Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

I förra veckan tittade jag på andra avsnittet av UR:s serie ”Världens bästa skitskola”.  Avsnittet hette ”Vinstmaskinerna” – och handlade om hur den svenska skolan, alltsedan den borgerliga friskolereformen i början på 90-talet,  blivit en vinstmaskin för riskkapitalbolag och privata aktörer – allt på bekostnad av skolans kvalitet och undervisning. Den svenska skolan var länge en av de allra bästa och mest jämlika i världen, men de senaste 20 åren har den halkat ned på rankingen. Från plats 3 till plats 19. Skolresultaten sjunker och segregationen ökar.

Nu går vår ”friskolereform” på export till det konservativa England. Där finns bara en invändning mot vår modell; Där är det otänkbart att en hundraprocentigt skattefinansierad skola ska tillåtas generera vinst till sina ägare. Där ser man det som självklart att vinstdrivna bolag är mer intresserade av att skapa vinst än att ge en bra utbildning.

I England är denna misstro mot vinstdrivna bolag en självklarhet liksom i resten av världen. Faktum är att Sverige är det enda landet i världen som tillåter skattefinansierade vinstdrivna skolor.

Samma naiva grundsyn i förhållande till marknadskrafterna tycks vi svenskar ha på flera områden. Vi låter riskkapitalbolag och privata ägare plocka ut obegränsat med vinst från snart sagt all skattefinansierad välfärd. Det handlar om vård, omsorg, hemtjänsten, psykiatrin, barnomsorgen etc. Miljarderna rullar ut ur landet till riskkapitalbolagens skatteparadis eller rakt ner i fickorna på privata aktörer.

Även när det gäller den grundläggande samhällsservicen har avregleringarna och bolagiserningarna på många sätt drivits till sin spets – in absurdum. Det kanske tydligaste exemplet är järnvägen. I boken ”Det stora tågrånet” visar Mikael Nyberg hur fel det kan gå när en naiv tro på avregleringar och marknadsexperiment får styra politiken. Men trots att våra svenska avregleringsexempel är så avskräckande framhärdar den nuvarande regeringen med fortsatta avregleringar. Nu senast apoteken, resten av järnvägen och vid årskiftet kollektivtrafiken.

Sverige har under de senaste 20 åren förvandlats från ett ovanligt jämlikt välfärdsland till ett ett världsunikt, och allt mer ojämlikt, marknadsexperiment. I inget annat land har man en så naiv tro på marknadskrafternas goda vilja att ge den bästa utbildningen, vården eller omsorgen. Även inom stora delar av samhällsservicen har vi låtit avregleringar och kortsiktiga vinstintressen ersätta medborgarintresset. Här blundar vi för de invändningar och argument som finns i alla andra länder. Och när man i andra länder återreglerar avreglerade marknader – fortsätter vi ända in i kaklet.

I andra Europeiska länder protesterar och demonstrerar medborgarna på gator och torg när man försämrar villkor; sänker pensioner, stramar åt, säljer ut, lägger ned samhällsservice etc. I Sverige accepterar vi tyst och röstar fram de politiker som hårdast drivit på avreglerings- och utförsäljarpolitiken. Trots att vi inte ens håller med dem. Vi tycks, sedan lång tid tillbaka, ha blivit hjärntvättade att tro att vi är maktlösa inför marknaden – och att politik inte längre betyder något.

Men givetvis finns det ett sätt att vända utvecklingen. Politiska beslut har bestämt att marknaderna ska avregleras, att obegränsad vinst ska kunna plockas ut från vår gemensamma välfärd och att vinstintresset ska gå före medborgarintresset. Det är ingen naturlag, allt handlar om politik. Därför kan vi givetvis vända utvecklingen.

Visst kan man fråga sig hur det har kunnat gå så här långt när så få av oss tycker att utvecklingen är bra. Kanske är det så att alla avregleringar och avknoppningar har skapat ett slags ”marknads-monster”. Att de ekonomiska intressen som tjänar på utvecklingen har ätit sig så djupt in i politiken och forskningen att de kritiska rösterna snabbt tystas?

Vi ser hur lärare som kritiserar sin skola får gå. Hur läkare som avslöjar missförhållanden på äldeboenden tvingas bort. Personal vågar inte längre öppet berätta sanningen om sina arbetsplatser. Även en stor del av forskningen ägs av företag som tjänar på avregleringarna och har starka ekonomiska intressen av att tysta kritisk forskning.

Även inom politiken finns starka personliga intressen av att forstätta avreglerings- och utförsäljarpolitiken. De starkaste ideologiska och ekonomiska intressena finns utan tvekan inom moderaterna. Men även inom socialdemokratin och inom andra politiska partier finns enstaka personer som tjänat stora pengar på avregleringarna.

Den som vågar utmana dessa starka ekonomiska, personliga och ideologiska intressena får därför räkna med tuffa tag. Man skulle kunna säga; Intresset ljuger alltid – om det gynnar det egna intresset.

Men visst borde vi, svenska folket, inte vara så blåögda att vi återigen röstar fram en politik som enbart gynnar privata vinstintressen – inte oss medborgare. Visst borde vi återigen börja lita på att vi kan förändra världen till det bättre….

*

Lästips;

Mejlväxling mellan Håkan Juholt och Jerker Virdborg
Ge Juholt arbetsro
Hela världen har ett smashläge på Juholt

Bloggtips; Vänstra Stranden om Juholt,  LO-bloggen om sjukförsäkringen, Seppo Laine om kapitalismen, Röda Malmö om girigheten, Löntagarbloggen om att snart flyttar svenska lärare till andra länder, AB:s ledarblogg om ett nygammalt klassamhälle,  Lena Sommestad om EU och förbud mot politik för full sysselsättning, Storstad om SAP:s nya partiprogram, Stardust om att Beatrice Ask är såsig i huvudet, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, ab1, ab2, ab3, ab4DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, Kommunalarbetaren, LOT1, LOT2, svt1, svt2, svt3, svt4, svt5, svt6

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se