Bidrag och nådegåvor ersätter socialförsäkringarna

Socialbidragen ökar kraftigt….stora svarta rubriker i dag….

Vad är förklaringen? Är det bara en naturlig följd av den ekonomiska krisen?

Rapporterna om ökade socialbidragskostnader har haglat in från kommunerna under det senaste året. Till och med regeringen själv räknar kallt med att socialbidragen ökar med 50 procent fram till 2012 (vi har snart nått halvvägs). Inte så konstigt – de har själva bäddat för situationen.

För, samtidigt som socialbidragen ökar kraftigt minskar utgifterna för sjukförsäkringen och utgifterna för a-kassan är långt mindre än de borde vara – med tanke på den höga arbetslösheten.

Enligt kommunerna finns det två orsaker som ökar pressen på socialkontoren (förutom finanskrisen TV4);

  • Fler arbetslösa har inte rätt till a-kassa (svarar 75,8 % av kommunerna)

Så här säger en av de som jobbar ute i kommunerna. DN, maj 2009 – Det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer;

Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan.

– Många av dem är inte alls redo att söka jobb. Socialbidraget blir som någon sorts sjukersättning fast från oss i stället, säger Anna Danielsson, chef för individ- och familjeomsorgen i Sandviken.

Men även kommunerna blir allt mer restriktiva med att ge socialhjälp när kostnaderna ökar kraftigt. Den allra sista utposten för sjuka och arbetslösa har  blivit att vända sig till kyrkan eller andra välgörenhetsorganisationer.

Citat Kyrkans Tidning (via Martin Moberg);

Man ser en ”smygande ökning” av hjälpsökande till kyrkan men framför allt att utsatta grupper får svårare att få hjälp av samhället. – Socialtjänsten har blivit betydligt hårdare i sin tillämpning av socialtjänstlagen, säger Lena Ljungström, diakon.

(…)

Det är många arbetslösa, också yngre personer, som numera söker sig till församlingen för att få mat och stöd. En annan grupp är sjukskrivna som förklarats friska av läkare men som inte är förmögna att söka ett arbete och är psykiskt sköra. – Vi kan hjälpa till med matkassar, sedan handlar det mycket om att stötta människor i kontakten med myndigheter, hjälpa till att överklaga ett avslag från socialtjänsten till exempel.

(….)

Hårdare regler kring sjukskrivning och en ökad arbetslöshet är några av orsakerna till ökningen av hjälpsökande som lyfts fram.

Regeringen har med sin medvetna politik skapat det samhälle vi nu ser växa fram. Det är hårt, kallt och inhumant – där sjuka och arbetslösa inte längre räknas in som fullvärdiga medborgare. Det som alliansens företrädare ständigt hävdar – att sjuka och arbetslösa går på ”bidrag” – har nu blivit en realitet för allt fler….

Socialbidrag och nådegåvor ersätter socialförsäkringarna i alliansens Sverige.

*

Läs om de Rödgrönas alternativ!

Rödgrön.se – En dörr in

*

Press; SvD1, Sydsvenskan, SvT, NSD- A-kassan var inte problemet,

Bloggat; Högbergs tankar, Martin Moberg, Esbati, In your face, Jobboutvecklingsg., Peter Andersson, Utredarna, Lasses blogg

Mer progressiva bloggar – Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Advertisements
Lämna en kommentar

11 kommentarer

  1. Fille

     /  november 30, 2009

    Det är inte lätt att vara kommunpolitiker idag (inte heller om man tillhör Allianssidan) när socialbidragen äter upp det som skulle behöva gå till välfrärdsproduktion (skola och omsorg).

    Det faktum att också den svenska medelklassens riskerar att bli fattigjord och hamna på socialen ökar kommer att avgöra valet.

    De flesta av oss är nog beredd att byta bort skattesänkningarna mot en förstärkt välfärd. Då får Borg, Olofsson och Reinfeldt mässa på hur mycket de vill om ”bidragspolitik”. De kommer ohjälpligt att ställas offside om de forsätter med sin nuvarande ”bidragsretorik”. Jag hör allt fler (också de som röstat på Alliansen) som börjat regara på detta…

  2. Insatt

     /  november 30, 2009

    Dags att protestera mot att politiker inte måste söka a-kassa/vanligt jobb/socialbidrag. Det här är själva grunden för det orättfärdiga samhället. De riskerar aldrig själva att drabbas av sin egen politik, därför måste ett arbete i riksdag och regering avlönas på samma sätt som ute i samhället. Jobb=Lön. Ej jobb=Ingen lön.

