Bortom det sista svikna hoppet…

Gårdagens valvaka i svt blev en både mörk och absurd tillställning. De absurda inslagen beskriver Björn Wiman på DN:s kulturblogg så här.. citat;

Det var valrörelsen då TV4:s Peter Jihde vevade med armarna, drog i bildskärmar och Lars Ohly försökte fria i direktsändning. Det var valrörelsen då även SVT försökte sig på politisk satir och blandade in kupletter i sina partiledarutfrågningar.

/…/
Kulmen kom i kväll, strax efter 20.00, då stora delar av svenska folket genomgick en kollektiv frossbrytning vid beskedet att Sverigedemokraterna kunde komma att få en vågmästarroll i riksdagen.

Vad gjorde SVT?

Jo, man skickade in sin löpande valvakereporter Kristian Luuk i sminklogen för att intervjua – av alla människor – Bert Karlsson.

Vad han gjorde där kan och bör bli föremål för en av de svenska mediernas allvarligare eftervalsanalyser.

Vad var tanken? En dokusåpamässig repris av valet 1991? Eller en gestaltning av vår tids paniska rädsla för allvar? /…/

Nästa gång bör SVT ta konsekvensen av sin nyvunna programpolitik och förlägga valvakan till Globen. Idoljuryn kan välja statsminister.

I gårdagens val var helt klart person viktigare än politik. Nästan 84 procent av moderaternas väljare uppgav att partiledaren hade stor betydelse för deras val. De som röstade på Moderaterna röstade alltså till stor del på Reinfeldt (ledaren) – inte på den moderata politiken. Det är på ett sätt trösterikt….

Allt fler väljare tycks se på valet av regering och politik som en Big Brother eller Idol-tävling. Och media driver på. Överallt har vi kunnat läsa om vilken partiledare vi svenskar helst skulle vilja resa på semester tillsammans med, bjuda på middag eller låta passa våra barn. Och överallt vinner Reinfeldt – ja, förutom när det gäller att passa barnen då… det får Maria Wetterstrand göra (vad trodde ni, en karl som passar barn?)

Nu står vi där med en brunorange sörja vid makten. En majoritet som bakom sin välputsade kuliss döljer en människosyn som skrämmer. ”Vi mot dom”… antingen det handlar om sjuka och arbetslösa eller invandrare. Makten pekar ut samhällets parasiter – ”dom” –  som lever på oss – ”samhällsbärarna”.

Men visst finns det hopp. Så länge en majoritet av befolkningen inte delar de ideologiska grundvärderingarna som döljer sig bakom affischnamnen (vare sig det handlar om Fredrik Reinfeldt eller Jimmie Åkesson) – så länge finns det hopp….

Men, där finns också en läxa att lära för många socialdemokrater. Som Marika Lindgren Åsbrink skriver i Dagens Arena, citat;

När vi började låta som socialdemokrater igen – när vi pratade om arbetslivet och lönerna, om sjukförsäkringen, om klyftorna – då började det gå bättre för oss. När vi äntligen började närma oss ett svar på frågan ”varför behövs vi?”, då vann vi också fler röster.

*

Vi som hade hoppats på ett rättvisare och mer humant samhälle har all anledning att känna sorg och tomhet i dag. Men visst finns det ljusglimtar – bortom det sista svikna hoppet….

En dikt av Elmer Diktonius…

När mörkret dig kramar
med sin knotiga hand
och du tror att du inte orkar mera:
gå ännu en liten sträcka –
kanske det ljusnar.

(Jag har en vän som har ordet gud
för det som ligger bortom det
sista svikna hoppet:
ljusknippet som tränger genom
någon oanad springa
och får gråa dammkorn att
glimra likt ädelstenar.)

*

Bloggat; Annarkia, Björn Andersson, In your face, Martin Moberg, Nemokrati, Motvallsbloggen, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,