Obamas fredspris och ekonomisk tillväxt till varje pris

I går var det så dags för den stora Nobelpris-dagen….

Visst kändes det absurt att se en motvillig Barack Obama ta emot sitt fredspris – och hålla ett tal som till stor del handlade om krig. Och trots att vi nog är väldigt många som anser att Obama är ett jättelyft i förhållande till Bush, så är det svårt att förstå varför valet föll på just Obama. Hur tänkte egentligen kommittén?

Det är lite som att ge kemipriset till en ung lovande forskare – som visserligen inte har gjort någon upptäckt – men har goda intentioner. Det räcker inte – och det tyckte inte ens pristagaren själv!

En stor del av Obamas tal handlade också om att försöka urskulda och förklara sitt pris – trots att han uppenbarligen inte hade valt sig själv som pristagare (om han hade fått välja). Likaså hade Nobelpriskommitténs ordförande Jagland i sin tur fullt upp med att försöka försvara sitt val av pristagare. Det blev en absurd prisutdelning – där alla på något vis tycktes hålla andan.

Det Obama sa i sitt tal är förvisso sant – ibland är krig nödvändiga – även om konsekvenserna alltid är fruktansvärda. Frågan är om de krig USA har startat är det – var det?

Obama, citat DN;

– Jag har ingen lösning på krigets problem med mig hit. Men jag vet också att krigets instrument har en roll även för att bevara freden. Men denna sanning existerar jämsides med sanningen att krig, hur rättfärdiga de än kan vara, resulterar i mänsklig tragik. Mod och hjältedåd i krig eller orsaken till att de utbröt kan vara ärorika — kriget i sig är det aldrig.

Man kan konstatera att fredspriset inte på något sätt gör Obamas jobb lättare.

Nu skyndar Obama vidare till det stora klimatmötet. Än så länge vet vi ingenting om vad Obama kan lyckas åstadkomma – hur goda intentioner han än skulle ha. Kongressen kan sätta P för alla eventuella planer, och de krig och de ekonomiska och sociala problem Obama fick ärva är mer än vad någon ensam president kan klara av. Oavsett hur begåvad, energisk eller välvilligt inställd han (hon) är.

Till sist tror jag aldrig att världen kan komma till rätta med de miljöproblem vi står inför så länge ekonomisk tillväxt och vinstmaximering är de enda ledorden. Vi måste förändra vårt sätt att se på ”ekonomisk utveckling”, men också fundera över om det finns andra värden i livet än prylar, status och strävan efter ekonomisk rikedom och ständig tillväxt. Att utjämna de stora ekonomiska klyftorna i världen måste gå före målet att ständigt öka vår egen ekonomiska tillväxt. Vi har kommit till den gräns när ökad ekonomisk rikedom och tillväxt inte längre betyder ökad lycka . Det är hög tid att se över hur rikedomen fördelas istället.

Det traditionella BNP-måttet och sättet att räkna ut ekonomisk tillväxt på är ett problem. Ojämlikhet och stora ekonomiska klyftor kan förvisso leda till hög BNP tillväxt, men knappast till bättre miljö, lyckligare människor eller lyckligare samhällen.

Bloggen Utredarna tar upp ämnet, citat;

I rapporten “Measurement of Economic Performance and Social Progress” presenterade nyligen de världskända forskarna Joseph E. Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi behovet av ett nytt synsätt på ekonomisk utveckling.

Man pekar bl.a. på att det traditionellt använda BNP-måttet inte kan användas för att förklara hur väl människors gynnas av ekonomisk utveckling, t.ex. när tillväxten ger stora ekonomiska klyftor. Trots hög tillväxt i ett land kan många faktiskt få det sämre än tidigare. Tillväxt kan inte heller användas som måttstock på välbefinnande. Om vi t.ex. har fastnat i en trafikkö på väg hem från jobbet försämrar det vår livskvalitet, men ökar tillfälligt tillväxten genom att det ökar konsumtionen av bensin, skriver de. Om vi dessutom vill att ekonomin ska vara klimatmässigt uthållig är BNP ensamt inget bra mått då det varken tar hänsyn till nedsmutsning eller klimatpåverkan.

Läs mer – Vår tids utmaningar kräver att vi förnyar vårt sätt att beräkna tillväxt (Utredarna)

*

Bloggar; Jinge, Feel in the blogg, Annarkia, Arbetarens klimatblogg,Fågelperspektiv, Nemokrati, Netroots

Mer bloggat; Ekonomikommentarer om Bolivia, Jonas Sjöstedt om opinionen

Media; SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6,

Mer lästips;

AB ledare – En livs levande fossil

AB debatt – LAS inte orsaken till ungdomsarbetslösheten

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. lasse

     /  december 12, 2009

    Här är ett intressant föredrag av Stieglitz om den ekonomiska krisen.
    Stieglitz 53 min på Fora TV

    Här en radio intervju med den gamle kämpen Ravi Batra som förutsett krisen länge.
    Ravi Batra

    Vad de säger är att det är den nyliberal ekonomiska politiken som omdistribuerat från de många som är benägna (tvungna) att konsumera all eller största delen av sin inkomst till ett fåtal som redan har mer än nog och inte alls är benägna att konsumera sin ökande inkomst. Samtidigt och med hjälp av har den ekonomiska dogmen varit att strama åt ekonomin för de många med monetär och finanspolitik. Många har tvingats till det då de änte är suveräna nog att kunna göra som de vill andra som vi har gjort det frivilligt. Den enda som kunnat göra tvärtom är USA och fungerat som ”consumer of last resort”, men även de har haft omdistribuering från de många til de få och hållit uppe med konsumtionen med att folk lånat.

    En annan på samma tema
    The Audacity of Failure: The 4-year presidency of Barack ‘Hoover’ Obama

    Av vad man förstått hittills så är Mona och gänget stenhårt I den nyliberala fållan och tanker till varje pris fortsätta den finansiella och monetära åtstramning(S)politiken för de många. Och detta när vi egen håller på att bygga upp ett gigantiskt utanförskap. Vi har ju inte ens låtit de som skapades förra gången pensioneras ut och dö av. Om det är som det ser ut kommer Mona et al att ”lösa” det hela alá Perssons förödande recept. Inte konstigt att man i stort talar med små bokstäver om ”återställare” vad det gäller det ena och andra. Tidigare i är hade ETC en intervju med Mona och gänget och de uppvisade alla fyra skrämmande okunnighet om nationens makroekonomi.

  2. Tyvärr verkar det som om hela koalitionen sitter i knät på den socialliberala falangen av S. Det skulle onekligen kännas både nytt och fräscht om Mp och V fick lite större manöver utrymme. Icke förty så är dock allt bättre än alliansen.

    Själv har jag gett upp hoppet om världens framtid. Girigheten har alltid styrt människan och kommer så att göra även i fortsättningen. Tyvärr så samsas girighet dåligt med såväl ekonomisk och social rättvisa som miljöansvar men kanske kommer förändringen 2012? Kanske det inte alls handlar om någon befarad domedag utan om en omskapelse till ett nytt och teokratiskt styrelsesätt? Bäva månde då alliansen och alla giriga nyliberaler!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: