Sortering av sjuka i A- och B-lag

Missa inte DN-debatt om sjukförsäkringen i dag. Där riktar forskare stark kritik mot den nya sjukförsäkringen; Den delar in sjuka i ett A- och B-lag, och det nya begreppet ”den reguljära arbetsmarknaden” skapar rättsosäkerhet och godtycklighet.

Citat DN debatt;

Sedan 1 juli 2008 bedöms rätten till sjukpenning enligt den så kallade rehabiliteringskedjan. Till skillnad från tidigare infördes en tidsgräns på ett år för sjukpenning. Tidsgränsen kan dock förlängas under vissa villkor och dessa villkor har sedan införandet förändrats efter kritik från bland annat läkarkåren (DN Debatt 2/12 2009). Gränsen är dock i vissa fall beroende på typ av sjukdom. Lagstiftaren räknar där upp vissa sjukdomar (cancer, ALS eller väntan på transplantation av vitalt organ) som skäl.

Rätten till sjukpenning efter ett år blir alltså beroende av vilken sjukdom den enskilde har. Vissa sjukdomar kan därför uppfattas som mer legitima och mer värda än andra. Människor med svår smärta på grund av sjukdomar i rörelseorganen räknas till exempel inte upp, lika lite som en deprimerad och suicidbenägen person. För den enskilde kan en sjukdom som inte betraktas som allvarlig av lagstiftaren ha svåra konsekvenser för möjligheterna till ett normalt liv både i arbete och på fritid. Å andra sidan kan vissa former av cancer behandlas framgångsrikt och på sikt innebära en mycket god prognos och normalt fortsatt liv även om personen behöver längre tids sjukskrivning.

Problemet är inte att man kan förlänga sjukpenningen för dem med allvarliga sjukdomar utan att man delar in de sjuka i ett A- och ett B-lag.

Även bedömningen av förmågan att arbeta ändrades år 2008, från att göras gentemot den ”normala” till den ”reguljära” arbetsmarknaden.

/…/

Hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut eller vilka krav som ställs på arbetsmarknaden har inte berörts i lagstiftningen. Inte heller framgår om den enskilde ska kunna försörja sig på arbetet eller om bedömningen kan göras mot tillfälliga arbeten, som till exempel att vara skrivvakt på universitetet. Det som däremot framgår av lagstiftningen är att de arbeten mot vilka rätten till ersättning bedöms, inte behöver finnas tillgängliga för den enskilde. Det räcker att ett sådant arbete kan finnas. Så frågan är: Hur fiktiva får arbeten vara innan de inte längre finns på den reguljära arbetsmarknaden?

/…./

Läs hela!

Det är en mycket intressant och viktig kritik som de tre forskarna framför. Men, den är inte ny. Debatten om att införa en diagnosbaserad sjukförsäkring har funnits under en längre tid, och kritiken mot den nya lagens indelning av sjuka i ett A- och B-lag kom redan före den nya sjukförsäkringslagen infördes sommaren 2008.

Historien kring hur både moderaterna och svenska folket slutligen tycks ha accepterat att sjukförsäkringen enbart är till för vissa utvalda är intressant, och skrämmande. Jag granskade själv detta ämne för snart ett år sedan…

Behjärtansvärda diagnoser – sortering av sjukdomar, citat;

En starkt diagnosbaserad och samtidigt godtycklig sjukförsäkring växer fram. Det märkliga är att ingen reagerar denna gång. Kanske är det så att de bisarra och grymma konsekvenser som den första skrivningen av lagen fick har banat väg för att införa det som Moderaterna länge har varit inne på – en diagnosbaserad sjukförsäkring.

Mer pengar till de med ”allvarliga” sjukdomar mindre till de som bara har lite  mindre behjärtansvärda åkommor – och ingenting alls till de som sliter ut sig fysiskt eller psykiskt på sina jobb, eller har oturen att drabbas av (vad moderata talespersoner benämner) ”diffusa” diagnoser.

Men kritiken mot denna typ av försäkring har funnits länge. Redan när regeringens första förslag till ”rehabiliteringskedja” lades fram kom kritik från flera håll mot att man nu började undanta vissa diagnoser.

Karolinska Institutet (KI) påpekade t.ex. i sitt remissvar att ”Såväl medicinska som rättviseskäl talar för att vissa diagnoser inte skall ge rätt till högre förlängd sjukpenning än andra.” KI underströk också att ”sjukförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring, där avsikten är att tillförsäkra personer en inkomst när man p.g.a. sjukdom eller skada inte kan försörja sig genom arbete.”

KI konstaterade att en grundprincip i den svenska allmänna sjukförsäkringen är och bör vara att det inte är sjukdomen i sig som ska ge rätt till sjukpenning, utan graden av arbetsoförmåga en sjukdom eller skada har lett till.

Det är också intressant att se hur debatten såg ut hos framförallt M långt innan valet.

Redan 2003 lade M fram ett förslag där man ville sänka ersättningarna  i bland annat sjukförsäkringen till 75 procent. Kritiken blev skarp och man backade. 2004 förklarade Fredrik Reinfeldt att ”väldigt sjuka” med vissa diagnoser skulle undantas.

Kritiken blev återigen massiv och 2005 retirerade Reinfeldt från en diagnosbaserad sjukförsäkring, citat;

– Vi har inte hittat något system som inte skulle upplevas som att vi sorterar sjukdomar.

Mikael Odenberg (M) sa så här i riksdagen samma år; 

– Man kan inte säga att någon diagnos eller sjukskrivningsorsak är mer behjärtansvärd än någon annan. Därför har vi kommit till slutsatsen att nej, det går inte att differentiera på det sättet, utan vi ska ha en enhetlig ersättningsnivå för alla oavsett orsaken till sjukskrivningen.

Nu står man alltså där med en nästan helt igenom diagnosbaserad sjukförsäkring. En försäkring som inte ens de mest råbarkade moderaterna ville ha för några år sedan. Nu ska vi helt plötsligt vara tacksamma för att människor i livets slutskede i alla fall inte tvingas bort från sjukförsäkringen på samma råa och hjärtlösa sätt som till exempel psykiskt sjuka eller fysiskt utslitna.

Vi har fått en sjukförsäkring som starkt påminner om resten av det nymoderata samhällsbygget. Där delas vi in i grupper – vissa har ett människovärde, vissa betraktas som värda att lyssna på och ta på allvar – andra är ”bidragstagare” och ”fuskare” som ”bara behöver ta sig i kragen”.

*

Bloggat; Annarkia, Fler bloggtips; Netroots

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

13 kommentarer

  1. Marina

     /  oktober 30, 2010

    Personligen skulle jag gå på ett kooperativ, där de inte har jobb som är relevanta för mig, men de menade att , klarar jag inte av att göra sakerna så får ju någon annan göra det !? När jag påtalar att jag inte ser meningen i detta och vet att dessa jobb förvärrar mig så skriver de ATT MAN INTE VILL..AF är ingen rehabilteringskjedja..ska heller inte vara.

    Först ska man fxa problemen folk har…sen se om man kan komma ut i jobb…men så är det inte…AF och ut i jobb…som de kallar arbetsprövning…trots tidigare BRA utredningar ska detta göras…man bryter ner människor i små bitar…trycker ner en i skorna..psykiskt så mår jag bara sämra, för jag kan inte prestera det de vill. Det är med sorg i hjärtat jag ser hur folket bara tittar på…tycker alla ska få smaka på denna skit. Och när kommer en oberoende utredning??

    För det är fel att moderaterna själva utför en utredning på sin egen reform. de bör ställas till svars för att de skiter i hur illa det är. Min läkare sa att han vägrar skriva, ingen mening, för FK är stenhårda…hela systemet blir anti mot de sjuka. det är så ruttet.

