Politik som absurd och grym teater


Orwellska;

”….språkbruk som beskriver verkligheten i förskönande syfte för att kamouflera ordets egentliga innebörd.”

I helgen höll Moderaterna sin stämma. Medan det nya ”idéprogrammet” kritiseras för att vara en provocerande historieförfalskning, har de spridda brottsstycken från tillställningen, som nått allmänheten, kännts alltmer ”som en slags absurd teater” kryddad med nymoderat nyspråk i bästa Orwellska stil.

I dag har det blivit vardagsmat att höra ord som rättvisa, jämlikhet, välfärd, ”den svenska modellen” och trygghet släpas i smutsen och förvrängas av Reinfeldt & Co. Det senaste absurda exemplet kom i helgen när begreppet solidaritet slutligen lades till samlingen i det Nymoderata Nyspråkslexikonet. I detta lexikon blir orättvisa = rättvisa,  jämlikhet = ojämlikhet, solidaritet = egoism, arbetslinjen = svält och piska, trygghet = otrygghet, allmänintresse = de välbärgades egenintresse etc.  Det enda ord eller begrepp som återstår är väl ”socialism” (senast skrev jag ”solidaritet” – nu är det borta).

I fredagens svd försökte Fredrik Reinfeldt försvara och förklara sin välfärdsslakt. Det blev en både obehaglig, avslöjande och absurd intervju. Statsministern fick frågan hur utförsäkrade ska överleva på luft eller mycket låga ersättningar. ”– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt.” För de som inte har anhöriga som kan försöja dem ”finns andra trygghetssystem” (läs; socialbidrag och kyrkans välgörenhet). I nästa andetag hånar statsministern alla svårt sjuka, utslitna och arbetsskadade som ”fullt arbetsföra”. De ska inte längre ”skattefinansieras”. I verkligheten är det de sjuka och arbetslösa som finansierar stora delar av jobbskatteavdragen med sämre trygghet och lägre ersättning.

Den generella och allmäna välfärd vi en gång byggde upp – med starka och generösa trygghetssystem – har i nymoderaternas Sverige förvandlats till allmosor och nådegåvor från anhöriga, socialkontoret eller kyrkans välgörenhet. I moderaternas Sverige tappar sjuka och arbetslösa sin självständighet, sin trygghet och sin självrespekt – allt i ett enda välriktat slag.

Men statsminister Reinfeldt anser att”välfärdsuppdraget är säkrat”. Fredrik är alltså nöjd med sin insats. Det är så här han vill han ha det….

Resa i klass noll, Dagens Arena, citat;

För utförsäkrade och nollklassade Christine Holmberg har regeringens sjukförsäkringsexperiment varit en tragedi i många akter. /…/

Pappershögarna på köksbordet vittnar om många kapitel i rehabkedjan. En kedja som Christine först har ingått i, för att sedan utförsäkras från. Nu är hon också ”nollklassad” och har gått utan ersättning i sju månader.
– Det var som att dra ned en rullgardin. Där hade jag gått och bävat för att brevet om nollklassningen skulle komma. Jag hade ju hoppats att de skulle ta förnuftet till fånga, säger Christine.

Men brevet från Försäkringskassan var negativt. Christine Holmberg är ett utagerat ärende. Hon kommer inte att kunna omfattas av sjukförsäkringen igen. Inte heller få någon ersättning från sjukförsäkringen./…/ Läs hela

Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för sjuka och arbetslösa, Anna-Karin Mattsson, citat;

/…/ Den stora frågan för mig när det gäller alliansens politik är om en vuxen människa verkligen ska behöva söka sig till vänner eller släktingar för att be om pengar till sin försörjning i svåra situationer? Jag anser att det är kränkande. Jag anser att varje vuxen människa ska ha möjligheten att kunna försörja sig själv också om man blivit arbetslös eller sjuk. Läs hela!

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg vill få oss att tro att deras politiska gärningar inte handlar om ideologi eller visioner. Att de följer ”den enda vägen” – den vägen som de som ”oberoende experter” med varsam hand lotsar oss fram längst.

Men trots att det systemskifte vi nu genomgår är dolt under ett tjock lager nymoderat retoriskt smink är det väl genomtänkt och noga planerat. Anders Borg har beskrivit sin plan att riva ned den generella välfärden så här, (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

I den offentliga debatten hånar statsministern svårt sjuka som simulanter – ”fullt arbetsföra.” Han uppmanar utförsäkrade att leva på anhöriga – i samma andetag som han säger sig ha ”säkrat välfärdsuppdraget”.  I sina tal och på sina affischer använder nymoderaterna ord som välfärd och trygghet – samtidigt som de kallar våra socialförsäkringar för ”bidrag” och trasar sönder grunden för vår trygghet. De nya moderaterna har förvandlat politik till en absurd och grym teater – där ingenting längre betyder någonting – annat än makt och pengar. Människovärdet – vart tog det vägen?

Reinfeldt lämnar politiken, Göran Greider, citat;

Den svenska politiska offentligheten är uppenbarligen på väg att övergå i ett slags absurd teater. I alla fall är det den känslan jag alltmer fått efter att ha hört utspelen från moderatledaren Fredrik Reinfeldt de senaste dagarna under den pågående moderatstämman. Är han ens moderatledare längre?

Alltmer tycks det ha blivit så att såväl Reinfeldt som Borg höjt sig över politiken och framstår och framställs som ett slags oberoende experter, eller ämbetsmän i staten. De svävar ovanför alla småttigheter. De kommer med små analyser av världsläget och ger kommentarer som i medierna närapå framställs som kommande från oberoende håll och pressas sällan på det politiska innehållet. I fallet Carl Bildt blir det direkt parodiskt./…/

Medialiseringen av våra medvetanden samverkar med avpolitiseringen av den politiska offentligheten, där idépolitik eller analys av de politiska beslutens konsekvenser för miljoner människor ersätts av frågor om enskilda politiker gör rätt för sig eller inte. Reinfeldt och Borg, den moderata ledarduon, är ett magnifikt uttryck för denna antipolitikens världsbild.

De lanserar således ett skattesänkarprogram som ger miljarder till de välbeställda och tar samtidigt ifrån breda löntagarskikt en fungerande a-kassa eller sjukförsäkring. Men detta djupt politiska projekt beskriver de inte som tydlig intressepolitik, utan som ett slags ansvarsfullt, tekniskt expertagerande.

Och många sväljer det. Hur är det möjligt? Kanske kan det förstås bara om man ser på den samlade effekten av idépolitisk utarmning, medialisering och minskande folklig aktivitet.

*

M-program är en historieförfalskning

Här är Moderaternas svarta historia – direkt från verkligheten!

*

Läs mer; Reinfeldt har osäkrat väkfärden

Bloggtips; Lena Sommestad om kvinnors hälsa, Maskroskvinnan om Reinfeldts syn på välfärd, Nemokrati om Euron och välfärdsslakten, Jonas Sjöstedt om EU i krisens spår, Netroots

Media; ab1, da1, da2, da3, da4dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, ab3, svd1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se