Det finns en förklaring

I dag presenterade LO en rapport som visar hur inkomstklyftorna mellan ”makteliten” och vanliga löntagare har ökat till nya rekordnivåer.

I TV reportagen om rapporten visas bilder på Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i samma bildserie som näringslivsdirektörer och riskkapitalister. Vinklingen får säkert många, som inte fördjupar sig i rapporten, att tro att politikers löner har skjutit i höjden på samma ohämmade sätt som riskkapitalisternas och direktörernas.

Men, tittar man på hur inkomstsiffrorna egentligen ser ut blir bilden lite annorlunda. De enda grupper som märkbart har ökat sina inkomster i förhållande till ”industriarbetarens” är den ”ekonomiska eliten”, och de allra största vinnarna är ”riskkapitalisterna”. Denna grupp har de senaste åren haft inkomster motsvarande i snitt 95 industriarbetarlöner, och ibland inkomster på flera hundra industriarbetarlöner.

Men, det allra mest intressanta med hela rapporten är hur utvecklingen sedan 1950-talet har sett ut. Den första figuren i rapporten (sid 7) ger en tydlig bild. Allt sedan 1950-talet minskade klyftorna stadigt i hela samhället. Aldrig hade vi ett så jämlikt samhälle som då (1980). Sedan hände något. Exakt ifrån 1980 började inkomstklyftorna öka, och resulterade så småningom i den absurda värld vi nu lever i. Mönstret ser likadant ut i större delen av världen.

Varför? Och varför just 1980?

Tja, kan det kanske ha någonting att göra med att den “nyliberala revolutionen” inleddes runt om i världen i slutet av 1970-talet?

Milton Friedman tilldelades Nobelpriset i ekonomi 1976. I USA och Storbritannien kom Reagan och Thatcher till makten i början på 1980-talet. De fick hjälp och uppmuntran att erövra världen av ett stort antal renläriga nyliberala ekonomer. Idéerna om ”avregleringar, privatiseringar och sänkta skatter” har sedan dess varit ”den enda sanna läran” bland ekonomer och lättlurade/ makthungriga politiker världen över. Här i Sverige, såväl som i de flesta andra länder.

De historiska inkomstklyftor vi nu ser är ingenting annat än ett resultat av att politiken och politikerna världen över, sedan 1980-talet, har lämnat walk over till förmån för ”marknaden”.

Då hjälper det inte att, som finansministern gör, skälla på giriga bankdirektörer och riskkapitalister och samtidigt driva igenom en politik som ökar klyftorna än mer – för varje dag som går.

Inte heller hjälper det att som LO-ordföranden gör tala om de ”normer” som styr näringslivets ”bonusar och ersättningar” – utan att tala om de grundläggande orsakerna till att klyftorna tillåtits öka.

Det enda som skulle hjälpa, och förändra förhållandena, är en ny politisk inriktining. Det gick i Sverige fram till 1980.

*

Läs Ekonomikommentarer – Nationalekonomer argumenterar för ökade klyftor

Bloggat; Sofies värld, Kildén & Åsman, Tankar om pengar, Svensson, Lasses blogg, Den osynliga patienten, Jinge

Press; AB – Citronsocialism, AB ledare, DN-debatt, DN1, DN2, AB, DN -Ekonomer i krismöte, SvD1, SvD2, SvD ledare

Mer Bloggtips; Eva-Lena om Borg och media, Simone om Bildt och Gaza, Peters blogg om Arbetsgivaravgifterna och myterna

*
Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se

Advertisements
Lämna en kommentar

14 kommentarer

  1. Tungrodd

     /  februari 4, 2009

    Det var bland det bästa jag läst på länge.
    Åsikter och sanningar som jag ställer mig bakom.

  2. En alldeles utmärkt sammanfattning av vad som skedde i början av 80-talet världen över. Den nyliberala revolutionen hade till uppgift att öka vinsternas andel av det producerade mervärdet i samhället på beskostnad av lönernas andel.
    Den enda smärre invändning jag har är att politikerna inte bara lämnade ”walk over”. Det var politikernas beslut som tillät den nyliberala revolutionen att äga rum. Alla avregleringar och privatiseringar av den offentliga servicen var direkta följder av politiska beslut.

  3. organiskintellektuell

     /  februari 4, 2009

    Hej Ilse-Marie!

    ”Inte heller hjälper det att som LO-ordföranden gör tala om de “normer” som styr näringslivets “bonusar och ersättningar” – utan att tala om de grundläggande orsakerna till att klyftorna tillåtits öka”

    – Marx sa något viktigt angående facken och enighet.
    Första stegen var att övertyga arbetarna om att det enbart är enighet som kan komma att förändra deras tillvaro(och formandet av ett stort parti). Det behövs ett medvetande görande om att kapitalismen är orsaken till deras livsförhållanden. Idag kan man diskutera huruvida den enigheten och medvetandet finns kvar. På min arbetsplats finns arbetskamrater som till och med ifrågasätter fackets existens.

    Vidare nämner Marx att nästa steg efter detta är organiserad kamp för att kräva sina rättigheter. Ju större och enigare man är desto större kraft har man. Facket uppfattas av många som något som enbart ska kämpa för högre löner och bättre arbets-och livsörhållanden. Det är så här många på min arbetsplats (och LO:s ordförande? i och med citaten?)resonerar.

    Marx tycker i det här avseendet något som är himla viktigt idag och borde vara det alltid. Det främsta målet (observera, den viktigaste) för en fackorganisation måste vara att sikta mot en samhällsförändring och socialism. Annars förlorar man bara tid riskerar att totalt korrumperas och missta sin kraft. Något som tyvärr, på grund av olika orsaker, hänt på alltför många ställen.
    /Vladde

  4. Akefos

     /  februari 4, 2009

    Håller med att näringslivstopparna tjänar på tok för mycket. Men det är inte bättre när det gäller sossepamparna. Läste att Sture Nordh, TCO-chefen, närmar sig 2 miljoner i årsinkomst. LO-huvudet Wanja Lundby-Wedin ligger nog på samma nivå. Dessutom har fackförbunden stora aktieinnehav i storföretag och är oftast med när näringslivstopparna raffar åt sig pengar.

  5. Voogi

     /  februari 5, 2009

    Visst hände det stora saker i världsekonomin på 70-talet. Keynesianismen föll i spillror. Enorma strukturförändringar inträffade. Många länders politiker såg den ekonomiska tsunamin som kom och agerade relativt snabbt. I Sverige gjorde man en annan bedömning, att förändringen var tillfällig. Med backspegel i handen visade det sig vara en felbedömning, som vi fick betala dyrt för med början kring 1980.

    Ser man bakåt i den ekonomiska historien, så ser man långa cykler där det fundamentala ekonomiska tänkandet förändras med 50-70 års mellanrum, men med en tendens att spannen blir kortare.

    ”Reaganomics” har regerat i 30-talet år. Den nuvarande globala krisen kan mycket väl vara början till dess sönderfall, men jag skulle tro att vi har en rejäl högkonjunktur framför oss följd av en ny global kris innan det är dags för ett nytt tänkande. Om kanske 10 år.

    Vad kommer sedan? En nytändning för Keynes? Råkapitalism? Kommunism? Något nytt som vi idag inte tänker på?

    Svenska politiker kan inte göra särskilt mycket på egen hand, än mindre nu än fram till 80-talet. Visst kan man försöka skapa tak för chefslöner i allmänhet, men det handlar mest om att få de berörda att skämmas. Skall man driva igenom något juridiskt, så handlar det om att tumma på den privata äganderätten, som är ett fast fundament i vår lagstiftning.

    Bättre vore då att skapa instrument för ”skattebetalarkollektivet” att utnyttja den ägarmakt vi faktiskt har i form av fond- och pensionsförvaltare. Riktar vi blåslampan mot dem, så tror jag det kan hända saker.

  6. Akefos
    Två fel gör aldrig ett rätt. Att någon annan gör fel rättfärdigar inte ens egna fel.

    Tog nyligen upp uppkomsten i ett inlägg.
    ”Under 1980-talet uppstod bankkriser i flera delar av världen. Detta föregicks av att finansmarknaden förändrades från och med 1960-talet, med en försämrad vinst i traditionella affärer. Under mitten av 1980-talet ökade konkurrensen för bankerna, med ett ökat risktagande. Världsekonomin drabbades av inflation vilket ledde till att räntorna höjdes. Flera länder avreglerade då sina bankväsenden, varmed det blev lättare att ta lån, vilket ökade risktagandet. Under slutet av 80-talet skedde en kraftig prissänkning, varmed bankerna inte fick tillbaka sina utlånade pengar. För att rädda bankerna var regeringarna tvungna att gå i borgen. I Sverige kostade det 4 % av BNP.wiki”

  7. Youbi

     /  februari 5, 2009

    @Akefos
    TCO är inte bundet till Sossarna, eller en del av arbetarrörelsen som LO, S, SSU, ABF och de olika kooperativen ofta kallas.

    TCO är faktiskt mest ett borgerligt fackförbund, där de flesta röstar på borgerligheten, TCO är Tjänstemanna förbundet.

  8. Youbi har en poäng angående TCO där – frågan är större än så. Avregleringen har inte fungerat – i synnerhet inte ur ekonomisk synvinkel.

  9. Ilse-Marie!
    Tack för din analys och sammanfattning om urspårningen på 80-talet!

    ”De historiska inkomstklyftor vi nu ser är ingenting annat än ett resultat av att politiken och politikerna världen över, sedan 1980-talet, har lämnat walk over till förmån för “marknaden”.

    Jag håller med dig och kan bara applådera din klarsynthet!
    Kram Ilona

  10. Jag kommer själv ihåg det stora sveket inom socialdemokratin när Ingvar Carlsson och Kjell-Olof propagerade för synsättet att ”man måste låta vissa människor att tjäna mycket pengar för att vi alla skall få det bättre”. Det var där det började spåra ur för den socialdemokratiska ideologin i synnerhet och för Sverige i allmänhet. I samma veva hade vi Kjell-Olofs brasklapp om löntagarfonderna ”det här är ett j-a skit men nu har vi baxat det ända hit”, eller något liknande. Det är säkert fler än jag som kan påminna sig det här. Själv tycker jag samma som jag tyckte då; ”vad är det för mening att kakan växer om inte alla får vara med och dela”?

    Trevlig blogg det här med idel sunda och röda värderingar 🙂

  1. Skattepengar på export? « Nemokrati
  2. Bakom rubrikerna… « Ett hjärta RÖTT
  3. Kasinokapitalismens krasch « Ett hjärta RÖTT
  4. Fredrik – otryggare kan ingen vara « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: