Vem tipsade media om Wanja?

Man fundera lite över det här med det plötsliga drevet mot Wanja. Hur kom det sig att en ”nyhet” som egentligen inte var någon nyhet plötsligt ockuperade allt mediautrymme?

Kanske man kan få svaret om man undersöker vilka som tjänat mest på att strålkastarljuset flyttades;

  • Anders Borg och regeringen med sin ”bonusbluff” – där man i flera månader fördömer ”bonuskulturen” för att sedan bli avslöjade i Uppdrag Granskning med att själva ha drivit på om högre och fler bonusar i statliga bolag – till och med när de går med förlust.

PR-byrån Kreab har sedan länge varit kopplad till Moderaterna. De skötte ”det nya arbetarpartiet” Moderaternas valkampanj och har bland annat haft arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin bland sina anställda. Utrikesminister Carl Bildt är PR-byråns ordförande.

Så här skriver Rolf van den Brink om Odd Eiken, citat;

Odd Eiken är en moderat kommunikationskarriärist i rakt nedstigande led från Kreabs grundare Peje Emilsson och Stenbecks tidigare presshejduk Janerik Larsson.
Via Odd Eiken är den krisdrabbade banken sammanlänkad med moderaterna i regeringen…

Som tidigare Timbro-vd och ordförande för Moderat skolungdom och statsekreterare på utbildningsdepartementet navigerar Odd Eiken väl i moderata farleder. Hans fru Ingrid Eiken är dessutom statssekreterare hos kulturminister (m) Lena Adelsohn-Liljeroth.

Det finns kanske också en annan anledning till varför regeringen inte bara ville skifta fokus från sitt eget bluffande med bonusar, utan även hade ett intresse av att fokus flyttades från SEB:s höjda löner – nu när bonusarna stoppades.

Citat, Pontus Blogg, Veckans Affärer;

Enligt flera källor jag har pratat med under dagen hade SEB:s styrelse diskuterat frågan om att Annika Falkengren och resten av ledningen skulle kompenseras för den borttagna rörliga delen med en höjning av den fasta lönen direkt med finansdepartementet. Därifrån hade man också fått grönt ljus för den lösning som man sedan föreslog för stämman. Men när stormen kring lönehöjningen tog fart, backade regeringen, enligt en källa jag talat med.

Man kan fråga sig… vem tipsade media om Wanja, i precis rätt ögonblick!?

Kreab, Odd, eller handlade det bara om  (för Moderaterna, SEB och Odd) det ”lyckliga ödet”? 😉

*

Läs Peter Andersson; Granskar granskarna makten på allvar?

Bra Bloggtips; Utredarna om regeringen och krisen, Alliansfritt Sverige om FP:s Trickledown förslag, Dagens Konflikt om regeringens krishantering, Erik Laakso om Wanja, Eva-Lena om Wanja och valrörelsen, In your face om SD, Sjölander om jobbkrisen,

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Regler och kontroll – bra för pöbeln, dåligt för marknaden

På de borgerliga ledarsidorna (SvD och DN) propageras idag för den nyliberala tanken om den fullständigt avreglerade marknaden. Enligt denna teori är alla regleringar av marknaden och finanssektorn av ondo.

Citat, DN;

Ju fler regelsamlingar, desto större risk att människor slutar tänka själva och ta ansvar, desto större risk att människor betraktar allt som inte är uttryckligen förbjudet som rätt och möjligt.

Samma ledarskribenter, och andra nyliberala predikanter, propagerar med jämna mellanrum för den borgerliga regeringens linje på socialförsäkringens område. Skärpta regler, hårdare kontroller och kortare tidsgänser. Allt detta sägs leda till att fusket försvinner. På detta område är plötsligt hårdare regler, krav och lagar en nödvändighet.

Summa sumarum…

Det är skillnad på ”marknadens” människor och oss andra – vi som tillhör den förslappade och fuskande ”pöbeln”.

  • Den ena gruppen (marknaden) växer, frodas och klarar sig alldeles utmärkt på gen hand. De äger ingen girighet och behöver således inte regleras och kontrolleras. Den gruppen består enbart av rättrådiga, osjälviska och goda människor. Under de senaste åren har vi ju klart och tydligt sett att det stämmer. De klarar av att fixa till sig extrema löner, skyhöga bonusar och astronomiska pensioner helt på egen hand – de behöver inga lagar, inga regler och inga kontroller.
  • Den andra gruppen (pöbeln, folket), är inte att lita på. Den behöver hållas i schack med strängare kontroller, striktare lagar och noggrannare regler – annars fuskas det både här och där. Egoismen, egennyttan och girigheten styr denna lägre stående grupp människor.

Ja, det är väl kanske så, som jag skrev i en tidigare bloggpost, att tilliten är reserverad för socialgrupp ett….

*

Turerna kring AMF och Wanja fortsätter. I dag tycker jag AB:s ledare har viktiga poänger. Spekulationsekonomin är ett ”systemfel” snarare än en personfråga. Och när ”systemfelet” med hjälp av media reduceras till en personfråga straffas ”den gode” hårdare än den ”onde”.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har ensam fått klä skott för kritiken mot bonusar och orimliga pensionsvillkor den senaste tiden. I den mediala logiken är det de godas brist på godhet som upprör mest. Också näringslivets direktörer och borgerliga ministrar skulle kunna ställas till svars för att ha medverkat till en osund spekulationsekonomi som skadar landet.

Kritiken mot LO och dess ordförande är berättigad. LO har inte varit pådrivande i skapandet av girighetskulturen men har reducerat sig själv till en aningslös medspelare. Häri ligger det grundläggande problemet som snarare är ett systemfel än en personfråga.

Eller som jag själv skrev i förra veckan (Snälla marknaden, skärp er!);

Media spinner vidare på trenden – strunta i att diskutera orsakerna till varför bonusar, löner och vinster har blivit astronomiska under de senaste årtiondena. Strunta i politiken – fokusera på personerna. Annars skulle det ju finnas en risk för att “den fria, oreglerade marknadens” mest ihärdiga förespråkare fick ta en liten del av ansvaret när kulisserna har fallit och den råa kapitalismens baksida har blivit fullt synlig för alla att se.

*

Bloggat; Peter AnderssonClaes Krantz, Röda Malmö, Radar

Bra bloggtips; Alliansfritt Sverige om hur vårdvalet ska lösa klasskillnader, Arvid Falk om M. Wiehe, Lasses Blogg om dubbla budskap, Motvallsbloggen om utförsäljningen av Apoteken,

Press; SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6

*

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Från världens alla hörn – vi har fått nog!

DN idag (ej nätet – än),

Tiotusentals människor demonstrerade på lördagen i London mot situationen i världen.

Fler citat;

– Jag kände att jag ville uttrycka min ilska, framförallt över den ojämlikhet som råder i världen. Vi har väntat alldeles för länge med det här.

– Det är kapitalismens kris, ett systemfel.

– Vanliga människor får lida. Jag hoppas att politikerna på G 20-mötet sätter vanliga människor först.

Hela världen protesterar nu mot orättvisorna som den nyliberala politiska eran har skapat. En samhällsordning där klyftorna mellan fattiga och rika har vuxit. Där girighet har belönats med feta bonusar, extrema pensionsavtal och skyhöga löner. Där skatterna har sänkts för de rikaste, där vanliga människor har fått betala med utslitna kroppar, usla arbetsvillkor och till sist arbetslöshet. Där utförsäljningar och privatiseringar av våra gemensamma tillgångar har varit en regel – världen över.

I Europa – i London, i Paris och i Stockholm – nu till och med i nymoderaternas eget skyltfönster – Östermalm

stockbarn
Danderydsgatan, Östermalm, Stockholm, mars 2009

*

Viktigt lästips ;

Vänsterpartiets nya rapport ”Ett sjukt system” finns att läsa här!

Fakta, förslag och berättelser ur verkliga livet. Läs rapporten!

Några citat;

Regeringen anser att frågan handlar om för höga ersättningar och för generösa system. De försöker få diskussionen
att handla om fuskare och överutnyttjande. De vill inte se att sjuktalen handlar om hur arbetslivet i stort ser ut. Neddragningarna som gjordes under krisen på 90-talet skapade hårt belastade arbetsplatser. Men människor orkar inte vad som helst och sjuktalen kom sen att öka kraftigt. Stress och dålig arbetsmiljö skapar värkande axlar, utslitna ryggar, utmattningssymptom och annan sjukdom. Det är där vi måste bekämpa hög sjukfrånvaro. Vi måste ha ett rymligt arbetsliv där alla får plats – inte ett som gör människor sjuka.

Några förslag;

  • Avskaffa hela utsorteringskedjan med snäva tidsgränser och försämringar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
  • Stärk läkarnas sjukskrivningsrätt, mer tillsyn av försäkringsläkarna.
  • Slopa karensdagen.
  • Skapa en reell rätt till medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering.
  • Skärp arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar i lagen om anställningsskydd.
  • Inför ett högriskskydd för anställning av långtidssjukskrivna

P.S. Tack Margus för tipset!

*

Mer lästips;

AB; Borg trixar med siffrorna

AB; Drevet går

LO-tidningen; Sänkta skatter ska ge röster

ETC – Vem kan man lita på? , Hyckleriets orsak

*

Bloggtips; Progressiva USA om Obama, Ingen ko på isen om pengar som värdemätare, La Montagne om bibliotek, Reflektioner och speglingar med en massa intressanta länkar och citat, Organisk intellektuell om att ta ställning, Nemokrati om skattehöjningar

Press; DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD4, AB1, AB2, AB3, AB4, Lo-tidningen

*
Andra bloggar om: , , , , , ,

Alla borde läsa det här!

I dag handlar DN:s ”insida” om konsekvenserna av den nya sjukförsäkringen, den så kallade ”rehabiliteringskedjan”. Läkaren Jenny Fjell (Resursbloggen) berättar om sina erfarenheter av hur de nya sjukreglerna och hetsjakten på sjuka slår mot de svagaste i samhället.

Alla borde läsa den här artikeln. Jag skulle helst citera den i sin helhet, men jag nöjer mig med avslutningen;

När socialdemokraten Per Albin Hansson höll sitt berömda folkhemstal 1928 beskrev han det dåvarande klassamhället så här:

”Olikheterna äro stundom skriande, några bo i palats medan den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar.”

– Just denna ängslan såg jag hos de utförsäkrade patienterna i Spånga, säger Jenny Fjell. Och med den politiska ideologi som råder just nu är det ju helt okej att vissa har det bra medan andra har det sämre. Vi är snart tillbaka i ett samhälle där du får skylla dig själv om du blir sjuk.

Solidaritet mellan medborgarna gynnar både människorna och ekonomin, säger hon.

– Vi är inte antingen starka eller svaga – vi är både starka och svaga. Det är helt okej att betala skatt om jag får chansen att utbilda mig och kan känna mig trygg när jag blir sjuk eller råkar illa ut på annat sätt. De som just nu är friska och har ett jobb ska över skattsedeln hjälpa dem som råkar vara sjuka och utsatta. Om ett år kan rollerna vara ombytta!

Läs mer här; RESURSBLOGGEN – Det är allvar nu!

… och visst är det sant att jämlikhet solidaritet gynnar hela samhället – även överklassen. Staffan Skott skrev om boken “The spirit level” i DN nyligen. Den tar upp precis detta. Citat;

Fysisk och psykisk ohälsa, narkotikamissbruk, kriminalitet, sociala missförhållanden, tonårsgraviditeter, ångest, rökning, övervikt – både för rika och fattiga länder visar det sig att i länder med mindre ekonomiska klyftor har människorna mindre av dessa missförhållanden.

Och tvärtom: människors tillit till varandra är större i länder med mindre ekonomiska klyftor. Även känslan av lycka, livslängden, kvinnans ställning i samhället är bättre, ja till och med sopsortering och återbruk fungerar bättre.

Solidaritet har varit ämnet på DN:s ”insida” hela denna vecka. I måndags berättade professor Börje Kling om hur klassklyftorna, återigen allt oftare, syns i människors munnar. Täbymoderaten Thomas Nilsonne, ordförande i socialnämnden, berättade att han själv inte kunde tänka sig att bara ha 20 tänder kvar i munnen ”- det innebär ju sämre komfort”. Socialbidragstagare i Täby kan däremot inte räkna med att få behålla fler tänder än så ”-där går gränsen för vad skattebetalare ska ställa upp med”

Man skulle lika gärna ha kunna citera Fredrik Reinfeldt när han beskriver sitt drömsamhälle;

– Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Den enda skillnaden är väl att statsministern inte ens tycker att alla människor är värda 20 tänder… bara de inte svälter ihjäl….

fredrikschling

*

Mer Länkar; Nya stenhårda reglerna gör fysiskt sjuka psykiskt sjuka, Tusentals ramlar ur sjuksystemet, Förlorade jobbet – och sjukpenningen, En sjuk statistik

Tidigare Bloggposter (urval);

Sjuk-kedja med svaga länkar
Verkligheten väntar inte
Ministerns bortförklaringar och lögner
Läkare protesterar mot FK och regeringen

Bloggat; Alliansfritt Sverige, Jakob Fritzell, Underdogblog, Den osynliga patienten, Veronica Palm, Utredarna

Mer; Queen of light om psykiatrin, Tomas Jonsson om budgettak

Press; AB1, AB2, SvD1
*
Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se

Snälla marknaden, skärp er!

I dag gråter Per Schlingmann ut på SvD Brännpunkt. Han bönar och ber och frågar sig om och om igen – var finns de ”goda”, ”ansvarstagande” näringslivet? De ledare som är folkets ”goda förebilder” och ”tar långsiktigt ansvar”?

Ja, hallå – var finns ni? Ni har ju haft alla möjligheter under de senaste 30 åren att få visa upp er filantropiska sida. Ni har, på den allt mer lössläpta och avreglerade ”marknaden” fått visa att ni – marknadens aktörer – saknar girighet och egennytta – att ni enbart vill göra gott för oss andra – för oss ”kunder” och ”konsumenter” på den sköna, nya, fria och globala ”marknaden”. Men, det blev visst inte som det var tänkt…

  • Skattesänkningarna har lett till ökade klyftor mellan de fattigaste och de rikaste. Den berömda ”trickle down effekten” uteblev, istället ökar klyftorna och delar samhällen mitt itu. Nu när roffarkapitalismen har kollapsat tar direktörerna sina bonusar och pensioner och flyr, vi andra får fortsätta att betala för festen under lång tid framöver.

Den djupa kris som den råa kapitalismen nu går igenom är ingenting annat än resultatet av årtionden av avregleringar, skattesänkningar och utförsäljningar av välfärden till privata vinstintressen. Politikerna, påhejade av nyliberala ekonomer, har lämnat över makten och härligheten till den ansiktslösa ”marknaden” .

