Till priset av en ordinär Djursholmsvilla

Nu storsatsar regeringen igen. Efter att under hela sin tid vid makten aktivt verkat för att öka klyftorna i samhället ska man nu försöka minska klyftorna i vården – allt till priset av en ordinär Djursholmsvilla. 11 miljoner – fördelat på fyra år….

Vi har råd att subventionera Rut- och Rot för 15 miljarder om åretlyxrenoveringar och poolbyggen utomlands, eller butlers och nannys till överklassen. Vi har råd att satsa 290 miljarder på jobbskatteavdrag – mest till de som har mest. Vi har råd att ta bort både fastighets- och förmögenhetsskatten och därigenom sänka skatten ytterliggare för de mest förmögna med mångmiljardbelopp. Och vi har råd att slänga 5,4 miljader i sjön (sänkt krogmoms) – trots att vi nu ska ”ta ansvar” i lågkonjunkturen.

När det gäller att öka klassklyftorna finns obegränsade resurser. När det gäller att minska dem – då räcker det med 11 miljoner – fördelade på fyra år.

Priset på en ordinär villa i Djursholm.

Lycka till!

Läs mer;
Sjukvård efter klass och kön
Till dem som hävdar att klyftorna inte växer
I Alliansens Sverige växer vård och klassklyftorna

Missa inte;
Håkan Juholt om samtidens olycksbarn, citat;

/…./Idag kommer den absoluta och relativa fattigdomen tillbaka i massarbetslöshetens spår. Socialförsäkringar, anställningsskydd och a-kassa har delvis raserats, vilket slår rätt in i vanliga familjers liv. 220 000 barn i vårt land lever i fattigdom, rapporterar Rädda Barnen./…/

Berättelsen som springer ur vår samtid är att vi inte längre har råd med gemensamma satsningar av högsta kvalitet inom vare sig byggande, kulturpolitik eller social omsorg. För mig är det en existentiell bedrövelse, som går långt utanför min verksamhet som politiker, över ett samhälle som dömer hundratusentals människor till sämre liv än vad som hade varit nödvändigt. /../

Jag tror att den typ av ekonomism som vi ser idag påverkar oss på djupet. Förminskar oss, vanställer oss som samhälle. Jag tror också många människor vill något annat. Insikten om att det du och jag gör tillsammans, hur vi beter oss mot varandra, det är grunden för samhället och dess utveckling.

Våra band till andra människor är allt vi har.

Läs hela!!!

*

Bloggtips; Björn Andersson om regeringens lönedumpning, Alliansfritt om solidarisk grundtrygghet, Lena Sommestad om fp och kvinnorna, LO-bloggen om låga löner, Röda Malmö om klassklyftor,  Martin Moberg om hur vi ska betala välfärden, Nemokrati om makten och media, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, svd1, svd2, svd3, svd4, sr1,

Från inkomstbortfallsprincipen till socialbidrag

Metro berättar i dag om en rapport från Institutet för privatekonomi vid Swedbank. Där kan man läsa att ”det mesta har blivit bättre, men inte allt”. Tittar man närmare på den aktuella rapporten är trenden tydlig – de enda hushåll som fått det betydligt sämre är de som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Swedbanks slutsats är denna….

Hushållens ekonomi under 40 år (kap.3 sid5, ), citat;

En tydlig trend när det gäller ersättningarna från samhällets trygghetssystem, är att de har gått från att vara ett inkomstrelaterat skydd till att mer ha karaktären av ett grundskydd.

Precis samma slutsats drar Ann-Marie Lindgren i sin analys av det systemskifte vi har genomgått. Inkomstbortfallsprincipen har förvandlats till ett bräckligt och osäkert grundskydd. Ett grundskydd som släpper igenom allt fler; arbetslösa som inte längre kvalificerar sig eller har råd med försäkringen, långtidssjuka med läkarintyg som utförsäkras efter bestämda tidsgränser. Idag har till exempel enbart ca 30 procent av de arbetslösa överhuvudtaget rätt till a-kassa. Det är ett sorgligt faktum att socialbidrag och välgörenhet idag har blivit den sista desperata lösningen för allt fler försäkringslösa.

Systemskiftet redan ett faktum, citat;

/…./mer än hälften av dem som måste vända sig till kommunen för att få ekonomiskt bistånd gör det därför att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna helt enkelt är otillräckliga. 141 998 personer måste be om ekonomiskt bistånd, därför att de trygghetsförsäkringar som ska hjälpa människor över olyckor som sjukdom och arbetslöshet inte längre ger ens ett grundläggande skydd för försörjningen.

Den borgerliga regeringen inledde sin slakt av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen under en högkonjunktur. Detta är unikt. Statskassan krävde ingen åtstramning – istället var de nya hårdare reglerna och de lägre ersättningsnivåerna ideologiskt motiverade.

Ann-Marie Lindgren, citat;

Idén bakom borgerlighetens försämringar av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna är alltså att de hårda villkoren ska göra att folk skaffar jobb (och frisknar till) snabbare än vad de annars skulle ha gjort./…/

Tja. Om– alltså om– det hade varit santatt man kan bota både arbetslöshet och sjukdomar med sämre socialförsäkringar, så hade det varit försvarbart att hålla nere ersättningarna (fast knappast så lågt att folk måste hänvisas till kommunens socialkontor). Men siffrorna visar med bedövande tydlighet att det inte är sant. Folk får inte jobb bara för att a-kassa och sjukförsäkring blir sämre. Arbetslöshet har inte bytts mot jobb, sjukdom inte mot hälsa, ”utanförskap” har inte bytts mot ”delaktighet i arbetslivet”. Det som hänt är bara att det blivit ekonomiskt mycket hårdare att vara sjuk eller arbetslös, och att försäkringsersättningar börjar bytas mot socialbidrag.

Intressanta utdrag ur Swedbanks 2 Rapporter (maj + september 2011)….

Hushållens inkomster och ersättningar;

Jämför man nivån på ersättningen från sjukförsäkringen 1974, när begreppetsjukpenninggrundande inkomst infördes, med nivån 2011, kan man se att ersättningen var mer generös 1974 än idag. Högsta dagpenning är hela 110 kronor mindre idag än den var 1974. Om takbeloppet hade följt utvecklingen av inkomsterna, dvs. utvecklats i takt med inkomstindex, skulle takbeloppet från 1974 idag vara 1 272 kronor, istället för 682 kronor som det är, dvs. 590 kronor högre per dag. Även den som inte slår i taket har en lägre ersättningsgrad idag, 77,6 procent av sjukpenninggrundande inkomst jämfört med 1974 när ersättningsgraden var 90 procent. /…/

Även ersättningen vid arbetslöshet har urholkats kontinuerligt eftersom ingen automatisk justering för dagersättningens maxbelopp görs mellan åren. Den högsta nivån på dagpenningen har i princip varit 680 kronor sedan den 1 juli 2002, bortsett från de första 100 dagarna som ersattes med 730 kronor mellan 1 juli 2002 och 2006. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av inkomstförsäkring har därför, precis som sjuk- och föräldraförsäkringens, tunnats ut i takt med att allt fler har löner över nivån för högsta dagpenning.

6.1.2. Arbetslöshetsförsäkringen;

Vid mitten av 1970-talet var ungefär 70 procent av arbetskraften medlemmar i någon akassa. Andelen ökade sedan successivt och var år 1990 uppe i 80 procent och år 2006 83 procent. Men år 2007 vände utvecklingen när regeringen införde nya regler som innebar att avgiften till a-kassan skulle differentieras mellan olika a-kassor, och i högre grad spegla arbetslösheten inom olika branscher. Den genomsnittliga avgiften till a-kassan ökade från ca 100 kronor år 2006 till ca 330 kronor år 2007 samtidigt som den inte gav någon skattereduktion längre. I juni 2010 var bara 67 procent av arbetskraften medlem i någon akassa, dvs. andelen är nu lägre än någon gång tidigare sedan mitten av 1970-talet.

Läs mer; Ökad klyfta mellan anställd och arbetslös

Tidigare bloggpost; Det enda arbetarpartiet

P.S. Visst är det lite lustigt att man så tydligt kan se på BNP-utvecklingen när borgarna haft makten! (klicka för större)

*

Lästips; Nu ifrågasätter även SNS (näringslivet) privatiseringar av välfärden;  DN-debatt, Svt

Bloggtips; Jonas Sjöstedt om Island och krisen, LO-bloggen om en rimligare värld, Helga von Pitbull om samtal med handläggare, Röda Berget om att skattesänkningar kostar, Netroots

Om privatiseringar inom välfärden; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm

Media; dn1, dn2, svd1, ab1, ab2, ab3, nyh.24, nsd, svt1, svt2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Vem sa nåt om bidragslinjen?

För ett par dagar sedan möttes Anders Borg och socialdemokraternas nye ekonomiskpolitiske talesperson Tommy Waidelich i en ”debatt” i TV:s Aktuellt. Det blev en blek tillställning där Anders Borg höll fast vid exakt samma retorik som han kört med de senaste dryga fyra åren – ”bidragslinjen” kontra ”arbetslinjen”. Och precis som vanligt fick han inget verkligt mothugg.

Varför ska det vara så fruktansvärt svårt för socialdemokratiska företrädare som uppträder i TV att våga stå upp för socialförsäkringarna? Varför accepterar de rakt av uttrycket ”bidrag” när det egentligen handlar om våra sociala försäkringar – sjukförsäkringen och a-kassan? Vi var säkert många som hade hoppats på en förändring nu – men icke!

De borde förstå att de genom att tiga och svälja samtycker – de hjälper till att skapa en illusion av att det faktiskt handlar om ”bidrag”. Upprepar man en lögn tillräckligt ofta och envetet blir den till slut en ”sanning” – i det offentliga medvetandet. Där är vi nu.

Men visst kan man förändra den bilden – genom att våga berätta sanningen. Och upprepa den, upprepa den – upprepa den! Upprepa den ännu oftare än lögnen upprepas. Ta tillbaks sanningen, ta tillbaks berättelsen!

Och hur enkelt vore det inte att slå hål på Anders Borgs tomma och ihåliga retorik. Ställ bara frågan;

  • Varför talar ni om ”bidrag” när ni menar socialförsäkringarna?

Vad skulle han svara?!

Om det är några som har bedrivit en ”bidragslinje” är det Anders Borg och alliansregering. I dag har bara ca 35 % av de arbetslösa rätt till a-kassa tack vare de hårdare reglerna. Sjuka utförsäkras på löpande band och allt fler står nu helt utan ersättning. Det är de söndertrasade socialförsäkringarna som gör att allt fler utförsäkrade tvingas vända sig till anhöriga, socialen eller kyrkans välgörenhet – för bidrag.

För att inte tala om alla ”bidrag” man satsar på överklassens ”nannys”, butlers, hushållsbiträden och lyxrenoveringar. Arbetarrörelsens tankesmedja har tittat närmare på RUT och ROT och visar i sin analys att avdragen kostar staten nästan lika mycket som hela polisväsendet år 2010 – 20 miljarder kronor. Citat; ”… frikostiga skattereduktioner för ROT- och RUT-tjänster har skapat en ny och snabbt växande klass av bidragstagare.”

Om det är några som står för en ”bidragslinje” så är det Moderaterna och alliansregeringen.

Socialdemokraternas nya ekonomisk politiske talesperson Tommy Waidelich dök upp igen i dagens DN (ej dn.se). Eller för resten, jag är inte säker på att det verkligen var han – det skulle nämligen lika gärna kunna vara Anders Borg.

Rubriken lyder ”Vi var för otydliga” – och man undrar, när man läser intervjun – om det är ironi. Man kan fråga sig om Juholt överhuvudtaget har en aning om vad Tommy håller på med här hemma? Håkan Juholts kongresstal känns alltmer avlägset.

I ingressen får vi veta att Waidelich inte säger nej till ett femte jobbskatteavdrag, att han tycker att det är bra med vinster i välfärden och han vill fortsätta subventionera hushållsnära tjänster. Själva intervjun är visserligen lite mer nyanserad – men samtidigt otydligare än någonsinn.Var finns analysen? Var finns kritiken av det samhälle som har växt fram? Var finns det självständiga tänkandet? Var finns de socialdemokratiska värderingarna?

Bra bloggat om Waiderlich intervjun;

Högbergs tankar – Fel väg, Tommy Waiderlich

Claes Crantz – Inte nej till 5 jobbskatteavdrag?

Martin Moberg – Aj, aj, Waiderlich, inte den vägen

*

Lästips;

Det är en begynnande revolt på gång i Sverige
Jobbskatteavdrag minskar inte barnfattigdomen
En sjuk försäkring
Här är din sjukförsäkring – 0 kronor
Helena Rivières syn på sjuka är inte riktigt frisk
*

Bloggat; Claes Krantz, Peter Andersson, Martin Moberg, Röda berget, Olas tankar, Annarkia, Netroots

Media; dn1, dn2ab1, dn3, dn4, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, sdv1, svd2, svd3, svd4, sdv5, svd6, svt1, svt2, lo1. lo2, lo3

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Så förnedras sjuka i alliansens Sverige

En av de som drabbats av sjukreglerna är kändiskocken Erik Videgård.

Citat ab;

Krögarprofilen Erik Videgård drabbades av cancer i halsen. Mitt under den tuffa behandlingen kom chockbeskedet – Försäkringskassan vägrar honom sjukpenning.

– Jag vill inte bli någon snyfthistoria. Men så här ska det fan inte vara, säger Erik./../
– Det går inte ens att beskriva hur förnedrande det är att som 50-åring tvingas be sin mamma och pappa om pengar. Speciellt när de inte heller har så mycket pengar, säger Erik./…./

Läs och se mer här! och här; Nej Försäkringskassan, jag klarar mig inte själv

Ulf Kristersson blev ny socialförsäkringsminister därför att han ”ger ett empatiskt intryck”. I går upprträdde han i svt:s Agenda för att visa prov på sin omtalade talang.

I ett reportage fick vi se hur diakoner runt om i Sverige under det senaste året mött allt fler utförsäkrade som står helt utan försörjning. Allt fler tvingas söka hjälp hos kyrkans välgörenhet för att överleva. Därför har de nu startat ett Påskupprop mot utförsäkringarna.

En av de utförsäkrade är Jill. Tidigare jobbade hon som kock, men för sex år sedan drabbades av kronisk trötthetssyndrom. Hennes sjukdom innebär att hon inte klarar av att vara igång mer än korta stunder under dagen. Hon har läkarintyg som bekräftar att hon inte klarar av att arbeta. Innan regelförändringarna hade hon sjukersättning – nu är hon utförsäkrad. Hon tvingas nu leva på socialbidrag och före jul var hon tvungen att söka hjälp hos kyrkans välgörenhet för att ha råd med det allra nödvändigaste.

Efter detta reportage fick Kristersson visa sina ”empatiska sida”. Tyvärr staplade han okunskap och lögner ovanpå varandra – utan att visa prov på annat än en formidabel förmåga att slingra sig.

Bland annat hävdade han att det är en ”liten grupp” som är ”nollklassade”. Men redan i dag handlar det om ca. 5 000 som står helt utan ersättning, och antalet ökar. Därefter hävdadae han att 98 procent är helt ”nöjda” med sin kontakt med Föräkringskassan. Man kan fråga sig hur många av de 43 000 som kastades ut från sjukföräkringen förra året och som nu bollas runt mellan systemen och oroas både över sin hälsa och sin försörjning som egentligen är nöjda?

Vidare hävdade Kristersson att utförsäkringsexperimentet varit lyckat – hälften har kommit ”närmare arbetsmarknaden”. I själva verket hade drygt 60 procent av de utförsäkrade återvänt till sjukförsärkingen vid årsskiftet. Antalet sjukskrivna ökar nu lavinartat. I dag arbetar mellan 1,3 och 10 procent (beroende på hur man räknar) av de utförsäkrade. Före utförsäkringen arbetade nära 40 procent av de utförsäkrade (deltid).

Det finns alltså ingenting som tyder på att utförsäkringensexperimentet skulle ha lyckats med någonting annat än att göra långtidssjuka fattigare, sjukare och allt mer ”utanför”. De få utförsäkrade som arbetar i dag är inte fler än de som tidigare (före utförsäkringen) blev friska eller på annat sätt lyckades återkomma i arbete efter en längre sjukskrivning.  Av de sjuka och utförsäkrade som befinner sig ”närmare arbetsmarknaden” (Kristerssons ord) i åtgärder (jobb-och utvecklingsgarantin) har de allra flesta ingen realistisk chans att vare sig få  eller klara ett jobb. Slutstationen heter Fas 3!

Till sist uppträdde Emma Henriksson, KD, och hävdade att ”det aldrig var meningen” att det skulle bli så illa – som det blev. Det märkliga är att ingen av allianspartierna, som nu säger sig vara upprörda över resultatet av sin nya lag, hade en aaaning om att det skulle bli så här. Trots att det var precis detta när nog samtliga remissinstanser varnade för redan innan reglerna röstades igenom i riksdagen.

Alliansregeringen har skapat ett tudelat samhälle – där en växande och misstänkliggjord underklass av sjuka och långtidsarbetslösa blir allt fattigare och alltmer utstötta från samhällsgemenskapen. Det är inte värdigt en ”välfärdsstat”. I dag ser vi också att vem som helst kan drabbas av detta grymma öde. Oavsett om du är kändis, läkare eller professor – ingen går säker för världens hårdaste sjukregler. Tacka alliansregeringen för det!

Läs mer;

Stoppa den social nedrustingen, citat;

Vi som arbetar som diakoner och inom Stadsmissionen möter många av de utförsäkrade som drabbas dubbelt. Av sjukdom och psykiskt lidande – och av ett samhälle som sviker.

Vi möter dem som tvingas ut “i arbete“, trots att de är sjuka. De som känner sig fråntagna sin värdighet, ifrågasatta och kränkta av en myndighet som saknar klara riktlinjer för hur den ska utöva sin makt över människors dagliga liv.

Resultat: vi får en stor grupp människor i Sverige som är utanför sociala skyddsnät, som kanske inte har mat för dagen, inte har råd med tandvård, läkarvård och mediciner./…/

Vi lever i ett nytt och råare Sverige, citat;

Jag känner en sådan oerhörd vanmakt, frustration och ilska inför det nya Sverige som vuxit fram, ett Sverige där jag tillhör en marginaliserad grupp av långtidsarbetslösa, ensamstående och ekonomiskt fattiga. Ett Sverige där rå marknadsekonomi råder och egoism och ytlighet härskar, fackföreningarna tappar medlemmar och mark, folkrörelserna dör, uteliggarna blir fler, barnfattigdomen ökar, bostadssegregationen är tydlig och inkomstklyftorna gigantiska./…/

Det är inte förvånande att M dyker, citat;

Långtidsarbetslösheten, svårt sjuka som inte får vara sjuka, utförsäkringarna, fas 3 och gratis slavarbete och sist men inte minst den här förbannade maktlösheten som många känner.
Jag känner den också! Det har ingen betydelse hur människor protesterar, hur många som skriker på hjälp, eller hur många som bokstavligen talat ger upp.
Utanförskapet är som en slags boskap som vi föser mellan olika försäkringssystem med allt lägre ersättning för att till slut lämpa över dem till socialen. Men inte heller där är de välkomna. Kommunerna har inte råd med alla hjälpsökande./…/

*

Missa inte;
Charlotte Therese Björnström – Påskuppropet är varken höger eller vänster
Bitte Assarmo – Att agera mot utförsäkringarna är en kristen skyldighet
Svenska Kyrkan – Brev till Statminister Fredrik Reinfeldt
Tankesmedjan allmänmedicin – Förutspått om utförsäkrade

Protestera mot de omänskliga sjukreglerna…..

Skriv på namninsamlingen – OBS Ny lista; Påskuppropet

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna


Bloggat; Högbergs tankar, Dragan Klaric, Kaj Raving, Ledarbloggen, Löntagarbloggen, Pellefantia, LO-bloggen, Martin Moberg, Netroots

Media; exp1, exp2ab1, ab2, svd1, svd2, svd3 svt – de svaga får det allt sämre
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Det handlar om solidaritet och omtanke

I dag är det 25 år sedan Olof Palme mördades. För de allra flesta av oss som var med då finns just den stunden, när vi fick veta vad som hänt, etsat i våra minnen för alltid.

Själv satte jag på TV:n tidigt på morgonen – klockan var inte ens 6 – för att se ett inspelat program från kvällen före på video. TV:n spelade sorgemusik och en bild visades från Sveavägen. Till slut förstod jag vad som hade hänt. Så såg jag DN:s första sida i brevinkastet. Stora svarta rubriker – Palme mördad. Senare på dagen åkte jag in till stan och passerade förbi mordplatsen på Sveavägen. Människor stod runt avspärrningen… överallt fanns tomheten, chocken. Ingen var oberörd – allt var overkligt.

Oavsett vad vi tyckte eller kände inför personen Olof Palme fanns han i våra liv. Han var en människa som inte lämnade någon oberörd. Han väckte känslor, han tog ställning, han dolde aldrig sin intellligens och han blixtrade till i debatter. För min egen del älskade jag just de sidor hos Olof Palme som jag vet att många retade sig på.

Men oavsett våra personliga känslor kring Palme som person, kan ingen säga emot det faktum att han betydde oerhört mycket för människor som kämpade för fred och frihet i andra länder runt om i världen. Överallt visste (och vet) folk vem Olof Palme var. Han vågade säga ifrån och tog ställning. Han gick emot stormakter och diktaturer – mot förtryck och för människovärdet. Han använde ord och uttryck som finns kvar för alltid. Vem minns inte ”diktaturens kreatur” eller ”satans mördare”?

I dag saknar vi honom mer än någonsin.

Det är som Olle Svenning skriver  i aftonbladet i dag, citat;

Olof Palme ställde sig på Rossio-torget i Lissabon 1975 och förenade sig med det folk som gjorde uppror mot diktaturen. Dagens europeiska politiker stänger in sig och gör kostnadsanalyser om de folkliga demokratirevolterna. Oljepris och invandrarströmmar väger tyngre än demokrati.

Att vända tillbaka till Palmeperioden är inte nostalgi; det är en påminnelse om demokratins och den internationella solidaritetens möjligheter. Det är vår egen tid som är så oändligt föråldrad.

Därför är jag demokratisk socialist
Jag är en demokratisk socialist med stolthet och med glädje.

Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, det var det ni höll på med då.

Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brant, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen för människovärdet. Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människor.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig. När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet, slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen. När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den social tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.

Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret. Och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.

Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna fått erfarenhet av vad den betyder.

Visst är jag demokratisk socialist; som Branting, när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om Folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.

Ett annat starkt minne är när Anna Lind läste denna dikt av Helga Henschen på Olof Palmes begravning….

tala

du som ännu har läppar
tala

tala med grannarna i farstun
tala med folk på gatan
och i tunnelbanan

/…/

skriv ord på papper
på väggar och plakat
bär orden genom staden
högt över huvudet
så alla kan se
dela ut flygblad
om frihet, motstånd, människovärde
fred solidaritet

/…/

tala

du som ännu har läppar

ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar
och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många
av oss
beväpnar sig med ord

tala tala
det är vår skyldighet
mot dem som talade
medan de ännu
hade läppar

Nu hänger det på oss som är kvar…..

Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.

*

Bloggat; Jinge, Alltid rött…, Röda Malmö, Bengt Bernström, Mitt i steget, Martin Moberg, Bengt Silfverstrand, Leif Mettävannio Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8svd1, svd2, svd3, svd4, exp1, exp2, exp3, svt1, sr

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Den egentliga arbetslinjen

Så här skrev Henrik Berggren på DN (8 dec 2010), citat;

Inkomstbortfallsprincipen är ett av svenskans vackraste ord. Det står för det som jag uppfattar som den egentliga arbetslinjen, nämligen att uppmuntra arbete och samtidigt garantera ett fullgott skydd vid arbetslöshet och sjukdom. Men regeringens politik har lett till dyra avgifter som innebär att många låginkomsttagare inte har råd att vara med. Och enligt en ny studie från Uppsala Universitet har de låga inkomsttaken lett till att den svenska arbetslöshetsförsäkringen är mindre inkomstrelaterad än i de flesta andra OECD-länder, vilket gör att även höginkomsttagares betalningsvilja drabbas.

Men denna princip, som är grunden för den svenska välfärdsmodellen och som Henrik Berggren menar är den egentliga arbetslinjen – är på god väg att dö ut. Ja, den finns faktiskt inte längre.

Så här ser fakta ut i dag;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetlösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.

I dag har Sverige en av västvärldens sämsta a-kassor och en arbetsmarknadspolitik som satsar på disciplin, förnedring, och svält istället för utbildning och omställning. Alliansen har övergett den svenska modellen till förmån för en stenåldersmodell.

A-kassan har redan havererat,Ingvar Persson ab, citat;

I dag är det bara fyra procent av de arbetslösa som faktiskt får en ersättning som motsvarar 80 procent av deras tidigare inkomst, den nivå som försäkringen formellt ska garantera.

En av tjugofem. Och det utan att någon har talat om att avskaffa inkomstbortfallsprincipen, grunden för den svenska välfärdsmodellen. Och utan att någon ifrågasatt principen att en god försäkring underlättar arbetslivets omvandling och ekonomins utveckling. /…/

Sverige har i dag inte en arbetslöshetsförsäkring som skapar inkomsttrygghet. Vi har inte en försäkring som underlättar omställning eller strukturomvandling, eller som underlättar steget in på arbetsmarknaden./../

Den moderatledda alliansregeringen har inte bara krossat a-kassan, man har också infört en arbetsmarknadspolitik som bygger på devisen hungriga lejon jagar bäst”.

Därför – Om vi inte vill satsa på en framtid där Sverige konkurerar med låga löner och urusla arbetsvillkor – då måste denna kontraproduktiva nedåtgående spiral brytas – och för att kunna bryta trenden krävs en helt annan politisk grundsyn än den moderatstyrda alliansregeringens.

Per Schlingmann; – Jag är moderat därför att jag tycker att politikens viktigaste uppgift är att människor får förutsättningar att använda sina begåvningar och komma till sin rätt….. (se klippet)

Kanske borde Per fundera på att  byta parti eller så borde moderaterna byta politik – inte bara retorik.

Så här ser nämligen verkligheten skapad av moderaterna ut;

Mikael Persson, 39, är arbetslös webbutvecklare och kommunikatör, med 160 högskolepoäng i Samhälls- och kulturanalys från Linköpings universitet, och en av deltagarna i det moderata arbetsmarknadsprogrammet Fas 3. Han får inte starta företag, utbilda sig eller konkurrera med andra på arbetsmarknaden.

– Systemet begränsar ens kreativitet. Regeringen har gått emot sin egen arbetslinje. Människor som står utanför arbetsmarknaden behöver nya kunskaper och referenser. Men nu får de ingen utbildning och får inte lära sig något nytt.

Tidigare bloggposter; M hyllar och krossar den svenska modellen , Den välutbildade medelklassen förnedras i fas 3, Fas 3 – förndrande men lönsamm slutförvaring

*

Lästips; Lena Sommestad om den gemensamma skolan, LO-bloggen om Högerns strategi när det gäller socialförsäkringarna, Alliansfritt Sverige ger fakta om det fria skolvalet, LO-tidningen om att bloggar påverkar

Bloggat; Röda Malmö, Alltid rött, FASAN, Claes Krantz, Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, sdv3, svd4, exp1, exp2, exp3, exp4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Med rädslan som drivkraft

I dag fastnar jag i en tankeväckande artikel skriven av Nina Björk…

Vi är inte vårt marknadsvärde, citat;

En kvinna sitter på trottoaren utanför Konsum och tigger. Det är en vanlig tisdagseftermiddag i Lund med smältande snö och gråa himlar. Plötsligt rusar en annan kvinna fram mot henne och fullständigt vrålar: ”Du ska inte sitta här och tigga! Du ska arbeta!”

Hon är verkligen jättearg. Rasande. Människor stannar upp inför de högljudda orden. Jag skulle kunna bli lika arg på henne. Eller ledsen. Känna obehag inför mig själv för innan den här kvinnan fick sitt utbrott, hade inte också jag känt motvilja? Inte velat se. Inte velat att hon skulle sitta där och vara så sorglig.

Denna plötsliga ilska mot en människa som så uppenbart är i underläge, vad handlar den om? Är det inte sårbarhet? En påminnelse om min egen sårbarhet. Hon har fallit igenom. Hon har gett upp. Hon har satt sig där, på trottoaren, och bara vädjar till sina förbipasserande medmänniskor. Hon sitter mitt i samhället, men hon har gett upp tanken på ett samhälle.

Det är nog det hon är för den arga kvinnan och för mig: ett bevis för vårt gemensamma misslyckande./…/

Att göra rädslan till drivande kraft i människor är inte att bygga ett samhälle.

Men är det inte just vad vi håller på att göra nu? Att inte bygga ett samhälle.

Fredrik Reinfeldt är ledaren för de ”nya moderaterna” och för den regering som ”inte bygger samhället”.

En av gårdagens största inrikesnyheter var att vår store ledare, icke-samhällsbyggaren, Fredrik Reinfeldt kritiserade DN för artikeln om hyresrätter och segergationen i Stockholm. Vem sa vad? Ja, nu går det bra att lyssna på intervjun. Det Reinfeldt sa i intervjun var också det som DN skrev.

Men det räcker inte för vår store ledare. Fredrik och hans parti vill ha kontroll över DN:s rubriksättning på nyhetsplats – ockå….

Min egen kommentar kring Reinfeldts uttalanden om hyresrätter och segregationen finns i gårdagens bloggpost. För övrigt känns det som om historien upprepar sig. Fredrik Reinfeldt har ofta svårt med att förklarar sina egna resonemang – ju djupare han går dessto konstigare blir det. Så fort någon pressar honom mörknar hans blick och han slingrar sig runt, runt i en retorisk kvicksand. Hans budskap blir ofta både motsägelsefullt och omöjligt att förstå.

Varför? Helt enkelt därför att hans tankegångar inte passar ihop med det ”retoriska budskap” de ”nya moderaterna” ska föra fram. Det är i sådana ögonblick den ”mjuka retoriken” möter den ”iskalla politiken” och ridån faller.  Budskapet har nämligen ingenting med den praktiska politiken eller dess konsekvenser att göra. Då är det självklart att Fredrik blir arg, sur och tvär – då, när alla kan se att kejsaren är naken.

Den andra stora nyheten handlade om s-kriskommission. Att samtliga borgerliga ledarskribenter är surmagade och dömer ut innehållet får väl betecknas som ett fall frammåt – bara det. Personligen tycker även jag att det mesta känns som ett fall frammåt. Framförallt känns det positivt att man nu har kommit fram till att man ska sluta skämmas för de socialdemokratiska värderingarna. Jag ser rapporten som en vägledning och jag hoppas att partiet går i den riktningen – gärna ännu längre.

Vi behöver en politik som bygger upp och håller ihop samhället istället för river ned det och sliter i sär det. En av ledamöterna i kriskommissionen, Morgan Johansson, skriver en bra sammanfattning på Newsmill, citat;

På borgerliga ledarsidor kommer vi att kritiseras för att vi inte tänker nytt. Må så vara, de kommer aldrig att bli nöjda förrän det socialdemokratiska partiet omvandlats till något slags folkparti. De kommer att ropa på att vi ska bli ett New Labour, eller att vi ska göra som moderaterna och ändra hela vår retorik.

Men då glömmer man en viktig sak. Och det är att socialdemokraterna och moderaterna har helt olika utgångspunkt. Moderaterna har en politik som de flesta ställer sig allmänt skeptiska till: att ta från de fattiga och ge till de rika är svårt att sälja till en bredare allmänhet. Därför måste de sudda ut sin profil för att bli valbara och låtsas vara något som de inte är.

Socialdemokratin har lyckligtvis motsatt sits. Vi har en politik som de flesta gillar på ett allmänt plan: välfärd efter behov som betalas med skatt efter bärkraft. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen har stort stöd långt över socialdemokratins gränser, långt in i borgerligheten. Därför har vi inget behov av att sudda ut vår profil, tvärtom. Vi vinner på att ge den skarpare konturer och ökad tydlighet.

Nu har vi socialdemokrater krisat färdigt. Nu kan regeringen vänta sig en match.

*

Lästips; Bara 4 % av de arbetslösa får ut 80 % a-kassa

Bloggtips; Martin MobergRöda Berget , Högbergs tankar, Storstad, Björn Andersson , Lena Sommestad och Peter Andersson om s-kriskommission, Human labbrått om jobbgarantin, Mondos åsikter frågar vem som bryr sig, Alliansfritt Sverige om att Reinfeldt gömmer sig, LO-bloggen om mänskligare sjukregler, Netroots

Media; Radiodebatt mellan DN och Arkelsten,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, exp1, exp2, exp3, exp4, exp5,   dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, Dagens Arena
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Röda hjärtan i en iskall tid

Vi lever i en iskall tid. I morse var det rekord kyla – den kändes ända in i ben och märg.

Dagen började med att Fredrik Reinfeldt dödförklarade hyresrätten i Stockholm. Ökade klyftor och segregering finns inte i Reinfeldts värld – då kan inte heller den explosionsartade segregeringen i Stockholm bero på någonting  – den finns ju inte.

För de som inte har jobb, bostad, god hälsa, privata försäkringar och pengar på banken finns ingen nåd. Blir du sjuk eller arbetslös – skyll dig själv. Saknar du bostad – det är ditt eget fel. Om elräkningen ruinerar dig, om tågen står still eller bussarna inte går  – ingenting att göra åt. Samhället kan ingenting göra. Tillsammans är vi ingenting.

Den nya devisen tycks vara självklar för den nymoderata ”kunden” – ensam är stark. Tillsammans blir vi svagare.

Men, ingentig kunde vara mer fel!

Samtidigt tickar verkligheten på;

I dag läser jag om en utförsäkrad yrkeschaufför med 30-årigt arbetsliv bakom sig. Han vet att hans smärtor är livslånga – nu nekas han ersättning och är på väg mot ekonomisk ruin.

Jag läser om Mårten, 42, som utförsäkrades och försökte ta sitt liv och i sin desperation mailade myndigheterna samma natt; ”Jag dog i natt”. ”F-kassan tog min sjukpension. Nu ger jag dem min ålderspension också.” .

Jag läser ett reportage i UNT om hur utförsäkrade, sjuka, tvingas söka hjälp hos socialen och hos välgörenhetsorganisationer för att överleva.

Citat;

Ulrika Jernstedt vid Uppsala Stadsmission möter en del av de här människorna.
– Många har knappt något att leva på. Jag tror att få av oss som inte lever så här skulle klara av det, säger hon.

Siw Persson vid socialtjänsten i Uppsala är kritisk.
– Vi får in personer som är svårt sjuka och som nu lever på socialbidrag. De här personerna borde egentligen vara inom sjukförsäkringarna.
Det kan handla om utförsäkrade personer som bedömts vara alltför sjuka för att kunna jobba. De har då återförts till sjukförsäkringssystemet men en del har fått sin sjukpenning fastställd till noll kronor. Därmed rasar ekonomin och de måste söka socialbidrag. Det innebär att socialtjänsten får försörja mycket sjuka personer och eftersom de inte kan ta något arbete är frågan hur de ska kunna bryta sitt socialbidragsberoende.
– Socialbidraget är tänkt att vara ett tillfälligt stöd men de här personerna riskerar att bli kvar i systemet under lång tid, framhåller Siw Persson.

I den nymoderata världen av mjuk retorik och iskall politik – försöker de få oss att tro att allt bara är tillfälligheter – att ingenting beror på politiska beslut. Att politik bara handlar om smart marknadföring och tom retorik. Och, i den politiska skola som Thatcher startade – och som just nu blomstrar i Sverige – är det självklart; ”- There is no such thing as society

Men visst finns samhället – vi! Och visst har politiken betydelse!

Alla de fruktansvärda konsekvenser den hjärtlösa politiken har fört med sig – skulle en ny politik kunna ändra på.  Att ge upp hoppet om politiken, att sluta bry sig – nej, det är inget alternativ. Hur nattsvart och iskallt det än ser ut just nu. Hur skulle vi kunna ge upp hoppet om ett samhälle byggt på solidaritet och medmänsklighet? Hur skulle vi kunna vända varandra ryggen?

Nej, hur illa tilltygade våra röda hjärtan än är i dag – vi får inte ge upp!

I dag – på alla röda hjärtans dag – vill jag tacka alla som följer min blogg. Tack för alla kloka, insiktsfulla och varma kommentarer. Tack för all uppmuntran, all förtvivlan, all erfarenhet. Tack alla ni som inte orkar skriva – men ändå läser, i alla fall ibland. Tack för att ni finns. Det är alla ni som ger mig ork och kraft att fortsätta skriva – att inte ge upp!

Vi vet att det finns en annan väg – med varma röda hjärtan ska vi krossa iskylan som breder sig i samhället. Det måste gå – något annat är otänkbart!

Varma kramar / Ilse-Marie (Ett hjärta RÖTT)

Missa inte; AB debatt – Ta ditt ansvar Kristersson, citat;

Vi är många sjuka, anhöriga, vänner, läkare, anställda på FK och AF och sympatiserande med partier från vänster till höger, som tycker att skam har gått rundgång på torra land alltför länge, med förödande konsekvenser för människor. Det finns inte längre en fungerande försäkring för den som har oturen att bli sjuk.

Protestera mot de omänskliga sjukreglerna…..

Skriv på namninsamlingen; Sjukupproret

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

*

Utförsäkrade; På väg mot ekonomisk ruin, Sjuka tvingas att söka socialbidrag, Brevet; Jag dog i natt, Stoppa Utförsäkringarna,

Bloggtips; Lena Sommestad om tillit,  Kaj Raving och Badlands Hyena om ledarna, Eva Hillén Ahlström om fas 3,Jämlikhetsanden om kriskommisionen, Peter Andersson om Reinfeldts stad,  FASAN om slavar, Martin Moberg om s, Motvallsbloggen om farlig natur, Eva-Lena om knapptryckning, Lars Linder om bostadsegregation, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, dn11, dn12, dn13, dn14, dn15ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9ab10e241, e242, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, svd9, svd10, svd11, lo1, lo2, lo3

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Eftertankens kranka blekhet…

I går tog Aktuellt upp den kris som KD befinner sig i. Den senaste opinionsmätningen gav partiet 2,7 procent. Inte ens de allra mest godtrogna väljarna tycks längre tro på  sagorna om ”ett mänskligare Sverige” – man ser ju hur det har blivit.

Nu vill partiet vinna tillbaks väljare genom att bli Alliansens goda fee. Man ska framförallt rikta in sig på sjukförsäkringen och verka för ”mjukare sjukregler”. Uppvaknade kom exakt vid den tidpunkt när man ligger där med kniven mot strupen.

Dessutom – runt om i landet har det den senaste tiden kommit flera upprop och protester mot de nya sjukreglerna från olika kristna företrädare. Redan före valet uppmande en rad kristna debattörer troende att rösta på de rödgröna. Nu skriver diakoner på protestlistor samtidigt som präster larmar om att de får rekordmånga nödsamtal från oroliga utförsäkrade och deras anhöriga.

Jourhavande präst får rekordmånga samtal, citat;

Telefonsamtalen till Jourhavande präst fortsätter att öka. I fjol slogs rekord på nytt: 61 093 registrerade samtal, tio procent fler än toppåret dittills, 2009. /…/
– Vi märker en väldigt stor oro hos många som ringer. Både hos dem som själva riskerar att utförsäkras och hos anhöriga till dem i riskzonen.
– Den allmänna nedrustningen av samhället påverkar.
Och hon skräder inte orden över den förda politiken:
– Den är inte värdig, oavsett om problemen beror på brister i systemet till följd av politiska beslut eller på fyrkantig handläggning hos myndigheterna.

Vid slutet av förra året ratade KD (tillsammans med övriga allianspartier och SD) det rödgröna förslaget om att i ett akut läge överge de tidsbestämda utförsäkringarna och övergå till individuella bedömningar. Innan dess har partiledningen med hull och hår försvarat alla regelförändringar och var 2008 med och applåderade införandet av de nya sjukreglerna i riksdagen.

Nu säger man sig vilja ”mjuka upp” sjukförsäkringen med ännu ”fler undantag”. Man vill skapa ännu mer av en diagnosbaserad sjukförsäkring – där vissa sjukdomar ska räknas som mer ”behjärtansvärda” än andra. Redan nu finns ett antal mer eller mindre luddiga undtantag – något som flera remissinstanser kritiserade redan när de första undantagen infördes 2008. Karolinska institutet konstaterade till exempel att en grundprincip i den svenska allmänna sjukförsäkringen är och bör vara att det inte är sjukdomen i sig som ska ge rätt till sjukpenning, utan graden av arbetsoförmåga en sjukdom eller skada har lett till. (läs mer här!).

Visst skulle det vara bra om KD verkligen reviderade hela sin inställning till den misslyckade och grymma sjukförsäkringsreformen. Inte minst med tanke på hur oerhört mycket onödigt mänskligt lidande den har skapat – och skapar varje dag. Men på det stora hela tycks man vara tämligen nöjd – precis som Ulf Kristersson. Inte heller tycks man vara beredd att samarbeta med oppositionen för att lägga fram ett motförslag. Nu tyder allt på att man nöjer sig med tomt prat.

Man håller sig alltså på samma nivå som vid valet. Falska lockrop och falsk propaganda.

Ett mänskligare Sverige – resulterade i den kanske mest omänskliga politik vi har sett under de senaste 60-70 åren här i Sverige.

Läs mer här; Sent ska syndaren vakna!


Illustration Robert Nyberg

Till sist... noterar jag att vårt nya moderata socialborgarråd i Stockholms stad rekomenderar välgörenhet (efter att ha inspirerats av en dokusåpa i kanal 5)  för att avhjälpa hemlöshet och ökade klyftor. Hennes motto är ”politiker kan inte skapa solidaritet”.   Förvisso – om man med ”solidaritet” menar medlidande. Men visst kan vi skapa ett solidariskt och  jämlikt samhälle med hjälp av politiska beslut.

Till exempel så skulle inte klyftorna i Stockholm ha ökat till lika alarmerande höga nivåer som i vissa städer i Asien – utan hjälp av politiska beslut. Inte heller skulle cancersjuka tvingas välja bort sin medicin för att kunna betala hyran eller utförsäkrade tvingas söka hjälp hos diakoner, ringa nödsamtal till jourhavande präst, tvingas till socialen och välgörenhetsorganisationer eller bli hemlösa – utan de senaste årens politiska beslut. För de som tvingas överleva med hjälp av allmosor och nådegåvor är det knappast något vackert – det är förnedrande.

På samma sätt som politiska beslut i dag skapar hemlöshet, ökade klyftor, desperata människor och segregation kan politiska beslut förbättra livet för de allra flesta och skapa mer jämlika samhällen. Samhällen där ingen behöver stå med mössan i hand och tigga.

Solidaritet handlar om jämlikhet och politisk vilja – inte om välgörenhet och nådegåvor!

*

Protestera mot de omänskliga sjukreglerna…..

Skriv på namninsamlingen – OBS Ny lista; Påskuppropet

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Bloggat; Martin Moberg, Björn Andersson, Röda Berget, Sebastians tankar, Peter Andersson, Röda Berget 2

Bloggtips; Storstad om klyftorna och boendet, De tystas röst om ansvar i sjukförsäkringsfrågan, Jonas Sjöstedt om vårt klimatarbete,  Motvallsbloggen om en strimma ljus, Lasses blogg om hur borgarväljare känner sig nu,  Netroots

Läsvärt; Sverige blir allt mer delatAlliansen kommer att sänka skatten med 100 miljarder igen, Vår tids stora skam, Skadligt välbetalda lokalvårdare, Det förstärkta utanförskapet

Media; ab1, ab2, ab3,   dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, svd1, svd2, svd3, svt1, sr1, sr2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

En kontraproduktiv utsortering


Illustration – Robert Nyberg

Arbetslivet har under lång tid blivit alltmer utsorterande. I dag accepterar arbetsgivare enbart ”superarbetskraft”. Det räcker inte med rätt utbildning och erfarenhet, nu krävs dessutom social kompetens, stresstålighet, inga funktionshinder och som kronan på verket – 70 procent av arbetsgivarna väljer bort ”överviktiga” som inte ser ”tillräckligt bra ut”.

Utsorteringen innebär att en stor grupp människor – som vill och kan arbeta – inte får möjlighet. Med hjälp av den nya sjukförsäkringen kan arbetsgivare i dag enkelt sortera bort medarbetare som drabbas av långvarig ohälsa, förslitningskador eller kroniska sjukdomar redan efter sex månader. Samtidigt som porten in i arbetslivet blivit allt trängre har vägen ut blivit allt bredare.

Denna alltmer utsorterande arbetsmarknad börjar nå en återvändsgränd. Vi kan inte längre stänga ute en stor del av alla som vill och kan arbeta – efter sina egna förutsättningar. Men pardoxen är denna – samtidigt som många som vill och kan arbeta inte får det – kastas svårt sjuka ut från sjukförsäkringen och används som slavarbetare i FAS 3 jobb, eller skyfflas över till försörjningsstöd.

Vi måste, som samhälle, ta tillvara den vilja till arbete som finns. Samtidigt måste vi låta svårt sjuka, utslitna och kroniskt sjuka – som inte orkar med eller klarar ett heltidsarbete – vara sjuka, eller arbeta bara så mycket de orkar och kan. Den poltik som nu bedrivs är inte bara människofientlig – den kommer att kosta samhället betydligt mer än den just nu smakar (Borgs tjocka penningpung) under lång tid fram över.

Regeringen arbetar nu hårt med att implementera sin egen ”arbetslinje”. Genom piska, hårdare tag, slavarbete, lägre ersättning och löner vill man trycka in såväl sjuka som långtidsarbetslösa på denna alltmer utsorterande arbetsmarknad – utan andra incitament än ”hårdare tag”. Men hitills har ”arbetslinjen” bara inneburit meningslös förvaring, ekonomisk stress, ökad fattigdom och ett allt mer polariserat samhälle med ökade klyftor.

Jon Weman skriver i dag i AB kultur en intressant betraktelse över den svenska arbetsmarknadpolitiken under senare år – just nu FAS 3 jobben. En arbetslinje ända in i döden…

Från arbetslös till meningslös, citat;

/…/Västmanlands Läns Tidning intervjuar två arbetslösa med obotlig cancer som just nu väntar på att få sina placeringar. Arbetslinjen gäller ända in i döden./…/

Den verkliga tanken bakom åtgärdspolitiken uttrycktes nyligen ovanligt klart av forskarna Anders Forslund och Johan Viklund, i Långtidsutredningen 2011: ”Genom att programmen ’konfiskerar’ den arbetslöses tid, så kan såväl en anvisning till ett program som förväntan om att en anvisning komma att inträffa påverka den arbetslöses sökaktivitet.” Det ger ”en avskräckande effekt … Den befintliga litteraturen visar att sådana anvisningseffekter, hoteffekter eller som vi valt att kalla det annonseringseffekter kan skapas på flera olika sätt. Lite tillspetsat skulle man kunna tala om ’träskjobb’ eller liknande insatser.” Så beskriver forskarna det yttersta syftet med alltihop: så många som möjligt av de arbetslösa måste fungera som ”effektiva konkurrenter om de befintliga jobben. Detta bör leda till en press nedåt på lönerna …”

En arbetslös i FAS 3 skriver denna kommentar i ETC;

”Jag vet inte hur jag hamnade här, jag vet inte vad det var jag gjorde fel egentligen, varför jag inte klarade av att vara attraktiv för arbetsmarknaden. Jag ser inre bilder från slakteriet jag sommarjobbade på när jag var femton, men jag står på fel sida av processen att förvandla levande varelse till ätbart kött. Jag är kanske ingen människa längre? Är det därför jag tänker på slaktdjuren? En människa är någon som arbetar och får betalt. Vem är jag om jag är den som man får betalt för att förvara och sysselsätta?”

Det finns givetvis en annan väg att gå

Till att börja med borde människor som har ett arbete, som trivs – men som trots detta drabbas av ohälsa – få en möjlighet att stanna på sin arbetsplats med ett anpassat arbete. Där finns trygghet och gemenskap – som betyder extra mycket för alla som drabbas av sjukdom. Om så behövs – på deltid (med deltidssjukskrivning/ersättning) hellre än att bli arbetslös, fattig och uttvingad i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd eller obetalt slavarbete. Det vore både mer humat och bättre för samhällsekonomin – även om det innebar ett arbetsgivaren får göra ett avdrag eller att sjukersättning betalas ut.

För det andra. I dag sorteras allt fler unga ut redan i tidig skolålder och skyfflas in i en särskola. Vinstdrivna friskolor tjänar inga pengar på att ta hand om de som kanske (under en period) skulle behöva extraresurser. Denna utsortering får de drabbade leva med under lång tid framöver – de ratas av arbetsmarknaden och av högre utbildningar. Därför måste friskolereformen ses över – skolan ska inte få påbörja den utsortering som sedan arbetsgivarna fullföljer. Men även för de som verkligen har ett svårt funktionshinder och som behöver all hjälp och allt stöd de kan få finns mycket att göra. Det måste till krafttag så att alla unga som vill och kan arbeta också ska få göra detta.

Arbetslivet. Det måste till hårdare krav på arbetsmiljön och på arbetsgivarna att anpassa arbete för funktionshindrade och långtidssjuka. Inga arbetsplatser borde få slita ut och sortera ut människor på löpande band. Återupprätta skyddsombuden, arbetsmiljöarbetet och arbetsmiljöforskningen – allt det som alliansregeringen rivit ned.

Arbetsmarknadspolitiken måste återigen inriktas på meningsfulla utbildningar, fortbildning och praktikplatser som leder till riktiga jobb. Dagens passiva förvaring i kombination med piska är en återvändsgränd mot ett alltmer tudelat samhälle.

Att inte låta alla som vill och kan arbeta göra detta – kostar mer än att låta bli – både för samhället och för de människor som ställs utanför.

Eller som Daniel Suhonen avslutar sin artikel i Östran, citat;

Vi har inte bara råd att arbeta. Att inte göra det ruinerar oss.

*

Bloggat, LO bloggen, Alliansfritt, De tystas röst, Martin Moberg, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Netroots

Media; Sydöstran, VF, Östran ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, svd1, svd2, svd3, svd4, exp1, exp2, exp4,
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Borg predikar sänkta löner och ökade klyftor

Läser en mycket intressant bloggpost i dag hos Lena Sommestad. Den handlar om hur regeringen inte bara för en medveten politik för ökade klyftor – man har dessutom arbetat aktivt i EU för att förändra fattigdomsbegreppet (från relativ- till absolut) och för att stoppa fattigdomsbekämpningen och EU:s fattigdomsmål. Allt för att dölja hur regeringens egen politik ökar klyftorna i Sverige.

Citat, GP;

Det uppenbara skälet till att Reinfeldt säger nej till tillväxtstrategin Europa 2020 är att den står i strid med alliansregeringens egen tillväxtmodell. Reinfeldt anser att fattigdom – eller hot om fattigdom – ska öka arbetskraftsutbudet. Denna idé, som ligger bakom sänkta inkomster för sjuka och arbetslösa i Sverige, går rakt emot EU-kommissionens tes att social sammanhållning främjar hållbar tillväxt. Till skillnad från EU-kommissionen vill den svenska regeringen ha mer fattigdom, inte mindre.

Och visst vill regeringen ha mer fattigdom – inte mindre…


Illustration – Robert Nyberg

I går predikade Anders Borg sänkta lägstalönerframförallt inom service sektorn. I alliansens Sverige räcker det inte med att sjuka och arbetslösa lever på svältgränsen – även lågutbildade som arbetar heltid ska nu pressas dit. Målet tycks vara en arbetslinje efter amerikans modell – där många tvingas att ta 2 eller 3 olika jobb för att överleva.

Alliansens politik ligger nu mycket nära det professor Marian Radetzki föreslog  i ”Striptease” 1997.  (Se klippet här; Öka klyftorna för att sänka arbetslösheten)

Här är några av Radetzkis förslag och tankar kring hur samhället bör fungera och hur arbetslösheten ska sänkas;

  • Sänk lönerna i Sverige ”kraftfullt” för ”lågpresterande”.
  • Arbetslösa ska ha en ännu lägre ersättning.
  • De extremt lågavlönade ska inte räkna med att kunna försörja sig själva. De får ”slå sig ihop” och bo tillsammans.
  • Att vara fattig, rättslös och hungrig är incitament för att ”lyfta sig själv i håret” – rycka upp sig.
  • Strejker kan liknas vid terrorism. Strejkrätten ska avskaffas.
  • Demokratin är en ”försvårande omständighet” för att genomföra den ”rätta politiken”.
  • Det finns inget alternativ (för att få bukt med arbetslösheten) än att skapa en verkligt hungrig ”underklass” och kraftigt ökade klyftor.
  • Radetzki själv utnyttjar ”svart” polsk arbetskraft för 30 kr/tim – av ren godhet. Det är vad hon är värd. Ingen skatt, inga sociala avgifter.

Den ny-moderata retotiken låter givetvis inte alls som Radetzkis. Men, den politik regeringen genomför är på många områden kusligt lik Radetzkis recept. Vi marscherar i rask takt mot de ökade klyftornas drömsamhälle.

Här är några exempel…

  • Privat – ”Svarta” pigor och svarta tjänster användes flitigt – nu subventionerade via skatten.
  • Kraftigt försämrade trygghetssystem. Högre avgifter, hårdare kvalifikationskrav. Lägre ersättningar.
  • Ser ökade klyftor som incitament för sjuka och arbetslösa att ”rycka upp sig”.
  • En politik som kraftigt ökar klyftorna i samhället, som skapar en ny ”underklass”.
  • Försvagar facken genom höjda a-kasseavgifter och fördyrat medlemsskap.
  • Vill överlåta alltmer makt till ”marknaden” – privatiseringar och utförsäljningar.

Vi kan också se hur utvecklingen i Sverige nu ligger kusligt nära den som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg själva helt öppet förespråkade i mitten på 90-talet.

Finansminister Anders Borgs dröm (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt uttryckte sina idéer så här (“Det sovande folket”, 1993);

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Man kan konstarera att utvecklingen går framåt (eller kanske man skulle säga bakåt). De tankar som en gång chockerade Tv-tittarna praktiseras nu (helt öppet, men ackompanjerad av en mjuk retorik) av en populär, hyllad och beundrad regering….

*

Läs; Klyftan mellan fattiga och rika växer, citat;

De fattiga blir fattigare och de rika allt rikare. SCB:s nya siffror visar att inkomstskillnaderna i Sverige ökar. År 2009 fick de fattigaste Stockholmarna 7 224 kronor mindre i plånboken om året – medan de rikaste fick 8 990 kronor mer.

Indexet som mäter ekonomisk ojämlikhet är nu i Sverige 0,353 och i Stockholm är den betydligt högre, 0,404 . Lika alarmerande hög som i städer i Asien.

Bloggtips; Alliansfritt Sverige om Borgs löesänkningar, De tystas röst om alltings värde, In yuor face om moderat nepotism, Kaj Raving om Maudan, Martin Moberg om Fas 3, Lo bloggen om en svensk sputnik som aldrig lyfter, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, exp1, exp2, exp4,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se