Håll käften, håll med, eller gå!

Kultur Sverige upprörs i dag, med all rätt, över regeringens nya sätt att tysta debatten. Regeringens nya formulering om stöd till kulturtidskrifter får häftig kritik –  citat AB;  ”Inriktningen ska nu vara ”kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas område”. Kort sagt: Bort med samhällsdebatten, bredden och kritiken.”

Tonerna känns igen, det finns inte mycket utrymme för nyanser och skilda uppfattningar i det offentliga Sverige längre…

Håll käften eller håll med, annars – gå självmant eller bli kickad! Så kan man lite hårddraget sammanfatta alliansregeringens politik när det gäller viktiga statliga myndigheters och bolags ledningar.

Det har hänt om och om igen. Chefen på Arbetsförmedlingen Bo Bylund fick utan motivering eller lagliga skäl sparken.  Nyligen sparkades Apotekets styrelse – av rent  ideologiska skäl. I Stockholm avgick chefen för Folktandvården, Harald Abelin, för ett år sedan i protest mot den borgerliga majoritetens avknoppninghysteri. För att ta några exempel.

Men, den myndighet som kanske tydligast har drabbats är ändå Försäkringskassan.

Först hoppade Inger Efraimsson, då ordförande i Försäkringskassan, av i protest mot regeringens ”otäcka politik”.  Därefter utsåg Cristina Husmark Pehrsson sin ”syndabock” till alla problem hon själv och regeringen bäddat för – nämligen Curt Malmborg.  Att han slutligen fick gå hade givetvis ingenting att göra med att både han själv och FK försiktigt  hade kritiserat viktiga delar av den nya ”rehabiliteringskedjan”.

Kort därefter installerades Adriana Lender som ny chef för Försäkringskassan. Hon kom direkt från en tillfällig tjänst på socialdepartementet som utredare av aktivitetsersättningen. Samma Lender som tidigare, i sin position som överdirektör på Försäkringskassan, hade tagit beslutet om den s.k. ”klippstrategin” inom FK – den hårt kritiserade och olagliga nya regel som innebar att de som ringde inte längre fick tala med sin handläggare utan kopplades vidare till en allmän kundtjänst.

Nåväl, numera tycks allt vara frid och fröjd på Försäkringskassan. Eller?

När såväl Husmark Pehrsson som Adriana Lender ställs mot väggen med oönskade fakta om Försäkringskassans problem med extremt långa handläggningstider eller med det faktum att allt fler sjuka kastas ut från försäkringen blir deras svar samordnade och bortförklarande. Båda två talar samstämmingt om att allt detta är ”gamla problem”, och vägrar ta vare sig kritik eller fakta på allvar.

Visst är det märkligt hur Försäkringskassans nya chef och socialförsäkringsministern båda tycks lida av exakt samma sjukdomssymtom – nämligen en ”avgörande förlust av verklighetsuppfattningen”.  Symptom som faktiskt berättigar dessa båda till förlängd sjukskrivning  😉

För verkligehetenhar de ingen koll på. Så här ser den ut – just nu;

Efter Husmark Pehrssons senaste TV framträdande har protesterna rasat från de sjukskrivna och andra drabbade. Så här skriver till exempel Pirjo Harjutsalo på insändarplats i DN  (27sept). Citat;

Hur kan en politiker sitta och ljuga folk rakt upp i ansiktet när deras politik har fått det efterspel som den har fått? Husmark ger falsk information om vad denna nya reform innefattar….

Tusentals sjuka människor har redan utförsäkrats och till följd av detta har de mist hus och hem och tvingats till socialen. Dessa människor är för sjuka för att arbeta och klara av sin vardag och nu sättter regeringen ytterliggare press på dem vilket riskerar att försvåra deras tillstånd.

Nu är det den hårda arbetslinjen som gäller för alla som inte ligger på sjukhus eller är i behov av 15 timmars vårdinsatser i hemmet. Det finns faktiskt ärligt sjuka människor med mångproblematik med allt från svåra smärttillstånd, kronisk trötthet och utmattning till depressioner och självmordsrisk, men som nu tvingas ut.

Detta är det sjuka Sverige vi lever i och sjukare än så här blir det inte.

Det kanske inte är så konstigt att man kommer att tänka på några textrader i ”Dear Mr President” när man bevittnar dubbelspelet och den inhumana behandling som allt fler sjuka tvingas utstå i den borgerliga alliansens Sverige, trots att låten från början handlade om Mr Bush.

What do you feel when you see all the homeless on the street?
Who do you pray for at night before you go to sleep?
What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?

How do you sleep while the rest of us cry?

Let me tell you ‘bout hard work
Hard work
Hard work
You don’t know nothing ‘bout hard work
Hard work

P.S. Missa inte heller Mariette Hanssons fantastiska kortversion av Dear Mr President i går i ”Idol”…

*

P.S. Denna bloggpost har naturligtvis inte någonting att göra med Beatrice Ask utbrott mot Polisen i TV4 i går. Förutom orden – Håll Käft!

*

Länkar; AB – Regeringen har lyckats förstärka skillnaderna,

Newsmill; Är det rimligt att deltidssjukskrivna förlorar all rätt till ersättning från försäkringssystemet, Socialförsäkringsministern och regeringens dubbelspel, Försäkringskassan bara för de friska

*

Bloggtips; Veronica Palm om regeringen och FK,  Alliansfritt Sverige om att regeringen struntar i riksdagsbeslut, Claes Krantz om ungdomsarbetslösheten, Eva Hillén Ahlström om verkligheten, Peter Andersson om kärnvapen, Resursbloggen om de som utförsäkras

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

intressant.se

Den enda vägen förblindar

I svallvågorna efter det Tyska valet jublar givetvis de borgerliga ledarsidorna och gör som de alltid brukar göra – de talar om vad som nu är ”nödvändigt att göra” – som till exempel mer åtstramningar inom offentlig sektor, mer avregleringar och mer och större skattesänkningar. De rapar upp de nyliberala teserna och predikar ”om den enda vägen”. Den som enligt deras benfasta övertygelse måste följas även om det är ”svårt och kontroversiellt”.  Med andra ord – oavsett vad en majoritet av befolkningen vill, oavsett folkviljan (demokratin).

Själv har jag just nu boken ”Trondheimsmodellen”  av Aron Etzler på nattduksbordet. Den visar på en alternativ väg.  I Norge gjorde man tvärt om – efter år av avregleringar, ”avknoppningar”, utförsäljningar och privatiseringar – när resultatet ofta blev sämre arbetsförhållanden, dyrare och ineffektivare lösningar – man frågade fackmedlemmarna (norska LO) vad de ville. Gensvaret var entusiastiskt – äntligen fick man tala om vad som var viktigast, vad man själv ville istället för att få höra uppifrån vad som skulle göras –  eller ”vad som var nödvändigt att göra”.  Alla svar skrevs in i en databas, och utifrån detta material gick man sedan ut med kravlistor till de politiska partierna.

I de flesta Europeiska länder har processen, så här långt, varit den omvända. Trots att vi alla lever i demokratier har folken på många sätt blivit överkörda under de senaste 20-30 åren av beslutfattarnas och den nyliberala ekonomikårens ideologiska blindhet och religiösa övertygelse – som numera är upphöjd till EU-lagar.

Även nu när de ohämmade avregleringarna har visat sig skapa en av de värsta kriser vi har sett dras ingen lärdom – ”den enda vägen”  tycks för de nyliberala förkunnarna vara lika självklar som tidigare. Vi ser det tydligt på den svenska allianseregeringens politik. Visst kan man göra vissa populistiska eftergifter – som att skrika högt om att bonusar måste regleras – men för övrigt tycks kraven vara de samma som alltid; mer skattesänkningar,  mer avregleringar, mer utförsäljningar.

I Tyskland däremot dämpar nu CDU:s Angela Merkel Liberalernas förhoppningar om mera ”skattesänkningar och avregleringar”.

Citat, SvD;

”Jag är alla tyskars förbundskansler. Min politik riktar sig till unga och äldre, till löntagare och entreprenörer, till alla grupper i Tyskland”, sa hon och avvisade indirekt men bestämt allt som inte är brett förankrat i samhället.

Åtstramningar för att finansiera skattesänkningar uteslöt Merkel kategoriskt. ”Det vore helt fel. Vi skulle bara riskera att strypa konjunkturuppgången”, varnade hon.

Här i Sverige har vår nymoderata alliansregering en helt annan inställning. Här fortsätter utförsäljningar, skattesänkningarna och avregleringarna i ohämmat tempo. Vi går framåt på den enda vägen.

