KD vill utvidga sorteringen av sjuka i A- och B-lag

KD:s senaste förslag till en ”humanare” sjukförsäkring är egentligen ganska häpnadsväckande. Huvudprincipen är att man vill införa ”fler undantag”.  Man vill fortsätta att klassa vissa sjukdomar som ”mer behjärtansvärda” än andra, och sortera upp sjuka i  ett A- och ett B-lag. Man följer alltså den linje som alliansen har satsat på från första början. En linje som flera tunga remissinstanser dömde ut redan före reglerna infördes – och som alla riksdagspartier dömde ut för mindre än sex år sedan.

Så här ser historien ut – behjärtansvärda diagnoser döms ut!

När regeringens första förslag till ”rehabiliteringskedja” lades fram kom kritik från flera håll mot att man nu började undanta vissa diagnoser. En av de allra tyngsta remissinstanserna var Karolinska Institutet.

Karolinska Institutet (KI) påpekade i sitt remissvar att…

Såväl medicinska som rättviseskäl talar för att vissa diagnoser inte skall ge rätt till högre förlängd sjukpenning än andra.

KI underströk också att…

…sjukförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring, där avsikten är att tillförsäkra personer en inkomst när man p.g.a. sjukdom eller skada inte kan försörja sig genom arbete.

Debatten hos Moderaterna långt innan valet….

2003 lade M fram ett förslag där man ville sänka ersättningarna i (bland annat) sjukförsäkringen till 75 procent. Kritiken blev skarp och man backade. 2004 förklarade Fredrik Reinfeldt att ”väldigt sjuka” med vissa diagnoser skulle undantas.

Kritiken blev återigen massiv och 2005 retirerade Reinfeldt från en diagnosbaserad sjukförsäkring, citat;

– Vi har inte hittat något system som inte skulle upplevas som att vi sorterar sjukdomar.

Mikael Odenberg (M) sa så här i riksdagen samma år; 

– Man kan inte säga att någon diagnos eller sjukskrivningsorsak är mer behjärtansvärd än någon annan. Därför har vi kommit till slutsatsen att nej, det går inte att differentiera på det sättet, utan vi ska ha en enhetlig ersättningsnivå för alla oavsett orsaken till sjukskrivningen.

När den nya sjukförsäkringslagen infördes den 1 juli 2008 hade alltså såväl Moderaterna som resten av allianspartierna helt ändrat åsikt. Plötsligt var det helt okej att att vissa sjukdomar och diagnoser räknades som ”mer behjärtansvärda” än andra.

KI konstaterade alltså i sitt remissvar att en grundprincip i den svenska allmänna sjukförsäkringen är och bör vara att det inte är sjukdomen i sig som ska ge rätt till sjukpenning, utan graden av arbetsoförmåga en sjukdom eller skada har lett till.

Samma sak konstaterade ett antal experter på sjukförsäkringen på DN-debatt i oktober 2010.

De sjuka i Sverige delas in i ett A och ett B-lag, citat;

Sjukförsäkringen har funnits sedan mitten av 1950-talet och utgångspunkten har alltid varit att rätten till sjukpenning ska baseras på en individuell bedömning av hur sjukdom påverkar den enskildes förmåga att arbeta. Försäkringen har ofta beskrivits som ett generellt standardskydd, eftersom den omfattar alla dem som på grund av sjukdom inte längre kan försörja sig genom förvärvsarbete, oberoende av sjukdomstyp eller orsaken till den.

Sedan 1 juli 2008 bedöms rätten till sjukpenning enligt den så kallade rehabiliteringskedjan. Till skillnad från tidigare infördes en tidsgräns på ett år för sjukpenning. Tidsgränsen kan dock förlängas under vissa villkor och dessa villkor har sedan införandet förändrats efter kritik från bland annat läkarkåren (DN Debatt 2/12 2009). Gränsen är dock i vissa fall beroende på typ av sjukdom. Lagstiftaren räknar där upp vissa sjukdomar (cancer, ALS eller väntan på transplantation av vitalt organ) som skäl.

Rätten till sjukpenning efter ett år blir alltså beroende av vilken sjukdom den enskilde har. Vissa sjukdomar kan därför uppfattas som mer legitima och mer värda än andra. Människor med svår smärta på grund av sjukdomar i rörelseorganen räknas till exempel inte upp, lika lite som en deprimerad och suicidbenägen person. För den enskilde kan en sjukdom som inte betraktas som allvarlig av lagstiftaren ha svåra konsekvenser för möjligheterna till ett normalt liv både i arbete och på fritid. Å andra sidan kan vissa former av cancer behandlas framgångsrikt och på sikt innebära en mycket god prognos och normalt fortsatt liv även om personen behöver längre tids sjukskrivning.

Problemet är inte att man kan förlänga sjukpenningen för dem med allvarliga sjukdomar utan att man delar in de sjuka i ett A- och ett B-lag.

I dag har vi alltså redan en diagnosbaserad sjukförsäkring. En försäkring som inte ens de mest råbarkade moderaterna ville ha för några år sedan. Nu är inte bara så att vissa sjukdomar och diagnoser kan få förlängd sjukpenning  och högre ersättning. De som inte har rätt diagnos riskerar inte bara lägre ersättning – de riskerar att bli helt utan ersättning och att utförsäkras.

Nu vill alltså KD – i sin outsägliga godhet – utvidga sorteringen av sjuka i A- och B-lag. Men, det är knappast ett utslag av godhet – enbart av desperation. Man är rädd att helt utplånas när allt fler svenskar inser att den sjukförsäkring vi har i dag är inte bara inhuman och rättsosäker – den är också grym och människofientlig – och har ingenting med kristna värderingar att göra.

Man behandlar helt enkelt inte sjuka och utslitna människor på det sätt som vi gör i Sverige i dag. Det är varken humant eller förenligt med kristen etik.

Det är hög tid att stoppa både utförsäkringarna och sorteringen av sjuka i A- och B-lag.

*

Länkar;

Läkaruppropet mot utförsäkringarna – svt Gomorron

Kritik för döva öron

Vi måste våga se systemfelen

Bloggat; Stardust blogg, Ledarbloggen, Alliansfritt Sverige, Vägen till himmelen, Nemokrati, Martin Moberg, LO-bloggen, Netroots

Media; allehanda, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, svd9, sv10, svd11,   dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4

 

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se