Regeringens katastrofala misslyckande

Samtalen mellan LO, PTK och Svensk Näringsliv bröt alltså samman i går. Tack o lov, kanske man ska tillägga.

Så här kommenterar Roger Mörtvik Svenskt Näringslivs agerande;

Jag är väldigt förvånad över hur Svenskt Näringsliv har hanterat frågan om LAS under förhandlingarna. Medan man från den fackliga sidan har valt att inte offentligt debattera ämnet av rädsla för att det ska störa förhandlingarna, har man från Svenskt Näringsliv bedrivit en massiv kampanj mot LAS med massor av artiklar och utspel. Det är relevant mot den bakgrunden att ställa sig frågan om de överhuvudtaget ville nå någon samsyn.

Förmodligen villa man inte det. Man ville ha igenom sina krav – utan kompromisser. Och med tanke på vilket inflytande och vilken makt Svensk Näringsliv har över både regeringen och media är det kanske inte så konstigt att man inte vek sig en tum. Man bidar sin tid.

Dan Josefsson, AB kultur (nov. 2006);

Svenskt Näringsliv och Timbro försvann inte från regeringen när Cecilia Stegö Chilò avgick. Reinfeldts regering genomsyras av Timbros extrema värderingar.

….

Förra gången den nyliberala högern var på marsch lyckades SAF lura oss att tappa tron på det rättvisa samhället. Man lyckades också försvaga välfärdssamhället, men inte avskaffa det.

Nu mobiliserar Svenskt Näringsliv för att slutföra jobbet. Man har 12 miljarder i kampanjkassan och sitt eget folk i regeringen.

Svensk Näringslivs krav i förhandlingarna gällde framförallt en uppluckring av LAS (lagen om anställningsskydd) och av konflikträtten. Kort sagt – man vill ha makten att helt fritt välja vilka som ska sparkas.

För Svensk Näringsliv räcker det inte med att arbetsgivarna numera (med de nya sjukreglerna) har rätt att sparka de med ohälsa. Nu ville man även ha rätten att avskeda de som inte ”passar in” – eller som Svenskt Näringsliv uttrycker det – den som inte är ”skicklig” nog. Vilka som inte är ”skickliga” nog ska alltså arbetsgivaren – helt efter eget huvud – få avgöra.

Faktum är att LAS redan i dag är mycket flexibel och ger arbetsgivarna alla möjligheter att behålla personer med extra viktig kompetens. I nära nio fall av tio avviker man från principen ”sist in först ut”. LAS ger idag både (en viss) trygghet och flexibilitet. Nu vill man avveckla den sista gnuttan trygghet.

Hade LO lagt sig platt hade detta förmodligen varit den absolut sista dödsstöten för den försvagade ”svenska modellen”.

På SvD brännpunkt skrev i går KG Scherman så här om ”den svenska modellen”;

Den modellen existerar inte längre. Modellen förutsatte en samverkan mellan parterna, men också att staten skapar förutsättningar för ett sådant ansvarstagande.

Statens engagemang avsåg dels stimulansåtgärder när efterfrågan blivit för låg, dels ett ansvar för en arbetslöshetsförsäkring som skulle täcka större delen av människors inkomster. Det är mycket hög tid att staten nu åter tar det ansvaret.

En ny arbetslöshetsförsäkring bör omfatta alla, den bör ge en bra ersättning upp till ett långt högre tak än det som gäller i dag. Det bör höjas till minst 30 000 kronor per månad.

Man kan också tillägga att ”den svenska modellen” kräver en regering som för en betydligt mer aktiv arbetsmarknadspolitik.

Till och med Lars Calmfors, ordförande i regeringens eget finanspolitiska råd, kritiserar och dömer ut regeringens arbetsmarknads- och krispolitik. Senast under ett seminarium om arbetsmarknadspolitiken.

Citat, saco;

– Jag är rädd för att neddragningarna på utbildningar har gått lite för långt. Det behövs effektiv arbetsmarknadsutbildning. I en nedgång som beror på konjunkturen är risken att satsningar på aktiva åtgärder, som att arbetslösa ska söka väldigt många jobb, blir meningslösa.

Sammantaget – vi har en regering som har gjort vad de kunnat för att montera ned ”den svenska modellen”.

Man har aktivt försvagat fackföreningarna och sabboterat a-kassan. Likaså har man skurit ned arbetsmarknadspolitiken till ett minimum, med en enda satsning på okvalificerade ”jobbcoacher”. De ”krispaket” som presenterats har från alla håll fått omdömena ”för lite för sent”. Socialförsäkingarna har förvandlats till minimala nådegåvor istället för en rättighet vid sjukdom och arbetslöshet.

Den kris som nu drabbar Sverige är helt ny i modern tid. Aldrig har vi gått in i en så djup och svår lågkonjunktur med så katastrofalt otillräckliga sociala skyddsnät och en så bristfällig arbetsmarknads politik. Aldrig har vi haft en så passiv regering vid makten.

Vilka tror längre på de ord Fredrik Reinfeldt använde i sin första regeringsförklaring den 6 oktober 2006;

– Vi slår vakt om den svenska modellen.

Knappast någon….

Om den borgerliga regeringen verkligen hade för avsikt att stärka och försvara ”den svenska modellen” har man lyckats katastrofalt illa.

*

Tidigare bloggpost; Avslöjad – den nymoderata modellen

Bloggat; Fritt ur hjärtat, Utredarna, Svensson, Claes Krantz, Peter Andersson, Sjölander, Trollhare, Röda Malmö,

Press; AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB-ledare, ABdebatt, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10 SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se