Mauds mardröm för Sverige

Det räcker inte med pantsättningen av Vattenfall, passiviteten  kring SAAB och kärnkraftsveket

Maud Olofsson och Centern är ute och sne-seglar igen…

Så här skriver man på SvD Brännpunkt;

Generellt hämmar höga skatter utbildning, företagande och arbete. I Centerpartiet är vi övertygade om att alltför höga skatter långsiktigt leder till sämre välfärd

Sverige och övriga de övriga Nordiska länderna är kända för sina ”höga skatter”. Men, om nu höga skatter leder till sämre välfärd –  hur kommer det sig då att de Nordiska länderna även är kända för sina utbyggda och väl fungerande välfärdssamhällen? Modern forskning visar att samhällen med höga skatter, små inkomstskillnader och generella välfärdssystem fungerar bättre på alla områden, de har större social rörlighet och större tillit mellan människorna. Små klyftor gynnar hela samhället – och alla samhällsklasser.

Dessutom – i de samhällen där skatterna är lägre är egenavgifterna högre. I USA betalar medelklassen i stort sett en lika stor andel av sina inkomster i skatter, avgifter och försäkringspremier som vi betalar i skatter. Den stora skillnaden ligger i det faktum att de, till största delen, betalar till sin egen välfärd – inte till andras. Konsekvenserna blir ökade klyftor och ett samhälle där många slås ut helt. De som inte har råd får förlita sig på matkuponger och nådegåvor. Friheten att själv välja skola, vård och omsorg blir ett privilegium för de välbeställda.

På DN debatt konstaterar Maud Olofsson att större delen av alla ungdomar (mellan 18-25 år) vill kunna ”försörja sig själva” och  ”när vi ställer frågan om de i ett läge där de stod inför att söka sitt allra första jobb kan tänka sig att ta ett jobb med lägre lön för att få in en fot på arbetsmarknaden svarar 91 procent ja.”

Och vad hade man väntat sig att de skulle svara? Nej, jag vill inte ha något jobb om det inte är riktigt välbetalt – eller? Självklart vill unga ha jobb!

OECD, som länge enbart förespråkade den nyliberala vägen – med sänkta skatter och sämre trygghetssystem (alliansens politik) – har under de senaste åren svängt.  Redan 2006 konstaterade man att det finns två modeller som fungerar – men som ger olika typer av samhällen.

Frågan är vilken samhällstyp vill vi ha?

  • Den ”anglosaxiska” – USA, Storbritannien och Irland. Gemensamma nämnare är; låga ersättningar vid arbetslöshet, låga skatter och svag arbetsrättslagstiftning. Stora klyftor i samhället och många av jobben har dåliga villkor och löner som knappt går att överleva på. Fler som står helt utanför arbetsmarknaden.
  • Den ”nordiska” – med generösa ersättningar, kollektivavtal och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Där finns variationer, t.ex. Danmark har sämre arbetsrättslagstiftning, men också generösare ersättningsnivåer. Klyftorna i dessa samhällen är mindre och fler människor är i arbete.

Ju mer vi närmar oss det nyliberala ”anglosaxiska” (allians-) samhällsbygget – ju sämre trygghetssystem, ju lägre skatter, ju svagare arbetsrätt, ju passivare statdesto fler som står utanför arbetsmarknaden.

När andra länder ser på Sverige och Norden som exempel att följa när det gäller samhällsbygge, välfärd och trygghet – monterar alliansregeringen ned och försöker byta ut den nordiska modellen mot den misslyckade nyliberala anglosaxiska.

Större klyftor, sämre trygghet, lägre löner och sämre anställningsvillkor. Maud och alliansens drömsamhälle har vi redan testat en gång här i Sverige – på 1800-talet!

En mardröm!

*

Bloggat; Leif Mettävainio, Yttrandefrihet, Alliansfritt, In your face, PeterAndersson, Johan Westerholm, Röda berget, Netroots

Press; AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7 AB8, AB9,   SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se