  2. Bra att du fortsätter att följa upp den sjuka sjukförsäkringen.

  3. Alltid lika intressant och inspirerande att besöka din blogg. Bra att du fortsätter att följa upp om Alliansens sjuka sjukförsäkring.

    mvh/Lena

  4. Erik

     /  oktober 31, 2010

    Att dela upp sjukskrivna i A- och B-lag är nödvändigt. Man vill ju inte att folk som faktiskt är allvarligt sjuka får lida för att det finns en massa simulanter som låtsas eller inbillar sig vara sjuka. Man måste därför behandla riktiga sjukdomar som cancer, ms, m.fl. med större respekt än påhitt som ”utbrändhet” eller ”allmänt trötthetssyndrom”.

    Svenskarna är ett av världens friskaste folk med ett av världens högsta sjukskrivningstal. Mellanskillnaden utgörs av folk som antingen fuskar eller som inbillar sig för att slippa jobba.

  5. Det är väl bara att hoppas att du får pröva på din egen medicin någon gång, och bli fuskare eller bidragstagare du också.

  6. Min välgångönskan ovan var riktad till Erik, glömde skriva ut det.

  7. Erik???

    Forlåt mig nu.. Men vad är det du sittar och säger???

    DU är ju inte en läkare väl?? NEJ…
    Utbrändhet, trötthetssyndrom och många andra PSYKISKA sjukdommar det visar du ju tydligt hur LITE du vet om detta..

    Prata inte om något du inte har en aning om vad du pratar om…
    det är regel nr. 1..

    Du har INGEN förståelse för andra människor, det märks tydligt…

    Hur ser du då på folk med FUNKTIONSHINDER?? nu gör du mig väldigt nyfiken faktisk…

    Låt mig/oss höra din åsikt om ”B-laget” i dagens samhälle…
    Det ska bli jävligt roligt att höra din mening om dom/oss…
    Om du överhuvudet taget har någon insikt i hur sånna folk´s liv ser ut???

  8. Abacus

     /  oktober 31, 2010

    Erik är bara ett blått bloggtroll. Det är bara att ignorera.

  9. Lasse

     /  november 1, 2010

    Om det vore så väl att Erik bara var ett bloggtroll….men tyvärr är det nog så att han är typiskt representant för en borgare med en god dos människoförakt. Och hans typ finns dessutom väl representerad i regering och riksdag. Se bara på den otroligt osympatiske Gunnar Axen.

  10. Maja

     /  november 6, 2010

    Tyvärr drabbas kvinnor av detta och oftast är det hormonella problem som endokrinologer inte vill ta i för att Ernst Nysröm har sagt ditten och datten!

    Det går att diagnostisera med HRV, då ser man om en person är sjukligt trött, dvs. saknar signalsubstanser för att hålla igång kroppen. Forskare använder HRV idag men
    ej läkare.

    Det får ju inte bli så att organsjukdomar får bättre behandling än dem som har sjukdommar kopplade till signalsubstanser och hormoner, utan dem är man ju som en bil utan olja!

    Eriks inlägg var något av det mest korkade jag läst, kan du skaffa dig en bok eller läsa in lite kunskap på nätet, kanske wikipeda eller är det obotligt? Det är inte ovanligt att man skaffar sig lite nya kunskaper här i livet!

  11. Kan bara instämma med Maja. Jag har Endometrios och behandlas med Synarela, en hormonbehandling som gör mej sjukligt trött och deprimerad…
    …men hoppas på att slippa smärta å kunna börja arbeta när behandlingen är slut.

    En diffus förklaring av ett tillstånd som inte räknas in i ”de riktiga sjukdomarna”, men som gör mej till en helt usel arbetstagare, som förmodligen blir mer en börda, än en tillgång…

    Det går inte att dela in folk per diagnos. Det finns kvinnor med samma sjukdom som jag, som inte alls blir påverkade på samma sätt och kan arbeta heltid.

    Vi är individer och alla våras tillstånd är unika. Det handlar om att se HELHETEN, God Dammit!

  1. En stor bugg i Försäkringskassan | Kulturbloggen
  2. Om eliter som smickrar sig med att fattigdom och andra tillstånd är självvalda tillstånd… « reflektioner och speglingar II…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: