Chefscoacherna Fredrik och Anders på nya äventyr

För ett par dagar sedan introducerade statsministerfrun, och tillika hälso- och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt den brillianta idéeen att ”svårt sjuka ska få en egen coach”. Inte bättre vård eller fler vårdplatser, inte en sjukförsäkring som fungerar – nej, det blir en ”vårdcoach” istället. Eller som Daniel Swedin sammanfattade det (ab, citat);

Moderaternas lösning på det problem man själv har skapat är alltså coacher. Det är logiskt. Är man i grunden emot en solidariskt finansierad sjukvård för alla finns det liksom ingen riktig orsak till att se till att varje skatte­krona används med förnuft.

Vi får en coach i stället.

Kanske vi borde storsatsa på ”coacher” inom fler områden i vårt utsålda och avreglerade samhälle. Efter ”jobbcoacher” och ”vårdcoacher” kanske det borde vara dags för ”dagiscoacher” för hågade småbarnsföräldrar, ”utbildningscoacher” för villrådiga skolelever, ”sjukförsäkringscoacher” för utförsäkrade, ”elcoacher” för ruinerade elkonsumenter, ”tågcoacher” för strandsatta och hårt prövade tågresenärer… ja – marknaden är onekligen oändlig!

För, nu är vi inte längre medborgare, vi är kunder. Samhällsservicen har ersatts med vinsmaximering för både staliga och privatägda bolag. Vad gör det om tågen inte går som de ska, om posten inte kommer fram i tid, om vården inte alls fungerar eller om skolorna inte kan ge våra barn en fullgod utbildning – bara vinstmålen uppfylls och de ständigt slimmade budgeterna hålls.

Coacher kanske är svaret på alla framtida samhällproblem!

Därför är det tur att vi har ett par ”ansvarstagande” chefscoacher som ledare för vårt krisdrabbade fosterland.

För, allt sedan våra chefscoacher Fredrik och Anders kom på den brillianta idéen att skippa det femte jobbskatteavdraget har de gjort vad de har kunnat för att utstråla allvar, försiktigthet och ansvarstagande. På alla presskonferanser har  de serverat oss en nattsvart syn på den svenska ekonomin. Och, dystra prognoser blir inte sällan en självuppfyllande profetsia.

Citat, sr;

KI:s ekonomer förklarar inbromsningen i svensk ekonomi med att ”oroliga hushåll och företag skjuter upp konsumtions- och investeringsbeslut”. /…../ ”både hushåll och näringsliv snabbt har fått en betydligt dystrare syn på ekonomin, enligt KI:s mätningar”.

Samtidigt kritiserar KI Anders Borgs försiktighet, och menar att den kommer att leda till högre arbetslöshet och sämre BNP-tillväxt.

Citat, svt;

Enligt KI:s bedömning finns det möjlighet att att satsa 30 miljarder kronor i ofinansierade åtgärder nästa år för att få fart på ekonomin. Men eftersom bara 10 miljarder kronor tas i anspråk får det konsekvenser.

Läget har alltså, på mycket kort tid, förvandlats från ljust till mörkt för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Det mest bisarra är att regringens sparsamhet snarare är en del av problemet – än en del av lösningen.

Man kan tycka att Fredrik och Anders i detta läge borde försöka ingjuta framtidstro och stimulera ekonomin – men istället gör de precis tvärt om. Den nattsvarta framtiden  återspeglas i varje ord som kommer från våra chefscoachers allvarstyngda läppar. Eventuella ”satsningar” uppfylls av stundens allvar och andas återhållsamhet. Allt för att hålla skenet uppe. Man måste löpa linan ut. Det skippade vallöftet (som inte hade en chans att ta sig igenom riksdagen) måste motiveras om och om igen.

Ingvar Persson berättar om Reinfeldts framträdande på Saco:s kongress i Berns ­salonger för ett par dagar sedan, citat ab;

Där hade statsministern med stort ­allvar varnat för en ström av krav på ­”satsningar”, utgiftskrävande reformer. Reinfeldt lovade att hålla emot, om så han och Anders Borg ensamma skulle tvingas­ stå för motståndet.

Men, trots att både statsministern  och finansministern lovar att hålla hårt i budgeten finns det ett litet förkrympt utrymme för satsningar – man kan ju inte helt ignorera alla ekonmiska experters råd.

I går kom då trots allt den första försiktiga ”satsningen” – i media presenterad som en ”storsatsning”. Det handlade bland annat om det sedan länge eftersatta underhållet av järnvägen.  ”– Jag har lyssnat på svenska folket” sa Fredrik och blickade milt in i kamerorna med sin allra mest ödmjuka hundögon. Och visst skulle det behövas en riktig storsatsning på järnvägen. Problemet är bara att ”storsatsningen” blev en ”luftpastej.

Torbjörn Isacsson, E24, citat;

Regeringen vill lägga fem miljarder kronor under 2012 och 2013 på infrastruktur, varav 3,6 miljarder kronor till järnvägen. Det är närmast ett hån att kalla det hela för en satsning, pengarna ska gå till ”ökat underhåll som växelvärmestyrning, trimningsåtgärder och återinvesteringar”.  /…/

Det antal arbetstillfällen som skapas lär inte heller göra några större avtryck i arbetslöshetsstatistiken framöver. Investeringar i infrastruktur är en av de viktigaste utmaningarna i Sverige framöver, och frågan borde tas på betydligt större allvar.

De närmaste dagarna väntas ännu fler ”luftpastejer”  från vår ödmjuke, allvarstyngde chefscoach. För, allt sedan alliansregeringens makttillträde har vi vant oss vid att varje del av budgeten presenteras för sig med lysande rubriker – som en stor och viktig ”satsning”. Även de allra mest nödvändiga och naturliga budgetdelarna utmålas som en generös ynnest från våra stora ledare till oss vanliga dödliga medlemmar  i ”föreningen Sverige”.

Men kom ihåg – inte för mycket, inte för stora ”satsningar”, det gäller att hålla skenet uppe. Frågan är bara hur man ska kunna förklara varför man satsar mer på billigare räkmackor än på en välfungerande infrastruktur?

*

Lästips; Arbetslösa får betala för Borgs försiktighetDags att vakna– om socialförsäkringarna, Snål budget kväver ekonominTur och retur för ReinfeldtBudgetlinje istället för arbetslinjeLuftpastej om järnvägenVälkommen till Coachsamhället

Bloggat; Om storsatsningen; Martin Moberg, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Monica GreenSebastians tankar Eva-Lena om girigheten som styr, Lönatagarbloggen om jobbskatteavdraget, Lena Sommestad om klimatskatter, Claes Krantz om C, Netroots

Mer media; ab1, ab2, ab3sr1, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

PR istället för ansvarstagande

Efter en lång härlig bloggsemester med påföljande 3-veckors dunderförkylning ackompanjerad av bihåleinflammation känns det som om det är hög tid att börja blogga så smått igen. För – nu kan jag äntligen titta på dataskärmen utan att huvudet och ögonen börjar värka!

Men visst, det finns mer än feber och förkylning som har fått,  i alla fall mig, att må dåligt den senaste tiden. Jag tänker närmast på det skådespel som regeringen med herrar Borg, Reinfeldt och Schlingmann i spetsen har iscensatt de senaste veckorna. Det har måhända varit imponerande och kortsiktigt smart – men det har ingenting med ”ansvarstagande” att göra, snarare med PR.

Som väl alla minns började det med att statsminister Reinfeldt  anklagade oppositionen för ”ansvarslöshet” under hela våren och sommaren, för att de motsatte sig det 5:e jobbskatteavdraget. En regeringskris var i antågande. För några vekor sedan gjorde statsministern en sista trevare och försökte få med Miljöpartiet på skattesänkartåget. Det blev en flopp. Miljöpartiet nobbade och Reinfeldt surade vidare.

Så fick Moderatledningen (förmodligen med propagandaminister Schlingmann i spetsen) den brillianta idéen hur man skulle slingra sig ur en regeringkris utan att tappa ansiktet. Ja, hur man till och med skulle kunna gå starkare ur motgången. Man spelade helt enkelt ut sitt gamla vinnande koncept – ansvarstagande, försiktighet och ledarskap.

Men, hur lyckas man få både media och allmänheten att tro att det man kallat ”det mest ansvarslösa” plötsligt (över en natt) hade blivit det mest ”ansvarsfulla? 

Den kanske viktigaste ingridiensen är goda mediakontakter – som ger möjlighet att vrida all rapportering i den riktning man vill. Lägg därtill en okritisk och okunnig journalistkår . Visst kunde vi höra spriddda kommentarer som avslöjade moderatledningens motsägelsefulla retorik och agerande – men samtidigt kunde vi se Anders Borg dyka upp som ”oberoende expertkommentator” i var och varannan nyhetssändning. Hyllad och prisad som aldrig förr – för sitt stora ”ansvarstagande”.

Men hur står det egentligen till med ”ansvaratagandet”? Är det verkligen ansvarsfullt att spara och vara ”återhållsam” när en ekonomisk kris närmar sig? Ska man hantera ett lands ekonomi precis på samma sätt som man hanterar sin egen ”hushållsekonomi”?

Givetvis inte – det är istället precis när en lågkunjunktur närmar sig som staten ska satsa på jobb, ifrastruktur, investeringar och arbetsmarknadpolitik, fortbildning och utbildning – och på välfungerande välfärdssystem (a-kassa, sjukförsäkring) som håller uppe efterfrågan även hos grupper som annars drabbas extra hårt ekonomiskt.

Alliansregeringens recept har hitills, i såväl kristider som konjunkturuppgångar, handlat om sänkta skatter för de rikaste och att  slakta välfärdssystemen. Nu fortsätter man i samma gamla spår. Det enda regeringen tycks göra rätt denna gång är att avstå från ännu ett meningslöst jobbskatteavdrag – och till detta ansvarsfulla genidrag var man nödd och tvungen. Istället storsatsar man på billigare restaurangmat (till en kostnad av över 5 miljarder). Och precis som med jobbskatteavdragen finns det ingenting som tyder på att denna mångmiljardsatsning ger några som helst samhällsekonomiska vinster – vare sig på kort eller lång sikt.

Dessutom kan man fundera över hur det hade gått med Anders Borgs heliga budgetöverskott under förra krisen om alliansregeringen då inte hade ärvt en tjock krockkudde av den tidigare socialdemokratiska regeringen, inte hade kunnat sälja ut en rad statliga företag, och inte hade kunnat plocka miljarder ut ur de stora överskotten från socialförsäkringarna och a-kassan för att täcka upp för de stora skattesänkningarna.

Det är sannerligen sorgligt att se hur politiken har förvandlats från verkligt ansvartagande för landet och dess medborgare till PR, och hur media med Sveriges (oberoende?) Televison i spetsen förvandlats till maktens lakejer istället för till maktens granskare.

*

Lästips; De tar strid för välfärdenDärför är han skräckslagenValtersons villospår, Vad som är smart och inte smart, Så fixas beviset för jobbskatteavdraget

Bloggtips; LO bloggen om Borgs prestige, , Martin Moberg om studentbostadsbristen, Kaj Raving om Euron, Röda Tankar om skilda världar, Claes Crantz om socialbidrag, Annarkia om MP, Alliansfritt om Borg och bankerna, Mer- Netroots

Mer Media; AB1, AB2 DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,