Reinfeldt beskriver verkligheten – vi lever i den

År 2008 utsågs Filippa Reinfeldt till styrelseledamot i Svenska Dagbladets ägarstiftelse. Därmed fick hon inflytande över valet av tidningens chefredatör. Kanske innebar detta faktum ingenting – men det är trots allt ett faktum.

Ett annat faktum är att SvD i stort sett slutade att kritiskt granska Filippa Reinfeldts ”skötebarn” Vårdval Stockholm i samma veva som Filippa själv utsågs till styrelseledamot i tidningens ägarstiftelse. Strax dessförinnan fylldes tidningen med ett flertal intressanta, granskande och kritiska artiklar. En av de sista kan man läsa i SvD i mars 2008. Denna granskning visade tydligt att moderaternas sjukvårdspolitik skapar ett samhälle där de rika och välutbildade får bättre vård och fler alternativ medan de fattigaste och mest vårdkrävande får sämre tillgänglighet och mindre resurser.

I går framträdde så Filippa i en sällsynt intervju i SvD. Med tanke på den kritik som riktats mot de moderata utförsäljningarna i Stockholm under den senaste tiden måste man säga att Filippa kom lindrigt undan. Förutom en lam kritisk fråga om vårdvalet fanns inte ett ord om varför hon sålde ut Serafens vårdcentral  till moderat kompispris, eller om den kritiserade upphandlingen av S:t Görans sjukhus,  eller om hennes och moderaternas relation till riskkapitalbolaget Carema. Istället blev det ett slags underdånigt idolporträtt där Filippas ”vision” för framtidens vård stod  i centrum. Citat; ”I Filippa Reinfeldts (M) vision måste du ge för att få del av framtidens vårdstockholm.”

I dag konstaterar en rad chefredaktörer och nyhetschefer i DN att Filippa Reinfeldts sätt att undvika alla besvärliga frågor är ”ett hot mot demokratin”. Både Filippa och hennes man Fredrik tycks ha satt i system att, så gott det går, undvika alla politiska intervjuer, debatter och utfrågningar, istället försöker de kommunicera via pressmeddelanden. En annan populär moderat metod är att få alla frågor mejlade i förväg – för att minska möjligheten till kritiska följdfrågor . Citat, DN;

Under sina fem år som hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm har Filippa Reinfeldt systematiskt undvikit att tala med medierna i besvärliga frågor. Att en ledande politiker vägrar prata med journalister är ett direkt hot mot demokratin, skriver fem mediechefer. Vi avkräver Filippa Reinfeldt svar på de frågor som vi och stockholmarna vill ställa om en hälso- och sjukvård som på kort tid har förändrats i grunden.

/../

Filippa Reinfeldt syns oftast i ofarliga mediesammanhang där hon inte behöver försvara sin politik. Hon tackar ja till en lång intervju med livsstilsmagasinet Yourlife, med harmlösa frågor om kändisskap och hur hon hittar balans i sitt liv. Hon avslöjar vad hon ska bära för klänning inför Nobelfesten i Aftonbladet och berättar för Expressen hur hon ska fira in det nya året. Men att få tio minuter av hennes tid för att ställa frågor om den politik hon driver tycks däremot omöjligt.

Det går inte att tolka det annorlunda än att Filippa Reinfeldt systematiskt håller sig borta från kontroversiella och besvärliga frågor. Så var det redan under hennes tid som kommunalråd i Täby fram till 2006. Där drev hon på genomförandet av den uppmärksammade avknoppningen av Tibble gymnasium. Skolan såldes av den moderatstyrda kommunen till skolans rektor och en lärare till underpris. Den politiska oppositionen överklagade beslutet till kammarrätten, som slog fast att försäljningen var olaglig och därmed ogiltig.

Känns historien igen? Likheterna med hanteringen av husläkarmottagningen Serafen på Kungsholmen är slående. Serafen såldes i början av året för mer än 20 miljoner kronor till det riskkapitalbolagsdrivna vårdföretaget Capio. De sex läkarna som sålde vidare Serafen hade själva fått köpa mottagningen för 694 500 kronor fem år tidigare.

/…/

Även moderaterna i regeringen kommunicerar gärna via pressmeddelanden. Inte sällan vill de få frågorna mejlade till sig i förväg, och helst vill de även svara på frågorna mejlledes, vilket minskar möjligheten till följdfrågor och gör det svårt att veta om det är politikern eller pressekreteraren som svarar.

Läs hela!

Det finns dock vissa utfrågningar Fredrik Reinfeldt, som statsminister, inte kan undkomma. I går var det till exempel dags för en telefonutfrågning i radion. Då knackade ”verkligheten” på dörren. Konversationen blev lätt bisarr när Fredrik Reinfeldt, in i det sista,  försökte svara med propagandaminister Schlingmanns tillrättalagda och färdigskrivna svar. Så här lät det, citat sr;

Fredrik Reinfeldt fick också frågor om försämringar i sjukförsäkringen från Bengt Hansson från Skepplanda mellan Göteborg och Trollhättan.
(Bengt Hansson; )– Jag vill bara säga att alla är överens om att fler ska jobba…

– Nej, alla är absolut inte överens om detta. Det är huvudkonflikten i svensk politik hur vi ska lägga grund för att fler ska arbeta, sa Fredrik Reinfeldt.

– Då säger du alltså att genom att försämra så jobbar folk mer och det tror inte jag på, replikerade Bengt Hansson.

– Nej, det har jag nu flera gånger motsagt dig att det inte är så vi beskriver det.

– Men det är verkligheten.

Reinfeldt ”beskriver” verkligheten. Vi andra lever i den.

Man kan fråga sig vad paret Reinfeldt är rädda för?

Verkligheten? Demokratin? Sina väljare? Att bli avslöjade? Att förlora makten?

Eller handlar allt enbart om moderat maktfullkomlighet, arrogans och cynism?

*

Tidigare Bloggposter;

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Bittra sanningar om Filippas skötebarn

Misstag eller bluff, vad tror du?

Sicken otur Filippa och Göran

Klasspolitik undergräver välfärdens kärna

I Filippas spår – lagbrott och tystnad

*

Lästips; Tydligt drev mot Juholt…, Juholt i medierna kikarsikte

Bloggat; LO-bloggen om välfärden, Annarkia om S och media, En socialdemokrats mening om avdemokratiseringen, Alliansfritt om Reinfeldts grodor, Jonas Sjöstedt om hur vänstern går framåt, Martin Moberg om Reinfeldts cynism, Kulturbloggen om Reinfeldts telefonväkteri, Homo politicus om Serafen,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd3, svd4, svd5, svd5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7svt1, svt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Propagandaminister Schlingmann skriver manus….

Alliansregeringen har länge beskrivit jobbskatteavdraget som sin allra viktigaste  ”jobbskapande reform”. Anders Borg uttryckte sig så här för ett par år sedan, citat expressen;

– Den här typen av jobbskatteavdrag som vi har utformat är den i särklass mest effektiva åtgärden för att varaktigt höja sysselsättningen.

I dag har vi har en arbetslöshet på över 8 procent, samtidigt befinner sig minst 28 000 långtidsarbetslösa i FAS 3. Ungdomsarbetslösheten ligger på upp emot 25 procent. Det ser mörkt ut för ekonomin och arbetslösheten väntas stiga till nya rekordnivåer. Ett nytt jobbskatteavdrag borde alltså, med Anders Borgs logik, vara mer nödvändigt nu än någonsin.

Trots detta avstår nu Borg & Reinfeldt från sin ”i särklass mest effektiva åtgärd för att varaktigt höja sysselsättningen”.

Varför?

I Almedalen i somras förklarade Fredrik Reinfeldt att socialdemokraterna var ”oansvariga när de sa nej till det femte jobbskatteavdraget. Det fanns bara ett problem – minoritetsregeringen Reinfeldt hade ingen majoritet i riksdagen för sitt förslag. Några veckor senare kom den oundvikliga kovändningen – efter ett misslyckat försök att övertala Miljöpartiet.

Alltsedan dess har Borg & Reinfeldt förklarat sin omvändelse med att de ”tar ansvar” för Sveriges ekonomi. Det som var ”oansvarigt” ena veckan var alltså höjden av ”ansvarsfullhet” nästa vecka. Propagandaminister Schlingmann skriver manus – svenska folket och en samlad journalistkår nickar instämmande.

Men, låt oss se på fakta;

  • Jobbskatteavdraget har hitills kostat statskassan 290 miljarder kronor sedan det infördes 2007.
  • Arbetslösheten har ökat med runt 2% sedan 2006 – och väntas nu öka ytterliggare.

Varför tror du Borg & Reinfeldt nu lägger ned planerna på det femte jobbskatteavdraget?

Rösta gärna!

*

Missa inte; Läkare gjorde jätteklipp på avknoppad vårdcentral

Citat, DN;

2007 såldes landstingsdrivna Serafen till vårdcentralens egna läkare. De betalade 694.500 kronor. Nu har Serafen sålts vidare. Enligt säkra källor har nya ägaren Capio – som ägs av riskkapitalbolagen Nordic Capital och Apax – betalat minst 20 miljoner/…/ Ansvariga för utförsäljningen var sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och dåvarande finanslandstingsrådet Chris Heister (M). Vad säger de i dag?

Lästips;

Forskare varnar för lagen om valfrihet

Så kan Sjöstedt locka M-väljare

Bloggat; Sjölander om blåsta skattebetalare, Röda Berget om jobbskatteavdraget, Högbergs tankar om kristna högern, In your face om tvångssterilisering, Jinge om förskingrande moderater, LO-bloggen om hemlösheten, Motvallsbloggen om Syrien och media, Reflektioner och speglingar om Ehrenrecih, Iakttagaren om moderata avknoppningar, Martin Moberg om samhällsutvecklingen, Alliansfritt om jobbskatteavdraget, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Visst kan vi sänka arbetstiden…

I och med helgens val av Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet har debatten om sextimmars arbetsdag återigen blossat upp. I dag diskuterade Sjöstedt arbetstidförkortning med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström i P1-morgon.

Från Högern hör vi samma gamla argument som alltid; Vi har inte råd. Det går inte. Det blir en katastrof för företagen och för hela Sverige.

Man kan, som Sjöstedt gör i radiodebatten, konstatera att om Högern fått bestämma hade vi ännu haft 10-12 timmars arbetsdagar och på sin höjd en veckas semester. Högern har varit emot alla arbetstidförkortningar och alla semesterreformer i Sverige i modern tid. Men visst har det gått.

Under hela 1900-talet sjönk normalarbetstiden i Sverige successivt. Kring 1980 upphörde vi så plötsligt att dela på jobben. Hade vi fortsatt som tidigare hade normalarbetstiden idag varit nere på knappt 6 timmar. Istället valde vi en annan väg.

Sedan 80-talet har produktiviteten och företagens vinster fortsatt att öka – skillnaden är att löntagarna succesivt fått en allt mindre del av kakan. Normalarbetstiden har inte minskats och våra löner har inte heller följt med i utvecklingen. De stora vinsterna har stannat i företagen – och försvunnit bort i bonusar och extrema lönelyft för bolagens toppskikt. Klyftorna har ökat och de rikaste har blivit allt rikare. I samma takt har arbetslösheten stigit och reducerats från ett samhällsproblem till ett ”individuellt problem” – inte bara i Sverige utan i hela västvärlden.

Det handlar om ett nyliberalt systemskifte – där marknadens friheter går före både människan och miljön.

Utvecklingen blir tydlig i dessa tabeller från KA;

Men det finns en annan väg, och den handlar inte bara om ekonomi, klyftor och arbetslöshet. Den handlar även om vardagsstress, arbetsvillkor, miljöpåverkan, konsumtionssamhället och meningen med livet.

För, tänk om vi hade fortsatt dela på jobben och delat på vinsterna av att vi har blivit så produktiva. Kanske färre hade slitit ut sig fysiskt och psykiskt. Kanske vi då hade haft tid att vara tillsammans med våra barn och varandra på ett annat sätt. Kanske vi inte hade haft lika många prylar. Kanske hade vi t.o.m. upptäckt andra värden än de materiella.

Kanske fler hade orkat med, och kanske stressen hade varit lite mindre. Kanske vi t.o.m. hade hunnit upptäcka att det värdefulla liv vi har fått är till för att LEVAS – och inte bara till för att vi ska producera och konsumera så mycket vi hinner.

Det är bra att frågorna om arbetstidsförkortning och arbetslivets villkor nu återigen lyfts upp på dagordningen och blir synliga. Det är ett steg i rätt riktning; att vi återigen börjar tro på vår förmåga att förändra och förbättra våra liv. Inte bara ”gilla läget”……..

P.S. Forskaren Christer Sanne, som själv förespråkar kortare arbetstid, har skrivit en bok om ämnet, TCO-tiningen;

För två år sedan väckte senaste boken, Keynes barnbarn, en bättre framtid med arbete och välfärd (formas) uppmärksamhet. Titeln från nationalekonomen John Maynard Keynes som på 30-talet trodde och hoppades att genom den ständigt ökande produktivitetsökningen skulle hans barnbarn få alla behov tillgodosedda genom bara några få timmars arbete. Och leva resten av dagen i frihet, sjungande och dansande. Nu lever vi som kunde vara dessa Keynes barnbarn, och vi fick denna häpnadsväckande välståndsökning men vi fortsätter att arbeta, fortare och fortare. Så mycket sång och dans blev det inte.

*

Lästips; Sex timmars arbetsdag? Skräckscenarion och löst tyckande….

Media;  sr1, Folket 1, 2, Dalademokraten, Arbetarbladet, Länstidningen, Dagbladet, Folkbladet, NSD, Ab 1, 2, 3, Sydöstran, VBFB, SvD 1, 2, 3, 4, Expr, Exp1DN 1, 2, 3, 4, SVT, GP 1, 2, Gotlands folkblad
Bloggat: Martin Moberg om V och S Johan Westerholm om oppositionen, Annarkia om Vänsterpartiet, HBT-sossen om drömmen om ett riktigt arbetareparti, Helga von Pitbull om vad som kan hända med ”vanartiga arbetslösa”, Löntagarbloggen om otrygga anställningar och ohälsoproblem enligt ny forskning, Peter Johansson om att privata apotek, Lena Sommestad om ett samhällsliv bortom egenintresset, Stardust blogg om sjukfrånvaron, LO-bloggen om hemlöshet, Veronica Palm om förebilder,  Netroots
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se