Ofriheten breder ut sig i Moderaternas Sverige

I höstas kunde vi läsa om hur Moderaterna skrev om sin historia och tog åt sig äran för den svenska välfärden och den svenska modellen. Det var inte första gången – samma sak gjorde man på toppmötet i Davos för ett år sedan – och just nu genomför man samma teaterföreställning här i Stockholm.

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann bestämde sig för några år sedan för att ändra taktik. Istället för att – som de gamla vanliga moderaterna – tala om skattesänkningar, nedskärningar i välfärden och kritisera facket gjorde de en retorisk helomvändning och kullerbytta.

Nu skulle välfärden hyllas – i det inledande stadiet var det visserligen enbart ”välfärdens kärna” det talades om, men numera har man insett att de flesta svenskar gillar välfärden – punkt slut – därför den retoriska helomvändningen. Nu talar man inte bara om ”välfärdens kärna” och ”arbetarparti”, nu har man till och med tagit över ord som solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Till och med en av sjukförsäkringens värsta bödlar – socialförsäkringsminister Ulf Kristersson – åker numera land och rike runt och föreläser om hur ”den svenska välfärdsmodellen utvecklades under samsyn mellan höger och vänster”. En historieförsfalskning som skulle få den legendariska socialministern Gustav Möller (s) att rotera i sin grav om han hörde den.

Samtidigt som man i allt snabbare takt river ned den svenska modellen och välfärden intensifierar man alltså arbetet med att ta åt sig äran för den.

Den nymoderata retoriken är populismen personifierad – så vinner man väljarna. Vad man sedan gör har mindre betydelse. Det tar nämligen några år innan en nedmonterad välfärd börjar märkas hos de flesta. De eller deras anhöriga måste först drabbas av sjukdom, arbetslöshet, ålderdom etc. Och när de sedan till sist inser vad som skett – ja då är det förmodligen för sent. Då gäller det bara att se om sitt eget hus – skaffa egna försäkringar, hoppas på att man klarar sig ändå.

Ser vi närmare på vad statsminister Fredrik Reinfeldt & hans gäng har sysslat med de senaste åren är knappast att utveckla och trygga den svenska välfärden – eller den svenska modellen. Istället har man gjort vad man har kunnat för att riva ned och skapa en ny marknad för privata försäkringslösningar och uppmuntrat egenintresset framför solidariteten.

Några exempel;

  • Den svenska a-kassan har under de senaste åren gått från OECD-toppen till OECD botten. I dag är den inledande ersättningsnivån för medelklassen sämre än i USA. Sedan alliansens a-kasseslakt 2006 har den svenska a-kassan försämrats snabbare än i något annat OECD-land. Hårdare kvalifikationskrav, kraftigt höjd och differentierad avgift och lägre ersättning är bara en liten del av alliansens försämringar av a-kassan.
  • Facken; Avdragsrätten för fackavgiften togs bort och gjorde det dyrare för löntagare att vara med i facket (icke för arbetsgivare). Ju färre medlemmar desto svagare fack.
  • Sjukförsäkringen; Den moderatledda regeringen har infört västvärldens hårdaste regler, med korta tidsgränser och lägre ersättning. Allt detta har lett till att 60 000 sjuka hitills har utförsäkrats. Många kastas nu fram och tillbaka mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen – utan en chans att hinna läka eller rehabiliteras. Samtidigt tvingas tusentals svårt sjuka till socialen när de blir helt utan ersättning.
  • Välfärden; Samtidigt som vård, skola och omsorg får en allt mindre del av kakan plockar riskkapitalbolag ut miljonvinster från välfärdstjänsterna. Inom skolan har de svenska resultaten försämrats och segregationen ökat. Även inom vården och omsorgen är klassamhället på frammarsch. De som har tjockaste plånböckerna vinner.

I en intervju i slutet av förra året menade Fredrik Reinfeldt att arbetslösa och utförsäkrade inte längre kunda känna sig trygga med att våra socialförsäkringar finns där när de behövs – istället får man förlita sig på sina anhöriga eller på ”andra trygghetssystem” (försörjningsstöd och välgörenhet) . Den personliga friheten går alltså förlorad när sjuka och arbetslösa  – med statsministern goda minne – görs beroende istället för fria och självständiga.

När statsministern nu, inför en rad politiska ledare, hävdar att den svenska modellen är mer eller mindre en moderat uppfinning är detta alltså en ren och skär lögn. De senaste årens moderata övertagande av makten har tvärtemot hjälp till att sänka Sveriges tidigare höga välfärdsstandard till en mer medelmåttig, och i vissa fall, usel nivå. Förutom att klyftorna nu ökar mer och fortare i Sverige än i något annat OECD-land,  har vi fått världens hårdaste regler för förtidspension, en a-kassa som sjunkit från toppen till OECD-botten och en välfärd där vi är ensamma i världen om att skattefinansiera övervinster till privata intressen och riskkapitalbolag istället för en välfungerande gemensam välfärd .

Ofriheten breder alltså ut sig i moderaternas Sverige när anhöriga tvingas ta hand om sina äldre och sjuka istället för att arbeta, och när sjuka och arbetslösa tvingas förlita sig på nådegåvor och behovsprövade bidrag istället för på sina socialförsäkringar.

Den svenska modellen har ändrat karaktär under det moderata styret. Från OECD-toppen till OECD-botten. Från personlig frihet till ofrihet. På köpet har vi fått en statsminister som vill att vi ska jobba tills vi är 75 år. Men kanske är det inte så konstigt med tanke på att högern alltid varit emot både lagstadgad pension, kortare arbetstid och semester för ”pöbeln”. För, de vet ju att de själva har sitt på det torra

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

*

Tidigare bloggposter;
Fredrik Reinfeldt är stolt men inte nöjd
Reinfeldts regering har osäkrat välfärden
Politik som absurd och grym teater
M hyllar och krossar den svenska modellen

*

Bloggat: Annarkia om Europakten, Martin Moberg om en cynisk samhällsmodell,  Lena Sommestad om att nordisk modell är mer än individualism, Helena Ericson 1 om gnällig, orealistisk, felfokuserad och omöjlig,  Peter Högberg om en 75:a Reinfeldt?, Kristian Krassman om fördel Löfven, Kulturbloggen om att Björklund vill gå över ån efter vatten, Löntagarbloggen om ensamarbete i kriminalvården fortsatt vanligt, Göran Johansson om att prata om allvarliga saker istället för förbi varandra, Peter Andersson om Reinfeldts utspel, Mediabruset om att Reinfeldt alltid har rätt, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Politico, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10Expr 1,2, EK, SvD 1, 2, 3SO, SVT 1, 2, 3, Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?

Klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning?

Reinfeldt byter jobb…?

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

Genomsnittsåldern då människor lämnar arbetslivet i Sverige är i dag 63,1 år. Snittet för de 15 största EU-länderna är 59,9 år. Vi svenskar tillhör alltså redan de folk som jobbar allra längst i Europa. Men nu vill Statsminister Fredrik Reinfeldt att vi ska jobba tills vi är 75 år.

Citat DN;

…. ett samhälle där människor måste försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag. I hans exempel talar han om ett arbetsliv som sträcker sig till 75 års ålder. De innefattar också minst ett karriärbyte, när det yrke man haft som yngre blivit för tungt eller för stressigt.

Slutsatsen av Reinfeldts resonemang;
Tunga och stressiga jobb ska inte göras mindre tunga och stressiga. Istället ska de som är utslitna och sönderstressade vid kanske 30- 40- eller 50-årsåldern vara beredd att ta studielån sätta sig på skolbänken och börja en ny karriär sina sista 25-40 år. För en stor del av oss handlar det om att jobba ända in i graven. De som drabbas av kroniska sjukdomar, skador och värk som aldrig går över får ta sig i kragen och bita ihop. Människor måste ”försörja sig själva”.

Visst kan man tycka att alla ska få jobba så länge de vill, orkar och kan – inget fel med det. Och visst borde alla få studera så länge de vill. Men i det utspel Reinfeldt gör i dag handlar ingenting om frivillighet eller att först utjämna klass- och könsskillnaderna på arbetsmarknaden. Ingenting sägs om att skapa bättre arbetsplatser där alla faktiskt kan arbeta ett helt arbetsliv utan att slitas ut, skadas eller stressas sönder. Inte ett ord om hur livslängd och hälsa allt mer handlar om klass. Inte heller ett ord om hur uppslittrat vårt arbetsliv fortfarande är – där kvinnor i dag är de som sliter ut sig i tunga, stressiga och lågavlönade jobb. Och hur kvinnor är de som till största delen utförsäkras och nekas ersättning från arbetsskadeförsäkringen och fattiggörs när deras hälsa sviktar.

Kanske vill Fredrik ha en separerad arbetsmarknad med en typ av arbeten för ”unga och friska” och en annan för de ”äldre och utslitna”. En revolutionerande men dyster tanke – med arbetsplatser där unga och gamla aldrig möts.

Men få tror väl att han menar att alla svenskar ska göra denna ”samhällstjänst” i ett stressigt och tungt arbete – för att sedan glida över i en helt ny tillvaro där kropp och själ helas som i ett trollslag och varje individ påbörjar sitt ”andra liv” i en behagligare arbetsmiljö. Nej, det troliga är väl att han menar att de som ”väljer att slita ut sig” får stå sitt kast. De förbrukade har sedan att välja mellan fattigdom eller att ”rycka upp sig”.

Det är svårt att veta om Fredriks funderingar handlar om rent klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning.

Den arbetsmarknadspolitik som Reinfeldts regeringen satsat på hittills visar knappast vägen till ett arbetsliv där de flesta av oss orkar jobba längre – snarare tvärtom. Reinfeldt rivstartade med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och därefter minska antalet arbetsmiljöinspektörer med en tredjedel. Sedan fortsatte han med att ta bort tiotusentals platser i både vuxenutbildningen och den yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samtidigt som han kraftigt minskade resurserna till AMS. Därefter har arbetsmarknadspolitiken mest bestått av passiv förvaring, misslyckade jobbcoacher och miljoner i Fas 3-bidrag till arbetsgivare som vill ha gratis arbetskraft. Som lök på laxen har hans regering infört ett förbud mot utbildning för långtidsarbetslösa i Fas 3. Knappast uppmuntrande för de som vill ”byta karriär”.

Men, Fredrik ifrågasätter i DN-intervjun inte bara pensionsåldern, han ifrågasätter hela vårt välfärdssamhälle. Precis på samma sätt som han gjorde redan 1993 i sin bok ”Det sovande folket”. Då var han mer brutal och rakt på sak, nu har han lärt sig av propagandaminister Schlingmann att linda in retoriken i ett mjukt omslag.

Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Reinfeldt DN 2012, citat;

De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation?

Fakta: Reinfeldts resonemang är direkt felaktigt; Utjämnade klassklyftor och starka generella välfärdssystem gynnar tillväxt, välmående och välstånd för hela samhället. Alternativet; att alla betalar sina egna privata försäkringar skapar mer ojämlika och sämre fungerande samhällen – med dyrare försäkringslösningar för alla. Det vet de flesta som följer med i den moderna forskningen och inte låser fast sig i gammal uttjänt nyliberal ideologi och egenintresse.

Det vi skulle behöva allra mest i dag är en politik som utjämnar klasskillnaderna istället för ökar på dem. En politik som investerar i framtiden med bättre välfärd, trygghet, arbetsmiljö, utbildning, forskning, infrastruktur, miljöarbete och bostäder.

Om någon borde ”byta karriär” är det alltså statsministern och hela hans regering…..

Till sist; ibland behöver man bara skratta åt eländet….

*
Lästips;

Verklighetsfrånvänt pensionsförslag, Reinfeldt
Provocerande att bara tala om höjd pensionsålder
Livslängd en klassfråga i borgarnas Sverige
Det är LO-kvinnorna som utförsäkras
En släng av cancer ska väl en tjej tåla
Utförsäkrad för andra gången på ett år

Bloggat; Röda berget, Olas tankar, Martin Moberg, Kulturbloggen, Svensson, Lasses blogg, Annarkia om lögner, LO-bloggen om ”de enskilda fallen” som fortsätter att strömma in,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, Ab 1, 2, 3SvD, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Visst kan vi sänka arbetstiden…

I och med helgens val av Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet har debatten om sextimmars arbetsdag återigen blossat upp. I dag diskuterade Sjöstedt arbetstidförkortning med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström i P1-morgon.

Från Högern hör vi samma gamla argument som alltid; Vi har inte råd. Det går inte. Det blir en katastrof för företagen och för hela Sverige.

Man kan, som Sjöstedt gör i radiodebatten, konstatera att om Högern fått bestämma hade vi ännu haft 10-12 timmars arbetsdagar och på sin höjd en veckas semester. Högern har varit emot alla arbetstidförkortningar och alla semesterreformer i Sverige i modern tid. Men visst har det gått.

Under hela 1900-talet sjönk normalarbetstiden i Sverige successivt. Kring 1980 upphörde vi så plötsligt att dela på jobben. Hade vi fortsatt som tidigare hade normalarbetstiden idag varit nere på knappt 6 timmar. Istället valde vi en annan väg.

Sedan 80-talet har produktiviteten och företagens vinster fortsatt att öka – skillnaden är att löntagarna succesivt fått en allt mindre del av kakan. Normalarbetstiden har inte minskats och våra löner har inte heller följt med i utvecklingen. De stora vinsterna har stannat i företagen – och försvunnit bort i bonusar och extrema lönelyft för bolagens toppskikt. Klyftorna har ökat och de rikaste har blivit allt rikare. I samma takt har arbetslösheten stigit och reducerats från ett samhällsproblem till ett ”individuellt problem” – inte bara i Sverige utan i hela västvärlden.

Det handlar om ett nyliberalt systemskifte – där marknadens friheter går före både människan och miljön.

Utvecklingen blir tydlig i dessa tabeller från KA;

Men det finns en annan väg, och den handlar inte bara om ekonomi, klyftor och arbetslöshet. Den handlar även om vardagsstress, arbetsvillkor, miljöpåverkan, konsumtionssamhället och meningen med livet.

För, tänk om vi hade fortsatt dela på jobben och delat på vinsterna av att vi har blivit så produktiva. Kanske färre hade slitit ut sig fysiskt och psykiskt. Kanske vi då hade haft tid att vara tillsammans med våra barn och varandra på ett annat sätt. Kanske vi inte hade haft lika många prylar. Kanske hade vi t.o.m. upptäckt andra värden än de materiella.

Kanske fler hade orkat med, och kanske stressen hade varit lite mindre. Kanske vi t.o.m. hade hunnit upptäcka att det värdefulla liv vi har fått är till för att LEVAS – och inte bara till för att vi ska producera och konsumera så mycket vi hinner.

Det är bra att frågorna om arbetstidsförkortning och arbetslivets villkor nu återigen lyfts upp på dagordningen och blir synliga. Det är ett steg i rätt riktning; att vi återigen börjar tro på vår förmåga att förändra och förbättra våra liv. Inte bara ”gilla läget”……..

P.S. Forskaren Christer Sanne, som själv förespråkar kortare arbetstid, har skrivit en bok om ämnet, TCO-tiningen;

För två år sedan väckte senaste boken, Keynes barnbarn, en bättre framtid med arbete och välfärd (formas) uppmärksamhet. Titeln från nationalekonomen John Maynard Keynes som på 30-talet trodde och hoppades att genom den ständigt ökande produktivitetsökningen skulle hans barnbarn få alla behov tillgodosedda genom bara några få timmars arbete. Och leva resten av dagen i frihet, sjungande och dansande. Nu lever vi som kunde vara dessa Keynes barnbarn, och vi fick denna häpnadsväckande välståndsökning men vi fortsätter att arbeta, fortare och fortare. Så mycket sång och dans blev det inte.

*

Lästips; Sex timmars arbetsdag? Skräckscenarion och löst tyckande….

Media;  sr1, Folket 1, 2, Dalademokraten, Arbetarbladet, Länstidningen, Dagbladet, Folkbladet, NSD, Ab 1, 2, 3, Sydöstran, VBFB, SvD 1, 2, 3, 4, Expr, Exp1DN 1, 2, 3, 4, SVT, GP 1, 2, Gotlands folkblad
Bloggat: Martin Moberg om V och S Johan Westerholm om oppositionen, Annarkia om Vänsterpartiet, HBT-sossen om drömmen om ett riktigt arbetareparti, Helga von Pitbull om vad som kan hända med ”vanartiga arbetslösa”, Löntagarbloggen om otrygga anställningar och ohälsoproblem enligt ny forskning, Peter Johansson om att privata apotek, Lena Sommestad om ett samhällsliv bortom egenintresset, Stardust blogg om sjukfrånvaron, LO-bloggen om hemlöshet, Veronica Palm om förebilder,  Netroots
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

I förra veckan tittade jag på andra avsnittet av UR:s serie ”Världens bästa skitskola”.  Avsnittet hette ”Vinstmaskinerna” – och handlade om hur den svenska skolan, alltsedan den borgerliga friskolereformen i början på 90-talet,  blivit en vinstmaskin för riskkapitalbolag och privata aktörer – allt på bekostnad av skolans kvalitet och undervisning. Den svenska skolan var länge en av de allra bästa och mest jämlika i världen, men de senaste 20 åren har den halkat ned på rankingen. Från plats 3 till plats 19. Skolresultaten sjunker och segregationen ökar.

Nu går vår ”friskolereform” på export till det konservativa England. Där finns bara en invändning mot vår modell; Där är det otänkbart att en hundraprocentigt skattefinansierad skola ska tillåtas generera vinst till sina ägare. Där ser man det som självklart att vinstdrivna bolag är mer intresserade av att skapa vinst än att ge en bra utbildning.

I England är denna misstro mot vinstdrivna bolag en självklarhet liksom i resten av världen. Faktum är att Sverige är det enda landet i världen som tillåter skattefinansierade vinstdrivna skolor.

Samma naiva grundsyn i förhållande till marknadskrafterna tycks vi svenskar ha på flera områden. Vi låter riskkapitalbolag och privata ägare plocka ut obegränsat med vinst från snart sagt all skattefinansierad välfärd. Det handlar om vård, omsorg, hemtjänsten, psykiatrin, barnomsorgen etc. Miljarderna rullar ut ur landet till riskkapitalbolagens skatteparadis eller rakt ner i fickorna på privata aktörer.

Även när det gäller den grundläggande samhällsservicen har avregleringarna och bolagiserningarna på många sätt drivits till sin spets – in absurdum. Det kanske tydligaste exemplet är järnvägen. I boken ”Det stora tågrånet” visar Mikael Nyberg hur fel det kan gå när en naiv tro på avregleringar och marknadsexperiment får styra politiken. Men trots att våra svenska avregleringsexempel är så avskräckande framhärdar den nuvarande regeringen med fortsatta avregleringar. Nu senast apoteken, resten av järnvägen och vid årskiftet kollektivtrafiken.

Sverige har under de senaste 20 åren förvandlats från ett ovanligt jämlikt välfärdsland till ett ett världsunikt, och allt mer ojämlikt, marknadsexperiment. I inget annat land har man en så naiv tro på marknadskrafternas goda vilja att ge den bästa utbildningen, vården eller omsorgen. Även inom stora delar av samhällsservicen har vi låtit avregleringar och kortsiktiga vinstintressen ersätta medborgarintresset. Här blundar vi för de invändningar och argument som finns i alla andra länder. Och när man i andra länder återreglerar avreglerade marknader – fortsätter vi ända in i kaklet.

I andra Europeiska länder protesterar och demonstrerar medborgarna på gator och torg när man försämrar villkor; sänker pensioner, stramar åt, säljer ut, lägger ned samhällsservice etc. I Sverige accepterar vi tyst och röstar fram de politiker som hårdast drivit på avreglerings- och utförsäljarpolitiken. Trots att vi inte ens håller med dem. Vi tycks, sedan lång tid tillbaka, ha blivit hjärntvättade att tro att vi är maktlösa inför marknaden – och att politik inte längre betyder något.

Men givetvis finns det ett sätt att vända utvecklingen. Politiska beslut har bestämt att marknaderna ska avregleras, att obegränsad vinst ska kunna plockas ut från vår gemensamma välfärd och att vinstintresset ska gå före medborgarintresset. Det är ingen naturlag, allt handlar om politik. Därför kan vi givetvis vända utvecklingen.

Visst kan man fråga sig hur det har kunnat gå så här långt när så få av oss tycker att utvecklingen är bra. Kanske är det så att alla avregleringar och avknoppningar har skapat ett slags ”marknads-monster”. Att de ekonomiska intressen som tjänar på utvecklingen har ätit sig så djupt in i politiken och forskningen att de kritiska rösterna snabbt tystas?

Vi ser hur lärare som kritiserar sin skola får gå. Hur läkare som avslöjar missförhållanden på äldeboenden tvingas bort. Personal vågar inte längre öppet berätta sanningen om sina arbetsplatser. Även en stor del av forskningen ägs av företag som tjänar på avregleringarna och har starka ekonomiska intressen av att tysta kritisk forskning.

Även inom politiken finns starka personliga intressen av att forstätta avreglerings- och utförsäljarpolitiken. De starkaste ideologiska och ekonomiska intressena finns utan tvekan inom moderaterna. Men även inom socialdemokratin och inom andra politiska partier finns enstaka personer som tjänat stora pengar på avregleringarna.

Den som vågar utmana dessa starka ekonomiska, personliga och ideologiska intressena får därför räkna med tuffa tag. Man skulle kunna säga; Intresset ljuger alltid – om det gynnar det egna intresset.

Men visst borde vi, svenska folket, inte vara så blåögda att vi återigen röstar fram en politik som enbart gynnar privata vinstintressen – inte oss medborgare. Visst borde vi återigen börja lita på att vi kan förändra världen till det bättre….

*

Lästips;

Mejlväxling mellan Håkan Juholt och Jerker Virdborg
Ge Juholt arbetsro
Hela världen har ett smashläge på Juholt

Bloggtips; Vänstra Stranden om Juholt,  LO-bloggen om sjukförsäkringen, Seppo Laine om kapitalismen, Röda Malmö om girigheten, Löntagarbloggen om att snart flyttar svenska lärare till andra länder, AB:s ledarblogg om ett nygammalt klassamhälle,  Lena Sommestad om EU och förbud mot politik för full sysselsättning, Storstad om SAP:s nya partiprogram, Stardust om att Beatrice Ask är såsig i huvudet, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, ab1, ab2, ab3, ab4DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, Kommunalarbetaren, LOT1, LOT2, svt1, svt2, svt3, svt4, svt5, svt6

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Visst har Juholt rätt om samhällsservice till alla!

Allt sedan Håkan Juholt blev vald till partiledare har borgarpressen varit konstant kreativ när det gäller att förvränga och misstolka det mesta som Juholt har sagt. Den senaste ”stormen i ett vattenglas” handlar om Juholts krav på fungerande samhällsservice till alla medborgare.

Juholt uttryckte något så fruktansvärt som idén att alla människor i Sverige i dag – år 2011 – ska kunna ringa SOS alarm. Visst låter det som ett alldeles orimligt och fruktansvärt idiotiskt krav? Ja, möjligen om det hade uttalats för 100 år sedan 😉

Så här sa Juholt i DN intervjun, citat;

– Jag har besökt flera delar av landet där människor inte ens kan ringa SOS Alarm eller använda trygghetslarmet de har på handen, för att det anses för dyrt att bygga ut mobilnätet. Det är inte rimligt att det i vissa delar av landet finns hur många operatörer som helst att välja på, och i andra delar av landet kan du inte ens använda ditt trygghetslarm.

Ska alla bolag vara tvungna att erbjuda service överallt?

– Ja. Man ska kunna erbjuda service till medborgare i hela landet. Det kan inte vara som så att man har rätt att välja bort medborgare för att det är för dyrt. Det är alldeles orimligt.

Juholt talar också om att han vill införa hårdare regler för fler avreglerade marknader som apotek, järnväg och el.

– Dessa fyra marknader är exempel på samhällsnyttig verksamhet där en upphackad marknad på grund av kortsiktiga vinstintressen inte levererar det som samhället och medborgarna främst behöver. De anser att det är för dyrt för dem, det minskar deras vinst. Då måste de marknaderna regleras.

Det Juholt egentligen säger tror jag är något de allra flesta svenskar håller med om. Han talar inte ens om 100 procentig täckning (som många misstolkar hans svar som) – även om det visst är möjligt – han talar om ”service till alla medborgare i hela landet”.

Självklart borde samhällsservice och viktig infrastruktur fungera för alla medborgare. Det borde vara självklart år 2011. Det märkliga är inte att en ledande politiker vill se det som ett mål – det märkliga är i stället att så många, utan att reflektera, tycks acceptera att vi inte längre har råd med samhällsservice till alla medborgare. Detta trots att vi som land bara blivit allt rikare och att tekniken utvecklas i rasande fart.

Det Juholt säger är inte heller omöjligt att genomföra. De som kritiserar Juholts målsättning gör det utifrån ideologisk låsning eller egen vinnings skull. Tekniken finns, pengarna finns – nu handlar det bara om den politiska viljan finns. Robert Björkenwall förklarar det mycket bra på sin blogg…..

Juholt rätt ute men kommer att möta motstånd för sitt återregleringskrav, citat;

Det finns inga som helst skäl att sikta på mindre än 100 procents täckning i telenätet. Det är och måste vara målet för en nationell roaming-strategi, som det heter på telekomspråk. Mindre än så duger inte./…/

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har dock snabbt varit ute och redan beskrivit tankarna på återreglering av nu mindre väl fungerande telekomnät och annat som en radikal vänstersväng. Och han har starka krafter på sin sida i förvaltning och näringsliv. De av regeringen tillsatta myndighetscheferna är snabbt ute och stöttar statsministern i detta. Telekomsektorns vakthund Post- och telestyrelsen, PTS, talar om hur omöjligt ett krav på full täckning av landet för mobiltelefoni är. Omöjligt? Alls icke om vi bara har ett system – reglerat och kravställande – om att vi gemensamt ska dela på kostnaderna är det ett fullt möjligt projekt. Hur det sedan ska gå till mera konkret kan behöva diskuteras närmare. Men möjligt är det förvisso. Dessutom är det fullt möjligt att göra det hyfsat kostnadseffektivt om nät och master är gemensamt förvaltade i ett gemensamt ägt bolag/näthållare i stället för att varje operatör för sig ska sätta upp egna, parallella master och nät. Konkurrera kan sedan de olika operatörerna på telekommarknaden göra högre upp i värdekedjan om tjänster av olika slag som de erbjuder sina respektive kunder. Precis på samma sätt som vi har ett gemensamt vägnät men trafiken på det vägnätet sköts av olika lastbilar, bussar och personbilar i stället för att varje åkare själv ska investera i ett eget vägnät./…/

Men givetvis kommer Juholt och andra med det här kravet att möta motstånd, rätt massivt rent av. Inte bara från statsminister Reinfeldt och andra marknadsivrare – från olika borgerliga partier och från den flora av företag som i olika avreglerade branschsektorer inom tele, el, apotek etc och även bland de riskkapitalägda företag som etablerat sig inom omsorg, vård, skola och annat som gärna vill fortsätta tjäna stora, inte sällan helt riskfria skattebetalarintäkter som de nu håvar in på olika mer eller mindre naivt sjösatta avregleringar. Och följaktligen göra vad de kan för att med stor kraft och stora lobbyresurser förhindra den om- och återreglering som många medborgare önskar sig sedan de sett effekterna av avregleringarna och marknadsutsättningarna av olika servicetjänster. Så Håkan Juholt har nog många med sig – bland vanligt folk och andra som vill göra en ärlig analys – när han nu vill göra om och göra rätt!

Läs även Monica Green Blogg + debattartiklar;
Alla svenskar ska ha rätt till telefon
Låt hela landet ringa, citat;

….att ha politiska mål som inte ger alla möjlighet till telefon och internet är att backa in i framtiden. Steg för steg måste vi se till att Sverige blir digitalt och att alla ska ha tillgång till en trygghetstelefon är minsta man kan begära.

Dessutom går det att dela ut ytterligare frekvensband som är internationellt harmoniserade och lämpade för olika typer av mobila applikationer, bl.a. mobilt bredband.

I EU:s förslag till förordning till riktlinjer finns möjligheter att söka EU-medel för såväl bredbandsutbyggnad i glesbygd och till offentliga digitala tjänster.

*

Bloggtips; Human Lab om Reinfeldt och utanförskapet, Bo Widegren om reglerade marknader, Röda Malmö under ytan, Ingen ko på isen med ett citat alla borde läsa, Nemokrati om Reinfeldt och EU, Annarkia om Reinfeldts usla miljöarbete, Pyttiminpanna om miljön, Martin Moberg om S, Jonas Sjöstedt om euron, Sabastians tankar om killen som vill va Lucia,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, dn11, dn12, dn13ab1, ab2, ab3, ab4exp1, svt1, svt2, lot1, lot2, da1, da2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Statsminister utan ansvar och visioner

Sverige hösten 2011….

Rubriker, händelser, artiklar  och funderingar som har etsat sig fast.

Det handlar om ett samhälle där människovärdet och humanismen är bortrationaliserad. Där marknadsvärdet går före människovärdet.

Magnus är förlamad – får ingen sjukersättning, citat;

Magnus Samuelsson, 32, är totalförlamad från bröstkorgen och neråt. Han kan när som helst drabbas av aggressiva spasmer och lider av svåra njurproblem. Försäkringskassan bedömer Magnus som arbetsför och har dragit in hans sjukpenning./…/

Riskkapitalister tar över svenska skolan, citat;

Var femte svensk skola kontrolleras idag av riskkapitalister. Det visar siffror som SVT tagit fram. Och bland ansökningar om att starta nya skolor syns att riskkapitalisterna är på väg att ta över ännu mer av den svenska skolan.

Läkaren som avslöjade Carema tvingas bort, citat;

Läkaren som anmälde vanvården på äldreboendet Koppargården, som drivs av Carema, får inte vara kvar. Anledningen är samarbetssvårigheter, enligt stadsdelsförvaltning.
/…/ Det är vår skyldighet att säga ifrån. Men när vi gör det blir vi straffade. Ur demokratisk synvinkel tycker jag att det här farligt. Det sänder fel signaler till samhället. Budskapet blir att den som slår larm plockas bort.

Saknar ben men nekas permobil, citat;

Båda mannens ben har amputerats, ändå ifrågasattes hans handikapp av Landstinget Sörmland. Ansökan om en permobil som hjälpmedel avslogs med motiveringen: ”osäkert om funktionsnedsättningen är bestående”.

SOS skickade ingen ambulans – 23-åring dog, citat;

Trots att 23-åringen var så sjuk att han svimmade och gjorde allt han kunde för att få hjälp skickade SOS Alarm ingen ambulans. Efter tre samtal svarade 23-åringen inte längre. Men fortfarande skickade SOS Alarm inte någon till lägenheten. På morgonen hittades mannen död av en granne.

De fattiga försvinner inte, citat;

Marie Larsson, diakon Visby; Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Riskkapitalisterna blir ännu rikare när välfärden raseras, citat;

Jan Guillou; Skattebetalarna garanterar att risk­kapitalisterna går runt och slipper risk. Vinsterna uppstår genom systematiska försämringar inom vård, skola och omsorg. Ju fler försämringar, desto rikare riskkapitalister.

Konkret betyder det att ju fler gamla människor som får ligga över natten i sin egen avföring, ju fler nedlagda skolbibliotek, ju färre lärare, ju kalorifattigare mat på ålderdomshemmen, desto fetare ­bonusar åt riskkapitalisternas direktörer. Sambandet är lika logiskt som självklart.

Svårast av allt att begripa är hur de ­politiskt dogmatiska borgarna, som kämpar ursinnigt för privatisering inom alla tänkbara – och otänkbara,  se ovan – verksamhetsfält, kunde tro att det skulle ­kunna gå på något annat sätt än rofferi, skattesmitning och våldsamma försämringar.

Trodde de att det fanns snälla, humanistiskt ömhjärtade och ansvarsfulla riskkapitalister? Det ­vore som att släppa in några rävar i en hönsgård och tro att rävarna av pur tacksamhet genast skulle upp­höra att vara rävar.

Näst svårast att begripa är hur dessa borgerliga privatiseringsdogmatiker lyckats få en majoritet av svenska folket bakom sig.

För, som ­Aftonbladets ledarsida ­på­pekade, den som ­behandlat sina husdjur som Carema behandlar människor inom åldringsvården hade dömts till fängelse.

Vanvård av välfärd, citat;

Sverige är i dag ett land där den som vanvårdar djur kan dömas till fängelse, men den som vanvårdar gamla kan få bonus.

Sverige är ett land där hårt arbetande familjer måste oroa sig för att behöva sälja huset ifall mamma får bröstcancer. Sverige är ett land där en majoritet av de allra äldsta inte får någon offentlig omsorg över huvudtaget.

Och Sverige är uppenbarligen ett land där vi stilla accepterar system med påtvingat arbete för arbetslösa som i andra länder resulterar i skandalrubriker och rättslig prövning av argsinta jurister mot lagstiftning om mänskliga rättigheter.

Vad väger en kissblöja?, citat;

Jonas Gardell; Varför verkar en människas värdighet alltid väga mindre än ett vinstintresse?/…/ En anhörig hittar sin dementa, förlamade mamma avklädd på en madrass med avföring över hela kroppen och personalen har gått därifrån och stängt dörren bakom henne./../

Medan vi upprörs över Caremas och Attendos omänsklighet kan vi minnas att det var just det här som svenska folket faktiskt röstade för: sänkta skatter och privatiseringar.
Skammen är naturligtvis Caremas och Attendos.
Men skammen är också vår.
För hur mycket väger en kissblöja?
Väger den mer än en slopad förmögenhetsskatt? Mer än en sänkt restaurangmoms?
Vad är den här girigheten, den här bristen på empati ett tecken på?/…/

De senaste åren har politikerna med Moderaterna i spetsen med stor iver och brådska slagit sönder det kollektiva som vi gemensamt ägde och drev: våra skolor, sjukhus, järnvägar, apotek och så vidare och i stället gjort oss till isolerade individer som en och en, var för sig, skall välja elbolag, vårdcentral, skola, pensionssparande och äldreboende – valfriheten är dessutom skenbar, det krävs som sagt både engagemang, kunnande, kontakter och ekonomi för att på allvar kunna göra några egentliga val.

Privatiseringar handlar inte i första hand om att förbättra vård och service. Privatiseringar handlar om ideologi.
Jag tror emellertid att det finns en gräns för hur mycket vi faktiskt kan privatisera innan överenskommelsen ”samhället, det är vi alla” upphör att gälla.
Och när det sker återstår endast girigheten. Att se efter sitt eget bo, att roffa åt sig vad man kan.

Fredrik Reinfeldt uttalar sig som hastigast om den senaste tidens vårdskandaler, citat;

– ….jag tror att det här handlar om enskilda fall där det inte har fungerat bra….

Fredrik Reinfeldt är Sveriges statsminister sedan 5 år tillbaks, men han har helt kapitulerat från allt ansvar för utvecklingen av vårt samhälle. Ibland kan man fråga sig om han överhuvudtaget finns. Han dyker upp enbart när han får uppträda som ”den store ledaren” – ostörd, utan debatt, utan invändningar. Hans besök i verkligheten handlar inte om politik. Tillgången till Sveriges mäktigaste person får bara de som inte ifrågasätter eller vill debattera. Han varnar för visioner.  Framtidsdrömmar om ett bättre samhälle är ”farliga”. Vi måste tro på ”vår store ledare” – han har alla svar. Framtiden enligt Reinfeldt handlar om ofelbar ingenjörskonst. Och vi, vi frågar inte längre varför. Vår ”store ledare” vet bäst.

Men, politik är ingen ingenjörskonst. Politik handlar inte heller om Fredrik Reinfeldt eller Håkan Juholt. Politik handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vilka värderingar som ska få styra. Vilka visioner och drömmar vi har för att skapa ett bättre samhälle. Hur kan vi då välja en statsminister utan visioner, utan ansvar för vad som händer i samhället och utan vilja att debattera och lyssna på andra?

Missa inte; Bror Perjus – Tragiskt om de rika tvingas betala

*

Tidigare bloggat; Reinfeldts verklighet får inte ifrågasättas

Lästips;  Fortsätt tala politik – Väljarna sviker alliansen

Bloggtips; Jinge Gråsossen , Alliansfritt Sverige, HAX, Löntagarbloggen, Storstad, Tord OscarssonNetroots

Media; exp1, exp2, exp3, dn1, dn2, dn3,dn4, dn5, dn6, dn7,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9svt1, svt2, svt3, second opinion, svd1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Häftigt med ökade klyftor….

I Fredagens Kulturnyheter utvecklade Anders Borg återigen sina skådespelartalanger. Han har på bara några år gått från att uppträda som en osäker skolpojke (som bara väntar på att bli avslöjad) – till att vara alla nyhetssändningars okrönte ”expert” på snart sagt alla områden.

Men när han i fredags använde Mona Sahlins bevingade ord ”det är häftigt att betala skatt” kunde inte ens han själv riktigt hålla sig för skratt. Inte så konstigt med tanke på hur moderaterna hitills har lyckats lura större delen av svenska folket genom att stjäla socialdemokratiska begrepp och positivt värdeladdade ord. Skulle det lyckas även denna gång…. ???

Men, man kan gott fråga sig varför Ander Borg (om han verkligen tycker att det är ”häftigt att betala skatt” för ”välfärden”)  i sådana fall sänkt skatterna med rekordsiffror sedan han tillträdde och dessutom vevat hela välfärdssamhället baklänges. Bara jobbskatteavdraget har kostat statskassan 290 miljarder sedan det infördes 2007. Lägg därtill sänkt förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms, sänkt skatt på hushållstjänster och lyxrenoveringar etc. Varför låter Anders Borg de fattigaste och mest utsatta betala de rikas skattesänkningar? Hur häftigt är det?

Anders Borgs ekonomiska politik har skapat ett samhälle där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste ökar som aldrig förr. Valet 2006 var det stora vägskälet – det var då utvecklingen för de allra fattigaste börjar gå bakåt – samtidigt som de rikaste fortsatte bli allt rikare – men nu i en allt snabbare takt. Tidigare har kurvorna följts åt. Vid kriser har alla fått betala. Nu får de fattiga betala för de rikas skattesänkningar.

Det är helt tydligt att de ökade klyftorna inte har någonting med ”krisen” att göra – däremot allt med politiken att göra.

Diagram, LO-tidningen;

Martin Klepke, LO-tidningen citat;

Utvecklingen bildar en spretig klo efter 2006 som bevisar flera saker.

Dels kan nu vem som helst direkt utifrån sin position i inkomstligan se hur gynnsam eller ofördelaktig borgerlig fördelningspolitik har varit.

Mycket till den som tjänar mycket, mindre till dem som tjänar mindre och sjunkande inkomster till dem som tjänar allra minst.

Inte en enda av de tio tiondelarna frångår detta mönster.

I kronor räknat blir skillnaderna dessutom markant större och klon blir ännu spretigare efter 2006.

En person i den fattigaste tiondelen har i snitt fått 100 kronor mer att röra sig med i årsinkomst sedan 1991. Jämfört med 2006 har inkomsten i stället sjunkit med närmare 600 kronor i månaden.

Detta samtidigt som en person från den rikaste tiondelen i stället kunnat njuta av en nätt ökning på 14 900 kronor mer i månadsinkomst.

Statistiska Centralbyråns mycket tydliga siffror, som skulle kunna tjäna som diagram i skolböcker som en förklaring av borgerlig fördelningspolitik, tar också kål på en annan myt, den att alla tjänar mer på att de rika får det ännu bättre.

90 procent av svenska folket sa i en undersökning för ett par år sedan nej till ökade klyftor. Trots detta röstar de fram och stödjer en regering som medvetet ökar på klyftorna. Som tar från de fattiga och ger till de rika. Det finns ingen logik i detta – utom denna; så länge man själv tjänar på skattesänkningarna så struntar man blankt i resten av samhället. Man struntar i om klyftorna ökar, om skolan blir sämre, om tågen står still, om äldre och sjuka får ligga i blöta kissblöjor eller om svårt sjuka och arbetslösa blir utan försörjning.

Anders Borg visade i Kulturnyheterna att han förstår sambanden. Skatter betalar den generella välfärden. Är det kanske därför han rekordsänkt skatterna – för att slutligen sänka den generella och skattefinansierade välfärden???

Anders Borg; (Generell välfärdspolitik – bara magiska ord, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Läs; Jonas Gardell – Vad väger en kissblöja, De rika klarar sig alltid, Mulitjsuk tvingas jobba

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, Svd4, Svd5, SvD6, SvD7, SvD8, ab1, ab2, ab3,

BloggatLO-bloggen om utförsäkringskedjan,  Nemokrati om EU,  Lena Sommestad om KD:s bostads- och familjepolitik, Peter Andersson också om bostadspolitik,  Leines blogg om ökade klyftor, Martin Moberg om att de rika drar mest nytta av Alliansens politik, Emil Broberg om Fredrik Reinfeldt, Calle Fridén om sanningen om de moderata mutorna, Skogssossen om vikten av engagemang, Tord Oscarsson om vikten av att prata med väljarna direkt, fler blogginlägg på Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Alliansens Bidragssamhälle del 1

Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, och med dom borgarpressen, benämner regelmässigt både a-kassan och sjukförsäkringen för ”bidrag”. I går var det dags igen. På sin presskonferens efter oppositionens skuggbudgetar kom deras sedvanliga besvärjelser om oppositionens ”bidragspolitik”.

I verklighetens Sverige är det Borg och Reinfeldts politik som har kastat oss in i ett riktigt bidragssamhälle. Idag tvingas tiotusentals arbetslösa och sjuka som utförsäkrats från våra trygghetssystem att söka försörjningsstöd – socialbidrag.

Alliansens Sverige – från välfärdssamhälle till bidragssamhälle

Del 1 – A-KASSAN

Den svenska a-kassan har under de senaste åren gått från OECD-toppen till OECD botten. I dag är den inledande ersättningsnivån för medelklassen sämre än i USA! Sedan alliansens a-kasseslakt 2006 har den svenska a-kassan försämrats snabbare än i något annat OECD-land. Hårdare kvalifikationskrav, kraftigt höjd avgift och lägre ersättning är bara en liten del av alliansens massaker på a-kassan.

Den initiala ersättningsnivån olika år för ensamstående medelinkomsttagare (klipp från TCO)

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag 385 kr/mån medan en läkare betalar 90 kr/mån

Del 2 – SJUKFÖRSÄKRINGEN

Efter alliansens regelförändringar 2008 har över 50 000 utförsäkrats  efter bestämda tidsgränser. Enligt regeringens egna utredare har Sverige i dag västvärldens hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension), bara Mexico har i dag ett lägre inflöde i förtidspension än Sverige av OECD-länderna. Sjuka och utförsäkrade tvingas nu stå med mössan i hand på landets socialkontor – eller söka sig till kyrkans välgörenhet.

Så här såg det ut förra julen – fattigdomen och bidragsberoendet breder ut sig. Välgörenhetsorganisationer får nu ta hand om en helt ny grupp av människor – utförsäkrade sjuka och arbetslösa.

Citat, svt;

….det senaste året har det dykt upp nya grupper av fattiga. Utförsäkrade som blivit av med sin a-kassa eller sjukpenning och som ofta får förlita sig på socialbidrag eller annat./../

-Flera av de utförsäkrade som kommer hit har för första gången i livet blivit tvungna att gå till socialtjänsten. Samtidigt är en del ensamma och saknar stöd, de har ingen familj och saknar socialt nätverk. Då är det lättare att ge upp, säger Magnus Helmner.

-Många som nu går på a-kassa är oroliga för vad som ska ske när den tar slut, att få leva på socialbidrag resten av livet./…/

Till sist…

Våra socialförsäkringar genererar miljardvinster till statskassan varje år.  Senaste prognosen; 89 miljarder plus under perioden 2010-2014. A-kassan har under flera år skapat stora mångmiljardbelopp till staten. För att ta ett par exempel; 2007 var överskottet 28 miljarder , 2010 drygt 23 miljarder. Till och med pensionssystemet genererade förra året ett överskott på 103 miljarder kronor (enligt årsrapporten om den allmänna pensionen).

Trots att trygghetssystemen  går med miljardöverskott har herrar Borg och Reinfeldt skyfflat över sjuka, arbetslösa och fattigpensionärer till det nya Sverige – Alliansens Bidragssamhälle.

Vem var det som sa något om ”bidragspolitik”?

Läs; Borgs fantasivärld sabbade a-kassan

*

P.S.

Hörde precis att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i Litteratur….

ÄNTLIGEN!!!!

Ett litet smakprov från en stor tänkare och poet….

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra
procent och den
andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!

De som inte kan vistas någonannanstans
än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får
se en skymt av Den
Oidentifierade –
gå förbi dem!”

– (ur Guldstekel) Tomas Tranströmer

Nobelpriset;  SvD SvD2 DN DN2 AB1, AB2, GP HD Exp SkD Svt

*

Lästips; Vi står över borgarnas hätska personkampanjer

Mer fakta om a-kassan;  LO tema a-kassanTCO – Svensk a-kassa kvar i strykklass, Borg snart ensam i synen på a-kassan

Bloggat; Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen, Lena Sommestad om skuggbudgeten, Motvallsbloggen om Natos bombningar, Peter Andersson om Sara Palin, Röda berget om KD, Röda Malmö om litteraturpriset, Netroots

Media politik; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, ab1, ab2, exp, ka

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

S måste våga ta den ekonomiska debatten

I går cirkulerade rykten om Socialdemokraternas skuggbudget i media. Rapport levererade mycket oroande brottsstycken som antydde att det blir en  defensiv och feg moderat-light budget.

Lite senare på kvällen loggade jag in på Facebook och fick där strax syn på detta inlägg av Håkan Juholt, citat;

Regeringen har medvetet förstört A-kassan och sjukförsäkringen. Båda ska repareras. Idag har endast 4 procent av de arbetslösa 80% i ersättning. Det är skandal. Vi kommer behöva bygga en ny à-kassa som är en omställningsförsäkring där 80% av löntagarna ha 80% i ersättning. Det är en förutsättning för omställning o tillväxt. Vår budget kommer om några dagar. Det är många som nu vill sprida olika rykten

Man får verkligen hoppas att Håkan Juholt sitter inne med sanningen.

En sak är dock säker – om Socialdemokraterna ska ha någon framtid som ett bärande regeringsparti måste de skaffa sig ett bättre självförtorende. S måste våga vara ett alternativ – även när det gäller den ekonomiska politiken. Man måste våga kritisera de ”sanningar” Borg och Reinfeldt levererar – om ”försiktighet”, ”ansvarstagande” och att ”spara i ladorna”. I dag finns mängder av forskning och framstående ekonomer att luta sig emot. Eller varför inte stödja sig mot KI som också förordar en betydligt mer expansiv finanspolitik. Anders Borgs nyliberala teser och ekonomiska politik tillhör snart en svunnen tid.

Ann-Marie Lindgren skriver om just detta på Arbetarrörelsens Tankesmedja. Hon menar att ett ”paradigmskifte” nu kan skönjas i den internationella ekonomiska debatten. Många av de nyliberala sanningarna har visat sig inte hålla i verkligheten.

  • Ojämlika samhällen är inte mer framgångrika än jämnlika.
  • Avregleringar och utförsäljningar av samhällsservice och välfärd har inte lett till vare sig kostnadssänkningar eller kvalitetshöjningar.
  • Den fria marknaden klarar inte av att hantera alla samhällsproblem.
  • Allt fler forskare och ekonomer anser att investeringar är viktigare än återhållsamhet vid en konjunkturnedgång.

På flera av dessa områden har Håkan Juholt redan varit ovanligt tydlig. Man önskar bara att Socialdemokraterna hade en ekonomiskpolitisk talesperson som hade kunskap, mod och självförtroende nog att ta den ekonomiska debatten. Allt mer tyder på att Tommy Waidelich inte är mäktig den uppgiften.

I går läste jag en mycket intressant och välformulerad krönika av Malin Ullgren i DN. I dag finns den att läsa på nätet;

Det som var politiskt korrekt på 1990-talet är numera revolutionärt, citat;

/…/I dag måste man lägga sig nära regeringens största parti för att hamna på ideologisk brusnivå – det vill säga den frekvens där majoriteten inte anser att en politisk åsikt har uttryckts, utan bara sunt förnuft. Allt till vänster om brusnivån kan tolkas som bolsjevism, och bolsjeviker är ett slags extra skrämmande foliehattar./…/

Malin Ullgren slår huvudet på spiken. I dag vågar knappt någon säga emot ”regeringens största parti”. Kanske är det inte så konstigt. I svt:s nyhetsprogram använder man numera nästan uteslutande Borg, Reinfeldt eller andra borgerliga ministrar och näringslivsekonomer som ”oberoende experter”. Självklart blir då ”de officiella sanningarna” synonymt med ”de borgerliga sanningarna”.

Det krävs mod, kunskap och självförtroende för att våga slå hål på de ”borgerliga sanningarna”. 

Som Sveriges största oppositionsparti måste Socialdemokraterna våga. Annars har vi inte längre någon verklig opposition att räkna med.

Ett bra tillfälle att påbörja resan vore med höstbudgeten….


*

Läs mer; Nationalekonomin och den förlorade historiska kunskapen

Bloggtips; Högbergs tankar, Lena Sommestad och   Bengt Silferstrand om S budget, Jonas Sjöstedt om en tvångströja från Bryssel, Greiderbloggen hyllar Jonas Sjöstedt, Martin Moberg om minoritetsregeringen, Alliansfritt om arbetslivsinstitutett,  Annarkia om politikerfrälse, Eva Hillén Ahlström om fosterhemsbarnen,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; nsd svt1, ab1, ab2, svd1, svd2, svd3, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, exp

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Till priset av en ordinär Djursholmsvilla

Nu storsatsar regeringen igen. Efter att under hela sin tid vid makten aktivt verkat för att öka klyftorna i samhället ska man nu försöka minska klyftorna i vården – allt till priset av en ordinär Djursholmsvilla. 11 miljoner – fördelat på fyra år….

Vi har råd att subventionera Rut- och Rot för 15 miljarder om åretlyxrenoveringar och poolbyggen utomlands, eller butlers och nannys till överklassen. Vi har råd att satsa 290 miljarder på jobbskatteavdrag – mest till de som har mest. Vi har råd att ta bort både fastighets- och förmögenhetsskatten och därigenom sänka skatten ytterliggare för de mest förmögna med mångmiljardbelopp. Och vi har råd att slänga 5,4 miljader i sjön (sänkt krogmoms) – trots att vi nu ska ”ta ansvar” i lågkonjunkturen.

När det gäller att öka klassklyftorna finns obegränsade resurser. När det gäller att minska dem – då räcker det med 11 miljoner – fördelade på fyra år.

Priset på en ordinär villa i Djursholm.

Lycka till!

Läs mer;
Sjukvård efter klass och kön
Till dem som hävdar att klyftorna inte växer
I Alliansens Sverige växer vård och klassklyftorna

Missa inte;
Håkan Juholt om samtidens olycksbarn, citat;

/…./Idag kommer den absoluta och relativa fattigdomen tillbaka i massarbetslöshetens spår. Socialförsäkringar, anställningsskydd och a-kassa har delvis raserats, vilket slår rätt in i vanliga familjers liv. 220 000 barn i vårt land lever i fattigdom, rapporterar Rädda Barnen./…/

Berättelsen som springer ur vår samtid är att vi inte längre har råd med gemensamma satsningar av högsta kvalitet inom vare sig byggande, kulturpolitik eller social omsorg. För mig är det en existentiell bedrövelse, som går långt utanför min verksamhet som politiker, över ett samhälle som dömer hundratusentals människor till sämre liv än vad som hade varit nödvändigt. /../

Jag tror att den typ av ekonomism som vi ser idag påverkar oss på djupet. Förminskar oss, vanställer oss som samhälle. Jag tror också många människor vill något annat. Insikten om att det du och jag gör tillsammans, hur vi beter oss mot varandra, det är grunden för samhället och dess utveckling.

Våra band till andra människor är allt vi har.

Läs hela!!!

*

Bloggtips; Björn Andersson om regeringens lönedumpning, Alliansfritt om solidarisk grundtrygghet, Lena Sommestad om fp och kvinnorna, LO-bloggen om låga löner, Röda Malmö om klassklyftor,  Martin Moberg om hur vi ska betala välfärden, Nemokrati om makten och media, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, svd1, svd2, svd3, svd4, sr1,

När man ska hugga huvudet av kaniner….

I går kväll avslöjade Uppdrag Granskning Fredrik Reinfeldts och ”de nya Moderaternas” stora hyckleri – efter allt vackert tal om LAS och ”den svenska modellen”. När regeringskansliet skulle bantas sparkades sjuka, äldre och fackligt aktiva. Först bjöds de anställda in till ett stormöte på en gammal biograf i Stockholm. En av deltagarna beskrev känslan på mötet så här;

– När man ska hugga huvudet av kaniner så brukar man klappa dem först så att de ligger still på huggkubben. Sedan slår man…..

Så startade utrensningen….

– Det här verkar vara ett mycket, mycket avancerat sätt att gå runt anställningsskyddslagen. Det skulle vara intressant att få en prövning i Arbetsdomstolen om regeringskansliet tillämpat samma metoder som det privata näringslivet, nämligen att strunta i lagstiftningen för att bli av med dem man inte vill ha kvar, säger Kurt Junesjö, en av Sveriges främsta experter på arbetsrätt.

Visst har Kurt Junesjö rätt. På arbetsplatser runt om i landet praktiseras redan en utsorteringspolitik för att rensa bort oönskad arbetskraft. Regeringens nya lagar och regler hjälper till och förenklar processen för arbetsgivarna. I dag uppfyller Sverige inte ens EU-rättens minimikrav när det gäller anställningsskydd. Dessutom använder sig många arbetsgivare av regeringens nya tidsgränser i sjukförsäkringen för att snabbt bli av med anställda som sliter ut sig eller drabbas av ohälsa.

Dagens Arbete undersökte hur de största industriföretagen hanterar långtidssjuka. Resultatet är skrämmande.

  • I hälften av företagen har personer blivit uppsagda i samband med sjukdom.
  • I nästan hälften av företagen har personer sagt upp sig själva i samband med sjukdom
  • I mer än en tredjedel av företagen fanns före detta långtidssjuka som jobbar deltid, på egen bekostnad, trots att de inte får ersättning från Försäkringskassan.

Fredrik Reinfeldt och De Nya Moderaterna har klappat oss på huvudet. Nu ligger vi stilla och paralyserade – som kaniner på slaktbänken. Vissa av oss har redan fått slaget, andra kommer att få det – men de allra flesta känner ännu bara de mjuka smekningarna – de vackra orden. De förstår inte ens vad som händer. Andra vet att de kommer att klara sig för att de är så stora, starka, friska, vackra och rika – vem behöver då bry sig om några slaktade medkaniner (medmänniskor)?

*

Till sist… kort, kort….

  • Anders Borgs ekonomiska politik fördjupar krisen. På DN-debatt skriver (till och med) Lars Calmfors i dag om hur kontraproduktiv Anders Borgs ”försiktighet” är för Sveriges ekonomi och framtid. Lästips; Propagandaminister Borg.

*

De Nya Moderaternas arbetarpolitik; Det enda arberarpartiet

Bloggat; Röda Berget, Martin Moberg , Löntagarbloggen om LAS i regeringskansliet, LO-bloggen om SNS, Jinge om MP, Peter Andersson om opinionen, Reflektioner och speglingar om reaktionära samhällen, Sebastians tankar om SFI, Netroots

Media: SVT 1, 2, 3, Ab1, Ab2Expr,DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

intressant.se