  3. Bidrag och allmosor. Tja, det är ju den gamla patronens syn på samhället. Välvillig men otillräcklig. Och en attityd som är förnedrande. Jag menar att det är precis samma attityd som moderaterna har som sossarna hade under de senaste tio åren.

    Den politiska klassen har kommit så långt från vanligt folks vardag att de inte har inlevelseförmåga.

    Självklart ska det inte fuskas, men i ivern att komma åt fusket har man stegvis skapat ett samhälle där syftet snarast verkar vara att komma åt sjuka och arbetslösa, så att de förblir i den situationen, men med lägre ersättningar.

    Bidragsretorisk föresten. När blev sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen bidrag? De är ju försäkringar.

    Jag är sannerligen inte socialist. Men jag ogillar i högsta grad denna politik vars syfte verkar vara att skapa skarpa klyftor mellan de som har jobb o är friska och de andra.

    Att skapa en stor förödmjukad ”underklass” kan inte föra något gott med sig. Varken för den enskilde eller samhället.

  4. Den här regeringen vet precis vad den gör. Den räknar kallt med att när kommunernas socialbidrag ökar så tvingas kommunerna skära ner på skola, vård och omsorg.

    Det är helt enkelt en rent vidrig regering vi har.

  5. Alternativet är dock föga bättre när Mona Sahlin vädjar till högern istället för att låta Vänsterns förslag ta mer plats. Vi behöver en mobilisering från vänster – inte unkna högerfrierier. Som det senaste förslaget – att samla ihop alla i en enda klump och låta kommunerna ta ansvar för dem – vilket ansvar då? Kommunernas resurser är ju obefintliga med tanke på hur socialbidragen ökar. Staten måste ta ett större ansvar. Framför allt låta socialförsäkringarna fungera som tidigare – med återställda nivåer och en sjukförsäkring som verkligen är en sjukförsäkring. Och sänkta avgifter till a-kassan naturligtvis, samt ett borttagande av deltidsregeln. Kvinnor tvingas tillbaka till spisen – för de får inte jobba ens den deltiden som de kunde innan då det gick att stämpla upp till heltid. Kommunerna kan inte ha så stort ansvar heller för alla verksamheter, för det blir ännu mer nådegåva över det. Staten bör ta över ansvar för skolan och reglerna när det gäller vinster i friskolor måste vara att vinsten ska gå tillbaka till verksamheten.
    Socialdemokraterna blir en allt större besvikelse. Och anpassar sig miljöpartiet och vänstern efter deras högeragenda kommer samma sak att hända i den alliansen som i den mörkblå. Småpartierna förlorar sin profil och politiken vrids ännu mer åt höger.
    Vi behöver andra partiledare och annan partiledning i både fack och socialdemokrati – för de står inte för nånting längre. De har blivit ett med makten, vilket ju ratificeringen av Lissabonfördraget inte minst vittnar om. I och med att det träder i kraft kommer inte bara de i ”utanförskapet” att tvingas leva under existensminimum – utan det kommer även de med både ett, två och tre arbeten att tvingas göra, då minimilöner inte räcker till försörjning. Och minimilöner är lagstadgade i 20 av 27 medlemsländer i EU. Domslut liknande laval och rüffert kommer att föröka sig – och kollektivavtal kommer att fasas ut till förmån för minimilönesystemet som är det dominerande i EU i övrigt.

  6. Inga invändningar, jag håller ju med om det mesta här. Bra artikel och trevliga kommentarer. Håller med Nemokrati i att vänstersidan inom S måste göra mer väsen av sig och ta tillbaka det interna initiativet, även om den diskussionen möjligen bör anstå till efter valet. Jag är nämligen inte så säker på att det alltid är rätt att vända kappan efter (höger-)vinden, det kan lika gärna sluta med tomma åhörarbänkar när ideologin fallerar.
    Jo, en synpunkt; en annan hemsk, ja näst intill absurd aspekt är att i många fall handlar det inte om bidrag och inte ens om en samhällsfinansierad försäkring. Hur känner sig den person som har arbetat hela sitt liv, genom åren avstått en del av sin lön (del av arb.giv.avg) och nu blivit drabbad av en allvarlig kanske livslång sjukdom. Denna person får alltså inte längre en vettig sjukförsäkring för sina pengar utan har blivit fullkomligen rångad på denna rättighet. (Personligen förordar jag naturligtvis en rättvis, solidarisk och gemensamt finansierad försäkring men argumentet kan möjligen öppna ögonen på den styvnackade individualisten?)

