Sortering av sjuka i A- och B-lag

Missa inte DN-debatt om sjukförsäkringen i dag. Där riktar forskare stark kritik mot den nya sjukförsäkringen; Den delar in sjuka i ett A- och B-lag, och det nya begreppet ”den reguljära arbetsmarknaden” skapar rättsosäkerhet och godtycklighet.

Citat DN debatt;

Sedan 1 juli 2008 bedöms rätten till sjukpenning enligt den så kallade rehabiliteringskedjan. Till skillnad från tidigare infördes en tidsgräns på ett år för sjukpenning. Tidsgränsen kan dock förlängas under vissa villkor och dessa villkor har sedan införandet förändrats efter kritik från bland annat läkarkåren (DN Debatt 2/12 2009). Gränsen är dock i vissa fall beroende på typ av sjukdom. Lagstiftaren räknar där upp vissa sjukdomar (cancer, ALS eller väntan på transplantation av vitalt organ) som skäl.

Rätten till sjukpenning efter ett år blir alltså beroende av vilken sjukdom den enskilde har. Vissa sjukdomar kan därför uppfattas som mer legitima och mer värda än andra. Människor med svår smärta på grund av sjukdomar i rörelseorganen räknas till exempel inte upp, lika lite som en deprimerad och suicidbenägen person. För den enskilde kan en sjukdom som inte betraktas som allvarlig av lagstiftaren ha svåra konsekvenser för möjligheterna till ett normalt liv både i arbete och på fritid. Å andra sidan kan vissa former av cancer behandlas framgångsrikt och på sikt innebära en mycket god prognos och normalt fortsatt liv även om personen behöver längre tids sjukskrivning.

Problemet är inte att man kan förlänga sjukpenningen för dem med allvarliga sjukdomar utan att man delar in de sjuka i ett A- och ett B-lag.

Även bedömningen av förmågan att arbeta ändrades år 2008, från att göras gentemot den ”normala” till den ”reguljära” arbetsmarknaden.

/…/

Hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut eller vilka krav som ställs på arbetsmarknaden har inte berörts i lagstiftningen. Inte heller framgår om den enskilde ska kunna försörja sig på arbetet eller om bedömningen kan göras mot tillfälliga arbeten, som till exempel att vara skrivvakt på universitetet. Det som däremot framgår av lagstiftningen är att de arbeten mot vilka rätten till ersättning bedöms, inte behöver finnas tillgängliga för den enskilde. Det räcker att ett sådant arbete kan finnas. Så frågan är: Hur fiktiva får arbeten vara innan de inte längre finns på den reguljära arbetsmarknaden?

/…./

Läs hela!

Det är en mycket intressant och viktig kritik som de tre forskarna framför. Men, den är inte ny. Debatten om att införa en diagnosbaserad sjukförsäkring har funnits under en längre tid, och kritiken mot den nya lagens indelning av sjuka i ett A- och B-lag kom redan före den nya sjukförsäkringslagen infördes sommaren 2008.

Historien kring hur både moderaterna och svenska folket slutligen tycks ha accepterat att sjukförsäkringen enbart är till för vissa utvalda är intressant, och skrämmande. Jag granskade själv detta ämne för snart ett år sedan…

Behjärtansvärda diagnoser – sortering av sjukdomar, citat;

En starkt diagnosbaserad och samtidigt godtycklig sjukförsäkring växer fram. Det märkliga är att ingen reagerar denna gång. Kanske är det så att de bisarra och grymma konsekvenser som den första skrivningen av lagen fick har banat väg för att införa det som Moderaterna länge har varit inne på – en diagnosbaserad sjukförsäkring.

Mer pengar till de med ”allvarliga” sjukdomar mindre till de som bara har lite  mindre behjärtansvärda åkommor – och ingenting alls till de som sliter ut sig fysiskt eller psykiskt på sina jobb, eller har oturen att drabbas av (vad moderata talespersoner benämner) ”diffusa” diagnoser.

Men kritiken mot denna typ av försäkring har funnits länge. Redan när regeringens första förslag till ”rehabiliteringskedja” lades fram kom kritik från flera håll mot att man nu började undanta vissa diagnoser.

Karolinska Institutet (KI) påpekade t.ex. i sitt remissvar att ”Såväl medicinska som rättviseskäl talar för att vissa diagnoser inte skall ge rätt till högre förlängd sjukpenning än andra.” KI underströk också att ”sjukförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring, där avsikten är att tillförsäkra personer en inkomst när man p.g.a. sjukdom eller skada inte kan försörja sig genom arbete.”

KI konstaterade att en grundprincip i den svenska allmänna sjukförsäkringen är och bör vara att det inte är sjukdomen i sig som ska ge rätt till sjukpenning, utan graden av arbetsoförmåga en sjukdom eller skada har lett till.

Det är också intressant att se hur debatten såg ut hos framförallt M långt innan valet.

Redan 2003 lade M fram ett förslag där man ville sänka ersättningarna  i bland annat sjukförsäkringen till 75 procent. Kritiken blev skarp och man backade. 2004 förklarade Fredrik Reinfeldt att ”väldigt sjuka” med vissa diagnoser skulle undantas.

Kritiken blev återigen massiv och 2005 retirerade Reinfeldt från en diagnosbaserad sjukförsäkring, citat;

– Vi har inte hittat något system som inte skulle upplevas som att vi sorterar sjukdomar.

Mikael Odenberg (M) sa så här i riksdagen samma år; 

– Man kan inte säga att någon diagnos eller sjukskrivningsorsak är mer behjärtansvärd än någon annan. Därför har vi kommit till slutsatsen att nej, det går inte att differentiera på det sättet, utan vi ska ha en enhetlig ersättningsnivå för alla oavsett orsaken till sjukskrivningen.

Nu står man alltså där med en nästan helt igenom diagnosbaserad sjukförsäkring. En försäkring som inte ens de mest råbarkade moderaterna ville ha för några år sedan. Nu ska vi helt plötsligt vara tacksamma för att människor i livets slutskede i alla fall inte tvingas bort från sjukförsäkringen på samma råa och hjärtlösa sätt som till exempel psykiskt sjuka eller fysiskt utslitna.

Vi har fått en sjukförsäkring som starkt påminner om resten av det nymoderata samhällsbygget. Där delas vi in i grupper – vissa har ett människovärde, vissa betraktas som värda att lyssna på och ta på allvar – andra är ”bidragstagare” och ”fuskare” som ”bara behöver ta sig i kragen”.

*

Bloggat; Annarkia, Fler bloggtips; Netroots

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ta emot den utsträckta handen!

I dag lägger de rödgröna fram en gemensam motion i riksdagen som ”riktar in sig på de mest akuta felen i sjukförsäkringen”, och sträcker samtidigt ut en hand till borgerliga politiker inom C, KD och Fp som efter valet gått ut med sin kritik mot de nya sjukförsäkringsreglerna.

Något måste göras, och det måste göras nu. Därför är det helt rätt att de rödgröna nu gör vad de kan för att stoppa den utförsäkring av svårt sjuka människor som pågår. De förändringar de föreslår innehåller givetvis inte alla de ingredienser som behövs för att skapa en perfekt fungerande sjukförsäkring – eller de satsningar på bättre arbetsmiljö, rehabilitering och anpassning av arbete som behövs. Men ”de mest akuta felen” kan rättas till, och de mest förödande konsekvenserna för enskilda drabbade kan stoppas.

Moderaterna och den nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson har sagt sig vara nöjda med reformen och är inte beredda att stoppa utförsäkringarna. Därför måste de borgerliga politiker som ser problemen med sjukförsäkringsreglerna – och dess förödande konsekvenser – ta emot de rödgrönas utsträckta hand. Inte för sin egen skull – men för att stoppa den tragedi som nu pågår.

Precis som de rödgröna sammanfattar på DN debatt….

Vi söker brett stöd för en mänskligare sjukförsäkring, citat;

Lojaliteten med de människor politiken är till för måste vara större än parti­lojaliteten med en regeringspolitik som så uppenbart har nått vägs ände när det gäller att försvara ett system som blev fel.

*

Till sist….

….några citat som på ett bra sätt sammanfattar problemet med moderaternas partisekreterare Sofia Arkelstens ”mutresor”, styrelseuppdrag och andra illavarslande tecken på bristande respekt för demokratin bland svenska politiker….

Henrik Berggren, citat DN;

/…/oavsett det rättsliga efterspelet är både Arkelstens och Shells agerande ett alarmerande tecken på bristande respekt för ett av demokratins fundament: politikers tid, intresse och uppmärksamhet ska inte kunna köpas genom favörer, tjänster och gåvor. /…/

Eva Franchell, citat, AB;

/…/Partiernas finansiering måste offentliggöras.

