Om att sälja sin själ

I två av de tre val som har hållits i Europa de två senaste veckorna har Röd Grön politik vunnit. I natt blev det klart att Socialisterna sitter kvar i Portugal och i Norge blev den rödgröna regeringen nyligen återvald.  De som går mot strömmen är Tyskarna. Där sitter CDU:s Angela Merkel kvar samtidigt som deras Socialdemokratiska samarbetspartner de senaste åren gör ett ”katastrofval”.  Allt fler socialdemokratiska väljare lägger sig på ”sofflocket” eller röstar på vänstern (Die Linke), eller De Göna (Die Grüne).

Varför?

De Tyska Socialdemokraterna (SPD) har de senaste åren förflyttat sig allt längre höger ut, allt längre bort från sitt ”röda hjärta”. Samtidigt har man tagit avstånd från all form av samarbete med den politiska vänstern.

I realiteten har detta inneburit att det inte har funnits något politiskt alternativ för de väljare som vill ha en Socialdemokratiskt regering till vänster om mitten.  Eftersom de Tyska Socialdemokraterna har vägrat alliera sig med Vänstern och de Gröna – som i Norge och numera också i Sverige –  har politiken mest blivit en fråga om vilken ”typ” av högerpolitik den tyska regeringen ska bedriva. Mitten/Höger eller Höger/Höger. För väljarna har det inte funnits något realistiskt vänsteralternativ. Då är det kanske inte så konstigt att många ger upp.

De tyska Socialdemokraterna behöver se över sin politiska värdegrund. De behöver också förstå att väljarna måste få ett tydligt alternativ till den dominerande nyliberala högerpolitiken.

Man borde också ställa sig frågorna – vad är det för vits med att vinna, om man samtidigt förlorar sitt röda hjärta och sin själ?  Eller – vad är det för vits med att sälja sin själ, när man ändå inte vinner?

På tal om att sälja sin själ….

Den nyliberale förkunnaren Johan Norberg  har nu skrivit en bok om lycka.  Han har kommit fram till att man behöver håva in minst 50 000 kronor mer i månaden brutto för att pengarna man tjänar ska uppväga en bra familjerelation. Uträkningarna tycks vara många, och han menar att ”lyckan kan köpas för pengar”,  men att strävan efter ständigt större rikedom och  steg uppför karriärstegen kan ”få oss att tappa blicken för vad som är viktigt”.  En insikt så god som någon  – väl sprungen ur en nyliberal hjärna….

Daniel Pernikliski, krönikör, menar att det det är ”skitsnack” att det skulle finnas en summa för där det är värt att offra kärleken för karriären. Jag kan bara instämma.

Samtidigt är väl detta i allra högsta grad ett lyxproblem. För hur många människor i världen har möjlighet att välja? Den nyliberala samhällsordning som Norberg förespråkar och som nu dominerar större delen av världen har skapat samhällen där klyftorna mellan fattiga och rika är gigantiska. Väldigt många har inte någon möjlighet att välja mellan mer pengar eller ett lyckligt familjeliv utan tvingas offra både sin hälsa och sin familj enbart för att överleva.

Men visst är det ändå så att ingen, sist och slutligen, blir lyckligare av att sälja sin själ och sitt hjärta vare sig man gör det för mer pengar eller för mer makt….

*

Press tyska valet;  AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3,

*

Bloggat om tyska valet; Svensson, Röda Malmö, Anna Vikström, Esbati

Mer bloggtips; Alliansfritt Sverige om politik och person,  Vänstra Stranden om arbetslöshet och brinnande bilar, HBT-sossen om Reinfeldt

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
Lämna en kommentar

9 kommentarer

  1. Martin

     /  september 28, 2009

    Att de tyska socialdemokraterna skulle ha tagit avstånd från allt samarbete med den politiska vänstern stämmer inte. I Berlin finns sedan flera år en koalition mellan SPD och die Linke, och liknande koalitioner har funnits på delstatsnivå på andra håll.

    Däremot har SPD på goda grunder avvisat ett närmre samarbete på nationell nivå. Detta av den enkla anledningen att die Linke står för en ansvarslös och populistisk politik som inte gör anspråk på att kunna utgöra underlag för regeringspolitik, men framför allt för att partiet utgör en direkt fortsättning på östtyska diktaturpartiet SED.

    Därmed står det klart att SPD inte alls sålt sin själ. Tvärtom har man upprätthållit partiets stolta tradition av att hålla de demokratiska rågångarna klara åt både höger och vänster.

  2. Fille

     /  september 28, 2009

    Martin, om man håller rågången både åt höger och åt vänster (mittenextremism) kanske det blir svårt att urskilja några som helst konturer. Uppenbarligen är det just detta som de tyska väljarna gett uttryck för när det gäller SPD (-11 procent!)

    Visst finns det inslag i die Linke som inte är bra och som beror på den gamla kopplingen till SED. Men glöm inte att die Linke leds av Oskar Lafontaine, f.d. socialdemokratisk partiledare och finansminister. Där finns också en hel del pragmatiska (om än rödare) socialdemokrater.

    Förhoppningsvis kommer nu den tid som (s) i Tyskland har framför sig att leda till ökad ideologisk tydlighet. Förhoppningsvis kan vi ganska snart se att ett rödgrönt alternativ också växer fram där.

  3. kristallina

     /  september 28, 2009

    Jag håller med Fille.
    Möjligtvis kan SPD hittar tillbaka till sina rötter som opposition (förhoppningsvis)

    Igår sa Gregor Gysi att ett samarbete med SPD är möjligt om die Linke tar ett steg i riktning mot SPD och SPD några steg tillbaka till Linke.
    Tycker det var inte alls så dumt sagt.

  4. Rätt analys.

    Låt oss kämpa hårt för en rödgraönt sverige. Idag och fram till valdagen och där efter!

  5. Johan F

     /  september 28, 2009

    ”Daniel Pernikliski, krönikör, menar att det det är ”skitsnack” att det skulle finnas en summa för där det är värt att offra kärleken för karriären. Jag kan bara instämma.”

    Billiga men ack så felaktiga poänger. Norberg säger helt sonika att c:a 50,000 mer i månaden ger ”vetenskapligt” (hur vetenskapligt det nu kan vara) samma lyckokänsla som ett bra familjeliv. Han påstår inte att det är ngn gräns då man ska välja bort familjen! Kul att Perniklinski hoppar på ngn som tycker i stora drag samma som honom.

  1. Framgångar för yttervänstern i Tyska valet | Svensson
  2. Förnyelse eller död – i Sverige och Tyskland « Storstad
  3. Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Tysk höst
  4. Bankernas bidragsfusk « Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: