Långsiktighet – inget för marknaden

Missa inte professor Marie Demker på Brännpunkt; Tågkaoset är bara statens fel

Artikeln tar upp precis det jag skrev om i förra veckan – avregleringar, bolagiseringar och privatiseringar är ett utomordentligt dåligt recept om vi vill få den viktiga infrastrukturen att fungera.

Citat, SvD;

(…)

Den avreglering, bolagisering och privatisering av det statliga ansvaret inom transport- och kommunikationsområdet som påbörjades på 80-talet har idag löpt linan ut. Idag kan vi se effekterna av att underhåll, investeringar och nytänkande inte genomförts på ett sammanhållet sätt. Numera är de ekonomiska aspekterna av varje enskild verksamhet avgörande för så kallade affärsmässiga beslut som myndigheter och affärsdrivande verk fattar.

Att skälla på SJ, Banverket eller någon annan av de aktörer som rör sig på denna så kallade marknad är därför meningslöst. De handlar alla i enlighet med den rationella ekonomiska modell som de tilldelats, och det gör så gott de kan. Ansvaret är statens. Vare sig den förra eller den nuvarande regeringen har gjort på vad dem ankommer.

(….)

Sveriges välstånd hänger på statens ansvar för en nationell infrastruktur. Konkurrensmodellerna bortser från det faktum att långsiktig kommunikationsplanering sker under extrem risk och osäkerhet. Få beslut är så långsiktiga som järnvägsinvesteringar. En stat som abdikerar från sin roll som garant för nationell välståndutveckling kommer snabbt att tappa sin legitimitet även i andra avseenden.

Tidigare bloggposter i ämnet;

Kaos istället för service och säkerhet

När vinsten är överordnad

*

Bloggat; Svensson, Robin Hood, Germunds blogg

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Jack

     /  mars 2, 2010

    Marknadsfundamentalismen (nyliberalismen) rasar, likt snön på östermalmstaken, samman för var dag som går.

    Först var det finanskrisen som knäckte den regligiösa övertron på den självreglernande markanden. Nu kommer nästa smäll: i det snöoväder som gällt de senaste veckorna har den avregleringspolitik som Alliansregeringen (även den förra s-regeringen i viss mån) fullständigt kapsejsat!

    Markanden bör tyglas! Det behövs fler regleringar, inte färre!

  2. jag har skickat ett mail till dig, på den adress som du har här i bloggen. Kan du kolla och återkomma till mig så snart som möjligt

  3. Linda

     /  mars 2, 2010

    Jag måste medge att jag inte riktigt förstår den här diskussionen. SJ har monopol på persontrafik i Sverige. Det kommer att avskaffas senare i år, men nu gäller det fortfarande. Banverket har monopol på den faktiska fysiska järnvägen. Ingen annan får bygga ny järnväg och de är de som står för driften av de existerande spåren.

    Så var exakt är det fråga om avreglering eller privatisering här?

    Jag har förstått att vissa menar att problemet ligger i att banverket sätter delar av driften på entreprenad till privata företag. Men det kan väl inte kallas för marknadsmässigt när slutkunderna (dvs resenärerna) inte har något val? Det känns det här är så långt man kan komma ifrån en fri marknad.

    I slutändan om man inte förbjuder privata företag (i hela världen) så kommer staten alltid att köpa in tjänster och produkter från privatägda bolag.

  4. Nosententia

     /  mars 2, 2010

    Linda, det går inte att få riktig konkurrens på spårtrafik eftersom spåren är begränsade. Den tid och sträcka du kör kommer du alltid ha monopol på eftersom det inte är lönsamt att bygga fyrtio konkurrerande spår bredvid varandra.

    Till förändringen av Sj hör att förut var Banverket, Sj osv alla ett och samma bolag med en helhetsbild över verksamheten. Gick inte tågen var det SJ:s fel och uppgift att åtgärda. Nu är SJ avreglerat och uppstyckat i bolag som har vinstkrav som högsta mål. Dvs alla kommer göra allt för att vinstmaximera och skära ner på sina kostnader (såsom underhåll). Om något går fel så skyller man på varandra.

    Och anledningen till att man styckat upp verksamheten är att den inte går att konkurrensutsätta, men man vill försöka i alla fall. Då blir konkurrensen som nu i fråga om upphandlingar och (snart) om vilka som ska få köra på vilka linjer och när. Ingen riktig konkurrens, men med bolag som vill vinstmaximera.

  5. Ingen idrottare kan vara bäst i alla grenar. Och därför behövs flera tågoperatörer.
    Men:

    1) ”Fri” konkurrens fungerar inte. Det måste vara en strikt reglerad konkurrens!

    2) ”Marknaden” behöver långsiktighet! Det viktiga för privata investerare inom järnvägsbranschen är inte millimetgerrättvisa, utan just långsiktighet så att de vågar investera i ny materiel och inte bara kör begagnat som du köpt från ett bantat SJ. Av de privata godstågsbolagen är det väl bara Hectorrail, som har satsat långsiktigt och köpt NYA lok.

    3) I så extrema situationer som vi nu har haft måste Banverket som myndighet ha befogenhet att TILLfälligt upphäva konkurrensen och tvinga tågbolagen till ett så intimt samarbete som om de vore ett bolag, exempelvis:

    a) Rätt för BV att besluta vilka tåg som ska prioriteras, även om det råkar ”snedvrida” konkurrensen. Generllt gäller att fjärrtåg, som drar med sig förseningar över hela Sverige, får gå före.

    b) Rätt för BV att konfiskera t.ex. lok från ett bolag och ”låna ut” till ett annat bolag.

    c) Rätt för BV att koppla ihop tåg från olika bolag till ett tåg.

    d) Rätt för BV att låta ett bolags tåg köra i ett annat bolags tidtabell, även om det andra bolagets tåg får vänta.

    c) Rätt för BV att upplåta ett bolags tåg för ett annat bolags resenärer, förutsatt att tillräckligt med platser finns.

    c) Rätt för BV att beordra att fjärrtåg ska stanna vid pendeltågsstationer, som ersättning för inställda pendeltåg.

    Ekonomiska ersättningar får regleras efteråt.

    För detta behövs en rikstågledning, med dess uppgift ska bara vara att följa tågläget minut för minut, och utlösa ovanstående myndighets-befogenheter när det håller på att braka ihop.

    Den faktiska tågledningen, som togs ifrån SJ för att tåledningen skulle bli ”konkurrensneutral” borde BV lämna tillbaka till tågbolagen, antingen till det största tågbolaget (SJ) eller till tågbolagen gemensamt.

    Och dessutom undrar jag om konkurrensen på ”stationshusmarknaden” verkligen har ökat sedan fastighetsförvaltningen överfördes till ett särskilt bolag (Jernhusen) – som har monopol.

    Banverket som myndighet måste dessutom ha befogenhet att ställa större krav på tågbolagen att deras fordon klarar hårt väder. Och att det finns snöpogar framtid på alla lok och motorvagnar. Så att nysnön hålls undan.

  6. Jack

     /  mars 3, 2010

    Linda, problemet är just att på infrastrukturområdet är det i princip omöjligt att skapa en fungerande marknad, trots att Åsa Thorstenssson just nu försöker göra detta.

    Det enda som kommer att hända (precis som Demker är inne på) är att olika privata oligopol kommer att försöka pressa så mycket vinst ur verksamheten som möjligt. Detta görs oftast genom neddragningar på kvalitet, drift/underhåll, arbetsmiljö och anställningsförhållanden.

    ”Kundenrna” (de som tidigare kallades för medborgarna) kommer knappast att tjäna på detta. Efterfrågar jag en vanlig konsumtionsvara kan jag acceptera att den är slut (och inte ens finns kvar på lagret) och vänta i några veckor.

    Lite värre är det när jag ska uppfylla min samhällsplikt och i enlighet med ”arbetslinjen” ta mig till jobbet…liiiiiiite svårt att vänta någon vecka/dag dårå…eller hur Linda?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: