Bakom rubrikerna…

I dag kan jag rekommendera Björn Elmbrants intressanta essä i DN – Obama kan lära av Roosevelt.

En av kärnpunkterna och slutsatserna i Elmbrants essä är denna, citat;

…det är bättre att göra någonting, än att göra ingenting. För politisk handling är det enda som kan lyfta ”den glömda människan” och vända spiralen av fruktan.

En lärdom som vår borgerliga regering har svårt att ta till sig. Där handlingsförlamning istället tycks vara den största ledstjärnan.

*

Dagens DN debatt artikel, av Vernon Bogdanor, är ännu ett exempel på hur tidningarnas egna värderingar styr rubrikformuleringarna – istället för innehållet i artikeln.

Innehållet handlar om hur de nyliberala värderingarna tagit över världens ekonomier och politiska arenor under de senaste 30 åren. De europeiska socialdemokratiska partierna har i processen tappat bort en del av sina egna grundläggande värderingar, även i Sverige. Nu finns en möjlighet att, i den ekonomiska krisens svallvågor, hitta tillbaka till ”den fruktbara filosofi som de svenska socialdemokraterna hade funnit under sin glanstid”.

Bogdanors formulering lyder som följer;

Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen.

Med sin rubrikformulering får DN det att låta som om den borgerliga regeringen verkligen skulle leva upp till sin retorik. Men hur pressen speglar politiken och hur alliansens politik upplevs har ingenting med verkligheten att göra.

Den politik som regeringens allianspartier genomför i praktiken är allt annat än ”gammal hederlig socialdemokratisk”. Istället bygger den på alla de, numera starkt ifrågasatta, nyliberala ”sanningarna”. Utförsäljnings- och marknads – fundamentalism, stora skattesänkningar som ökar på klyftorna i samhället, försämrade socialförsäkringar och en snabb marsch framåt mot ett alltmer tudelat samhälle där egoism alltid går före solidaritet.

Alliansens ”sosseretorik” har alltså väldigt lite med deras politik att göra!

Man kan också fundera över varför man lätt kan få intrycket att regeringen numera har ett stort övertag i opinionen – när man läser alla de borgerliga ledarsidor (och media) som dominerar den politiska debatten . När sanningen är att den rödgröna oppositionen har haft ett mer eller mindre kraftigt övertag i samtliga opinionsundersökningar ända sedan borgarna vann valet. Inte bara i den senaste….

Bakom rubrikerna döljer sig ofta en helt annan sanning – bara man orkar läsa…

*

Bloggpost; Det finns en förklaring

Bloggat; Simone, Jj.n

Mer bloggtips; Kaktusblomman om Kärnkraft, Ingen ko på isen om vanmakt, Vänstra Stranden om Centern, La Montagne om Ekdals krönika, Alliansfritt Sverige om integrationspolitiken, Arvid Falk om demokratin

Mer Press; DN ledare1, DN ledare2, SvD1
Lästips; Niklas Ekdal om finanskrisen

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se

Den varma känslan

Dagens bloggpost är en hyllning till en person som betyder väldigt mycket för mig. Han har, förutom allt annat, fått mig att släppa alla oskrivna regler när det gäller musik och vad man ”får” lyssna på.

Han har fått mig att inse att det inte finns någon ”förbjuden musik”. Oavsett vad ”kultureliten” eller modet föreskriver. Man kan dessutom blanda friskt – precis som man själv vill. Från ”svår” klassisk musik till dansband och schlager.

Det finns helt enkelt ingen annan än du själv som kan avgöra vad som är ”bra”.

I går tittade jag (som så många andra) på melodifestivalens första deltävling. Ja, inte hela, men väl den första timmen. Omröstningarna känns alltid lika krystade och faktiskt ganska ointressanta – trots att det ju handlar om en ”tävling”. Speciellt denna gång med de förvirrande reglerna och ”duellerna”. Vilken musik som vinner ens hjärta har ju ingenting att göra med vilka som får mest röster.

Låtarna då?

Ja, Caroline af Ugglas låt kändes som en försvenskad variant av någon gammal soulklassiker. Men, förvånansvärt gripande och äkta. Annars tyckte jag bäst om Emilias soulpop. Alcazars låt och uppträdande var som vanligt (liksom BWO:s brukar vara) tillrättalagt, trist och nära nog outhärdligt. Men, bäst var väl ändå Freddie Wadling 😉

Scotts låt i går gjorde inte gruppen rättvisa. Då tyckte jag mycket bättre om deras version av ”Två mörka ögon” …

Två mörka ögon, och leendet Du gav mig
och ingenting var längre som förut.
Den varma känsla, som bor nånstans inom dig
förändrade mitt liv på en minut.

Till sist undrar jag vem jag egentligen är – om man ska döma utifrån musiksmak? Jag lyssnar nämligen på allt – som är ”bra”!

*
Andra bloggar om: , , , , , ,