Nu försöker de politiska högerkrafter som starkast och tydligast har drivit på utvecklingen att med alla medel rädda sitt eget skinn och svära sig fri ifrån ansvaret. Man vädjar, bönar och ber – snälla ”markanden” bli liiiite mer ansvarstagande, lite mindre girig…. snälla. Men herregud – kaiptalismen bygger på girghet. Det är politikernas sak att skapa regler och kontrollsystem som håller den i schack.

Man kan fråga sig om Schlingmanns utspel bygger på naivitet (en verklig och obruten tro på att marknanden kan reglera sig själv, och att marknadens aktörer verkligen i grunden egentligen bara vill göra gott) eller är ett sätt att försöka vinna väljarnas sympatier?

Media spinner vidare på trenden – strunta i att diskutera orsakerna till varför bonusar, löner och vinster har blivit astronomiska under de senaste årtiondena. Strunta i politiken – fokusera på personerna. Annars skulle det ju finnas en risk för att ”den fria, oreglerade marknadens” mest ihärdiga förespråkare fick ta en liten del av ansvaret när kulisserna har fallit och den råa kapitalismens baksida har blivit fullt synlig för alla att se.

Sedan kan man ju fundera över varför den ”girighetskultur” som den nyliberala ekonomiska politiken har skapat har fått en kvinna från arbetsklassen som ”woodoodocka”. Någon att kasta åt vargarna och slita i stycken när festen fortsätter för resten av gänget….

Sverker Sörlin i DN kultur;

…kvinnan från arbetar­klassen kastas ut, som en symbolisk voodoodocka, 2000-talets offerdjur. I en medial orgie av skenhelig exorcism. Som om det var hennes fel alltihopa. Resten av gänget sitter kvar vid lunchborden.

*

Bra Bloggat; Peter Andersson, Erik Laakso, Svensson, Kaktusblommans blogg, Alliansfritt Sverige, Nemokrati

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvDbrännpunkt, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Väljarna dömer ut regeringens politik

De senaste dagarnas bonus- och pensions-rabalder har visat att det finns ett stort avstånd mellan politikers och vanliga människors verklighet. Men skillnaderna finns inte bara i hur man lever, skillnaderna finns även när det gäller politiska åsikter.

Lärarnas riksförbund presenterar i dag en intressant undersökning på DN debatt. Den visar att det är stor skillnad mellan vad politikerna gör och vad väljarna tycker när det gäller skolan. Ett par resultat;

  • 87 procent av alla, oavsett politiska sympatier, vill inte att ägarna till friskolor själva ska få ta hand om eventuella vinster. I dag tillåter den svenska lagstiftningen att friskolorna får ta hand om vinsten bäst de vill. År 2007 tog friskolor ut sammanlagt 84 miljoner i aktieutdelning. Vinsten hämtas från den s.k. ”skolpengen”.
  • Trots att skollagen slår fast att all utbildning i Sverige ska vara likvärdig så anser 89 procent av väljarna att den svenska skolan inte är det. Skillnaderna har också ökat under de senaste åren i den svenska utbildningen enligt OECD. Flera olika forskarrapporter visar också att den s.k. ”valfriheten” ökar segregationen.

De borgerliga politiker som just nu har makten går i direkt motsatt riktning mot vad väljarna vill. Inom hela välfärdssektorn plockar i dag riskkapitalbolag och privata ägare ut stora vinster ur sina verksamheter.

Allianspartierna uppmuntrar och öppnar upp för att allt mer av våra välfärdspengar ska kunna gå in i riskkapitalbolag och privata fickor.

Men, även när det gäller andra delar av välfärden skiljer sig svenska folkets åsikter åt från den borgerliga regeringens.

För cirka ett år sedan presenterade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) en undersökning som visade att uppemot 90 procent av svenska folket föredrar bättre kvalitet inom vård, skola och omsorg före  skattesänkningar.

Alliansregeringen går i motsats riktning. Stora skattesänkningar och blind ideologi hindrar i dag regeringen från att i kristider satsa på välfärden inom kommuner och landsting. Fredrik Reinfeldt kallade i förra veckan SKL för ett ”särintresse” när man krävde mer pengar för att klara vården, skolan och omsorgen.

I Fredriks värld är alltså sjuka, äldre, elever och lärare ”särintressen”. Så långt ifrån verkligheten lever i dag den borgerliga regeringens förespråkare.

För de som tycker att ”kommunerna kan sköta sig själva” kan jag bara citera Håkan Boström i DN från förra veckan;

Det är visserligen riktigt att kommunerna också måste ta ett eget ansvar. Men dagens lagstiftning tillåter dem inte ens att göra det. En kommun måste ha budgetbalans varje år och får inte spara i goda tider för att spendera i dåliga. Staten är i praktiken förmyndare. Om inte reglerna ändras kan man fråga sig varför kommunerna – och inte staten – över huvud taget ska ha det ekonomiska ansvaret för den offentliga välfärden.

*

Till sist…

…kan man konstatera att ingen människa kan sitta i 25 styrelser, vara LO-ordförande, och samtidigt göra ett riktigt bra jobb. Det är en omöjlighet. Det är uppenbarligen hög tid att Wanja tar sig en funderare över vad hon anser vara viktigast. Att representera sina medlemmar, eller att tjäna stora pengar på alltför många styrelse uppdrag….

*

Tidigare Bloggpost; Det svenska friskolevansinnet

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7

Bloggtips; Annarkia om klassamhället, La Montagne om Lo, Badlands hyena om internatskolor, Alliansfritt Sverige om arbetslösheten, HBT-sossen likaså

*
Andra bloggar om: , , , , , ,

Kulisserna har fallit…

För ett par veckor sedan avslöjade Uppdrag Granskning hur regeringen, med Anders Borg i spetsen, medvetet fört svenska folket bakom ljuset. Finansministerns hetsiga fördömande av ”bonuskulturen” i svenska företag visade sig vara ett spel för galleriet – allt för att vinna popularitet och väljare.

Själva hade alliansregeringen, så sent som i somras, ändrat reglerna för bonusar i statliga företag, och aktivt uppmuntrat till fler och frikostigare bonusutbetalningar.

maudanim

Den pådrivande bonusförespråkaren i regeringen visade sig vara rymdministern Maud Olofsson. Hon hade under en längre tid propagerat för mer och fler bonusar även i statliga företag. Nu hade resten av regeringen utan att protestera följt hennes vilja.

När bluffen avslöjades blev motdraget att foga ännu en politisk pudel till den borgerliga kenneln. Att backa, ursäkta sig och lova att ändra på reglerna. Allt var frid och fröjd. Först var Maud Olofsson inte alls med på noterna, men i dag tycks hon (tillfälligtvis) ha fått ge upp och fogat sig.

Avslöjandet i Uppdrag Granskning blev naturligtvis pinsamt för regeringen. Kanske framförallt för Anders Borg, som farit länder och riken runt i hela Europa och propagerat mot ”bonuskulturen”. Man kan fundera över regeringens ”lyckliga öde” – att just i detta ögonblick få allas blickar att vändas i en annan riktning….

Ibland är det lätt att glömma och förlåta, ibland inte. Borgerligheten får både fuska med skatter och bluffa hela svenska folket politiskt – om och om igen, vem bryr sig? Vem kräver – avgå? Inte den borgerliga pressen i alla fall…

Annat är det om fackliga eller socialdemokratiska företrädare avslöjas med halvsanningar eller dubbla budskap – då kommer kravet direkt – avgå! I dag är det hela LO-toppen som står på tur. Dubbelmoralen bland journalisterna tycks vara minst lika stor som hos vissa politiker och fackliga företrädare.

Finanskrisen har på ett obönhörligt sätt avslöjat de osunda och extrema excesserna inom finanssektorn och bland börsnoterade bolag världen över. Ingen regering eller makthavare kan i dagsläget fortsätta att hylla alla dessa extrema bonussystem och verklighetsfrämmande ersättningar och löner. Trots att ingenting av detta är nytt har allting förändrats. Kulisserna har fallit.

I Sverige har den svenska modellen skapat förutsättningar för fackliga ledare att sitta med i styrelser tillsammans med näringslivets toppar. Det är bra, men den makten borde användas på ett helt annat sätt än den uppenbarligen görs i dag.

När Wanja Lundby-Wedin säger sig inte ha förstått det avtal hon uppenbarligen har godkänt är detta ingen godtagbar ursäkt. Även om den kanske är sann. Även Urban Bäckström tycks ju haft samma problem. Istället borde hon, och andra fackliga företrädare i samma position, använda sin makt på ett sätt som gynnar fackens medlemmar och samhället i stort – inte enskilda toppchefer. Makten har fått dem att glömma vilka deras uppdragsgivare är.

Visst kan man säga att alla enskilda personer som nu avslöjas med fingrarna i syltburken har sig själva att skylla. Men verkligheten är mer komplicerad än så. Vi lämnade det solidariska samhället därhän för många år sedan. Människor av kött och blod har reducerats till ”kunder” och ”produktionsenheter”. Maximal vinst har varit grundkrav i nära nog alla verksamheter under många år – alla andra värden och värderingar har lagts i malpåsen.

I ett sådant samhällsklimat har det givetvis inte varit lätt att gå en annan väg. Det hade inte varit enkelt att protestera vid styrelsebordet. Men, vem har sagt att det ska vara enkelt? För en facklig representant borde det istället ha varit en självklarhet!

Ingvar Persson i Aftonbladet skriver idag en intressant ledare om just detta ämne. Citat;

De skandaler som nu drabbar pensions- och försäkringsbolag visar att de behöver ett uppdrag som skiljer dem från kvartalskapitalisterna. Att inte bara förmera pensionskapitalet, utan faktiskt bygga den långsiktiga ekonomi som är välfärdens bas.

Då behövs mer demokrati i ekonomin, inte mindre.

Dessutom behövs det modiga ägare och styrelseledamöter som vågar stå emot girighetskulturen.

*

Bloggat; Röda Malmö, Jinge, Reza Javid, Olle Möller, Motvallsbloggen, Radar

Mer Bloggtips, om jobbkrisen skriver; Organiskt Intellektuell, Eva-Lena, Alliansfritt Sverige

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3, ABdebatt, ABGröning

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Vart tog utanförskapet vägen?

Länge var kampen mot ”utanförskapet” det överskuggande målet för alliansen. Alla politiska beslut och alla nya lagförslag sades ha ett och samma syfte – att minska ”utanförskapet”.

Den nymoderata ”arbetslinjen” hade flera säkra kort. Allt handlade nämligen om att få arbetsskygga och simulanter att välja bort ”utanförskapet”. Piska och morot – det var modellen!

För knappt ett år sedan skrev man till exempel så här på DN debatt;

Att bekämpa människors utanförskap från arbetsmarknaden var Allians för Sveriges tydligaste löfte till väljarna i valet 2006. Vårt reformtempo har varit högt sedan regeringstillträdet. Några av de åtgärder vi har genomfört för fler jobb och minskat utanförskap har också upplevts som tuffa. Framför allt gäller det förändringarna i a-kassan och arbetet med att stävja fusk i sjukförsäkringssystemet.

….

Alliansregeringen för stegvis samman ett delat samhälle och ökar sammanhållningen mellan människor.

”Jobbskatteavdraget” skulle alltså få människor att gå från ”bidrag” till arbete. Den nya ”utsorteringskedjan” skulle få sjuka att sluta fuska och börja jobba igen. Och fiffigast av allt – den stympade a-kassan skulle radera ut arbetslösheten. Ingen skulle längre ”välja” arbetslöshet före jobb.

På så vis var det tänkt att alliansen skulle utrota ”utanförskapet”.
Men så plötsligt hände det något. Lågkonjunkturen kom och verkligheten hann upp alliansens retoriska kullerbyttor. Utanförskapsretoriken avtog sakta men säkert. Nu talar inte Anders Borg och Fredrik Reinfeldt längre om ”utanförskapet” (om det inte handlar om invandrare förstås).

Det finns en förklaring… det ökar.

Det är inte bara arbetslösheten som stiger, nu ökar också antalet socialbidragstagare (det verkliga utanförskapet) – det senaste året med åtta procent. Då är inte stöd till flyktingar inberäknat. Till en stor del beror det, enligt kommunerna själva, på regeringens försämrade a-kassan och hårdare sjukregler.

Men inte bara krisens verklighet har hunnit ikapp alliansens utanförskapsretorik – även själva begreppet har ifrågasatts ett flertal gånger, bland annat av Uppsala professorn Bertil Holmlund. Hans kritik av begreppet handlar (kort) om detta;

  • Begreppet kan lätt manipuleras; “Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro.”
  • Begreppet kan inte användas i internationella jämförelser; “Välfärdsstater med generösa trygghetssystem, till exempel de skandinaviska länderna, kommer i sådana jämförelser att framstå som mindre framgångsrika enbart därför att personer som inte arbetar har större tillgång till offentliga trygghetssystem.”

Alliansregeringens försök att ”manipulera” utanförskaps siffrorna har alltså blivit ett fiasko. Det verkliga ”utanförskapet” ökar nu i allt snabbare takt när allt fler sjuka och arbetslösa tvingas till kommunernas socialkontor. Samtidigt – detta är bara början. Försäkringskassan har precis börjat tillämpa de hårdare sjukreglerna med kortare tidsgränser och arbetslösheten stiger ännu brant uppåt.

Den sociala krisen som nu uppstått – där allt fler sjuka och arbetslösa tvingas söka försörjningsstöd – är en kris skapad av alliansens politik. Det är inte USA:s politiker eller finansmän som har slaktat våra trygghetssystem lagom till lågkonjunkturen – det är istället ”det nya arbetarpartiet Moderaterna” med sina allianspartners som får ta åt sig ”äran” för det eländet.

Så gick det när alliansregeringen skulle ”föra samman ett delat samhälle”….. ett konstruerat ”utanförskap” blev till ett verkligt utanförskap för en allt större grupp människor.

*

Tidigare bloggposter;

Professor sågar utanförskapsbegreppet

Tugga med framtänderna

Köp inte propagandan

*

Fattigbloggen

Bloggat; Jinge, Utredarna, Reflektioner och speglingar, Alliansfritt Sverige

Mer bloggtips; Annas Rosblogg om friskolor, Ingen ko på isen till den girige, Arvid Falk om den flexibla regeringen

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD4
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Kasinokapitalismens krasch

När de etablerade partierna, med socialdemokraten Anna Hedborg i spetsen, gjorde upp om ett nytt pensionssystem var de borgerliga partiernas krav att våra pensionsbesparingar skulle tvingas ut på aktiebörsen (premiepenssionssystemet PPM).

De ledande socialdemokraterna vek ned sig, och accepterade premiepensionstanken. Allt för att kunna skapa en långsiktig och blocköverskridande lösning. Idag är det säkert många socialdemokrater som ångrar att de lyssnade på Anna Hedborg och lät sig luras in i ett pensionssystem de egentligen inte riktigt trodde på.

Vi fick ett pensionssystem, med en kasinoartad del (PPM), som bidrar till att öka det ansiktslösa och kortsiktiga spekulationskapitalet. Kapitalismens avigsidor förstärks alltså av våra pensionspengar.

De enda som idag tjänar på premiepensionssystemet är fondbolagen och deras direktörer, som mitt i krisen via höga avifter norpar åt sig av pensionsbesparingarna. Samtidigt krymper pensionskapitalet. Av de 264 miljarder kronor som vi pumpat in i systemet återstod vid årsskiftet 231 miljarder kronor, alltså ett minus på 33 miljarder kronor.

Under årtionden har de nyliberala dogmerna dikterat politiken världen över. Beslutet att spela bort våra pensionspengar på börsen var bara en liten, men viktig, del av ”dealen” i Sverige.

Nedrustade sociala försäkringar, utförsäljningar och privatiseringar av den offentliga sektorn, lägre skatter för de rikaste var andra pusselbitar.  Samtidigt har direktörernas löner och bonusar skjutit i höjden. Klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste har ökat ända sedan 80-talets början. Nu när systemet har kollapsat får vanliga människor, runt om i världen, betala för kalaset. Arbetslöshet, sämre trygghetssystem och för många människor en helt hopplös situation.

Runt om i Europa och världen växer protesterna mot de ansvariga politikerna, de som har hjälpt till att skapa krisen och ökat klyftorna.

Olle Svennings ledarkrönika i AB handlar om protesterna i Frankrike, citat;

”Det är inte vår kris – det är deras”, stod det på banderoller, som visade bilder på de mäktigaste bolagen, CAC40. De har delat ut svindlade bonusar och håvade i fjol in hundratals miljarder.

Bland de många hundra tusen som ordnade sig i täta led fanns vitklädda läkare, psykiater, upprörda över den privatiserade och avhumaniserade vården.

I Sverige hyllas istället den regering som passivt tittar på när krisen slår mot vanliga löntagare samtidigt som den aktivt har gjort allt för att öka otryggheten, sälja ut välfärden till riskkapitalbolag och ytterliggare öka på klyftorna i samhället.

Världen är upp o nedvänd, eller hade kanske Reinfeldt rätt – är vi ”Det sovande folket”?

P.S. På tal om ökade klyftor….

I DN skrev nyligen Staffan Skott om boken ”The spirit level” (ej nätet). Den handlar om att alla – även överklassen – tjänar på jämlikhet oavsett hur rikt landet är för övrigt. Det är alltså inte rikedomen i sig som skapar lyckliga och välfungerande samhällen, det är jämlikhet och små ekonomiska klyftor. Citat;

Fysisk och psykisk ohälsa, narkotikamissbruk, kriminalitet, sociala missförhållanden, tonårsgraviditeter, ångest, rökning, övervikt – både för rika och fattiga länder visar det sig att i länder med mindre ekonomiska klyftor har människorna mindre av dessa missförhållanden. Och tvärtom: människors tillit till varandra är större i länder med mindre ekonomiska klyftor. Även känslan av lycka, livslängden, kvinnans ställning i samhället är bättre, ja till och med sopsortering och återbruk fungerar bättre.

Enn Kokk har skrivit en bra bloggpost om just det här – läs mer…!

*

Läs mer hos Nemokrati; EU-ledarna ignorerar den franska revolutionen

*

Missa inte Alliansfritt Sverige om ännu en generaldirektör som regeringen har rensat ut. Protestera så får du gå!

*

Bloggat; Svensson, Johan Flyckt, Röda Malmö, Kildén& Åsman

Press; SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Bluff Regeringen Reinfeldt gör det igen

fredrikblack

Under den senaste tiden har Fredrik Reinfeldt upprepade gånger sagt att alliansen ska prioritera ”kärnan i välfärden” före all annan ”krispolitik”.

Nyligen sa statsministern så här, när arbetsmarknadens parter krävde en bättre a-kassa. Citat, DI;

– För mig är det viktigt att inte driva ned Sverige i stora underskott och minnas att uppgiften är att försvara kärnan i välfärden och se till att skolan, sjukvården, äldreomsorgen garanterar sin finansiering. Då får krav på andra typer av finansiering, stå tillbaka

I dag får vi veta att Fredrik Reinfeldts ord bara har varit tom retorik. Det blir inga extra pengar till kommunerna i vårbudgeten. ”Välfärdens kärna” får klara sig bäst den kan. Precis som resten av samhället. Regeringens ödesdigra passivitet fortsätter.

SKL räknar nu med att uppemot 20 000 välfärdsjobb kommer att gå fölorade inom kommunerna på grund av krisen. Minskade skatteintäkter och ökade socialbidrag (pga av kraftigt försämrad a-kassa och hårdare sjukregler) är två förklaringar.

Sanningen är att Regeringen Reinfeldt inte har lyft ett finger för att rädda varken ”kärnan i välfärden” eller någon annan typ av välfärd. Istället har regeringen gjort vad man har kunnat för att riva ned våra trygghetssystem, a-kassan och sjukförsäkringen. Nu vägrar man dessutom att rädda jobben inom vård, skola och omsorg.

Bluff Regeringen Reinfeldt har alltså gjort det igen….

Läs om en till av Reinfeldts bluffar – Klimatbluffen!

Mer…

Ibland blir borgarpressens ledarsidor nästan parodier på sig själva. I dag finns två typexempel på detta.

DN skriver i dag på ledarplats att Mona Sahlin och de rödgröna ”inte har någon politik”. Budskapet kommer alltså från supportrar till den styrande regering som står helt handfallen inför den jobb- och finanskris som just nu sveper in över Sverige. Kritiken mot regeringens nära nog totala passivitet och minimala små krispaket kommer från alla håll. Oppositionen har förslag till åtgärder på de flesta områden – tyvärr har de ingen makt att genomföra dem.

SvD:s Per Gudmundsons resonemang tar ändå priset. Hans ”lysande idé” är att den senaste TV-duellen borde ha stått mellan Reinfeldt och Maud Olofsson (istället för Mona Sahlin) eftersom deras båda förtroenden är störst i DN:s senaste ”förtroendebarometer”. Nu ska alltså den borgerliga pressens förtroendemätningar få styra den politiska debatten. Mycket makt vill ha mer. Ytan blir allt viktigare för de som saknar innehåll.

*

Missa inte Alliansfritt Sverige; När arbetslösheten ökar upphör alliansen att tala om den

*

Newsmill: USA håller redan på att gå om Europa….

Bloggat;Veronica Palm, HBT-sossen, Organisk Intellektuell, Jinge, Stockholmsvänstern, Jj.n, Kaj Raving, Reflektioner och speglingar om The American dream,

Press; ABledare, AB1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Politiken reducerad till popularitetstävling

Enligt Aftonbladet är Mona Sahlin nu ”hetast i bloggvärden”. Vilket, vad jag förstår, betyder att hon är den mest kritiserade och hatade. Visst finns det några enstaka sossar som försvarar henne, men annars är kritiken kompakt. Allt enligt Aftonbladet.

Tidningen följer borgarpressen och gör vad de kan för att reducera politik till en fråga om personlig framtoning och popularitet. Yta före innehåll.

Den målmedvetna ”Mosa Monakampanjen” startade i samma ögonblick Mona Sahlin blev partiledare och kommer att pågå tills hon avgår. Oavsett vad hon gör, säger eller tycker. För oss som är intresserade av politik, och kanske framför allt dess konsekvenser i verkliga livet, är skådespelet sorgligt att beskåda.

fredhallkekkonenmussolini-headshot
Stora, manliga ledargestalter….?

I gårdagens partiledardebatt blev det övertydligt att Fredrik Reinfeldt inte har någon annan möjlighet än att använda sina skådespelartalanger och försöka visa upp sig som en ”stark ledare”. Han satsade allt på att utöka sina ”förtroendepoäng”. Värre blev det när det handlade om politiken. Där fanns bara tom retorik och passivitet.

Fredrik gjorde ett desperat försök att köra sin gamla ”jobbskatteavdragretorik” (mitt i miljödebatten). Som vanligt talade han om ”- en sjuksköterska, ett vårdbiträde och en metallarbetare som får tusen kronor mer i månaden”. ”Så länge de har jobb”, skulle han ha kunnat tillägga. Och ”- jag (vi) tänker inte röra ett finger för att rädda dem”. För det var i princip det han sa.

Det skulle ha varit smått komiskt om inte verkligheten vore så tragisk.

15 000 jobb inom ”välfärdens kärna” , med sjuksköterskor och vårdbidträden, är i direkt fara när regeringen vägrar lyssna på SKL:s vädjan om mer pengar. För metallarbetaren ser det ännu mörkare ut. Till sommaren kan var fjärde metallarbetare vara arbetslös. För alla dessa väntar en kraftigt försämrad a-kassa (om de ännu kvalificerar sig) och en nedbantad och otillräcklig arbetsmarknadspolitik. Inga jobbskatteavdrag kan rädda de som drabbas av Fredriks välfärdsslakt!

Den extrema lågkonjunktur som vi nu går in i kommer att genomlysa hur falsk den nymoderata retoriken är och har varit. Allt fler kommer att själva få känna av, in på bara skinnet, hur trygghetssystemen och välfärden sviker när den som bäst skulle behövas. Det drabbar dem själva, grannar, släktingar och vänner.

För de som inte drabbas fortsätter köpfesten. Det nymoderata Sverige har snabbt blivit ett samhälle där vi ställs mot dom. Vi – som har jobb, hälsa och välstånd. De – som är arbetslösa, sjuka, hemlösa och fattiga.

Sverige har blivit ett land där generösa och generella socialförsäkringar och trygghetssystem snabbt har bytts ut mot socialbidrag, fattighjälp och nådegåvor.

*

Läs mer hos Claes Krantz – Partiledardebbatt och fattigsverige

*

Bloggat; Eva-Lena, Jinge1, Jinge2, Peter Andersson 1, PAndersson 2, Arvid Falk, Röda Malmö, Sjölander, Fritt ur hjärtat

Mer Missa inte Alliansfritt Sverige om samhällsfaran Jan Björklund

Press; AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9. AB10, AB11, ABdebatt, ABGröning, DNdebatt, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6,

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se