Så styrs våra tankar av media och makten

Opinionsundersökningar styr idag allt mer av debatten och medias nyhetsrubriker. Professor Peter Jagers skriver i DN om hur specialbeställda undersökningar ofta används för att bekräfta en åsikt, en synpunkt som beställaren redan från början hade bestämt sig för. Som man ropar får man svar, och får man inte det svar man vill ha kan man alltid ropa igen. Det finns ett talesätt bland statistiker som lyder;

Siffror är som människor, tortera dem tillräckligt och de är beredda att säga vad som helst.

Ola Larsmo i DN visar hur det fungerar i verkligheten. Han har tittat närmare på en undersökning som enligt rubrikerna visade att svenska folket ”gillar bonusar”. Men undersökningen gav egentligen helt andra och mer komplexa svar. Bland annat detta (som givetvis aldrig rapporterades i media;

…den intressantaste uppgiften hittar jag på sidan åtta. Där framgår att en stor majoritet anser att löneskillnaderna i Sverige är på tok för stora – det menar hela 72 procent. Också 53 procent av de moderata väljarna tycker det. Så min ödmjuka fråga är: Vart tog den uppgiften vägen när nyheten om Demoskops rön kablades ut över landet?

*

I dag använder återigen regeringen sin egen anslagstavla – DN debatt – för att föra ut sitt tillrättlagda budskap. Rubriken lyder – Stödpaket till kommunerna ger tillskott på 17 miljarder.

Läser man mer än rubriken upptäcker man att kommunerna inte får ett öre extra i år. Först nästa år öppnar Borg penningpungen och skickar extra pengar till kommunerna. Ryktet var alltså sant – det blir inga pengar till kommunerna i år. Den av borgarna numera speciellt omhuldade ”välfärdens kärna” får klara sig bäst den kan. Tillskottet som kommer de följande åren är (man planerar ända fram till 2012) – som alla andra av regeringens krisåtgärder – för lite, för sent.

Det är intressant att se hur nymoderaterna numera regelmässigt använder uttrycket ”välfärdens kärna” när man talar om välfärden. Där räknar man enbart in ”vård, skola, omsorg”. Transfereringssystemen som sjukförsäkring, a-kassa och pensioner är borträknade. På så vis gör man det enkelt för sig. Man kan skära hur mycket man vill i sjukförsäkringen, a-kassan och pensionerna och ändå hävda att man satsar på ”välfärden”. Hur många som ställs utanför dessa system, eller hur mycket man sänker ersättningarna har i den nymoderata världen alltså ingen betydelse för ett lands välfärd. Media snappar upp det nymoderata språkbruket och folket vänjer sig. Snabbt glömmer vi bort alla de som drabbas av åtstramningarna och nedskärningarna i den delen av välfärden som regeringen vägrar tala om.

Uttrycket ”välfärdens kärna” är alltså ännu en språkkonstruktion utförd av den nymoderata PR-maskinen. ”Utanförskap”, ”nya arbetarpartiet” och ”välfärdens kärna”. Det börjar likna Orwells 1984. Beställda opinionsundersökningar (eller snabba ”nätundersökningar”) som berättar för oss vad vi ska tycka, samtidigt som vi matas med ett nytt nymoderat nyspråk där ord ändrar innebörd allteftersom (m)akten bestämmer….

*

Till sist….

noterar jag att drevet fortsätter mot Wanja. Gränsen borde vara nådd, men icke. Glädjen hos de borgerliga debattörerna är outsinlig när man ser hur arbetarrörelsen sliter sig själva i stycken. Det är förvisso självmål. Istället borde arbetarrörelsen peka ut de verkliga skurkarna. De nyliberala ekonomerna och tankesmedjorna, de politiker och journalister som som skapat, tillåtit och drivit på hela girighetskulturen. Och visst – man borde aldrig själva ha fallit i fällan. Men det är lätt att vara efterklok. Var fanns frågeställningarna för ett år sedan? Inte hos de borgerliga ledarskribenterna, inte heller hos de fackliga ledarna.

För borgarpressen finns det givetvis inget intresse av att granska gireghetskulturens orsaker närmare. Då är det enklare att peka ut en kvinna ur arbetarklassen som ”offerlamm” . På DN:s ledarsida har man redan slaktat både Wanja, resten av LO och socialdemokratin. Dessutom drar man sig inte för att rekomendera kannibalism. Eller hur ska man annars tolka dessa rader?;

Wanja Lundby-Wedin kommer att sluta som tacka. Seg eller inte återstår att se. (Fårkött kan vara utmärkt gott.)

*

Bra Bloggat; Jonas Sjöstedt, Fritt ur hjärtat, Reflektioner och speglingar, Arvid Falk, In your face, Peter Andersson, Utredarna

Mer press; DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3, AB4

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant. se