Rädslan och otryggheten flödar i alliansens Sverige

I efterdyningarna till  Sverigedemokraternas rasistiska debattinlägg i AB finns många viktiga reflektioner.

Kommer SD:s retorik att få samma fäste i Sverige som i till exempel Danmark och Norge, och hur kan vi undvika att vi hamnar där? Ska SD tigas ihjäl eller ska riksdagspartierna ”ta debatten”.

Själv tror jag inte mycket på talet om att bjuda in SD till partidledardebatter eller behandla detta gamla nynazistiska parti som ett oskyldigt protestparti . I de länder där man har försökt har det slutat med att man har legitimerat rasismen och till slut har de etablerade partierna ofta gått samma väg.

En annan väg att gå är att våga börja tala om rättvisefrågor och solidaritet igen, och att jobba för ett samhälle där alla människor har samma värde – oavsett religion, etnisk bakgrund, sjukdom, arbetslöshet eller funktionshinder . Att visa att det finns en annan väg än rasism, rädsla och att piska de som egentligen behöver hjälp och trygghet.

Att tydligt visa att det finns ett alternativ till det samhälle som alliansen nu har skapat.

Slakten av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen och det faktum att klyftorna och orättvisorna ökar i alliansens Sverige skapar ett sårbart samhälle där människor ställs mot varandra. När rädslan och otryggheten ökar och människor inte ser någon utväg, kan det gå illa….

Ingvar Perssons ledarkrönika  i AB;

I boken ”Högerpopulismen dissekerad” försöker den norske journalisten Magnus E. Marsdal spåra de rörelser som lyft högerpopulismen i norsk politik. Rörelser som gjort Fremskrittspartiet till det största borgerliga och som så när förde Siv Jensen till en ministerpost i valet för en månad sedan.

Slutsatsen är knivskap. När det norska Arbeiderpartiet i jakten på medelklassen valde att mönstra ut frågan om rättvis fördelning ur politiken uppstod ett tomrum, och högerpopulisterna var bara alltför villiga att fylla det.

Det finns onekligen rättvisefrågor att diskutera inför nästa års val. Skattesänkningar som till största delen gått till de som tjänar mest. A-kassa, sjukförsäkring och ett socialt trygghetssystem i spillror. Myndigheter som fått, och tagit, uppgiften att jaga sjuka och arbetslösa genom vardagen.

Nu är det oppositionens, och särskilt socialdemokratins, ansvar att presentera förslag så att valrörelsen kommer att handla om just dessa rättvisefrågor. Därför att de är avgörande för landets framtid, naturligtvis. Men också för att det är det enda sättet att långsiktigt hålla rädslan för det främmande utanför politiken.

På tal om slakten av sjukförsäkringen – fick genom Horisonten syn på en artikel skriven av SvD:s P J Anders Linder ”Europas sjuke man kvicknar till”. En artikel väl värdig en okunnig men proppmätt borgerlig ledarskribent. Innehållet visar inte bara på okunskap utan även på fullständig avsaknad av verklighetsförankring. Kanske även Linder borde  sjukskrivas  😉 likt resten av alliansregeringen?

Artikeln har bemötts på ett mycket bra och välartikulerat sätt på  Newsmill – Regeringens rehabiliteringskedja är ohållbar för individen och ineffektiv för sjukförsäkringen.  Läs!

Skulle bara vilja lägga till lite fakta.

Så här skriver Linder, citat;

Från 1998 till 2003 trefaldigades antalet långtidssjuka. Sjukfrånvaron var tre gånger så hög i Sverige som i Danmark och Tyskland och mer än 50 procent högre än i Holland och Finland.

När Linder jämför Sverige med övriga norden och Europa beträffande sjukskrivningsstatistik jämför han äpplen och päron.  Här är fakta från den period Linder talar om;

Paula Liukkonen, ekonom och specialist på ohälsoproblematik i sunt liv (från 2004);

Många av dem som är långtidssjukskrivna i den svenska statistiken skulle vara arbetslösa eller förtidspensionerade om de bodde i ett annat land. I Sverige långtidssjukskrivs människor i upp till sju år. Men de flesta andra länder blir man arbetslös, förtidspensionerad eller omskolad efter högst ett års sjukskrivning.

Om exempelvis den finska sjukfrånvaron – som i den officiella statistiken framstår som betydligt lägre – räknades på samma sätt som den svenska skulle sjuktalen i Finland faktiskt bli högre än i Sverige

Linder talar också tyst om orsakerna till varför sjukskrivningarna ökade under 90-talskrisen, trots att det finns många förklaringar och dessa handlar inte om en ”passiv bidragskultur” i Sverige, snarare tvärt om.

  • I Sverige satsade man medvetet på att inte förtidspensionera bort sjuka under nittiotals krisen, istället försökte man på att behålla arbetslösa och sjukliga inom arbetskraften inför den kommande konjunkturuppgången – därav högre sjuktal än övriga norden – men betydligt lägre antal förtidspensionärer.

Dessutom – 90-tals krisens ökade sjukskrivningar var inte oförklarliga;

  • Krisen medförde ökade prestationskrav på de anställda. “Reträttplatser” togs bort, organisationerna slimmades. Rehabiliteringsinsatserna, anpassningen av arbetet och möjligheten till “delpension” drogs in.

Som avslutning – ett citat från Newsmill om Rehabiliteringskedjan;

Vi är en grupp i samhället som under regeringens och Cristina Husmark Pehrssons retorik benämnts som både bidragstagare och brottslingar. Vi är varken brottslingar eller bidragstagare. Vi är försäkrade människor som drabbats av svår sjukdom eller svår skada. Att en rehabiliteringskedja utan flexibilitet nu piskar individen mot fiktiv arbetsförmåga förbättrar inte sjukdomsbilden. Det är beklagligt att Anders Linder inte går något djupare in i rehabiliteringskedjans effekter. Effekter i form av den situationen som människor med svårare sjukdom och långvarig sjukfrånvaro lever under. Dessa människor har redan blivit utredda medicinskt. De har redan genomfört medicinsk rehabilitering. De har redan genomfört arbetsprövningar. De har utöver egen drivkraft om och om igen gjort vad helst Försäkringskassan och arbetsförmedlingen begärt. Ändå var de fortsatt för sjuka för att klara ett arbete på den normala arbetsmarknaden. Så vad hände? Jo, riktlinjerna i regeringens rehabiliteringskedja blev än mer restriktiva. Begreppet sjukdom saknade plötsligt betydelse vid Försäkringskassans bedömningar. Det definierade begreppet ”den normala arbetsmarknaden” (RegR 7437-06, Prop 1996/97:28 s17f) ersattes av det än mer restriktiva begreppet ”den reguljära arbetsmarknaden”.

*

Blogg; Myter och faktafel om socialförsäkringarna

Fakta om socialförsäkringar;

Innanför utanförskapet

Jakten på superarbetskraften fortsätter

Liukkonen, Jämförelser med andra nordiska länder

Bakom ”bidragsfusket” och socialförsäkringarna

Sverige toppar SCB välfärdsliga

De nordiska ländernas hantering och väg ut ur 90-talskrisen

*

Bra bloggar; Martin Mobergs blogg, Annarkia, Peter Andersson, Marlene, Vägen till himmelen, Alliansfritt Sverige, Ekonomikommentarer, Utredarna

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,