Forskare sågar alliansens arbetslinje

Arbetslösheten har i alliansens Sverige gjorts till ett individuellt problem istället för att samhällsproblem. Arbetsmarknadspolitiken handlar numera om att disciplinera  de arbetslösa – samtidigt som man successivt har skurit ned på aktiva åtgärder för utbildning och omställning. Tanken med denna politik är att de arbetslösa ska tvingas ta första bästa jobb – till allt lägre löner.

Alliansen slakt av arbetsmarknadspolitiken;

  • Under alliansens första tre år minskades resurserna till AMS ned med 13 miljarder, antalet programplatser minskade med ca 50 000.
  • Antalet platser på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning har minskat från drygt 13 000 hösten 2006 till mellan 3 000 och 4 000 under 2009.
  • Vuxenutbildningen minskades med 42 000 platser från slutet av 2006 till 2008.

Istället för en aktiv arbetsmarknadspolitik har Reinfeldts regering satsat på passiv förvaring, slavarbete och misslyckade ”jobbcoacher”. Samtidigt har man tvingat en halv miljon människor bort från a-kassan med hjälp av hårdare krav, högre avgift och sämre ersättning. I dag har bara var tredje arbetslös rätt till a-kassa.

Nu visar en ny avhandling att den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik är helt fel ute. Den sänkta a-kassan och den slaktade arbetsmarknadspolitiken leder inte till färre arbetslösa. På längre sikt är regeringens politik istället rent kontraproduktiv.

LO-tidningen, citat;

Madelene Nordlund, lektor vid Umeå universitet, har undersökt hur olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar. Att en åtstramning av a-kassan ska leda till ett ökat arbetssökande är inget hon känner igen.

– Det är möjligt att det finns ett sånt samband, men jag hittade inget. Jag är tveksam till att en avtrappning av a-kassan leder till ett bättre utflöde på arbetsmarknaden, säger hon.

Hennes forskning visar snarare att en god ekonomi under arbetslösheten ger större chans att komma tillbaka till arbetslivet.

– Har man möjlighet att vara lite mer selektiv när man söker jobb har man större möjlighet att hitta ett lämpligt jobb. Hamna i sin ursprungliga lönenivå och inte börja om från början, säger hon. /…/

OECD ekonomen John P. Martin ger den Nordlunds forskning rätt. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa ”första-bästa-jobb” politiken och att anställningsstöd ska vara riktade inte generella. Alla hans råd går alltså på tvärs med Borg och Reinfeldts praktiserade recept. (Läs mer på Utredarna TCO)

På punkt efter punkt underkänns alliansens arbetsmarknadspolitik, både av forskare och ekonomer. Det finns inte mycket mer att tillägga…

*
Bloggtips; Annarkia om klyftor, Eva-Lena om friskolor, FASAN om fas 3, Martin Moberg om fiender, Begrundat och plitat om marknad och arbetsmarknad, Motvallsbloggen om Marx, Netroots

Media; Metro, Dagens Arena, dn1, ab1, ab2,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lämna en kommentar

7 kommentarer

  1. Sickan

     /  februari 2, 2011

    Jag mår illa på hela denna situationen. Det blir en hård klump i magen bara man tänker på det.

  2. Håller helt med dig Sickan!

  3. Sanna

     /  februari 2, 2011

    Jodå. Jag har genomlidit Alliansens arbetslinje i 4 år nu. Jag har varit både en Fas 1 och en Fas 2. Vilket betyder: 1. Att sitta av en sjuhelvetes massa tid på arbetsförmedlingen i ”jobb-sökar-grupper”. Det som många kallar ”vuxen-dagis”. Vi har tittat på overheadprojektioner av staplar och tabeller. Vi har tittat på bandade föreläsningar på dvd i genren ”lär dig att marknadsföra dig själv” med en mekanisk kanin på speed. Vi har finputsat våra cv. Vi har inför gruppen avrapporterat vilka jobb vi sökt sedan senast, hur det har gått på anställningsintervju (hände i princip aldrig) eller i telefonkontakt med arbetsgivare (hände heller aldrig) och varje vecka har handledarna ökat kravet på hur många jobb vi skulle söka till nästa vecka. Alla i gruppen har då sökt ungefär samma tjänster. En kvinna som jag ofta satt bredvid under FAS 1 hade en högskoleexamen i kemisk biologi. Eftersom hon (liksom jag) var över 50 hade hon haft svårt att konkurrera om de fåtal jobb som utlyses på hennes nivå efter det att hennes arbetsplats flyttat/lagt ner. Nu satt hon och berättade om alla förskollärarjobb, butikbiträdesjobb, städjobb som hon sökt den gångna veckan. Inget ont sagt om dessa yrken. I rummet satt flera personer som uttryckligen sökte städjobb med stor förhoppning.
    I rummet satt också en man som genomgått tre olika cellgiftsbehandlingar/operationer för cancer. Han hade arbetat inom byggnad och sökte utan framgång vaktmästartjänster på skolor och jobb i byggvaruhandel. Han hade en enorm kämpaglöd. Undrar vad det blev av honom…om han någonsin fick något jobb eller om han dog… kanske blev han utförsäkrad och blottställd innan.
    Vad gällde den kemiska biologen visste vi alla att hon aldrig någonsin skulle bli kallad till anställningsintervju på vare sig på klädfirman Lindex eller daghemmet Smultrongrottan med sina meriter. Men eftersom hon måste fylla papperet med ett ökat antal arbetssökningar så blev det som det blev. Det var som absurdistisk teater allihopa. Man fick stora blodröda sår av meningslöshet.
    Sedan blev det FAS 2. Då fick jag en jobb-coach som skulle hjälpa mig hitta en lämplig praktikplats. För nu måste det göras praktik igen i rödaste rappet. Min jobb-coach var en gammal man och så rörande dålig på det att han var satt att göra så jag förstod att han antagligen låg sämre till än vad jag själv gjorde (gör). Troligtvis var han anställd med ”särskilt anställningsstöd” eller ”ny-starts-jobb-bidrag”. Jag insåg direkt att jag måste beskydda honom och sa inte ett ord till min handläggare om den monumentala inkompetensen. Jag fixade ganska snart en praktikplats själv där jag var under lite mer än ett år utan att det ledde till någon anställning. Sammanlagt har jag praktiserat på 3 olika ställen i sammanlagt 4,5 år av mina år som långtidsarbetslös och det har aldrig fört mig ett steg närmare ett jobb. Inte har jag kompetensutvecklats eller blivit konkurrenskraftig och i synnerhet har jag inte blivit yngre eller bytt kön och blivit grovarbetare inom byggnad eller industri. Jag kan egentligen ingenting alls… Nu blev det här lite långt…och kanske inte riktigt redigt och någon slutkläm kan jag inte komma på i denna sena timme. Jag går väl helt enkelt och lägger mig. Imorgon är det FAS3 som gäller. Liksom alla andra morgnar de senaste månaderna. Jag är nästan bara FAS3 nu. FAS3 är en levande organism som en cancer, som ett cellgift. FAS3 fyller ut varenda del av min kropp och varenda minut av mitt liv. Snart finns jag nog inte mer. Men det får vi inte tala om.

  4. Problemet är att Nordlund och även LO-ekonomer också ser det ur ett individ perspektiv även om de anser att det är en sak som kan styras av samhället i hur samhället förhåller sig till individerna.

    Som OECD ekonomen säger

    “During the recession, firms have been battered by a collapse in demand and a major credit crunch, resulting in massive lay-offs.”

    Alltså i ett huvudsak ett efterfrågeproblem. De sk automatiska stabilatorerna, dvs olika sorters ekonomiskt stöd till arbetslösa, stöttar efterfrågan så efterfrågan sjunker än mer när folk blir arbetslösa.

    Allt detta dribblande med individerna som de som måste reformeras för att bli anställningsbara hjälper föga om det inte finns tillräklig efterfrågan som behöver folk för att producera denna efterfrågan.

    Men det är tabu i den nyliberala ekonomin att med finanspolitiken öka efterfrågan där duttande med räntenivåer är allt som får göras.

    Alliansens idéer är dåliga, problemet är att svensken egentligen inte har mycket till alternativ hos andra partier. Det har nu hållit på att skenfäktas om arbetslösheten sen 18 år då vi införde NAIRU som ekonomisk norm här i landet. Ingen part är ärlig när det gäller arbetslösheten det må vara LO ekonomer eller alliansdito alla har samma grundinställning och pysslar bara med individproblemen om än med olika approach.

    NAIRU arbetslösheten hålls uppe med makroekonomin, dels med penningpolitiken men inte minst med stram finanspolitik. Alltså man vet hur man med ekonomiskt politiska medel ska hålla arbetslösheten på en hög nivå som NAIRU dikterar, vill man minska arbetslösheten använder man förstås samma medel som ökar arbetslösheten med. När man säger att man inte vet hur man ska minska arbetslösheten är det inte sant eftersom man vet hur den ska ökas och har använt dessa medel ”framgångsrikt”.

    Arbetslösheten 1980 – 2009, medel per år, från eurostat. Från 2001 är det enligt EU sättet att räkna:

  5. Hej! Jag skulle verkligen önska att fler går tillbaks i tid och funderar lite över vad demokrati egentligen är och borde vara. Ur demokratifunderingarna kan man plocka en hel del idéer om människosyn.
    Min åsikt är ju att den förändring som skett efter 1990 inte kan kallas utveckling, snarare tillbakagång och människans värde sänks i princip varje dag. Förhoppningsvis vågar fler börja fundera om sådant som 10.000 hemlösa och 20.000 tvångsomhändertagna barn (varav ~80% saknar sakliga utredningar)… och den kraschade demokratiska människosynen, det är förstås grunden för flera andra av de samhällshaverier som nu drabbar människor i 1000-tal. Läs om mitt otroliga ärende och fundera lite omkring vart samhället är på väg. Hälsningar! //Morgan Ohlson // Läs mera här: http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=15263 och fler länkar därifrån.

  1. Arbetslinjen ger inte alla ett arbete « Röda Berget
  2. Den flexibla arbetsmarknaden: del 2 « De Tystas Röst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: