Forskning som slår hål på gamla myter

Missa inte Daniel Linds Essä i DN idag som slår hål på myten om den ”amerikanska drömmen”.

Citat;

Det sägs ofta att de små inkomstskillnaderna i Sverige leder till social orörlighet, medan större skillnader, som i England och USA, skapar gynnsammare möjligheter för alla. Men forskningen visar att det är precis tvärtom.


Forskningen är entydig – den sociala rörligheten är lägre i USA (och Storbritannien) än i Sverige (och övriga Norden) och detta är inte ett resultat av statistiska spetsfundigheter, utan är ett faktum det inte går att blunda för. Framför allt är det i svansarna av inkomstfördelningen som rörligheten skiljer sig åt. Möjligheten för de fattigaste grupperna i USA att skapa ett drägligare liv för kommande generationer är avsevärt mindre än i andra länder; det är lätt att bli fattig och svårt att lämna fattigdomen bakom sig. Så här uttrycker sig några brittiska forskare: ”Bilden som framträder visar att Nordeuropa och Kanada har särskilt hög rörlighet medan Storbritannien och USA har den lägsta sociala rörligheten mellan generationerna. Föreställningen om USA som ’möjligheternas land’ är lika seglivad som uppenbart felaktig.”

I traditionell ekonomisk teori antas att stora inkomstskillnader ökar benägenheten att röra sig uppåt i inkomstfördelningen (hungriga vargar jagar bäst). Forskningen om social rörlighet visar det motsatta – den sociala rörligheten är högst i de länder där inkomstskillnaderna är små, skatterna höga, den offentliga sektorn väl utbyggd och transfereringssystemen (något så när) generösa. På motsvarande sätt är den sociala rörligheten lägst i marknadsliberala länder med stora inkomstskillnader och starka ekonomiska incitament. Friheten att bli den vi vill bli – möjligheten att lämna en tuff bakgrund bakom oss – är i realiteten större i mer välfärdsorienterade länder.

…..
Den nordiska samhällsmodellen genererar varken låg social rörlighet eller ekonomisk ineffektivitet. Tvärtom. Den sociala rörligheten är hög och produktiviteten är minst i paritet med jämförbara länder. Är det så att det senare förklaras av detta förra? I en modern kunskapsekonomi blir en hög social rörlighet en allt viktigare konkurrensfaktor. Varje individ som inte får ut sin fulla potential i arbetslivet blir en större förlust för oss alla. Är minskade inkomstskillnader egentligen ett sätt att öka individens frihet och att stärka Sveriges ställning i den globala konkurrensen? Är världen mer komplicerad än det vi dagligen får oss till livs av näringslivets tankesmedjor? Hemska tanke.

Läs hela essän här!

P.S. Man kan väl bara glädjas åt att USA nu har en president som tycks vara kapabel att se på världen, och USA,  på ett nytt sätt!

*

Intressanta länkar; Reflektioner och speglingar om ironi, synism och förakt för svaghet, Arvid Falk om tankesmedjor, Ekonomikommentarer om imperialism, Jonas Sjöstedt om vem som saknar muren, Motvallsbloggen om den nya budgeten
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sjukskriv alliansregeringen!

I morse möttes Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Tiger från auktionsgruppen ”för de sjukförsäkrades rätt” i SvT:s Gomorron soffa. De skulle diskutera vad som händer med alla de 50 000 som nu är på väg att kastas ut från sjukförsäkringen.

Margareta Tiger berättade om hur verkligheten ser ut för alla de som drabbas. Sjukskrivna som blir oerhört stressade av att tvingas in i åtgärder utan att först ha fått rehabilitering eller ha återhämtat sig. Sjuka som inte blir trodda eller tagna på allvar – varken av läkare eller föräkringskassan, som ingen hjälper och ingen lyssnar på.

Margareta Tiger upprepade mycket av det budskap hon förde fram i DN den 17sept (i en sidospalt);

– Det finns ingen rehabiliteringskedja i verkligheten. Sjuka människor fråntas sin försörjning utan att få rehabilitering. Människor slås ut totalt. Man pratar om att få tillbaka människor i arbete, men sjuka behöver först hjälp med att få tillbaka sin hälsa. Då måste man utgå ifrån varje individ och ta den subjektiva upplevelsen av smärta och ohälsa på allvar.

Citat från ”Auktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt” hemsida;

Idén att använda sk ekonomiska incitament för att återfå de sjuka till arbetslivet är befängd. Sjukdomar kan inte svältas bort. Sjuka mäniskor blir inte friska genom att inte ha pengar till mat och hyra, genom att inte kunna försörja sina barn. Ingen sjuk person blir heller frisk genom att tvingas utföra ett arbete som enligt läkarbedömning gör henne sjukare.

Satsa på bättre vård och medicinsk rehabilitering! Med hjälp, stöd och uppmuntran kan fler sjuka bli tillräckligt friska för att kunna arbeta.

Vi vill ha ett humant samhälle, med respekt för människovärdet. Sjuka och funktionshindrade ska ha rätt till god vård, habilitering och rehabilitering, trygghet och rättssäkerhet istället för att utsättas för misstro, tvång, kränkningar och ekonomisk misär.

Cristina Husmark Pehrsson svarade med att rabla upp en egen ”mjukis”variant av den nya s.k. ”rehabiliteringskedjan” som saknade all förankring i verkligheten. Hon påstod att regeringen nu ”har åtgärdat” alla brister och att ingen ”som inte vill eller kan” ska tvingas ut från försäkringen.

Man kan konstatera att bilden av hur det ser ut i verkligheten för de som hitills har drabbats av de nya reglerna och den bild regeringen målar upp ligger oändligt långt ifrån varandra.

Här är några exempel från verkligheten;

  • Allt fler tvingas leva på försörjningsstöd. De nya hårdare reglerna i a-kassan och sjukförsäkringen tvingar allt fler till socialen. ”- Regeringen säger att man ville komma bort från ett bidragssamhälle. I stället är det det vi fått.”

Listan kan göras hur lång som helst, trots att bara en försvinnande minoritet av alla drabbade orkar träda fram i Tidningar och TV. De allra flesta lider i tysthet, försöker göra så gott de kan. Försöker, men förtvivlan och desperationen finns under ytan – hur ska jag orka? hur ska jag klara mig? Allt fler ringer Nationella hjälplinjen, allt fler ser ingen annan utväg än självmord.

För de som kastas ut från sin tidsbegränsade sjukersättning väntar efter årsskiftet, i bästa fall, en tre månaders ”introduktion” för att sedan hamna i Arbetsförmedlingens register – istället för i Försäkringskassan register. Andra sjuka får klara sig på anhöriga eller gå till socialen. Ingen tycks ha svar, inga åtgärder är tvingande och ingen tycks veta hur alla de som av läkare klassas som för sjuka för att klara av att jobba helt plötsligt ska bli friska och arbetsföra – från ena dagen till den andra.

Regeringens enda svar på den förvirrade och inhumana situation man skapat för de drabbade tycks vara nya regelförändringar – allt mer absurda, som dyker upp med jämna mellanrum. Den senaste handlar om att de som ligger på sjukhus eller har en ”avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig” ska kunna få förlängd sjukskrivning (!).

Kanske denna nya regel friskriver hela regeringen från allt ansvar. Kanske de egentligen borde vara sjukskrivna allihopa. För – de har ju uppenbarligen ingen ”verklighetsuppfattning” att tala om……

hpleende

”Känn ingen oro” Husmark Pehrsson

*

Läs mer om ”De sjukförsäkrades rätt” här!

*

AB debatt- Vi kräver svar om sjukförsäkringen

Bra bloggar om ämnet; Eva Hillén Ahlström, Eva -Lena Jansson, Resursbloggen, Veronica Palm, Hannelores blogg,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se