Kjöller har rätt!

I går ägde alltså debatten mellan forskaren Björn Johnson och DN:s Hanne Kjöller rum. På sin blogg skriver Björn Johnson att debatten kommer att läggas ut på Malmö högskolas hemsida. Så, håll utkik!

Sydsvenskan har en artikel om debatten, citat;

MALMÖ. Forskaren:
– Vilket är ditt ansvar när du skriver om personer i Norrland som hellre målar på huset än jobbar?

Ledarskribenten:
– Jag blir så jävla förbannad över beskrivningen av mina texter. Varför säger du alltid fusk och överutnyttjande i samma mening? Jag har aldrig sagt att det stora problemet är fusk. Det handlar om en lidandekultur. Det är inget medvetet och kalkylerat.
– Många har läst dig som att det är fusk du talar om. Fusk existerar, men det förklarar inte alls ökningen i sjukfrånvaron.
– Jag har skrivit att det måste finnas plats i arbetslivet för dem som inte är som Duracellkaniner, det har jag också skrivit. Ni kritiserar mig för att jag inte är forskare. Men sorry, jag är ledarskribent, liksom!

……

Mellan de yngre kombattanterna stod 71-årige Jan Rydh, statlig sjukförsäkringsutredarveteran. Han gav Johnson försiktigt stöd och underkände Kjöllers förklaringar till de stora sjuktalen:
– Var det Norrland som var problemet? Nej. Var läkarna mer generösa? Nej. Fuskade folk mer? Nej.

Jan Rydh tyckte att nästan alla debattörer i sjukfrågan missat det viktigaste:
– Fram till början av 1990-talet var män mer sjukskrivna än kvinnor. Tio år senare var plötsligt kvinnor dubbelt så mycket sjukskrivna som män. Vad hände där?

Till att börja med – sorry Hanne Kjöller, som ledarskribent på Sveriges största rikstäckande morgontidning har man ett stort ansvar för vad man skriver och vad man kallar för ”sanningar”. Och man behöver inte vara forskare för att kunna ta del av den forskning som faktiskt finns (och inte enbart vinklad propaganda) i ett visst ämne. Ansvaret är stort  – särskilt när vi har en regering som tycks agera helt utifrån vad de borgerliga ledarskribenterna predikar. Här är ett par av Kjöllers bottennapp (och hon är inte ensam)….

Hanne Kjöller, DN, 10 september 2002, citat;

Medvetslöshet är sannolikt det enda tillstånd där man kan säga att det föreligger någon form av objektiv och otvetydig bedömning av arbetsoförmåga. Resten är – åtminstone delvis – en fråga om attityder och arbetsuppgifter.

Citat, DN, 15 december 2009;

Det handlar inte om fusk utan om människors tolerans för lidande, vilka smärtor som hör livet till respektive vad man behöver vara hemma för.

Jan Rydh är däremot inne på något mycket intressant. Kvinnornas arbetssituation började  förändras radikalt från början på 90-talet. Allt fler började arbeta heltid (från 80-talet) samtidigt som arbetsvillkoren försämrades, organisationerna slimmades och inflytandet minskade – särskilt på kvinnodominerade arbetsplatser. Kvinnor är mer utsatta för fysisk belastning, tunga lyft och monotona arbetsmoment. Det finns forskning som visar det, och ett stort antal kvinnor som själva kan vittna om vad som har hänt på deras arbetsplatser.

Helt ny forskning visar dessutom entydigt att stora nedskärningar och slimmade organisationer på sikt leder till ökad ohälsa och ökade sjukskrivningar.

Citat, Dagens Samhälle;

Personalens oro i samband med uppsägningar och den ökade arbetsbördan för dem som är kvar får inte konsekvenser direkt. Det tar 4-5 år innan effekterna kan avläsas i statistiken över sjukskrivningar – så lång är inkubationstiden.

– Personalen gör allt för att klara den nya situationen. De är ambitiösa och jobbar gärna över för patienternas skull, säger Marie Åsberg.

Men efter några år fungerar det inte längre, eftersom det inte finns någon reservkapacitet. Det var länge sedan luften försvann ur organisationerna inom sjukvården och omsorgen.

– Är organisationen för slimmad rasar den ihop, säger Åke Nygren, professor emeritus i personskadeprevention.

Men, Hanne Kjöller har på ett sätt rätt”människors tolerans för lidande” har minskat, och samhällets förakt för svaghet har ökat. Det finns många människor (borgerliga ledarskribenter och politiker t.ex.) som inte längre ”tolererar” att sjuka och utslitna människor lider. Alla som drabbas av ohälsa, förslitningsskador eller stressjukdomar har i vår ”nya sköna värld” sig själva att skylla. De ”känner bara efter” lite för mycket, de har ”fel attityd”, eller så är de helt enkelt bara lata.

Att förändra och förbättra arbetslivet, skapa anpassade arbeten och arbetsorganisationer  som inte sliter ut människor och som ger plats för de som inte är helt friska – det tycks inte vara att tänka på. Hellre då sparka på de som redan ligger ned….

P.S. Tack Efva för tipset om debatten!

*

Mer om Johnsons bok;
Nog nu – det har aldrig handlat om fusk
Fördummande fördomar avslöjade

Mer om Kjöllers artiklar;
Smärtsamma myter om smärta och långa sjukskrivningar
Sanning och konsekvens för Reinfeldt
Fusket är avslöjat – inga medicinska skäl finns
Fakta att förtiga och när demokrati blir ett misstag
Pigjobb för rättvisas skull

Mer press; Efter arbetet – intervju med JohnsonHög svensk sjukfrånvaro en myt, Sjukfrånvarodebatt gav felaktig bild, Sjukfrånvarodebatten som körde i diket,

Bloggat; Stardust blogg, Vad som helst,

Mer bloggtips; Noterar att Annarkia har flyttat sin blogg – hitUtredarna – bevittnar vi just nu en sjukförsäkringskrasch?, Motvallsbloggen – Intellektuella kunskaper kontra praktiska färdigheter, Nemokrati – Dagens Papphammar, Rödgrön.se – Lika villkor och rättigheter i arbetslivet,  Lasses Hämdsida – Moderat kräkmedel, Mer – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se