Klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning?

Reinfeldt byter jobb…?

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

Genomsnittsåldern då människor lämnar arbetslivet i Sverige är i dag 63,1 år. Snittet för de 15 största EU-länderna är 59,9 år. Vi svenskar tillhör alltså redan de folk som jobbar allra längst i Europa. Men nu vill Statsminister Fredrik Reinfeldt att vi ska jobba tills vi är 75 år.

Citat DN;

…. ett samhälle där människor måste försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag. I hans exempel talar han om ett arbetsliv som sträcker sig till 75 års ålder. De innefattar också minst ett karriärbyte, när det yrke man haft som yngre blivit för tungt eller för stressigt.

Slutsatsen av Reinfeldts resonemang;
Tunga och stressiga jobb ska inte göras mindre tunga och stressiga. Istället ska de som är utslitna och sönderstressade vid kanske 30- 40- eller 50-årsåldern vara beredd att ta studielån sätta sig på skolbänken och börja en ny karriär sina sista 25-40 år. För en stor del av oss handlar det om att jobba ända in i graven. De som drabbas av kroniska sjukdomar, skador och värk som aldrig går över får ta sig i kragen och bita ihop. Människor måste ”försörja sig själva”.

Visst kan man tycka att alla ska få jobba så länge de vill, orkar och kan – inget fel med det. Och visst borde alla få studera så länge de vill. Men i det utspel Reinfeldt gör i dag handlar ingenting om frivillighet eller att först utjämna klass- och könsskillnaderna på arbetsmarknaden. Ingenting sägs om att skapa bättre arbetsplatser där alla faktiskt kan arbeta ett helt arbetsliv utan att slitas ut, skadas eller stressas sönder. Inte ett ord om hur livslängd och hälsa allt mer handlar om klass. Inte heller ett ord om hur uppslittrat vårt arbetsliv fortfarande är – där kvinnor i dag är de som sliter ut sig i tunga, stressiga och lågavlönade jobb. Och hur kvinnor är de som till största delen utförsäkras och nekas ersättning från arbetsskadeförsäkringen och fattiggörs när deras hälsa sviktar.

Kanske vill Fredrik ha en separerad arbetsmarknad med en typ av arbeten för ”unga och friska” och en annan för de ”äldre och utslitna”. En revolutionerande men dyster tanke – med arbetsplatser där unga och gamla aldrig möts.

Men få tror väl att han menar att alla svenskar ska göra denna ”samhällstjänst” i ett stressigt och tungt arbete – för att sedan glida över i en helt ny tillvaro där kropp och själ helas som i ett trollslag och varje individ påbörjar sitt ”andra liv” i en behagligare arbetsmiljö. Nej, det troliga är väl att han menar att de som ”väljer att slita ut sig” får stå sitt kast. De förbrukade har sedan att välja mellan fattigdom eller att ”rycka upp sig”.

Det är svårt att veta om Fredriks funderingar handlar om rent klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning.

Den arbetsmarknadspolitik som Reinfeldts regeringen satsat på hittills visar knappast vägen till ett arbetsliv där de flesta av oss orkar jobba längre – snarare tvärtom. Reinfeldt rivstartade med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och därefter minska antalet arbetsmiljöinspektörer med en tredjedel. Sedan fortsatte han med att ta bort tiotusentals platser i både vuxenutbildningen och den yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samtidigt som han kraftigt minskade resurserna till AMS. Därefter har arbetsmarknadspolitiken mest bestått av passiv förvaring, misslyckade jobbcoacher och miljoner i Fas 3-bidrag till arbetsgivare som vill ha gratis arbetskraft. Som lök på laxen har hans regering infört ett förbud mot utbildning för långtidsarbetslösa i Fas 3. Knappast uppmuntrande för de som vill ”byta karriär”.

Men, Fredrik ifrågasätter i DN-intervjun inte bara pensionsåldern, han ifrågasätter hela vårt välfärdssamhälle. Precis på samma sätt som han gjorde redan 1993 i sin bok ”Det sovande folket”. Då var han mer brutal och rakt på sak, nu har han lärt sig av propagandaminister Schlingmann att linda in retoriken i ett mjukt omslag.

Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Reinfeldt DN 2012, citat;

De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation?

Fakta: Reinfeldts resonemang är direkt felaktigt; Utjämnade klassklyftor och starka generella välfärdssystem gynnar tillväxt, välmående och välstånd för hela samhället. Alternativet; att alla betalar sina egna privata försäkringar skapar mer ojämlika och sämre fungerande samhällen – med dyrare försäkringslösningar för alla. Det vet de flesta som följer med i den moderna forskningen och inte låser fast sig i gammal uttjänt nyliberal ideologi och egenintresse.

Det vi skulle behöva allra mest i dag är en politik som utjämnar klasskillnaderna istället för ökar på dem. En politik som investerar i framtiden med bättre välfärd, trygghet, arbetsmiljö, utbildning, forskning, infrastruktur, miljöarbete och bostäder.

Om någon borde ”byta karriär” är det alltså statsministern och hela hans regering…..

Till sist; ibland behöver man bara skratta åt eländet….

*
Lästips;

Verklighetsfrånvänt pensionsförslag, Reinfeldt
Provocerande att bara tala om höjd pensionsålder
Livslängd en klassfråga i borgarnas Sverige
Det är LO-kvinnorna som utförsäkras
En släng av cancer ska väl en tjej tåla
Utförsäkrad för andra gången på ett år

Bloggat; Röda berget, Olas tankar, Martin Moberg, Kulturbloggen, Svensson, Lasses blogg, Annarkia om lögner, LO-bloggen om ”de enskilda fallen” som fortsätter att strömma in,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, Ab 1, 2, 3SvD, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se