Gamla älskade barn…

Jag läser en reportageserie i Svenska Dagbladet om rut-avdraget och den nya ”nannybranschen”.  Alla fakta visar att rut-avdraget har blivit en överklassprivilegium som få vanliga löntagare, och ännu färre ensamstående med barn, har råd eller ens lust att använda sig av regelbundet. En av de ensamstående mammorna som SvD talat med säger så här; ”– Om jag visste att personen som skulle städa hemma hos oss också hade råd att köpa hjälp skulle det kännas okej. Inte annars.”

Inom nannybranschen vet man precis vilka stamkunderna är. Därför lär man de blivande barnpassarna hur de ska bete sig i överklassens boningar för att smälta in och inte väcka anstöt. De allra flesta kunderna tillhör ”övre medelklass, överklass – och adel.”

Rätta looken ett krav, citat;

Det handlar om fenomenet spegling, förklarar hon. Om vi beter oss som kunden, känner familjen att vi är som dem. Och kunderna, förklarar personalchefen, är:
–Övre medelklass, överklass – och adel. De flesta ligger kring övre medelklass. Av den enkla anledningen att de är de enda som har råd.
Hon räknar upp var kunderna bor: Lidingö, Östermalm, Danderyd, Saltsjöbaden och Bromma. Och uppstickarna: Hammarby sjöstad – och Vasastan. Vasastan är det nya Östermalm, får vi veta.

En kulturhistoriker som SvD talat med säger så här om det nya sättet att träna upp ”nannys” på….

Jag gillar inte människosynen, citat;

– Det här är ett typiskt tecken på att det åter är viktigt att markera status inför andra människor. Jag gillar inte människosynen som ligger bakom detta, under ligger att man är en bättre människa. Det påminner väldigt mycket om hur det såg ut i början av 1900-talet när det också var status att ha barnflicka, säger Ulrika Holgersson.

De ”lyckligt lottades” barn växer nu upp med tjänstejon som passar in och passar upp – precis som överklassen alltid har gjort. Den största skillnaden är att nu är tjänsterna skattesubventionerade. Kanske är det överklassens hånfulla hämd på arbetarklassen. Kanske är det bara överklassens självklara vetskap om att de ”är bättre” än oss andra som får dem att utan att rodna kasta sig över rutavrdaget. Som om det vore självklart att deras önskan om hembiträde ska betalas av samhället. Nu får vi återigen veta vår plats.

Barnfattigdomen breder ut sig och klyftorna ökar samtidigt som överklassen får sina ”nannys” och sina städerskor subventionnerade av staten. Hur vi prioriterar våra gemsamma resurser  berättar en hel del om vår människosyn. I dag finns obegränsat med pengar för att subventionera överklassens tjänster. Men inga över för att sjuka, funktionshindrade, arbetslösa och äldre ska kunna leva ett värdigt liv.

I helgen följde jag den socialdemkratiska kongressen på TV och lyssnade givetvis på Håkan Juholts tal med stort intresse.

Inledningen var mycket gripande och tankeväckande, citat;

Några stenkast härifrån, på Katarina Bangata, ligger Orionteatern.

Konstnärliga ledare är Stina Oscarsson.
Jag läste nyligen en artikel av henne.
Med en blandning av vrede och sorg beskrev hon hur Sverige förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering.

”Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något”, skrev Stina med en sådan kraft att det tog tid för mig att ta in ordens styrka./…/

I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon ville få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en strippdanstävling.

/…/Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet:
– människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.

Och precis så är det….

Även en statsmakts kulturpolitik är på många sätt en spegel av den politiska maktens människosyn.

I diktaturer bränner man böcker och förbjuder alla kulturyttringar som motsäger eller ifrågasätter den rådande makten och ordningen. Såsom man behandlar kulturen – så behandlas människorna.

I nyliberala marknadsstyrda stater har kulturen sitt värde enbart genom sitt marknadsvärde – sin prislapp. Där har kulturyttringar inget värde om de inte kan skapa ekonomisk vinst. Såsom man behandlar kulturen – så behandlar man människorna.

Vi är nu på god väg mot den marknadsstyrda staten, där marknadens lagar och regler styr över allt och alla. Där kulturen inte har ett värde utöver sin prislapp. Där människan inte har ett värde utöver vad hon kan producera och konsumera. Där sjuka, arbetslösa och pensionärer förvandlas till samhällsparasiter utan människovärde.

Någonstans på vägen har vi tappat vårt tilltro till varandra. Vi har fått lära oss att sjuka ”fuskar” och att arbetslösa ”är lata”. Vuxnas utsatthet är, i den nu rådande samhällsandan, deras eget fel. Därför kan de straffas – utan att vi ens behöver ha dåligt samvete.

Men trots att vi har tappat medmänskligheten och värmen – finns någonstans ändå en känsla av att barnet är oskyldigt. Barnet väljer inte sina föräldrar. Barnet ”fuskar” inte. Barnet är inte ”lat”. Barnet gör så gott det kan – tills det en dag blir vuxet – och förvandlas till en samhällets parasit. Eller kanske till en ”samhällets stöttepelare”….

Kanske är det därför vi måste börja med att förklara krig mot ”barnfattigdomen” – trots att vi vet att barnens fattigdom är de vuxnas fattigdom. Vi vet att de fattiga barnen inte är isolerade öar i ett hav av rikedom. Vi vet att barnen är fattiga för att deras föräldrar är fattiga. Och vi vet till och med varför de blir fler och fler….

Vilken dag upphör ett barn med att vara barn?
Vilken dag slutar barnens vän att vara vän?
Vilken dag mister en människa barnets rätt
till trygghet och tröst och förlåt?

Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen
och stor och får själv ta hand om sin gråt?

*

Till sist rekomenderar jag alla att lyssna på Håkan Juholts tal…

P.S. Mitt hjärta är rött – men partipolitiskt obundet….vill bara säga det – först som sist.

*

Missa inte; Newdesk – Enskilda fallHans Wallman(m) är ute och cyklar,  Carin Jämtin Skattepengar går i fel fickor, Motvallsbloggen – Nu spelar vi det moderna Monopolspelet, nyliberalism

Bloggat; LedarbloggenRasmus Lenfors, Annarkia, Eva Hillén Ahlström, Högbergs tankar, Löntagarbloggen, Martin Moberg, Lena Sommestad, Storstad, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, svd9, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7exp1, exp2, exp3, exp4, dagen1, dagens arena

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se