Kulisserna har fallit…

För ett par veckor sedan avslöjade Uppdrag Granskning hur regeringen, med Anders Borg i spetsen, medvetet fört svenska folket bakom ljuset. Finansministerns hetsiga fördömande av ”bonuskulturen” i svenska företag visade sig vara ett spel för galleriet – allt för att vinna popularitet och väljare.

Själva hade alliansregeringen, så sent som i somras, ändrat reglerna för bonusar i statliga företag, och aktivt uppmuntrat till fler och frikostigare bonusutbetalningar.

maudanim

Den pådrivande bonusförespråkaren i regeringen visade sig vara rymdministern Maud Olofsson. Hon hade under en längre tid propagerat för mer och fler bonusar även i statliga företag. Nu hade resten av regeringen utan att protestera följt hennes vilja.

När bluffen avslöjades blev motdraget att foga ännu en politisk pudel till den borgerliga kenneln. Att backa, ursäkta sig och lova att ändra på reglerna. Allt var frid och fröjd. Först var Maud Olofsson inte alls med på noterna, men i dag tycks hon (tillfälligtvis) ha fått ge upp och fogat sig.

Avslöjandet i Uppdrag Granskning blev naturligtvis pinsamt för regeringen. Kanske framförallt för Anders Borg, som farit länder och riken runt i hela Europa och propagerat mot ”bonuskulturen”. Man kan fundera över regeringens ”lyckliga öde” – att just i detta ögonblick få allas blickar att vändas i en annan riktning….

Ibland är det lätt att glömma och förlåta, ibland inte. Borgerligheten får både fuska med skatter och bluffa hela svenska folket politiskt – om och om igen, vem bryr sig? Vem kräver – avgå? Inte den borgerliga pressen i alla fall…

Annat är det om fackliga eller socialdemokratiska företrädare avslöjas med halvsanningar eller dubbla budskap – då kommer kravet direkt – avgå! I dag är det hela LO-toppen som står på tur. Dubbelmoralen bland journalisterna tycks vara minst lika stor som hos vissa politiker och fackliga företrädare.

Finanskrisen har på ett obönhörligt sätt avslöjat de osunda och extrema excesserna inom finanssektorn och bland börsnoterade bolag världen över. Ingen regering eller makthavare kan i dagsläget fortsätta att hylla alla dessa extrema bonussystem och verklighetsfrämmande ersättningar och löner. Trots att ingenting av detta är nytt har allting förändrats. Kulisserna har fallit.

I Sverige har den svenska modellen skapat förutsättningar för fackliga ledare att sitta med i styrelser tillsammans med näringslivets toppar. Det är bra, men den makten borde användas på ett helt annat sätt än den uppenbarligen görs i dag.

När Wanja Lundby-Wedin säger sig inte ha förstått det avtal hon uppenbarligen har godkänt är detta ingen godtagbar ursäkt. Även om den kanske är sann. Även Urban Bäckström tycks ju haft samma problem. Istället borde hon, och andra fackliga företrädare i samma position, använda sin makt på ett sätt som gynnar fackens medlemmar och samhället i stort – inte enskilda toppchefer. Makten har fått dem att glömma vilka deras uppdragsgivare är.

Visst kan man säga att alla enskilda personer som nu avslöjas med fingrarna i syltburken har sig själva att skylla. Men verkligheten är mer komplicerad än så. Vi lämnade det solidariska samhället därhän för många år sedan. Människor av kött och blod har reducerats till ”kunder” och ”produktionsenheter”. Maximal vinst har varit grundkrav i nära nog alla verksamheter under många år – alla andra värden och värderingar har lagts i malpåsen.

I ett sådant samhällsklimat har det givetvis inte varit lätt att gå en annan väg. Det hade inte varit enkelt att protestera vid styrelsebordet. Men, vem har sagt att det ska vara enkelt? För en facklig representant borde det istället ha varit en självklarhet!

Ingvar Persson i Aftonbladet skriver idag en intressant ledare om just detta ämne. Citat;

De skandaler som nu drabbar pensions- och försäkringsbolag visar att de behöver ett uppdrag som skiljer dem från kvartalskapitalisterna. Att inte bara förmera pensionskapitalet, utan faktiskt bygga den långsiktiga ekonomi som är välfärdens bas.

Då behövs mer demokrati i ekonomin, inte mindre.

Dessutom behövs det modiga ägare och styrelseledamöter som vågar stå emot girighetskulturen.

*

Bloggat; Röda Malmö, Jinge, Reza Javid, Olle Möller, Motvallsbloggen, Radar

Mer Bloggtips, om jobbkrisen skriver; Organiskt Intellektuell, Eva-Lena, Alliansfritt Sverige

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3, ABdebatt, ABGröning

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se