För ett år sedan var Anders Borg gäst hos den Tyska nyliberala tankesmedjan INSM.  Anders Borgs sa sig då veta exakt vad han ville göra, problemet var ”att bli vald och omvald för att kunna göra det.”

Och visst blir det ett problem. En regering blir lätt impopulär om de gör sådant som väljarna ogillar.

Anders Borg har sedan länge varit inne på samma linje. Det finns endast en väg – den rätta. I boken ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” (1992), skrev han så här;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

I Sverige har vi alltså en regering som fortfarande tror på ”den enda vägen”.  Oavsett folkviljan eller demokratin. Den generella välfärdspolitiken ska bort! Det måste ske!

Hur vore det om man skulle lyssna på folket för en gångs skull?

Vill svenska folket ha skattesänkningar före generell välfärd? Vill de sälja ut statliga företag, privatisera sjukhus och låta riskkapitalbolag ta hem skattepengar från offentlig sektor i vinst? Vill en majoritet av svenskarna att sjuka människor ska kastas ut från sjukförsäkringen bara därför att de har fel diagnos, eller därför att deras ohälsa inte kan botas inom ett halvår? Vill vi att det ska vara gratis för företagare att vara fackanslutna men inte för anställda? Vill vi att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska betala mer i skatt än de som jobbar?

Det finns många frågor man skulle kunna ställa…

Frågan är hur världen, Europa och Sverige hade sett ut om väljarna hade haft alternativ till den enda ”rätta vägen” de senaste åren?

För i ärlighetens namn – innan det norska initiativet kom (”Trondheimsmodellen”) har ingen frågat väljarna – man har försökt övertyga, och om inte det har fungerat – lurat och kört över, över en stor del av den politiska skalan. Även om ingen har gått så långt som ”det nya arbetarpartiet”.

Den enda vägen har förblindat – och förblindar än i dag…..

*

Bloggtips; Dan Josefsson om nyliberalismen, Kaj Raving om EU, Nemokrati om bokmässan, Sjölander om valet, Eva-Lena om utanförskapet, Alliansfritt Sverige om budgettaket

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Om att sälja sin själ

I två av de tre val som har hållits i Europa de två senaste veckorna har Röd Grön politik vunnit. I natt blev det klart att Socialisterna sitter kvar i Portugal och i Norge blev den rödgröna regeringen nyligen återvald.  De som går mot strömmen är Tyskarna. Där sitter CDU:s Angela Merkel kvar samtidigt som deras Socialdemokratiska samarbetspartner de senaste åren gör ett ”katastrofval”.  Allt fler socialdemokratiska väljare lägger sig på ”sofflocket” eller röstar på vänstern (Die Linke), eller De Göna (Die Grüne).

Varför?

De Tyska Socialdemokraterna (SPD) har de senaste åren förflyttat sig allt längre höger ut, allt längre bort från sitt ”röda hjärta”. Samtidigt har man tagit avstånd från all form av samarbete med den politiska vänstern.

I realiteten har detta inneburit att det inte har funnits något politiskt alternativ för de väljare som vill ha en Socialdemokratiskt regering till vänster om mitten.  Eftersom de Tyska Socialdemokraterna har vägrat alliera sig med Vänstern och de Gröna – som i Norge och numera också i Sverige –  har politiken mest blivit en fråga om vilken ”typ” av högerpolitik den tyska regeringen ska bedriva. Mitten/Höger eller Höger/Höger. För väljarna har det inte funnits något realistiskt vänsteralternativ. Då är det kanske inte så konstigt att många ger upp.

De tyska Socialdemokraterna behöver se över sin politiska värdegrund. De behöver också förstå att väljarna måste få ett tydligt alternativ till den dominerande nyliberala högerpolitiken.

Man borde också ställa sig frågorna – vad är det för vits med att vinna, om man samtidigt förlorar sitt röda hjärta och sin själ?  Eller – vad är det för vits med att sälja sin själ, när man ändå inte vinner?

På tal om att sälja sin själ….

Den nyliberale förkunnaren Johan Norberg  har nu skrivit en bok om lycka.  Han har kommit fram till att man behöver håva in minst 50 000 kronor mer i månaden brutto för att pengarna man tjänar ska uppväga en bra familjerelation. Uträkningarna tycks vara många, och han menar att ”lyckan kan köpas för pengar”,  men att strävan efter ständigt större rikedom och  steg uppför karriärstegen kan ”få oss att tappa blicken för vad som är viktigt”.  En insikt så god som någon  – väl sprungen ur en nyliberal hjärna….

Daniel Pernikliski, krönikör, menar att det det är ”skitsnack” att det skulle finnas en summa för där det är värt att offra kärleken för karriären. Jag kan bara instämma.

Samtidigt är väl detta i allra högsta grad ett lyxproblem. För hur många människor i världen har möjlighet att välja? Den nyliberala samhällsordning som Norberg förespråkar och som nu dominerar större delen av världen har skapat samhällen där klyftorna mellan fattiga och rika är gigantiska. Väldigt många har inte någon möjlighet att välja mellan mer pengar eller ett lyckligt familjeliv utan tvingas offra både sin hälsa och sin familj enbart för att överleva.

Men visst är det ändå så att ingen, sist och slutligen, blir lyckligare av att sälja sin själ och sitt hjärta vare sig man gör det för mer pengar eller för mer makt….

*

Press tyska valet;  AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3,

*

Bloggat om tyska valet; Svensson, Röda Malmö, Anna Vikström, Esbati

Mer bloggtips; Alliansfritt Sverige om politik och person,  Vänstra Stranden om arbetslöshet och brinnande bilar, HBT-sossen om Reinfeldt

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Forskning som slår hål på gamla myter

Missa inte Daniel Linds Essä i DN idag som slår hål på myten om den ”amerikanska drömmen”.

Citat;

Det sägs ofta att de små inkomstskillnaderna i Sverige leder till social orörlighet, medan större skillnader, som i England och USA, skapar gynnsammare möjligheter för alla. Men forskningen visar att det är precis tvärtom.


Forskningen är entydig – den sociala rörligheten är lägre i USA (och Storbritannien) än i Sverige (och övriga Norden) och detta är inte ett resultat av statistiska spetsfundigheter, utan är ett faktum det inte går att blunda för. Framför allt är det i svansarna av inkomstfördelningen som rörligheten skiljer sig åt. Möjligheten för de fattigaste grupperna i USA att skapa ett drägligare liv för kommande generationer är avsevärt mindre än i andra länder; det är lätt att bli fattig och svårt att lämna fattigdomen bakom sig. Så här uttrycker sig några brittiska forskare: ”Bilden som framträder visar att Nordeuropa och Kanada har särskilt hög rörlighet medan Storbritannien och USA har den lägsta sociala rörligheten mellan generationerna. Föreställningen om USA som ’möjligheternas land’ är lika seglivad som uppenbart felaktig.”

I traditionell ekonomisk teori antas att stora inkomstskillnader ökar benägenheten att röra sig uppåt i inkomstfördelningen (hungriga vargar jagar bäst). Forskningen om social rörlighet visar det motsatta – den sociala rörligheten är högst i de länder där inkomstskillnaderna är små, skatterna höga, den offentliga sektorn väl utbyggd och transfereringssystemen (något så när) generösa. På motsvarande sätt är den sociala rörligheten lägst i marknadsliberala länder med stora inkomstskillnader och starka ekonomiska incitament. Friheten att bli den vi vill bli – möjligheten att lämna en tuff bakgrund bakom oss – är i realiteten större i mer välfärdsorienterade länder.

…..
Den nordiska samhällsmodellen genererar varken låg social rörlighet eller ekonomisk ineffektivitet. Tvärtom. Den sociala rörligheten är hög och produktiviteten är minst i paritet med jämförbara länder. Är det så att det senare förklaras av detta förra? I en modern kunskapsekonomi blir en hög social rörlighet en allt viktigare konkurrensfaktor. Varje individ som inte får ut sin fulla potential i arbetslivet blir en större förlust för oss alla. Är minskade inkomstskillnader egentligen ett sätt att öka individens frihet och att stärka Sveriges ställning i den globala konkurrensen? Är världen mer komplicerad än det vi dagligen får oss till livs av näringslivets tankesmedjor? Hemska tanke.

Läs hela essän här!

P.S. Man kan väl bara glädjas åt att USA nu har en president som tycks vara kapabel att se på världen, och USA,  på ett nytt sätt!

*

Intressanta länkar; Reflektioner och speglingar om ironi, synism och förakt för svaghet, Arvid Falk om tankesmedjor, Ekonomikommentarer om imperialism, Jonas Sjöstedt om vem som saknar muren, Motvallsbloggen om den nya budgeten
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sjukskriv alliansregeringen!

I morse möttes Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Tiger från auktionsgruppen ”för de sjukförsäkrades rätt” i SvT:s Gomorron soffa. De skulle diskutera vad som händer med alla de 50 000 som nu är på väg att kastas ut från sjukförsäkringen.

Margareta Tiger berättade om hur verkligheten ser ut för alla de som drabbas. Sjukskrivna som blir oerhört stressade av att tvingas in i åtgärder utan att först ha fått rehabilitering eller ha återhämtat sig. Sjuka som inte blir trodda eller tagna på allvar – varken av läkare eller föräkringskassan, som ingen hjälper och ingen lyssnar på.

Margareta Tiger upprepade mycket av det budskap hon förde fram i DN den 17sept (i en sidospalt);

– Det finns ingen rehabiliteringskedja i verkligheten. Sjuka människor fråntas sin försörjning utan att få rehabilitering. Människor slås ut totalt. Man pratar om att få tillbaka människor i arbete, men sjuka behöver först hjälp med att få tillbaka sin hälsa. Då måste man utgå ifrån varje individ och ta den subjektiva upplevelsen av smärta och ohälsa på allvar.

Citat från ”Auktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt” hemsida;

Idén att använda sk ekonomiska incitament för att återfå de sjuka till arbetslivet är befängd. Sjukdomar kan inte svältas bort. Sjuka mäniskor blir inte friska genom att inte ha pengar till mat och hyra, genom att inte kunna försörja sina barn. Ingen sjuk person blir heller frisk genom att tvingas utföra ett arbete som enligt läkarbedömning gör henne sjukare.

Satsa på bättre vård och medicinsk rehabilitering! Med hjälp, stöd och uppmuntran kan fler sjuka bli tillräckligt friska för att kunna arbeta.

Vi vill ha ett humant samhälle, med respekt för människovärdet. Sjuka och funktionshindrade ska ha rätt till god vård, habilitering och rehabilitering, trygghet och rättssäkerhet istället för att utsättas för misstro, tvång, kränkningar och ekonomisk misär.

Cristina Husmark Pehrsson svarade med att rabla upp en egen ”mjukis”variant av den nya s.k. ”rehabiliteringskedjan” som saknade all förankring i verkligheten. Hon påstod att regeringen nu ”har åtgärdat” alla brister och att ingen ”som inte vill eller kan” ska tvingas ut från försäkringen.

Man kan konstatera att bilden av hur det ser ut i verkligheten för de som hitills har drabbats av de nya reglerna och den bild regeringen målar upp ligger oändligt långt ifrån varandra.

Här är några exempel från verkligheten;

  • Allt fler tvingas leva på försörjningsstöd. De nya hårdare reglerna i a-kassan och sjukförsäkringen tvingar allt fler till socialen. ”- Regeringen säger att man ville komma bort från ett bidragssamhälle. I stället är det det vi fått.”

Listan kan göras hur lång som helst, trots att bara en försvinnande minoritet av alla drabbade orkar träda fram i Tidningar och TV. De allra flesta lider i tysthet, försöker göra så gott de kan. Försöker, men förtvivlan och desperationen finns under ytan – hur ska jag orka? hur ska jag klara mig? Allt fler ringer Nationella hjälplinjen, allt fler ser ingen annan utväg än självmord.

För de som kastas ut från sin tidsbegränsade sjukersättning väntar efter årsskiftet, i bästa fall, en tre månaders ”introduktion” för att sedan hamna i Arbetsförmedlingens register – istället för i Försäkringskassan register. Andra sjuka får klara sig på anhöriga eller gå till socialen. Ingen tycks ha svar, inga åtgärder är tvingande och ingen tycks veta hur alla de som av läkare klassas som för sjuka för att klara av att jobba helt plötsligt ska bli friska och arbetsföra – från ena dagen till den andra.

Regeringens enda svar på den förvirrade och inhumana situation man skapat för de drabbade tycks vara nya regelförändringar – allt mer absurda, som dyker upp med jämna mellanrum. Den senaste handlar om att de som ligger på sjukhus eller har en ”avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig” ska kunna få förlängd sjukskrivning (!).

Kanske denna nya regel friskriver hela regeringen från allt ansvar. Kanske de egentligen borde vara sjukskrivna allihopa. För – de har ju uppenbarligen ingen ”verklighetsuppfattning” att tala om……

hpleende

”Känn ingen oro” Husmark Pehrsson

*

Läs mer om ”De sjukförsäkrades rätt” här!

*

AB debatt- Vi kräver svar om sjukförsäkringen

Bra bloggar om ämnet; Eva Hillén Ahlström, Eva -Lena Jansson, Resursbloggen, Veronica Palm, Hannelores blogg,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Är vi jämförbara med potatis?

Det finns sångtexter som alltid är aktuella…

Keops Pyramid med Thåström , text Hoola bandola Band, citat;

Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid,
det är vi som jobbar nere invid foten.
Vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
och det är synd om dom som inte fyller kvoten.
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri,
om man slutar här, så slutar man i gropen.
Men om kungen sägs att han är son av solen.

……..

Så det verkar som om om det i varje tid och i alla sortes folk
finns några som vill skapa pyramider,
där dom själva sitter överst och har makten i sin hand,
medan dom som lever nedanför dom lyder.
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat,
ska pyramiderna till sist bli deras grav.

Missa inte Björn Elmbrant i Dagens Arena angående Anders Borgs ekonomiska uträkningar, citat;

I riksdagens budgetdebatt i går bollade Anders Borg med en siffra på 90 000 jobb som jobbskatteavdragen påstås ska ge. Finansministern bygger här på en teori från 1700-talet, Says lag. Den går ut på att efterfrågan på potatis ökar om det blir större utbud av dessa rotknölar. En skrivbordskonstruktion, som inte är giltig på dagens arbetsmarknad.


Man undrar ju, kan det vara så att vår ”son av solen” och hans kumpaner tror att vi ”vanligt folk” egentligen är rotknölar? 😉

kungavsolen

”son av solen” ?

*

P.S. Örjan Svedberg har skrivit en ny bok om Hoola Bandoola Band, mer på Kulturbloggen!

Länkar om dagens orättvisor, ”pyramider” och klyftor; Björn Elmbrant om skattechocken, AB ledare, ABdebatt1, ABdebatt2, Monica Green, Inga bostäder till hemlösa, Bengt Silfverstrand, Resursbloggen, Peter Andersson om budgeten, Nemokrati om alliansens fundamentalism, Svält förnöjd!

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Galenskapen fortsätter

Budgetunderskottet växer och ”massarbetslösheten” är här. Klyftorna ökar och allt fler lämnas utanför socialförsäkringarna. I detta läget fortsätter den borgerliga regeringen med exakt samma politik som under högkonjunkturen – man sänker skatterna. 95 miljarder är vi uppe i nu. En gigantisk summa som skulle ha kunnat skapa oerhört många nya jobb nu under lågkonjunkturen – inom välfärden, i ny miljöteknik, i infrastruktursatsningar osv.

Nu har det till och med gått så långt att man lånar till skattesänkningarna. Allt för ”arbetslinjen”, allt för ”rättvisan”, allt i nymoderat tappning….

Så här ser den moderata ”rättvisan” ut (siffror från vänsterpartiet).

  • En student får 4 kr i veckan i höjda studiebidrag
  • En ”fattigpensionär” får 3 kr mer i veckan
  • Regeringens ministrar har hitills fått 2 621 kr per vecka
  • Riksdagens rikaste person har fått 25 000 kr i veckan
  • Direktör Fredrik Lundberg har fått 900 000 kr i veckan

Grundbulten i den nymoderata budgeten är den samma som under hela deras regeringsperiod. Man väljer att öka klyftorna mellan de som har och de som inte har. Bakom ordet ”arbetslinjen” döljer sig den nymoderata människosynen – Människor är i grunden lata och endast piskan kan få de allra lataste att jobba. Sjukdomar är bara inbillning och arbetslösa har sig själva att skylla. ”Svält” är sedan länge en nyliberal ”dunderkur” mot arbetslöshet.

Man upprepar samma gamla ekonomiska recept som prövats och misslyckats hos både Reagan, Bush och Tatcher. Nu tvingas vi bevittna hur den misslyckas även här.

  • Skattesänkningar – mest till de som tjänar mest. Skapar samhällen med allt större klyftor.
  • Sönderslagna socialförsäkringar – allt fler utestängs från a-kassan och sjukförsäkringen.

Albert Einstein lär ha definierat galenskap så här (insanity), citat;

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.

Men kanske de ledande nymoderata arkitekterna inte alls är ”galna”. Kanske de vet vad de vill – de säger det bara inte öppet. Det skulle nämligen skrämma iväg allför många väljare. Deras drömsamhälle kanske är uppbyggt på orättvisor, på ökade klyftor och på att de som står längst ned på samhällsstegen, till och med de som är sjuka, ska tvingas ta jobb med allt lägre löner och allt uslare vilkor och vara nöjda och glada, medan de själva håvar in allt större summor varje vecka på sina egna skattesänkningar.

Kanske de inte alls är ”galna”…… bara giriga och omänskliga… vem vet? 😉

arbete-till-varje-pris

Ilustration; Robert Nyberg

*

Budgetlänkar; AB ledare, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,

*

Bloggtips; Annarkia, Eva-Lena, Veronica Palm, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, UtsiktFrånEttTak – om LAS

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En strimma hopp för alla trötta och frusna

Man kan lätt få en känsla av illamående efter att i flera veckor ha blivit ”skedmatad” med den borgerliga budgeten på DN debatt och i TV:s nyhetsprogram. Men ingenting har fått mig att må så illa som dagens DN debatt utläggning författad av KD:s Göran Hägglund. Jag kan helt enkelt inte låta bli att reagera….

Hägglund börjar med att citera Ulf Lundell, och man får osökt en känsla av att man upplevt just detta en gång förut. En politiker som så totalt saknar känsla för vad en konstnär uttrycker med sitt verk och hela sitt konstnärsskap. Som när Ronald Reagan en gång citerade Sprinsteens ”Born i the USA” i tron att det var en patriotisk yttring.

Hägglund fortsätter med en hyllning av vad han kallar ”den vanliga människan”. De som lever ett  ”vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand”. Han talar om hur ”den radikala eliten” (i vilken han inbegriper en rad rödgröna politiker) dikterar hur och vad svenska folket ska tycka och hur vi ska agera.

Hägglund borde kanske studera Bibeln lite mer ingående. Han ser inte  ”bjälken i sitt eget öga” (för att citera ”den heliga skriften”), medans han gärna ”tager ut grandet ur sin broders öga”. Han glömmer att han företräder ett parti som uttryckligen skriver människor på näsan hur de borde leva sina liv – ända in i sängkammaren. Och inte nog med det – han förminskar människor till att bli kultur- och känslolösa nyttovarelser, vars liv enbart kretsar kring vardagens små problem. Aldrig kring musik, litteratur, politiska eller moraliska frågor.

Sanningen är givetvis att det inte finns några ”vanliga” människor. Vi är alla ovanliga, alla speciella. och vi är alla unika – vare sig vi lever ett ”vanligt hederligt arbetande liv” eller inte. Hägglund ligger här farligt nära SD:s främlingsfientliga retorik, där alla som bryter mot gängse normer och  mönster om hur ”en vanlig svensk” ska uppträda stöts ut och möts med intolerans.

Nästa kräk-medicin som serverades till frukosten i morse var DN:s stora intervju med vår nye landsfader Fredrik Reinfeldt. Det han säger sig vara mest nöjd med är hur han har ”ökat drivkrafterna för att arbeta”. Där räknar han in sänkt inkomstskatt och ”skärpningen av reglerna för arbetslöshetsunderstödet och and­ra bidragssystem”. Förmodligen menar karln sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen – det socialförsäkringssystem som i nymoderat tappning numera ogenerat benämns ”bidragssystem”.

Den sänkta inkomstskatten har enligt Fredrik gett en ”metallarbetare” en tusenlapp mer i månaden, medan de moderata politikerna som själva har genomfört skattesänkningarna har tjänat betydligt mer. Reinfeldt själv har tjänat 48 245 kronor per år medan till exempel Carl Bildt har kunnat plocka hem hela 221 546 kronor per år. Samtidigt har pensionärer, sjuka och arbetslösa fått känna på piskan. Man måste ha en hård och inhuman människosyn för att tro på lögnen om att större klyftor mellan människor skapar fler arbeten och ett bättre samhälle.

I TäbyDanderydTidning kan man idag läsa om hur Fredrik Reinfeldt värderar sina egna starka sidor, citat;

– Den möjliga begåvningen jag fått handlar nog rätt mycket om att jag är bra på att lyssna.

Kanske Fredrik därför borde ägna några minuter till att lyssna på de som drabbas av de ”skärpta reglerna i bidragssystemen” som statsministern nu talar sig varm för.

Så här säger en drabbad i en kommentar på R&D, citat;

Fler och fler utförsäkrade ringer Nationella Hjälplinjen
Hjälplinjen kommer under 2009 att ta emot drygt 10000 samtal från människor som mår psykiskt dåligt eller befinner sig i en livskris. Våra jourmedarbetare har berättat att det under den sista månaden kommit flera samtal från människor som riskerar utförsäkring. Vi har också sett en ökning på ca 70% av antalet samtal som rör självmord under 2009. Tyvärr kommer inte alla som ringer fram! Därför har vi bjudit in politiker till informationsmöten men gensvaret har varit svalt och från Moderater och Centerpartister obefintligt. Jag kan som personligt berörd av Försäkringskassans hårda politik,medlem i RESURS samt anställd på Hjälplinjen intyga att fler och fler mår dåligt!

Så här säger Margareta Tiger i DN idag angående uppropet ”Stoppa jakten på  de sjuka”, citat;

– Det finns ingen rehabiliteringskedja i verkligheten. Sjuka människor fråntas sin försörjning utan att få rehabilitering.  Människor slås ut totalt. Man pratar om att få tillbaka människor i arbete, men sjuka behöver först hjälp med att få tillbaka sin hälsa. Då måste man utgå ifrån varje individ och ta den subjektiva upplevelsen av smärta och ohälsa på allvar.

Ja, jag hoppas att du lyssnar nu Fredrik…..

För precis så är det. Det finns inga upplevelser som är ”objektiva”, som är ”vanliga”. Allt vi känner – all sorg, smärta,  all glädje – allt är subjektivt. Vi lever i en tid när vi tror att vi har alla svaren. Det som inte syns på röntgen, det som inte är definierat (enligt socialstyrelsen) som sjukdom – det finns inte. Men smärtan och sogen är alltid subjektiv – ingen annan kan känna den. Vi måste låta människor återigen vara människor.

Nej, tacka tusan för att ”vanliga människor” inte längre vill se en fortsättning på denna inhumana och orättvisa politik – när alliansen nu tappar stöd bland väljarna! Våra ”taktikröster” går knappast till Hägglund eller alliansen. Istället är vår taktik solklar – rösta bort alliansen! Håll ut – nu är det bara ett år kvar!

Eller, för att citera Ulf Lundell;

Isabella
Låt inte dom djävlarna ta dej!
Dom som talat vitt och brett om en enda väg
Dom skriker framåt och hugger din fot
så att senan går av i ditt steg
Det kan hända så mycket på bara några år
Du kan tappa den där blicken som är så klar
Tappa dina drömmar, tappa alla svar
tappa allt du har…

…..

Gå inte in i det! Det finns ingenting att hämta där!
Bara den stora hungern som aldrig kan mättas, min vän
Du måste köpa ihjäl dig för att få kunna jobba ihjäl dig
Du måste va som alla andra för att dom andra ska se dig

…..

Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt, så långsamt men, Isabella, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer

….

Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser

….

Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
En strimma av hopp för alla trötta och frusna

*
Bra Bloggat; Peter Andersson Högbergs tankar Alliansfritt Sverige, Eva Hillen Ahlström,

Läs Motvallsbloggen om sin nya policy – din policy är min 😉

En speciallänk till Nemokrati – som tack för att du hjälpt till att kicka igång mig! 😉

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

intressant.se

Ett livstecken…

Jag börjar känna att det är hög tid att jag ger ett livstecken ifrån mig. Det är jag skyldig alla de som trots att jag inte har skrivit på flera månader fortfarande kikar in här med jämna mellanrum….

Jag finns kvar, jag lever, men lusten att blogga… nej, den finns inte där. Än.

Sedan är det ju alla böcker jag aldrig hann läsa pga bloggen. De läser jag nu… och det finns ännu ett lager att ta av.

Därför tillåter jag mig själv att fortsätta min bloggpaus.

Men Ett hjärta RÖTT finns kvar, likaså mitt röda hjärta.

Så vem vet… kanske, snart….

*

Bra Bloggtips;

Utredarna – Vad är välfärdens kärna utan välfärdens frukt?

En kärna är inte mycket utan sin frukt och en frukt som fått sin kärna avlägsnad ruttnar.

*
Läs även andra bloggares åsikter om

, , , ,