Tänk bara tanken, Shell kan egentligen köpa hela nya moderata partiet utan att väljarna har en aning.

Lena Sommestad blogg, citat;

Men Arkelstens snedsteg påminner också om det stora problemet i dagens svenska politik: att samma maktelit nu sitter på både den ekonomiska och politiska makten. Företagen kan direkt påverka politikens inriktning, och moderaternas politiska företrädare kan som extra bonus njuta av både politikens makt och goda sidoinkomster  från kamraterna i näringslivet.

P.S. Att sedan Carl Bildt (på sin blogg) tycker att uppmärksamheten kring Arkelstams styrelseuppdrag är ”Löjligt. Mycket löjligt” är kanske inte så konstigt med tanke på Bildts egen bakgrund… senast aktuell som misstänkt i en utredning om folkrättsbrott efter sitt styrelseuppdrag i Lundin Oil…. löjligt, mycket löjligt – eller hur Calle B.?

*

Bloggat om sjukförsäkringen; Stardust blogg, Tantallas blogg, Martin Moberg, Peter Andersson

Bloggat om Arkelsten; Lena Sommestad, Jinge, Högbergs tankar, Mer – Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, exp1, exp2, ab1, ab2

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu finns bara piskan kvar

Idag berättar Ekot om hur allt fler varslas om avsked inom sjukvården ”av personliga skäl”. Ofta handlar det om anställda som har varit sjukskrivna.

Citat Ekot;

75 procent av Vårdförbundets avdelningar rapporterar en ökning av varslen om avsked och uppsägning under det senaste året.

Enligt Vårdförbundets chefsförhandlare Kerstin Sjöström hänger det tydligt ihop med besparingarna inom vården – att jobbet ska skötas av färre personer.

– Man förväntar sig att personalen ska orka mer än hundra procent många gånger. De som då har svårare att hinna med eller behöver mer stöd blir direkt synliga och det blir de som blir föremål för uppsägningar och så, säger Kerstin Sjöström.

/…/

Ofta handlar det om anställda som varit sjukskrivna. Enligt Kerstin Sjöström på Vårdförbundet borde de i stället få rehabilitering och eventuellt ett lättare jobb.

– Man skulle ha mer resurser för alternativa arbeten, åtminstone hos stora kommuner och landsting, men där får vi ofta höra att det inte finns något som passar. Man måste se på medarbetarna på ett individuellt sätt, säger Kerstin Sjöström.

Mycket känns igen från 90-tals krisen. Klimatet hårdnar på arbetsplatserna och stressen ökar. Skillnaden är att nu sparkas många som ”inte passar in” på grund av ohälsa rakt ut i tomma intet. Då fanns ännu en någorlunda välfungerande sjukförsäkring… även om arbetsmiljöarbetet, rehabiliteringen och anpassningen av arbetet redan då hade fått stryka på foten. Nu är allt detta lika med noll. Nu finns bara piskan kvar.

Läser ett par intressanta artiklar i TCO-tidningen. Ekonomhistorikern Malin Junestav, Uppsala Universitet, har för IFAU: räkning undersökt hur begreppet ”arbetslinjen” har ändrat betydelse under årens lopp, och hur synen på sjukförsäkringen förändrats under de senaste 50 åren.

Om arbetslinjen, Citat TCO-tidningen;

När den moderna välfärdsstaten började byggas på 30-talet var arbetslinjen mer synonym med rätten till arbete. /…/
Att arbete och arbets­inkomst var en medborgerlig rättighet förstärktes ytterligare under 50-, 60-, och 70-talen. Man strävade efter att bredda välfärdssystemen. Arbetslinjen var mer kopplad till den aktiva arbetsmarknadspolitikens område.

/…./

Under 90-talets djupa arbetslöshetskris vill sedan alla politiker »återupprätta arbetslinjen«. Det som varit en medborgerlig rättighet blir åter en skyldighet att själv ta större ansvar för sin egen försörjning.
– Bildt-regeringen talade mycket om att vi måste återupprätta arbetslinjen. Samtidigt försvann minst 600 000 jobb.

Reinfeldt-regering följer alltså i Bild-regeringens spår. Samtidigt som man talar om att ”återupprätta arbetslinjen” stiger arbetslösheten till rekordhöjder. Den ”aktiva arbetsmarknadspolitiken” får stå tillbaka medan arbetslösa skuldbeläggs och fattiggörs.

Skillnaden är att den moderata PR-apparaten numera lyckas få svenska folket att vara tillfreds med 8 procent arbetslöshet …. och glömma att 6,1 procent arbetslöshet var synonymt med ”massarbetslöshet” i 2006-års moderata valkampanj. Här kan man verkligen tala om att uttryck och ord ändrar betydelse. ”Massarbetslöshet” blir ”full sysselsättning” bara genom att vi byter regering. Så enkelt var det – om moderaterna själva får bestämma (och det får de).

Malin Junestav har också undersökt hur sjukskrivningar har gått från att vara en ”positiv möjlighet” till ”ett problem”.

Om sjukskrivningar, citat TCO-tidningen;

– I det politiska språket ser jag hur individens behov och samhällets ansvar från första halvan av 1990-talet förskjuts mot aktivering och eget ansvar /…/
Men har det då någon betydelse hur politiker pratar om saker och ting?

Enligt Malin Junestav har det mycket stor betydelse.
Det officiella politiska språket tycks både spegla och forma socialförsäkringarnas regler liksom de samhälleliga värderingar som alla i alla tider tycks ta för givna.

Hon beskriver det som att ”ett striktare tal och ett striktare regelverk går hand i hand.”

Ett hårdare arbetsliv kombinerat med hårdare regler i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen är ett stort steg tillbaka i utvecklingen. Den nymoderata ”arbetslinjen” är i praktiken synonymt med en brutal återgång till tiden före den svenska välfärdsstaten.

*

Bloggtips; Kaj Raving om bättre arbetsmiljö, Röda Berget om såpan Arkelsten, Reflektioner och speglingar om alltings värde, Peter Andersson om att Sverige tappar i välfärdsligan , Netroots

Media; ab1, ab2, dn1, dn2, svd1, svd2, svd3, svd4, exp1, västervikst.

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Efter valet kommer kritiken…

Ledarskribenten Hanne Kjöller i DN har de senaste dagarna (efter valet) kritiserat både Vårdval Stockholms och Apoteksavregleringens konsekvenser för svårt sjuka människor. I dag formulerar hon sig så här (citat);

/…/Marknadsekonomin har sina begränsningar inom apoteksområdet, på samma sätt som inom sjukvårdsområdet. Det är tydligen lättare att vinna val på att göra delvis onödig vård mer lättillgänglig än att satsa på att tonåringar med förvärvade hjärnskador ska få en adekvat och långsiktig rehabilitering (se DN 7/10). På motsvarande sätt är det som ung och frisk lätt att förtjusas över en reform som gjort det ännu lättare för bakfulla storstadsbor att på nära håll välja och vraka bland en miljard kulörta förpackningar med huvudvärkspulver.

Men så var det de sjuka och deras rättigheter mot apoteket. En läkare på ett av Stockholms sjukhus berättar om en svårt sjuk patient som fick besöka sex apotek som alla struntade i att berätta om sin skyldighet att antingen beställa varan eller hjälpa henne att hitta den någon annanstans. Till sist var det hennes läkare som fick sätta sig och ringa runt./…/

Hanne Kjöllers kritik är givetvis helt berättigad och visar på hur rätt alla som har kritiserat både Vårdvalet och ”Apoteksreformen” har haft.

Kärnpunkten är denna – när riskkapitalbolag och andra privata aktörer ser sin chans att tjäna lättförtjänta pengar är risken stor att de svagaste och mest utsatta kommer i kläm eftersom de är inte tillräckligt lönsamma.

Man kan bara fråga sig varför Hanne Kjöller och DN förbehållslöst propagerat för just dessa reformer under flera år och först nu efter valet ser problemen. Dessutom kan man ställa sig frågan varför Kjöller enbart ömmar för svårt sjuka när de behöver långvarig vård/rehabilitering eller ovanliga mediciner – inte när deras sjukdomar gör det omöjligt för dem att arbeta heltid…

DN-fenomenet (att kritisera efter valet) tycks även gälla Borgs budget. Idag går man (med all rätt) hårt åt Anders Borgs liknöjdhet och extrema försiktighet – trots att i stort sett allt i budgeten var känt redan före valet. Det man eftersträvar (fler satsningar, mindre passivitet) är just det som finns i de rödgrönas förslag – som man tidigare avfärdat.

Borgarnas budget kritiseras för övrigt från i stort sett alla håll (som vi vant oss vid). Både regeringens egna experter, bankernas ekonomer, borgerliga ledarskribenter, svensk näringsliv, fackens företrädare och oppositionen är enade i sin kritik – ännu mer passivitet och försiktighet är knappast vad som behövs i dagsläget. Med en rekordhög arbetslöshet och en allt större skara långtidsarbetslösa behövs betydligt större satsningar på arbetsmarknadsutbildning och vidareutbildning. Borgs passivitet gäller även inom småföretagarpolitiken,  välfärden och miljöpolitiken – områden som dessutom skulle kunna skapa mängder av jobb.

Värst är kanske trots allt regeringens passivitet när det gäller sjukförsäkringen. ”Reformen ligger fast” förklarar den nya ministern Ulf Kristersson – samtidigt som utförsäkringarna fortsätter och allt fler tragiska ”enskilda fall” uppmärksammas i media. Oppositionen får kalla handen när man söker en snabb lösning för de svårt sjuka som just nu befinner sig i skottlinjen.

Det finns ingen annan att kritisera än den sittande regeringen för det grymma sjukförsäkringsexperimentet. Den borgerliga regeringen genomförde sin ”reform” med öppna ögon (mot all remisskritik), och de håller fast vid den trots alla bevis på hur fruktansvärt snett allt har gått. Ansvaret är helt och fullt den borgerliga regeringens!

*

Bloggat; Anna VikströmHögbergs tankar, Martin Moberg, Röda Berget, Peo Wagström, Claes Krantz, Jens Holm, Peter Andersson, Mer- Netroots

Media; dn1, dn2, ab1, ab2, ab3, ab4svd1, svd2,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Hur många enskilda fall krävs det?

I ekots lördags intervju ställdes Fredrik Reinfeldt inför ”det enskilda fallet” 59-åriga Margareta Johansson, som knappt kan gå eller tala efter sviterna av en hjärntumör men trots detta nu uppmanats infinna sig på arbetsförmedlingen. Efter statsministerns sedvanliga bortförklaringar ställdes frågan;

” – Hur många enskilda fall krävs för att det ska kallas ett systemfel?”

Vi fick inget svar….

DN:s ledare gör däremot sitt bästa för att släta över Fredrik Reinfeldts grumliga bortförklaringspiruetter i radiointervjun. Så här förklarar man till exempel – känsligt och pedagogiskt – varför det ibland går så snett när man skickar svårt sjuka människor till arbetsförmedlingen efter förutbestämda tidsgränser….

Citat, DN;

Några, inte minst psykiskt sjuka och personer med hjärnskador, blir precis som kvinnan i reportaget orolig av förändringar.

DN:s retorik är givetvis skrämmande. Men ännu mer skrämmande är de fakta som finns i kölvattnet efter regeringens utförsäkringsexperiment….

Sjukförsäkringen måste ändras i grunden, citat DN;

/…/Statliga utvärderingar har visat att alliansens gigantiska experiment med människors hälsa inte har lett till något annat än ett stort mänskligt lidande. Av dem som utförsäkrades vid årsskiftet och skickades till Arbetsförmedlingen har färre än tre procent fått hel- eller deltidsjobb på den öppna arbetsmarknaden. Över hälften anser att deras sjukdomstillstånd har blivit allvarligt försämrat./Läs mer!…/

Mer fakta – tidigare bloggposter; Verkligheten fortsätter för de utförsäkradeÖdmjukhet räcker inte Fredrik Kalla fakta om utförsäkringen

*

Bra bloggat; Lena Sommestad, Röda Berget, Peo Wagström, Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om sveket mot de utsatta…

Pockettidningen R:s senaste nummer handlar om ”Den nya svenska modellen – om sveket mot de utsatta”.

Där finns ett citat av arbetslivsforskaren Tor Larsson (f.d. Arbetslivsinstitutet – nedlagt av alliansregeringen);

Drabbas du idag av psykisk ohälsa eller värk i muskler och leder, så kan du sluta som socialbidragstagare. Om du inte har en klockren medicinsk sjukdom så finns det inget skydd längre. Det informella samhällskontraktet mellan staten, politikerna och medborgarna gäller inte. Själva fundamentet i den nya politiken är absurt. Var ska folk ta vägen när man tagit bort det sociala grundskyddet?
En del kanske kan leva på familj och släktingar. Men för det flesta går det inte att trolla bort försörjningsbehovet. De kommer att dyka upp på andra konton hos staten och i kommunernas socialbidragsbudget.

