska hotlogiken påstår att det system vi nu har skaffat oss aldrig går att ändra kompenseras jag som medborgare med en rad förmenta val. En falsk känsla av kontroll, som jag önskar att jag kunde välja bort.

När min dotter skulle börja skolan för ett par år sedan såg skolvalet ut så att vi fick rangordna våra önskemål. Det blev inte förstahands­valet, det blev inte andrahands­valet. Det blev tredjehandsvalet. Det har funkat utmärkt.

Men all tid, all aktivitet vi uppmuntrades att plöja in i detta val, för att fatta ett ”informerat” beslut – vilket trams. När vi fick den skola vi hade önskat i sista hand gav det känslan av att alltihop var något slags terapi för medelklassföräld­rar.

En liten lek vi alla lekte, för att hjälpas åt att bära bilden av det nya, moderna Sverige. Det är som om den där självbilden av landet med tusen valmöjligheter har blivit viktigare än det faktiska innehållet i välfärden.

En av skolorna vi ”valde” gjorde reklam för sig genom att lyfta fram att den satsade på ”kunskap”.

Wow?/…/

Lena Sommestad talar klarspråk om Socialdemokraternas velande när det gäller vinsdriven välfärd.

Riskfyllt att inte stoppa vinsterna, citat AB;

Vinster i välfärden, hävdar man, kan inte förbjudas. Min fråga är: varför? Hur kan något som är fullt möjligt i andra länder vara stört omöjligt i Sverige?

Som historiker undrar jag vad som har hänt med den svenska demokratin. Socialdemokraternahade en gång kraft att ändra samhällets hela maktbalans. Steg för steg drev partiet igenom stora samhällsreformer, som socialförsäkringar, starka arbetsrättslagar och en gemensam skola.

Men när dessa framgångar nu är på väg att spolieras, då tycks partiet sakna vilja att ta strid.

I ett samhälle som plågas av växande ojämlikhet, där blir vinster i välfärden en av många systemförändringar som har ”kommit för att stanna”. Det finns bara ett enda alternativ, gemensamt för höger och vänster.

Det år svårt att förstå denna defensiva politiska strategi, av två skäl.

För det första är det folkliga stödet for fortsatt privatisering svagt. Enlig SOM-institutet i Göteborg finns det motstånd långt in i borgerliga led. Varför bejakas inte denna opinion? Varför tar många socialdemokrater i stället parti för välfärdsbolagens särintressen?

För det andra är det märkligt att socialdemokrater förordar en politik som slår mot partiets grundläggande värden: solidaritet och jämlika livschanser. Forskning om skolan visar att de familjer som utnyttjar valfriheten bäst är de som har mest resurser. På välfärdsmarknaden gynnas den som har bäst för-måga att välja rätt./…/

Mer; Dagens Arenas granskar Valfrihetsmyten inom välfärden.

Till sist.… fyra ”tunga” S-förbund säger ifrån om socialdemokraternas vapenexportpolitik; Studentförbundet, Kvinnoförbundet, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Ungdomsförbundet.

S måste ta initiativ till en ny modern syn på vapenexport, citat DN;

/…/ Socialdemokraterna behöver i denna nya tid ta fullt ansvar för vapenexportens konsekvenser, och med hållbara argument. Om vi fortsätter som nu, kommer kritiken att obönhörligt att växa både i partiet och i den allmänna opinionen. Redan i dag finns majoritet för totalförbud för svensk vapenexport i alla de fyra socialdemokratiska sidoorganisationerna. /…/

P.S.

Önskar alla en riktigt Glad och skön Påskhelg

….. blir vädret dåligt kan man ju alltid läsa  🙂

….. eller se på film – ett tips; Nawals hemlighet

*

Lyssna på debatt mellan Tomas Eneroth och Gunnar Axén om överskottet i sjukförsäkringen.

Bloggtips; LO-bloggen om lapptäcket som värmer få, Lena Sommestad om vapenexporten, Jinge om allians-bråk, Martin Moberg om Reinfeldts tvivel, Motvallsbloggen om Irak-kriget, Nemokrati om Sahlin, Prime och analyser, Alliansfritt Sverige om jobbpolitiken som leder till fattigdom, AnetteIvar om att man inte kan lita på sjukförsäkringen,  Netroots

Media; dn1, dn2,dn3, dn4, dn5, dn6sr1, ab1, ab2, svd1, svd2, Östran, Sydöstran, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet, Länstidningen, Gotlands folkblad, DN, Ab 1, 2, SVT, Arbetet 1, 2, SR 1, 2, Kommunalarbetaren, RoD 1, 2, Expr, DN 1, 2, DI, GP, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alliansen har avskaffat sjukförsäkringens grundidé

I dag skriver DN om hur antalet sjukskrivna nu ökar stadigt samtidigt som sjukskrivningarna blir längre. Enligt FK består 70 procent av ökningen av utförsäkrade som återvänder till försäkringen. Resten av uppgången kan man inte förklara. Men kanske är det helt självklart att sjukskrivningarna ökar även om man räknar bort ”återvändarna”. Många har under de senaste åren inte ens vågat ta sina krämpor på allvar av rädsla att bli stämplade som pjåskiga ”fuskare”. Förr eller senare måste alla lyssna på sin kropp. Hög sjuknärvaro brukar ofta leda till högre sjukfrånvaro i långa loppet. Dessutom har många arbetsplatser blivit hårdare, tuffare och tajtare. Ett arbetsklimat som sliter ut även de mest härdade. Förr eller senare visar det sig i ökade sjuksiffror. Inte ens de nya stenhårda reglerna kan stoppa alla sjukskrivningar.

Under tiden pågår en process där regeringen till slut tvingats ta hänsyn till riksdagens beslut att återinföra det gamla arbetsmarknadsbegreppet – ”normalt förekommende arbete” – som fanns före 1 juli 2008. Men riksdagens beslut handlar om mer än bara detta begrepp. I Uppsala Nya Tidning skriver i dag Claes Jansson, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, och Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, om hur reglerna såg ut före regeringens regelförändringar – och om den grundtanke som alltid tidigare har inkluderats i sjukförsäkringen; att alla individer är försäkrade ” i befintligt skick”, dvs att ”hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé”.

Återupprätta sjukförsäkringens grundidé, citat;

Riksdagsbesluten från förra året uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag som är ”i enlighet med de regler för sjukpenning som gällde före 1 juli 2008.” När begreppet ”normalt förekommande arbete” var i kraft gick det även att ta hänsyn till särskilda skäl.

FK kunde då väga in den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövades. Denna möjlighet avskaffade regeringen 1 juli 2008.

Nu har vi alltså för första gången, i modern tid, regler som helt bortser ifrån den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövas. Dessutom prövas de försäkrade mot en ”fiktiv arbetsmaknad” – alltså mot arbeten som inte behöver finnas i verkligheten. Detta gör våra regler inte bara omänskliga – de är dessutom de hårdaste  i hela OECD- världen (vad beträffar sjukersättningen).

Inte heller har de små kosmetiska regelförändringar som hitills gjort förändrat någonting för de allra flesta. Här är två av de senaste exempel jag råkat stöta på som visar hur inhuman och omänsklig sjukförsäkring är idag;  En förlamad och utsliten stenhuggare i 60-årsåldern utförsäkras och uppmanas söka nytt arbete, En ung kvinna berättar sin gripande historia om sin kamp för rätten till sjukpenning.

De signaler som hittills hörts från regeringen och FK tyder på att man i förlängningen tänker strunta i riksdagens beslut och istället (nästa år) införa ett helt nytt begrepp – som har till syfte att utförsäkra och neka ännu fler försäkringsskydd. Allt tyder alltså på att regeringen inte bryr sig ett dyft om riksdagens beslut – att mjuka upp reglerna ”i enlighet med de regler som gällde före 2008”. Mitt tips är att regeringen enbart försöker finta bort och förvirra svenska folket och oppositionen – för att kunna förpassa sjukförsäkringsfrågan bort från agendan i nästa val. Jag kan bara hoppas att ingen av oss går i den fällan…

I dag talar alla om Tolgfors avgång. För min egen del funderar jag mer på hur det kommer sig att statsminister Fredrik Reinfeldt återigen i lugn och ro kan lägga över allt ansvar för sina politiska misslyckanden och missgärningar på sina ministrar och själv stå där – ren och fri och utan skuld (i medias ögon). Vore det inte hög tid att statsministern själv tar ansvar för sina handlingar. Vi vet redan att Reinfeldt och Borg satt med på det beslutande mötet gällande Saudiarabien, citat Ekot; ”Statsminister Fredrik Reinfeldt gav grönt ljus till att Sverige skulle delta i byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien”.

*

Bloggat; LO-bloggenRöda Malmö , Gunvor , om sjukförsäkringen, Martin Moberg om M-light Andersson, Lena Sommestad om en jämställd föräldraförsäkring, Roger Jönsson om hur skapar vi ett kunskaps-/bildningssamhälle, Veronica Palm om hyresrätten, Staffan Lindström om hur ska vi prioritera, Jonas Sjöstedt om att gå i Prometheus fotspår, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: unt, dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, ab3,   SvD 1, 2, 3, 4, Norrländska socialdemokraten, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Östran, Dala-demokraten, Kommunalarbetaren, Försäkringskassans siffror, Ekot, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Sjuk sjukvårdspolitik och Fridolin som dagens hjälte

Capio S:t Göran har utretts av Skattemyndigheten med anledning av att bolaget betalat endast 16 700 kronor i skatt på en vinst på 481,6 miljoner kronor (Dagens Industri 7/10 2011). I går blev det klart att alliansen i Stockholm, med Filippa Reinfeldt i spetsen, låter just detta riskkapitalbolag, Capio, fortsätta som ägare till St Görans sjukhus.

Precis som Eva Franchell skriver i AB, citat;

Auktionen är avslutad. S:t Görans sjukhus går till – Capio. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa­ Reinfeldt förrättade själv auktionen i går. I Stockholms län kränger man sjukhus som andra säljer tavlor. Fast i fallet Stockholm är det köparen med lägst anbud­ som vinner budgivningen./…./

Hemlighetsmakeriet kring upphandlingen av S:t Görans sjukhus har varit i det närmaste bisarr. De politiker som i går skulle ta beslutet fick tillgång till handlingarna för någon vecka sedan. Informationen har varit så dålig att den socialdemokratiska oppositionen valde att inte ens delta i omröstningen.

Politiker har tvingats abdikera och i stället är det advokater och businessmänniskor som tagit kontroll över sjukvården. Så tar man hand om stockholm­arnas skattepengar. Man hemlighåller förhandlingarna och sedan ställer man till en sjudundrandes prisutdelning när beslutet väl är fattat.

Patienterna? Ja, de berördes knappast alls under gårdagens presskonferens.

Capios avtal löper denna gång över tre mandatperioder fram till år 2025 och värt minst 16 miljarder kronor. Men det kanske mest problematiska är att det pressade priset dessutom blir ett riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm. Redan i höstas varnade Vårdfacken för konsekvenserna och hela den hemligstämplade processen.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Det är ett vågat risktagande från Stockholms läns landsting i en upphandling som i sin förlängning berör tusentals anställda inom akutsjukvården och hundratusentals patienter. Det avtalade priset för vården på S:t Görans sjukhus blir nämligen riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm./…/

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Trots att vi i dag vet att vinstdriven vård och omsorg håller sämre kvailtet och skapar sämre arbetsmiljö för personalen fortsätter Filippa och hennes alliansvänner med sina hemligstämplade auktioner på vår gemensamt finasierade vård och omsorg. De påminner alltmer om de auktioner där man förr i tiden bjöd bort fattiga barn till lägstbjudande – billigast vinner.

Filippa Reinfeldt är ytterst ansvarig för denna sjuka sjukvårdspolitik. En politik som väcker många frågor; varför, vad är motiven, och vem tjänar på detta – förutom riskkapitalbolagen, och – varför är allt så hemligt?

*

Sist, men inte minst; Fridolin – dagens hjälte!