  7. Håller helt med Warnström i detta att en person som har betalt till en sjukförsäkring via skattsedeln hela sitt arbetsliv ska inte behöva stå ersättningslös när den dagen kommer – det är ju då försäkringen behövs.

    Vilket lurndrejeri.

    De som slösat bort våra skattepengar på datasystem som inte fungerar, till räddningspaket till bankerna som använder dem till bonusar, alternativt högre löner till cheferna, till höjda löner till politiker och ännu mer miljarder till EU vars ledarskikt slukar upp dem i ett nafs, som säljer ut allmän egendom till lägstbjudande, som skattefinansierar privat vinstdrivande affärsverksamhet till nackdel för behövande ungdom, barn, äldre och öht vårdbehövande – ett sånt ledarskikt förtjänar ingenting annat än att bli återbetalningsskyldigt på varenda krona de förslösat så att den sjukförsäkrade, arbetslöshetsförsäkrade, pensionsförsäkrade inte får ett öre när pengarna behövs. För att inte tala om all spekulation som ägt rum – med pensionsförsäkrades pengar, med kommunal egendom etc.

    Det är en protokriminell verksamhet som tillåtis pågå alltför länge. Folket måste ställa de ansvariga till svars och begära pengarna åter, så enkelt är det med det.

  8. Tack för alla intressanta kommentarer!

    En reflektion…

    Lars_Erick – Ja, jag tror att många börjar reagera nu – oavsett om man ser sig själv som socialist, liberal eller borgerlig. Det finns nog inte många svenskar som verkligen vill ha ett hårt och kallt samhälle där sjuka och arbetslösa straffas dubbelt. Humanismen är inte död (än). Dessutom tror jag liksom du (och Fille) att allt fler har tröttnat på ”bidrags” retoriken – för visst handlar det om socialförsäkringar! Vi som arbetar, eller har arbetat, betalar för att ha en trygghet vid sjukdom och arbetslöshet – plötsligt finns inte den tryggheten längre. Hur många löntagare kan acceptera detta?

  9. Eva

     /  december 1, 2009

    Amen!

  10. Heja! Ett hjärta Rött – du slår huvudet på spiken. Det handlar om ett försäkringssystem. Man avstår en stor del av lönen och det ska också gå till trygghetssystemen. Vilka trygghetssystem – det är som det sämsta av dåliga försäkringsbolag – håvar in premier och betalar sen inte ut ett öre när olyckan är framme. Att betala skatt i 30 år , 20, 5 eller vilket det än är och sen inte få ett öre när olyckan/sjukdomen/arbetslösheten drabbar en själv. Till råga på allt kallas försäkringsbedragare – det är behandlingen som alla de som det slimmade arbetslivet gjort sjuka (med den dåliga psykosociala miljön som blivit följden av New Public Management, Just-in-time och anorektiskt slimmade organisationer – så allvarliga följder att till och med unga människor blir allvarligt sjuka av stress, inte minst inom databranschen – se gärna min bloggpost ”Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management” http://komigenuva.wordpress.com/2009/02/11/slimmade-organisationer-just-in-time-och-new-public-management/.

    Och att kalla dessa som drabbats av rofferiet för bedragare det är verkligen att vända verkligheten upp-och-ner och ta bort fokus från de verkligt skyldiga – de som spekulerat sönder hela världsekonomin och skott sig på skattebetalares bekostnad.
    Det är den neoliberala ideologin som inte är något annat än rena rama svindleriet. Att inte folk blir rasande över hur mycket pengar de är avlurade det övergår mitt förstånd.
    Bara dessa politiker som införde systemet med spekulation med pensionspengarna – ledarskikten inom de etablerade partierna är bara staffage. Sen det blev yrkespolitik av allt ihop är partibeteckningarna bara staffage – de står inte för innehållet utan är bara en förevändning för en professionell politisk nepotistisk elit att hålla sig kvar på samhällets maktpositioner, med alla de fördelar det innebär i ekonomiskt hänseende.

  11. Och de slimmade organisationerna, NPM och just-in-time handlar varken om service till kunden, effektivitet – eller god vår och utbildning, utan endast om att på kortast möjliga tid roffa ihop maximal vinst åt de som skor sig både på konsumenters och skattebetalares bekostnad. Sen placerar de vinsterna i skatteparadis och lever livets glada dagar. Medan finansiärerna av deras välstånd – kunder och skattebetalare kastas ut i slavliknande förhållanden, djup förnedring och fattigdom.

    Det är inget annat än bluff och svindlerier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: