Nu när de falska anklagelserna mot Håkan Juholt om ”bidragsfusk” inte längre är relevanta, tar media till en ny taktik. Nu  anklagar man Juholt för att flippfloppa (göra pudlar och kovändningar) och smetar på med allehanda hätska personangrepp. Precis samma metod som man använde i USA mot Bill Clinton 1992. Den funkade inte då, inte ens i USA – låt oss hoppas på att den inte funkar här heller. Låt oss hoppas på att vi är klokare än så.

I morse var det en skrämmande hatisk Kerstin Holm på svt som gick till attack och öste på med en rad personliga angrepp (direkt efter en intervju med Juholt i svt Gomorron), medan DN:s Peter Wolodarski fick samma uppgift i gårdagens Agenda.

Om vi nu ska tala om trovärdighetsproblem, politiska pudlar och kovändningar – varför inte börja med makten; alliansen och dess företrädare?

En liten hjälp på traven till granskande journalister – alliansens politiska pudlar, kovändningar och trovärdighetsproblem (ett litet, litet urval)….

• Sjukförsäkringen (ständigt återkommande). Man föreslår ett avtals- och försäkringsförbud i sjukförsäkringen, som man sedan backar ifrån.  Därefter har det bara fortsatt, den ena pudeln efter den andra. Numera är sjukförsäkringen ett rättsosäkert och omänskligt lapptäcke av undantag och särregler.

• Pensionerna. Det ska ”löna sig att arbeta” – det är grunden i jobbskatteavdraget – därför infördes det. Pensionärer, sjuka och arbetslösa ska i alliansens Sverige betala högre skatt än de som arbetar. I en debattartikel i DN (2011)  tar man plötsligt avstånd från sitt eget recept; ”en skillnad i inkomstbeskattning för pensionärer och löntagare inte har ett egenvärde och att vi vill verka för en gradvis minskad inkomstskatteskillnad framöver”. Hela idéen med jobbskatteavdraget kastas på soptippen i en mening.

• Det femte jobbskatteavdraget. Storpudeln! Först deklarerar man att det femte jobbskatteavdraget (2011) är den viktigaste jobbskapande reformen. En samlad opposition går emot och kan fälla regeringen. Regeringen skyller på ”krisen” och gör en kovändning.

• Utanförskapet – alliansens stora valvinnare år 2006. År 2011 – efter 5 år med alliansen – är utanförskapet större än någonsin. Då säger Borg,en av arkitekterna till begreppet, så här; ”– Jag har faktiskt aldrig tyckt att det är ett bra mått.”

• Fastighetsskatten skulle bort men förvandlades till en fastighetsavgift där dyra lyxvillor fick kraftigt sänkt skatt, medan 60% av villaägarna fick höjd skatt – och just nu chockhöjs fastighetsskatten ännu mer för de med vanliga villor.

• Försvaret. Försvarsminister Odelberg avgick för att försvaret fick för lite budgetpengar. Kort därefter backar regeringen och tilldelar försvaret mer resurser.

• Arbetsmiljöfrågorna. Alliansen avskaffar arbetslivsinstitutet (350 miljoner till arbetsmiljöforskningen), minskar Arbetsmiljöverket med en tredjedel (158 miljoner sedan 2007) – antalet arbetsmiljöinspektörer hamnade under FN:s rekommendationer. Sedan backar man och återför en liten del av det man skurit ned (33 miljoner) 2008 – en ”storsatsning”.

• Bonusar. Ett par månader före finanskrisen 2008 tar regeringen bort s-regeringens ”generella motstånd mot bonusar” i staliga företag och uppmuntrar istället till betydligt generösare bonusar. Strax därefter går Anders Borg till hård verbal attack mot ”bonuskulturen”.

Man kan fråga sig varför media inte smetar ut alliansens alla kovändningar, pudlar och trovärdighetsproblem över alliansens ledare – Fredrik Reinfeldt och Anders Borg? Hur kan de betraktas som trovärdiga när deras politiska gärning präglas av just pudlar och kovändningar – på de allra mest centrala områdena?

Nymoderat språkbruk…

Men, kanske märkligast av allt är att man aldrig ifrågasätter den retorik som präglat alliansens och de nya Moderaternas väg till makten. Hur trovärdig är den?

Senaste valet var till exempel Moderaternas ”övergripande budskap” rättvisa. Att detta budskap rimmar illa med konsekvenserna av alliansens politik – ett samhälle med ökade klyftor och barnfattigdom, där sjuka och arbetslösa fattiggörs och hånas offentligt av statsminsiter Fredrik Reinfeldt själv (nu senast i partiledardebatten) – måste man nog vara expertkommentator i Aktuellt för att inte förstå.

Är det inte så att journalister i en demokrati framförallt ska granska makten och de som äger den? Inte ägna sin tid åt att vräka ur sig ogrundade lögner och rykten om de som inte äger den – men försöker att opponera mot den? På så vis blir media enbart en maktens megafon – ett demokratiskt problem, snarare än en aktiv del av demokratin.

Gärna kritisk granskande journalistik – men låt den vara demokratisk och faktabaserad.

P.S.

Visst är det lite märkligt att när Håkan Juholt ändrar uppfattning (som i Lybienfrågan); då flippfloppar och kovänder han. När Fredrik Reinfeldt eller Anders Borg ändrar sig; då ”lyssnar de in” och är ”ödmjuka”.

Slutsats; Vissa pudlar är tydligen finare än andra….

*

Namninsamling; för demokratisk och faktabaserad journalistik

Läs; Aftonbladet hittade på regeln om halv ersättning

Bloggat; Annarkia, Ulf Bjereld, CG Carlsson,Martin Moberg, Olas tankar, Peter Andersson, Kaj Raving, Netroots

Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab5, Ab6, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, alliansen, regeringen, media, demokrati, samhälle

intressant.se