Häftigt med ökade klyftor….

I Fredagens Kulturnyheter utvecklade Anders Borg återigen sina skådespelartalanger. Han har på bara några år gått från att uppträda som en osäker skolpojke (som bara väntar på att bli avslöjad) – till att vara alla nyhetssändningars okrönte ”expert” på snart sagt alla områden.

Men när han i fredags använde Mona Sahlins bevingade ord ”det är häftigt att betala skatt” kunde inte ens han själv riktigt hålla sig för skratt. Inte så konstigt med tanke på hur moderaterna hitills har lyckats lura större delen av svenska folket genom att stjäla socialdemokratiska begrepp och positivt värdeladdade ord. Skulle det lyckas även denna gång…. ???

Men, man kan gott fråga sig varför Ander Borg (om han verkligen tycker att det är ”häftigt att betala skatt” för ”välfärden”)  i sådana fall sänkt skatterna med rekordsiffror sedan han tillträdde och dessutom vevat hela välfärdssamhället baklänges. Bara jobbskatteavdraget har kostat statskassan 290 miljarder sedan det infördes 2007. Lägg därtill sänkt förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms, sänkt skatt på hushållstjänster och lyxrenoveringar etc. Varför låter Anders Borg de fattigaste och mest utsatta betala de rikas skattesänkningar? Hur häftigt är det?

Anders Borgs ekonomiska politik har skapat ett samhälle där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste ökar som aldrig förr. Valet 2006 var det stora vägskälet – det var då utvecklingen för de allra fattigaste börjar gå bakåt – samtidigt som de rikaste fortsatte bli allt rikare – men nu i en allt snabbare takt. Tidigare har kurvorna följts åt. Vid kriser har alla fått betala. Nu får de fattiga betala för de rikas skattesänkningar.

Det är helt tydligt att de ökade klyftorna inte har någonting med ”krisen” att göra – däremot allt med politiken att göra.

Diagram, LO-tidningen;

Martin Klepke, LO-tidningen citat;

Utvecklingen bildar en spretig klo efter 2006 som bevisar flera saker.

Dels kan nu vem som helst direkt utifrån sin position i inkomstligan se hur gynnsam eller ofördelaktig borgerlig fördelningspolitik har varit.

Mycket till den som tjänar mycket, mindre till dem som tjänar mindre och sjunkande inkomster till dem som tjänar allra minst.

Inte en enda av de tio tiondelarna frångår detta mönster.

I kronor räknat blir skillnaderna dessutom markant större och klon blir ännu spretigare efter 2006.

En person i den fattigaste tiondelen har i snitt fått 100 kronor mer att röra sig med i årsinkomst sedan 1991. Jämfört med 2006 har inkomsten i stället sjunkit med närmare 600 kronor i månaden.

Detta samtidigt som en person från den rikaste tiondelen i stället kunnat njuta av en nätt ökning på 14 900 kronor mer i månadsinkomst.

Statistiska Centralbyråns mycket tydliga siffror, som skulle kunna tjäna som diagram i skolböcker som en förklaring av borgerlig fördelningspolitik, tar också kål på en annan myt, den att alla tjänar mer på att de rika får det ännu bättre.

90 procent av svenska folket sa i en undersökning för ett par år sedan nej till ökade klyftor. Trots detta röstar de fram och stödjer en regering som medvetet ökar på klyftorna. Som tar från de fattiga och ger till de rika. Det finns ingen logik i detta – utom denna; så länge man själv tjänar på skattesänkningarna så struntar man blankt i resten av samhället. Man struntar i om klyftorna ökar, om skolan blir sämre, om tågen står still, om äldre och sjuka får ligga i blöta kissblöjor eller om svårt sjuka och arbetslösa blir utan försörjning.

Anders Borg visade i Kulturnyheterna att han förstår sambanden. Skatter betalar den generella välfärden. Är det kanske därför han rekordsänkt skatterna – för att slutligen sänka den generella och skattefinansierade välfärden???