Men även för många av de som har ”klockrena medicinska sjukdomar” väntar utförsäkring. Till en av mina senaste bloggposter ”Verkligheten fortsätter för de utförsäkrade” fanns (som ofta) flera gripande kommentarer från utförsäkrade (”enskilda fall”)…

Litentanta (blogg), citat;

/…/Vi är många som nästan gått under, vi var många som hoppades på en förändring och det verkar bara bli värre och värre. För mig personligen slår det till så kraftigt, jag reagerar i panik, måhända enbart inuti, men jag känner mig hotad till livet. Hur ska en människa orka?

Anna, citat;

/…/Den lilla energi som finns går åt till allt krångel med fk, trots att man egentligen skulle behöva den till att kämpa med sin sjukdom.
Hur dom har tänkt att man ska klara av att jobba kan då inte jag förstå, var ska man ta den energin och orken ifrån, hur ska det gå till när kroppen inte orkar mer.
Trodde att när inte kroppen orkade längre så skulle man få hjälp av den sjukförsäkring som man varit med och betalat till i så många år.
Förstår att människor ger upp och avslutar sitt liv för man orkar inte kämpa hur länge som helst..

En länk av Mia till historien ”Social security” berättad av Owatone, citat;

Jag visste inte vad utförsäkring var. Men nu – med – ”one foot in heaven and one stucked in hell” – vet jag.  2009 blev jag av med mitt vänstra underben och spenderade ett halvår på sjukhus med svåra infektioner. Så kom utförsäkringen. Jag åkte sjuktransport till arbetsförmedlingen med protes som krånglade, med en infektion och begynnande värk även i höger ben. Arbetsförmedlaren ställde sig lika undrande som mig inför utförsäkringen och tvånget att ”no matter what” ingå i arbetslivsintroduktionen. Själv hade jag knappt fattat; ”Jag har förlorat något jag aldrig kan få tillbaka”. /…/

Läs hela berättelsen här! (och lyssna på den vackra musiken)

Till sist;

Läs i Expressen om hur Reinfeldts regering försökte (och till stor del lyckades) tysta ned sjukförsäkringsreformens konsekvenser inför valet – och lägga munkavle och hela skulden till det misslyckade och grymma sjukförsäkringsexperimentet på Husmark Pehrsson. Vi får också veta hemligheten – hur många miljarder regeringen sparat in på att utförsäkra sjuka….

Mer hos Alliansfritt Sverige!

Arbetarrörelsens Tankesmedja snabbanalys – Sjukförsäkringen måste förändras

P.S.
Fick precis höra att Solomon Burke avlidit… Jag tänker direkt på ”None of us are free” – på solidaritet och på att säga ifrån när något är fel. ”…If you don´t say it´s wrong then that says it´s right…”


*

Bloggtips; Kaj Raving om ytterliggare nedskärningar i välfärden, HBT-sossen om maktgalna moderater,  Veronica Palm lämnar socialförsäkringarna för skatterna, mer – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

M:s PR-nota till skattebetalarna

Så här skriver S-buzz om utnämningen av Per Schlingmann som ”statssekreterare med inriktning på kommunikation”, citat;

Per Schlingmanns nya jobb, som Mats Knutsson benämner som så nära propagandaminister som man kan komma är intressant ur flera aspekter. Det är en unik tjänst, statssekreterare med ansvar att sälja regeringens politik, mig veterligen har det aldrig funnits något motsvarande i någon tidigare regering i Sveriges historia.

Blickar vi utanför Sveriges gränser finns dock liknade poster. Karl Rove, den oerhört kritiserade och kontroversielle arkitekten bakom President Bush dubbla valsegrar, hade en liknande position i Vita Huset fram tills han fick avgå.

…och blickar vi längre tillbaks i historien… då blir det riktigt otäckt….

Per Schlingmanns uppgift förblir alltså vad den egentligen alltid har varit – att sälja in de ”nya moderaternas” politik till väljarna. Den enda skillnaden är att nu blir hans uppgift en del av statsmakten. Alltså – en statligt anställd moderat ”propagandaminister”. Om man bortser från Karl Rove i USA har väl något liknande aldrig förekommit i en demokrati… eller?

Och lönen? Ja, den betalar du och jag via skatten.

*

Missa inte; Veronica Palm ställde frågan i riksdagen; Överdirektör Orustfjord. Vad gjorde han egentligen? Vad svarade regeringen? – Läs Martin Mobergs blogg!

*

Bloggat; Alliansfritt Sverige, Högbergs tankar, Peter Andersson, Röda Berget, Netroots

Media; ab – propagandaministernsvt, svd1, svd2, ab1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Verkligheten fortsätter för de utförsäkrade

Valet är över och socialförsäkringsministern är utbytt – men allt är inte frid och fröjd. Den dagliga kampen mot de nya sjukreglerna och försäkringskassans beslut fortsätter för de långtidssjuka.

I dag berättar Expressen om Margareta Johansson, 59 år, som tidigare jobbade tillsammans med vår nye socialförsäkringsminister Ulf Kristersson i stadshuset i Stockholm. Margareta fick en hjärntumör och håller nu på att lära sig tala och gå igen – samtidigt har hon fått avslag på sin ansökan om fortsatt sjukpenning och uppmanas istället att infinna sig på arbetsförmedlingen. Hon är så dålig att hon inte själv kan läsa brevet från försäkringskassan, hon orkar inte heller föra en dialog med arbetsförmedlingen.

Margareta är ett av alla de senaste ”enskilda fallen” som uppmärksammats i media… ett annat är Anita Svedin som utförsäkrats och nu lever på sparade pengar, eller svårt sjuka Annica Holmqvist som utförsäkrats och inte orkar leva längre, eller hjärtsjuke Christer Nilsson som utförsäkrats och nu är hemlös, eller Ann-Charlotte Bylund som bollats mellan försäkringarna och samtidigt fått hela sitt liv sönderslaget. Eller de som inte orkar längre och väljer att avsluta sina liv,  eller alla de nya 276 ”enskilda fall” som Alliansfritt Sverige tar upp, eller alla de hundratals ”enskilda fall” och artiklar om drabbade som finns med i Resurs länksamling

Regeringen visar ingen vilja att se verkligheten, eller vilka konsekvenser det stenhårda regelverket har fått. Verkligheten består av tiotusentals ”enskilda fall” som alla kastats ut i en otrygg ekonomisk situation, som stressas av att bollas mellan myndigheter samtidigt som de försöker klara av att leva med sina sjukdomar och all den smärta och oro det innebär. Verkligheten består också av alla de utförsäkrade som redan arbetade deltid (39 procent av de utförsäkrade) – de som aldrig var ”utanför” vare sig rehabilitering, jobb eller gemenskap – men som nu blivit fattigare och ofta själva tvingas betala sin sjukdom eller arbetsskada genom kortare arbetstid.

Den nya socialförsäkringsministern är nöjd med ”reformen” – den var ”otroligt viktig”. Och socialförsäkringsutredningens nya ledare Gunnar Axén, som ska utreda ”reformen”, vet redan nu att den var och är ett mästerverk.

Om dessa herrar – och deras regering – hade någon skam i kroppen hade de avbrutit hela experimentet i dag. Det enda vettiga vore att, som TCO föreslår, införa ett ”utförsäkringsstopp” och kompensera alla de som hittills har drabbats av detta grymma experiment.  Alltså – riv upp, gör om och gör rätt!

Vi vet alla att det inte blir så – politiken står fast. Borg och Reinfeldt, och deras nye propagandaminister Per Schlingmann, kommer att göra allt för att vi ska glömma hur verkligheten ser ut…

Jag hoppas bara att vi är tillräckligt många som aldrig glömmer…..

Lotta Gröning skriver så här i Expressen, citat;

/…/

Du kan ha jobbat i 20 år, betalt miljoner i skatt och inte haft en enda sjukdag tills den där dagen då du blir allvarlig sjuk länge. Spränger du tidsgränsen är du absolut i utanförskapet. Då får du din lilla stjärna stämplad i pannan.
Hur vore det Ulf Kristersson att bestämma sig för att först ge ungdomar och arbetslösa ett jobb, i stället för att jaga människor i kris, människor som varje dag brottas med att överleva.

*

Bloggat; Annarkia, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, LitentantaNetroots

Media; svd1, svd2, svd3exp1,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kristersson ger ett empatiskt inttryck…

I går blev det alltså klart – Kristina Husmark Pehrsson har gjort sitt som socialförsäkringsminister. Hon har verkställt Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs slakt av sjukförsäkringen. Osmidigt och förvirrat – men med en aldrig sinande målmedvetenhet och energi – allt för att betala skattesänkningarna.

Nu kastas hon på soptippen  – hatad och ratad av alla – medan Borg och Reinfeldt hyllas.

Vår alldeles nye moderate ”socialbidragsminister” Ulf Kristersson sägs vara vald till sin post för att han är bra på att ”ge ett empatiskt intryck”. Eller, i alla fall betydligt bättre på det än både Husmark P. och Gunnar Axén.

Och visst gör han det…. ger ett empatiskt intryck alltså… stjäl sin bostad från ”svårt sjuka hemlösa och utsatta kvinnor”….

…och inför stenhårda krav på Stockholms socialbidragstagare, citat DN;

Bidragstagaren ska vara beredd att ta vilket jobb som helst (i hela Mälardalen). Den som inte gör det, och inte heller deltar i utbildningar eller andra åtgärder som erbjuds, kommer att få sänkt bidrag eller inget alls./…/

Vänsterpartiets oppositionsledare i stadshuset, Ann-Margarete Livh, säger att hon skräms av förslaget.

– Det är som att gå tillbaka trettio år i tiden i synen på fattiga människor. Det gamla överhetssamhällets människosyn, som radikala krafter arbetat så hårt för att få bort.

– Har du det svårt, är du fattig, klarar du dig inte själv, ja då har du inget värde som människa. Och absolut inga rättigheter. Då kan du tvingas flytta till en annan del av landet, oavsett om du har tre barn i skolan och barnens pappa bor i Stockholm./…/

Eftersom vår förre socialförsäkringsminister vid upprepade tillfällen uppmanade svårt sjuka som utförsäkrats och saknade försörjning att söka socialbidrag… vet nu alla drabbade vad som väntar…

Men tänk sån tur – han ger i alla fall ”ett empatiskt intryck”….

Läs; Karin Rågsjö på Newsmill, PR-glidaren Ulf Kristersson, citat;

Reinfeldt har valt sin man. /…/Medan kvinnliga ministrar har fått avgå för obetalda TV-licenser och liknande, tillsätts nu en manlig minister som utan att blinka tagit emot en flott lägenhet som var avsedd för hemlösa. Och som utan att blinka kommer att skära i våra trygghetssystem.

*

Läs; Sjukskriven man tvingades jobba heltid – tog sitt liv

Bloggat; Martin Moberg, Röda Malmö, Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, dn1, dn2, dn3, svd1, svd2, exp1,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inse faktum Fredrik!

Statsminister Fredrik Reinfeldt har under de senaste dagarna lagt hela ansvaret för hur hans regering och hela riksdagsarbetet kommer att fungera på oppositionen.

Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt är det Mona Sahlins fel om Reinfeldt själv inte klarar av att regera. Han, och den borgerliga pressen, tycks på fullt allvar mena att Mona Sahlin och de rödgröna ska lägga ned allt oppositionsarbete under de närmaste fyra åren – och inte lägga ett enda eget förslag.

Men, givetvis är det oppositionens skyldighet att lägga egna förslag och rösta för dom. Lika mycket som det är statsministerns ansvar, för en minoritetsregering, att söka samförstånd och diskutera sina förslag med oppositionen för att få majoritet.

Så här säger MP:s Peter Eriksson om Fredrik Reinfeldts agerande, citat AB;

– För första gången prövas hans ledarskap. Och han klarar inte testet. Han skyller bara ifrån sig. En minoritetsregering som inte ens är beredd att diskutera vem som ska bli riksdagens nästa talman, är totalt oansvarig.

Jag kan bara hålla med!

Inse faktum Fredrik – din regering har inte egen majoritet längre…

*

Till sist….

Läser ett citat av Benny Andersson från Tidningen Vi;

Sverige har blivit ett samhälle där ordet solidaritet är utplånat. Det betyder ingenting längre. Girigheten har tagit över.

*

Bloggat; Martin Moberg, Veronica Palm, Röda Berget Stig-Björn LjunggrenTord Oscarsson, Reflektioner och speglingar – Bara individen som gäller, Netroots

Media; svd1, svd2, dn1, ab1, ab2, ab3, exp

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,