När person blir viktigare än politik

Jag fick en fråga om inte media överdrivit finanskrisen i Sverige. Både Island och USA har ju drabbats värre än vi. Och så är det ju.

Förklaringen är att dessa två länder (USA och Island) mer än andra följt de nyliberala rekommendationerna med avregleringar och privatiseringar av finanssektorn. Att dessa två länder råkat värst ut är därför inte så konstigt, men det förminskar tyvärr inte våra problem.

Att Sverige, när det gäller finanskrisen, inte (hittills) blivit riktigt lika utsatt som USA och Island beror alltså inte på den nuvarande svenska högerregeringens politik. Istället hade vi svenskar tur, bland annat beroende på att regeringen inte hann med att genomföra sina planerade avregleringar och privatiseringar (bland annat SBAB) innan finanskraschen var ett faktum.

Regeringen har istället tvingats till en form av ”nödsocialism” när man till exempel förstatligade Carnegie. Man hade i princip inget val. Den bistra verkligheten tvingade alltså Borg och Odell till en tillfällig nyliberal ”time-out”.

Men, det största problemet i svensk ekonomi just nu är inte finanskrisen utan lågkonjunkturen.

Borgs ovilja att stimulera ekonomin håller just nu på att dra oss djupare ned i lågkonjunkturen än vad som är nödvändigt. Att ”samla i ladorna” (Borgs favvo-formulering) var just det som högerregeringar gjorde före 30-talskrisen, vilket då ledde till att världsekonomin drogs djup in i en depression.

Skall man stimulera efterfrågan i kristider finns det betydligt mer effektiva åtgärder än skattesänkningar. Det verkar nästan alla ekonomiska bedömare, utom de som finns på regeringskansliet och bland de borgerliga ledarskribenterna, ha insett.

Dryga 100 miljarder kronor har regeringens skattesänkningar kostat statsbudgeten. Miljarderna har gått till de som är rika, friska och har ett jobb. Samtidigt har trygghetssystemen urholkats. Arbetslöshet eller sjukdom är i dag, efter två år med alliansregeringen, synonymt med en ekonomisk katastrof för många privatpersoner.

De rika och friska som får sänkt skatt lägger, enligt all erfarenhet, i osäkra tider oftast undan pengarna i en ”trygghetsbuffert” och endast en liten del konsumeras och bidrar till att få ”hjulen att snurra”.

Regeringen borde istället satsa på en betydligt mer aktiv krispolitik bland annat med ökade statsbidrag till kommuner och landsting. Men det viktigaste i kristider är pålitliga trygghetssytem. Därför måste man förbättra arbetslöshets– och sjukförsäkringen.

På Island och i USA har de nyliberala regeringarna, som orsakat och förvärrat den ekonomiska krisen, avsats av folket. Obama och den nya vänsterregeringen på Island har ändrat kurs och kastat de nyliberala doktrinerna på historiens sophög.

I Sverige hyllas istället den högerregering, som i grunden håller fast vid sin nyliberala politik, för sin återhållsamma och obefintliga ”krispolitik”.

Kanske inte så konstigt att den borgerliga pressen hellre fokuserar på politikers ”personliga egenskaper” och dagsaktuella ”popularitet” än på politikens innehåll och dess konsekvenser för vanliga människor….

*

Lästips; Sluta låtsas som om det regnar

Bloggat; Peter Andersson, Claes Krantz, Fritt ur hjärtat, Eva-Lena, Veronica Palm, La Montagne,

Mer Press; Fokus, Dalademokraten, Sydöstran, SvD1, SvD2, AB1, AB2, DN1, DN2

*
Andra bloggar om: , , , , , ,

intressant.se