Anders Borg; (Generell välfärdspolitik – bara magiska ord, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Läs; Jonas Gardell – Vad väger en kissblöja, De rika klarar sig alltid, Mulitjsuk tvingas jobba

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, Svd4, Svd5, SvD6, SvD7, SvD8, ab1, ab2, ab3,

BloggatLO-bloggen om utförsäkringskedjan,  Nemokrati om EU,  Lena Sommestad om KD:s bostads- och familjepolitik, Peter Andersson också om bostadspolitik,  Leines blogg om ökade klyftor, Martin Moberg om att de rika drar mest nytta av Alliansens politik, Emil Broberg om Fredrik Reinfeldt, Calle Fridén om sanningen om de moderata mutorna, Skogssossen om vikten av engagemang, Tord Oscarsson om vikten av att prata med väljarna direkt, fler blogginlägg på Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att dessa företag har ett kortsiktigt vinstintresse. Samma sak borde givetvis gälla även i Sverige – det kortsiktiga vinstintresset finns även här – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan låg personaltäthet och sämre vårdkvalitet. Men personaltätheten påverkar givetvis inte ”bara” kvaliteten på vården – även arbetsmiljön för de anställda försämras kraftigt. Inte heller har de anställda inom privata äldreboenden samma möjlighet att slå larm om missförhållanden på sin arbetsplats – här gäller istället tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Det finns dessutom mycket som tyder på att personaltätheten ofta är ännu lägre på riskkapitalägda boenden än på andra privatdrivna boenden. På Newsmill skriver Henrik Månsson (s) om hur det ser ut  i Lunds äldreomsorg sedan borgerliga politiker släppte in riskkapitalbolagen där. Där minskade Carema personalstyrkan med 20 procent så fort de tog över ett boende. Citat;

/…/Sedan borgerliga politiker lät dessa handelsresande i liggsår och kissblöjor göra entré i kommunens verksamheter har problem och missförhållanden blivit fler och allvarligare. Bara för något år sedan betalade Attendo Care frivilligt ut ett skadestånd på en miljon kronor som kompensation för allvarliga missförhållanden på ett boende för dementa i Lund. Det första Carema gjorde när de tog över en tredjedel av kommunens äldreboenden för några år sedan var att minska personalstyrkan med 20 procent. Var femte anställd fick gå hem/…/

Fakta är att personaltätheten har minskat på våra äldreboenden under lång tid. Vi satsar allt mindre resurser på äldrevård i Sverige – trots att behoven ständigt ökar. Nu tvingas istället allt fler anhöriga ta hand om sina äldre anhöriga. Både samhället och de anhöriga (ofta arbetarklassens kvinnor) får betala ett högt pris för denna utveckling.

Arbetarklassens döttrar får ta smällen, DA citat;

Sedan 2006 har antalet anställda som arbetar inom den kommunalt finansierade äldreomsorgen minskat med 25 000 personer, enligt statistik från Socialstyrelsen. Kostnaderna för att ta hand om äldre minskar både i kommunerna och som andel av BNP.

Samtidigt blir de äldre allt fler, och de blir inte friskare. På 1980-talet fick 62 procent av de äldre över 80 år äldreomsorg. 2006 var det 37 procent, visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet av utvecklingen är att 100 000 personer i Sverige har tvingats gå ned i arbetstid för att hjälpa sina åldrande föräldrar, enligt uppskattningar i en ny rapport från Kommunal. Beräkningarna bygger på SCB:s arbetskraftsundersökning.

DN debatt beskriver Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH,  i dag hur vinst skapas inom vården. Det finns egentligen bara ett sätt – att ”pressa inåt” viket leder till sämre kvalitet. Han menar att naiva politiker själva har skapat de problem vi nu kan se .

Att sälja ut välfärdstjänster till lägstbjudande är heller inte något som enbart förekommer inom äldrevården. Samma metod praktiseras över hela spektrat av våra skattefinasierade välfärdstjänster. Här är allianspartierna med Moderaterna i spetsen tongivande. I Stockholms läns landsting pågår just nu en strid om S:t Görans sjukhus. Vårdfacken varnar i DN för konsekvenserna.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Här är det Stockholms läns landsting (Filippa Reinfeldt) som är boven, som medvetet väljer en process där lägst bud vinner.

Det gäller att lägga ett bud som helst är 5–10 procent lägre än kostnaderna för 2011, för bara den som lägger ett lågt bud har en chans att vinna. På detta anorektiska pris ska man sedan dessutom sänka sina kostnader ytterligare med minst 2 procent årligen. I nästa steg måste samtliga akutsjukhus i Stockholm anpassa sina kostnader ner till S:t Görans nivå.

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Har man inte redan lärt sig av historien?

*

Läs Bo Rothstein; Forskare har varnat för vinstdriven vård

Mer svensk forskning; ”Privatiseringarnas pris” (2005) En analys av privatiseringspolitikens konsekvenser i Stockholm och resten av landet

Bloggat; När marknadsvärdet går före människovärdet
Lästips;
Josefin Brink; Regeringen pratar med kluven tunga
Etc: Den förborgerligade välfärden
Dagens Arena; Arbetarklassens döttrar får ta smällen
Martin Klepke;  Juholt kan inte driva två linjer i vinstfrågan

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om vård och omsorg, Röda Malmö om privata vinster, Röda Berget om antirasism,  Olas Tankar om privatiseringar, Alliansfritt om nedskärningar i skolan, Nemokrati om Carema, Sebastians tankar om klassisk borgerlig politik, Björn Andersson om politiker och civilkurage,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Förtroendet raseras i ett rödvinsmingel på Prime

Det som just nu pågår inom socialdemokratin är verkligen beklämmande att se. Det skadar inte bara S – det skadar hela oppositionen. Dessutom ökar det på politikerföraktet och skapar en allmän apati och uppgivenhet hos alla oss som vill se en annan färdriktning än den alliansregeringen har slagit in på.

De offentliga S-attackerna mot Håkan Juholt är ett nytt lågvattenmärke. Varje dag sticker en ny högersosse kniven i ryggen på Juholt (och hela socialdemokratin) – och media hjälper med glädje till att vrida om.

Men låt oss för ett ögonblick titta på vilka dessa attacker kommer ifrån. I dag är det Jonas Morian, i går var det Anders Johansson (läs mer här). Båda två tillhör det gäng högersossar från Stockholmsdistrikten som låg bakom Mikael Damberg som partiledarkandidat.

Av en händelse Googlar jag på Morian och United Minds. Upp dyker denna sida; Prime diskuterar förtroende – hur det byggs upp och hur det kan raseras…..

Rödvinsmingel på Prime 14 nov. 2011

Prime bjuder in till ett rödvinsmingel och paneldiskussion om förtroende – hur det byggs upp och hur det kan raseras.

Paneldeltagare är bland andra Mikaela Valtersson, f.d. riksdagsledamot för (MP), Jenny Madestam, fil. dr i statsvetenskap, Jonas Morian, makthavare.se och Carl Melin, opinionschef United Minds, fil dr statskunskap och f.d. opinionschef för (S).

Moderatorer är Lisa Hedin och Niklas Nordström, seniorkonsulter på Prime./…/

Prime är PR-byrån som tog emot över 4 miljoner av Svenskt Näringsliv i ett beställningsjobb som gick ut på att driva den interna debatten inom S till höger. Jonas Morian var tidigare informationschef hos riskkapitalägda vårdbolaget Attendo Care och är gift med Stina Morian, ordförande i Liberala studenter mellan 1999 och 2001, numera analyschef på YouGov. Hon har tidigare varit ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån, men uppträder numera ofta som ”oberoende” kommentator i frågor som rör svenska folkets sviktande förtroende för Håkan Juholt. I kompisgänget ingår givetvis även Niklas Nordström – se vidare ”Primeskandalen”. Carl Melin är oppionschef för United Minds (Prime) och arbetar även han med att mäta och kommentera svenska folkets brist på förtroende för Juholt (i nära samarbete med Aftonbladet).

Man behöver knappast vara konspiratoriskt lagd för att se ett mönster här…..

….och visst kan man fundera kring hur det kommer sig att så många i just detta gäng av nyliberalt orienterade högersossar tycks vara experter på hur man raserar politiskt förtroende – just i dessa dagar…..

*

Lästips;

Bengt Silfverstrand (S)  – Dambergs vapendragare angivare i skandalerna kring Juholt

En socialdemokrats meningÄr vi för eller emot? Fråga Stockholms län, Anders Johansson

Bloggtips; Bo Widegren om borgerliga media, Sebastians tankar – citatfrossa, Annarkia om prickskyttet inom S, Jinge om Morian, Martin Moberg om de sjuka försäkringen, Netroots

Media; exp1, exp2vf, ab1, ab2, ab3, dn1, dn2, svd1, svd2
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När marknadsvärdet går före människovärdet

Den senaste tiden har våra nyliberala medier yrvaket beskrivit  hur äldre vanvårdas på riskkapitalbolagens äldreboenden. Fokus har nästan uteslutande riktatats mot vårdföretaget Carema. Riskkapitalbolaget har utmålats som den verkliga boven i dramat.  Till och med regeringens företrädare, med Anders Borg och äldreminister Maria Larsson i spetsen, har skjutit in sig på riskkapitalbolagens skatteplanering och utnämt dessa bolag till ”de stora syndarna”.

Nu försöker den samlade högern vinna debatten genom kasta sten (i sitt glashus) mot riskkapitalbolagen – och förmodligen lyckas man även denna gång slinka undan ansvaret för sina misslyckanden. Till största delen beroende på en journalistkår som tycks vara både oförmögen och ovillig att granska och sätta in politiska misslyckanden i sitt sammanhang. Men även – till viss del – på en socialdemokrati som under många år lamt har accepterat förhållandena och lämnat walk over i debatten. Precis som Lena Sommestad skriver  på sin blogg.

Lena Sommestad, citat;

Socialdemokraternas oförmåga att klart ta ställning mot vinstintressen i vård och skola har varit förödande. Genom att Socialdemokraterna inte tydligt och med väl underbyggda argument har kunnat motverka kommersialiseringen, har den kommit att uppfattas som självklar och legitim. Något som alla stora partier accepterar måste väl vara OK?

De verkliga ”välfärdens vandaler” är givetvis inte riskkapitalbolagen – det är de ansvariga politiker som drivit på och öppnat upp för precis denna utveckling. Riskkapitalbolagen gör enbart det riskkapitalbolag ska göra (precis som alla andra vinstdrivna bolag) – de maximerar vinsten. Ingen borde vara förvånad – allra minst de som drivit (och fortsätter driva) på utvecklingen – nyliberala debattörer och borgerliga politiker.

De nyliberala predikanternas evangelium heter sänkta skatter, avreglering och utförsäljning. Inget av dessa heliga budord fungerar särskilt bra inom välfärden – det ser vi nu. Obegränsade vinstuttag och vinstmaximering tär både på välfärdens resurser och kvalitet, och sänkta skatter betyder mindre resurser till vår gemensamma välfärd. Det borde vara enkel matematik och sunt förnuft.

Sverige har under lång tid varit riskkapitalbolagens heliga kassako. Vi har genomgått ett unikt marknadsexperiment där privata aktörer kunnat plocka ut vinstpengar ur vår skattefinansierade välfärd – utan begränsning. De allra svagaste, de som allra mest behöver samhällets hjälp och stöd – de får betala priset för vår tids blinda tro på de nyliberala lärorna. Politiker har med öppna ögon låtit marknadsvärdet gå före människovärdet.

Alla alternativa driftsformer inom välfärden är givetvis inte förkastliga – men varför ska vi i Sverige som enda land i världen tillåta privata vinster i den skattefinansierade välfärden? I alla andra jämförbara länder tillåts enbart ”nonprofit” utförare. En sådan regel borde givetvis även kunna fungera i Sverige. Allt hänger på den politiska viljan och makten – och i förlängningen på oss väljare.

Maria Schottenius, DN citat;

Det borde ju inte vara någon överraskning att den som ägs av riskkapitalbolag får minimera kostnader och maximera vinster. Ändå har vi stått med gapande munnar de senaste veckorna och lyssnat på anhöriga som hittar sina gamla i vanvård, nervös personal som inte vågar klaga och naiva politiker som hade trott mer om företag som profilerat sig på vård.

Riskkapitalister ska finnas där det behövs riskkapital, till exempel när innovativa idéer ska prövas på en marknad. Men inte på ställen där det finns noll risk. Till exempel vid vård av gamla och sjuka, eller i skolan. Verksamheter som är kraftigt skattesubventionerade och totalt riskfria företagsmässigt.

Missa inte Lena Sommestad;
Driftsform spelar roll och regelverk kan ändras och ”Corporate responsibility?

Tidigare bloggpost;
Sjuka och gamla säljs ut till lägstbjudande

*

Bloggat; Röda Berget, Jinge, Kulturbloggen, Kaj Raving, Annarkia, Alliansfritt, Jonas Sjöstedt,Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, lot1, lot2, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,