Gustav Fridolin i gårdagens ”Hübinette” – Miljöpartiet blir aldrig en del av alliansen.  AB, citat;

– Alliansen hade som politiskt mål att i grunden förändra de svenska trygghetssystemen. Det sympatiserar jag inte med. / När Gustav Fridolin var tio år gammal fick hans mamma Carina en stroke. Carina, som då drev en herrekipering i skånska Vittsjö, sjukskrevs och blev rullstolsburen i många år. Men hade hon blivit sjuk i dag hade hon blivit utförsäkrad. /– Miljöpartiet kommer aldrig att bli en del av alliansen, så mycket kan jag säga. / Han säger att den pågående debatten om barnfattigdomen ofta landat i att det är något som har uppstått av sig själv. – Men det är ett resultat av politik. Om man vill ge varje barn en ärlig chans ska man inte utförsäkra sjuka föräldrar.

*

Läs mer; Utförsäljning av St Göran – en skandal, Professor –Vinstkrav försämrar vården,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen och Fridolin, Annarkia om Tolgfors, Alliansfritt om sänk arbetsgivaravgift utan effekt, Bror Perjus om en vanvettig sjukförsäkring, Jonas Sjöstedt på väg mot Athen,  Kaj Raving om sänkt arbetsgivarvgift, Martin Moberg om Fridolin, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Nyliberal experimentverkstad – mot folkets vilja

I helgen fick vi den föga förvånande nyheten att ”Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer”. De som konstaterar detta är den nykonservativa amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation – som alltså måste gilla utvecklingen. Vi har kort sagt drivit igenom Milton Friedmans nyliberala läror med en iver och målmedvetenhet som Augusto Pinochet, Margaret Thatcher och Ronald Reagan bara kunde dröma om i början på 1980-talet.


Pinochet i samtal med Thatcher

Bakom detta systemskifte ligger krafter på båda sidor av de politiska blocken. Starka ideologiska intressen har samverkat med starka ekonomiska särintressen, ackompanjerade av en stor portion politisk naivitet. Under hela processen har de borgerliga partierna varit de pådrivande och accepterat alla steg. Socialdemokraterna har som politisk kraft ofta varit ambivalent, men även aktivt genomfört delar av detta systemskifte – även om de ledande socidaldemokrater som accepterat eller själva drivit på utförsäljningar, avregleringar och privatiseringar gjort detta (till största delen) mot sina egna väljares vilja. Systemskiftet har i slutändan visat sig vara en lönsam affär för många av de politiker som själva drivit på utvecklingen – men kostat oss som samhällsmedborgare dessto mer både i rena pengar och i mänskligt lidande.

Det märkligaste är kanske att hela detta nyliberala systemskifte, med avregleringar och privatiseringar, har skett mot svenska folkets vilja. Alla undersökningar som gjorts i Sverige under denna tid visar på i stort sett samma sak; en klar majoritet av svenska folket vill ha en skattefinansierad gemensam välfärd – lika för alla. Vi vill ha minskade klyftor och samhällservice som fungerar. Vi vill att våra skattepengar ska gå till välfärden – inte till privata vinster. Utvecklingen – mot Sverige som en nyliberal experimentverkstad – har alltså gått och går tvärtemot svenska folkets vilja.

Detta är givetvis ett gigantiskt demokratiskt problem – som förmodligen har bidragit till Socialdemokratins krympande tillvaro och många människors bristande tilltro till politikens kraft; ”– det spelar ingen roll vad vi röstar på……” Många har slutat tro på att vi kan förändra världen genom att välja politisk inriktning – nu försöker vi istället bara välja den ”bästa” skolan för våra barn eller den ”bästa” vårdcentralen när vi blir sjuka och hoppas på att vi som åldringar slipper hamna på ett riskkapitalboende med svälkost och blöta kissblöjor – då när vi inte längre kan välja själva.

Den nyliberala samhällsordningen har en inneboende mekanism som förändrar vårt sätt att tänka på oss själva, politiken och samhället. Var och en blir nu sin egen lyckas smed och kan med sina ”aktiva val” välja det bästa åt sig själv. Ansvaret flyttas från det det gemensamma (vi, samhället och politiken) till oss själva som kunder på en marknad. Tidskriften Tiden tar i flera intressant artiklar upp just dessa mekanismer i det senaste numret.

Nyliberal styrningskonst under huden, Tiden, citat;

Margaret Thatcher slog fast att ”[e]konomin är metoden; målet är att förändra hjärtat och själen”. Och detta är just vad nyliberalismen gör: genom sin organisering av ekonomin för­ändrar den inte bara ekonomin utan också våra själar, vad det är att vara människa och vad den mänskliga gemenskapen är. Den skapar individer som sätter upp privata målsättningar, kalkylerar hur de ska nå dessa mål och med denna kalkyl som utgångspunkt träffar rationella val. Åter med (statsvetaren Wendy) Browns ord:

Den nyliberala mönstermedborgaren är en person som handlar strategiskt i valet mellan olika sociala, politiska och ekonomiska alternativ, inte en person som tillsam­mans med andra söker förändra eller utforma dessa alternativ.

Läs hela!

Vi kan också fundera ett steg längre…. en sista nyliberal dröm är lägre (eller inga) skatter, och att de skatter som trots allt finns kvar ska vara ”platta” – dvs att alla ska betala samma skatt oavsett inkomst, förmögenhet eller andra tillgångar. Här i Sverige talar ingen om detta (annat än yrvakna centerpartister som Annie Lööf ) – istället inför vi den platta skatten smygvägen via separata ”reformer”. Kanske är  Sverige på god väg att bli bäst i den nyliberala klassen även när det gäller införandet av ”plattskatt”.

De senaste ”reformerna” har förändrat samhället – på flera områden betalar nu de fattigaste samma eller rent av mer i skatt än de rikaste. Förmögenhetsskatten är avskaffad, och vi har lagt över mer och mer ansvar och finansieringen av välfärden på kommunerna – där vi redan en platt skatt; skolan, äldreomsorgen osv. Även fastighetsskatten har ersatts med en  avgift med lågt tak – i stort sett lika för alla oavsett storlek och läge på hus. Vi har infört avdrag för RUT och ROT – där den som tjänar mest kan dra av mest. Ett system som gynnar de välbeställda på de fattigas bekostnad.

Dessutom – när de generella trygghetssystemen nedmonteras hänvisas allt fler utförsäkrade till kommunens försörjningstöd. På så vis får vi alla betala för de utförsäkrade – och vi gör det genom den platta kommunalskatten; utgifter som i sin tur stjäl pengar från kommunal välfärd och i förlängningen kan innebära höjda egenavgifter och sämre generell service och välfärd. Regeringens nya jobbskatteavdrag har fått den effekten att de med lägst inkomster; sjuka, arbetslösa och pensionärer betalar mer i skatt för samma inkomst än de som har ett jobb – skatten blir regressiv. PRO visar i en tabell hur en pensionär med en inkomst på 14.000 i månaden betalar 4.020 kr mer och en sjukskriven 12.492 kr mer per år än den som jobbar.

Det skulle vara mycket intressant att se en större studie på hur våra tidigare progressiva skatter nu allt mer förvandlas till plattare skatter och avgifter, eller till regressiva skatter och avdrag som gynnar de rikaste…..

*

Bloggpost; Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

Lästips; Ljuger Anders BorgVinster i vården dödar

Bra bloggat om nyliberaliseringen av Sverige:
LO-bloggen – Baksmällan besvärar allt mer – snart dags att röja upp efter privatieringsfesten?
Homo Politicus – Sverige den nyliberala lekstugan
Annarkia – Sverige är världsledansde i nyliberalism

*

Bloggat: Alliansfritt Sverige om sänkta löner, Nils-Erik Lindblom om att sluta skyll på varandra S och M – folk behöver bostäder, Ola Möller om den skånska borgerlighetens totala misslyckande och MP:s lika stora skuld, Tord Oscarsson om att grundläggande fackliga rättigheter hotas, Eva Hillén Ahlström om en ny viktig bloggare, Kulturbloggen om Carl Bild, Helga von Pitbull om strålande Helga, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SvD1, SVD2, SvD3, SvD4, SVD5, Sydöstran 1, 2, Folket, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2, Dagens Arena, Dala-demokraten 1, 2, Piteå-tidningen, Länstidningen, Värmlands folkblad, Västerbottens folkblad, Arbetarbladet 1, 2, Norrländska socialdemokraten 1, 2, TV 4 News, Ab 1, 2, 3, 4, DN, Expr 1, 2, SvD, SVT, DN1, DN2GP, NSK, EK, BT, Laholmstidning, Dagbladet, Dagen, SR

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Är sjukreglerna inte hårda nog?

I gårdagens Agenda mötte vi utförsäkrade och svårt muskelsjuke Per Sköld som FK nu uppmanar att hitta ett jobb där han kan ligga ned. I Agendastudion sade sig Ulf Kristersson vara ”stolt” över de nya reglerna. Han tycktes heller inte ha några invändningar mot att sådana som Per Sköld utförsäkrats och menade att det inte är något större fel på reglerna.

I dagens DN berättar man om den nya bedömningsmetoden som Försäkringskassan nu arbetar fram och som regringen vill införa nästa år. Enligt Jan Larsson på FK innebär den nya bedömningsmetoden att ”förmågan att arbeta kan hittas hos fler personer”. Vad detta betyder i klartext är inte svårt att förstå; ännu fler svårt sjuka kommer att utförsäkras.

Man kan fråga sig; Innebär den nya bedömningsmetoden att dagens regler inte är hårda nog för regeringen? Att människor som Per Sköld kommer att forstätta att utförsäkras – och fler ändå? Sverige har i dag OECD:s hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension)  – det är tydligen inte nog för Ulf Kristersson, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Eller som Kristersson nyligen uttryckte det; Först ett litet steg bakåt, sedan ett stort steg framåt – och framåt det innebär uppenbarligen i Kristerssons värld så hårda och omänskliga regler som möjligt.

Den senaste tiden har annars diskussionen framförallt handlat om hur bedömningen av arbetsförmågan ska ske vid 180 dagar. Det handlar om två olika begrepp som den försäkrade ska prövas mot; ”normalt förekommande arbete” eller ”reguljär arbetsmarknad”. Riksdagen har till sist tvingat regeringen att återgå till det tidigare begreppet ”normalt förekommande arbete”. Ulf Kristersson har i ena stunden hävdat att regellförändringen skulle kosta 2,4 miljarder årligen – i nästa att den i stort sett är betydelselös. Frågorna till Kristersson borde vara självklara;

1. Varför ändrade regeringen begreppet från början om det är betydelselöst vilket begrepp som används?

2. Varför har ni kämpat så hårt mot att återinföra det gamla begreppet om det är betydleslöst vilket begrepp som tillämpas?

3. Ulf Kristersson, du hävdade, när riksdagen diskuterade frågan förra året, att en återgång till det gamla begreppet skulle kosta 2,4 miljarder årligen. Vad har hänt? Hade du, Ulf Kristersson, fel då eller nu?

*

Läs mer;
LO-bloggen –
Från 2,4 miljarder till 0 kr i ilfart – politiskt rekord i kappvändning?
Kristerssons dvärgpudlar

Så svängde ministern

Vill ministern ha en mänskligare sjukförsäkring?
Sönderslagen välfärd
Så har regeringen backat i sjukförsäkringen
Klarar du något arbete? Då blir det ingen sjukpeng.
Ingen återgång till mjukare sjukförsäkringsregler

 

*

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5Sydöstran, Folkbladet, Dala-demokraten, Länstidningen, Värmlands folkblad, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Ab 1, 2, ab3DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Expr, SvD 1, 2, 3, LO-tidningen 1, 2, SR 1, 2, GP 1, 2, DA1

Bloggat: Martin Moberg om sjukförsäkringsfrågan, Eva Hillén Ahlström om finansministerposten efter valet 2014, Annarkia om ett steg i rätt riktning, Peter Andersson om vår fortsatt sjuka sjukförsäkring, Anne Skaner om duger vi – älskar ni oss?, Helga von Pitbull om läxor att lära sig av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Välfärden monteras ned – precis som Borg och Reinfeldt planerat

De senaste veckorna har media plötsligt börjat granska regeringen istället för oppositionen. Förmodligen är trenden övergående,  men det hindrar ju inte att man kan göra det bästa av det som bjuds…..

I går handlade det mesta om cirkusen kring socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det man fullständigt glömde bort under hela föreställningen var dock vem och vilka som egentligen ligger bakom avgörande delar av den nya sjukförsäkringen – och varför. Mer om detta kan man läsa i ett ”hemligt PM” från Socialdepartementet från 2009. I korthet visade detta PM att de drivande bakom de tuffa nya sjukreglerna var finansdepartementet – med Anders Borg i spetsen. Orsaken till ”stupstocken” och utförsäkringarna var att Anders Borg ville ”spara mer pengar”.

Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen, citat, GP;

I december 2009 upprättade de en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

I dag granskar DN hur regeringens politik fullständigt har saboterat a-kassan och gjort 2/3 av alla arbetslösa försäkringslösa. Det är dubbelt så många som det var när alliansregeringen tog över 2006. Siffrorna som DN tar upp är förvisso inte så ”nya” som man vill ge sken av…..

Bloggpost, oktober 2011 – Alliansens bidragssamhälle; 

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag ca 385 kr/mån medan en läkare betalar ca 90 kr/mån

En viktig punkt som DN tar upp är hur regeringens förslag om en ”obligatorisk a-kassa” inte kommer att förändra någonting för de som i dag inte kvalificerar sig till a-kassan – om man inte samtidigt gör regelverket betydligt mer generöst. Något som hittills inte har diskuterats.

120 000 arbetslösa utan ersättning, citat DN;

– Med dagens regelverk skulle ett obligatorium inte förändra någonting. Alla som uppfyller ett arbetsvillkor får redan i dag ersättning från grundförsäkringen. Den gruppen, ungefär 10 000 per månad, skulle få högre ersättning. Övriga berörs inte alls förutom att de är tvungna att betala en avgift utan att få något, säger Melker Ödebrink.

Men trots att regeringens politiska misslyckanden nu uppdgas – det ena efter det andra – lyser de två ytterst ansvariga med sin frånvaro i medias ”granskande reportage”. Vem har sett Fredrik Reinfeldt ställas mot väggen om de ökade klyftorna den senaste tiden? Vem har siktat Anders Borg stammandes stå till svars för att han iscensatt (och står fast vid)  utförsäkringspolitiken och den misslyckade ”a-kassereformen” – som har fört Sverige från OECD-toppen till OECD-botten i flera jämförelser.  Nej, istället tillåts både Fredrik och Anders att välja sina medieframträdanden med precision. I går var det återigen statsmannen Borg som syntes i nyheterna – nu i egenskap av ”oberoende kommentator” angående ”den grekiska tragedin”.

Förvisso dök Fredrik Reinfeldt upp i en sällsynt SvD-intervju i höstas efter sina första fem år vid makten. Då förklarade han att han regeringen ”säkrat mycket av välfärdsuppdraget”. Han var nöjd, men fick trots detta ett par frågor om hur alla de som gjorts försäkringslösa skulle överleva. Så här löd svaren då, citat;

– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.

Så ni har inte med era förändringar påverkat situationen?

– Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.

Statsministern tycker alltså att det är helt okej att utförsäkrade nu lever på sina anhöriga eller tvingas stå med mössan i hand på socialkontoren eller hos kyrkans välgörenhet. Fredriks avslutande kommentar om a-kassan kan väl bara sammanfattas med orden; godag yxskaft!

Nu kan vi inte få allt. Man kanske inte kan begära att media både ska klara av att granska regeringens misslyckade politik och samtidigt ställa de som egentligen ligger bakom den till svars.

Samtidigt kan vi ju konstatera att både Anders och Fredrik tycks vara stolta över sina politiska gärningar – så här långt. De ser helt enkelt inte konsekvenserna av sin politik som misslyckanden över huvudtaget. Inte så konstigt kanske – hela den borgerliga ”arbetslinjen” går ju faktiskt ut på att göra de som inte arbetar (vare sig de är sjuka, arbetslösa eller pensionärer) fattigare – och öka klyftorna. Ty ”hungriga lejon jagar bäst”.  Fattigdomen är ”incitamentet” som ska få sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen”.

Stolta – men inte nöjda. Eller som Fredrik själv uttryckte det senast i höstas….

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Den generella välfärdspolitiken är på väg att monteras ned – precis som det var tänkt…..

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

*

Lästips; Rebecka Bohlin; ”De osynliga- om Europas fattiga arbetarklass

Bloggtips; LO-bloggen om Kristersson, Röda berget, Röda Malmö, Martin Moberg, Svensson om a-kassan, Jinge om Carl Bildt,  Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, ab13, svt1,   sr1, sr2, exp1, exp2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se