Det finns en förklaring

I dag presenterade LO en rapport som visar hur inkomstklyftorna mellan ”makteliten” och vanliga löntagare har ökat till nya rekordnivåer.

I TV reportagen om rapporten visas bilder på Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i samma bildserie som näringslivsdirektörer och riskkapitalister. Vinklingen får säkert många, som inte fördjupar sig i rapporten, att tro att politikers löner har skjutit i höjden på samma ohämmade sätt som riskkapitalisternas och direktörernas.

Men, tittar man på hur inkomstsiffrorna egentligen ser ut blir bilden lite annorlunda. De enda grupper som märkbart har ökat sina inkomster i förhållande till ”industriarbetarens” är den ”ekonomiska eliten”, och de allra största vinnarna är ”riskkapitalisterna”. Denna grupp har de senaste åren haft inkomster motsvarande i snitt 95 industriarbetarlöner, och ibland inkomster på flera hundra industriarbetarlöner.

Men, det allra mest intressanta med hela rapporten är hur utvecklingen sedan 1950-talet har sett ut. Den första figuren i rapporten (sid 7) ger en tydlig bild. Allt sedan 1950-talet minskade klyftorna stadigt i hela samhället. Aldrig hade vi ett så jämlikt samhälle som då (1980). Sedan hände något. Exakt ifrån 1980 började inkomstklyftorna öka, och resulterade så småningom i den absurda värld vi nu lever i. Mönstret ser likadant ut i större delen av världen.

Varför? Och varför just 1980?

Tja, kan det kanske ha någonting att göra med att den “nyliberala revolutionen” inleddes runt om i världen i slutet av 1970-talet?

Milton Friedman tilldelades Nobelpriset i ekonomi 1976. I USA och Storbritannien kom Reagan och Thatcher till makten i början på 1980-talet. De fick hjälp och uppmuntran att erövra världen av ett stort antal renläriga nyliberala ekonomer. Idéerna om ”avregleringar, privatiseringar och sänkta skatter” har sedan dess varit ”den enda sanna läran” bland ekonomer och lättlurade/ makthungriga politiker världen över. Här i Sverige, såväl som i de flesta andra länder.

De historiska inkomstklyftor vi nu ser är ingenting annat än ett resultat av att politiken och politikerna världen över, sedan 1980-talet, har lämnat walk over till förmån för ”marknaden”.

Då hjälper det inte att, som finansministern gör, skälla på giriga bankdirektörer och riskkapitalister och samtidigt driva igenom en politik som ökar klyftorna än mer – för varje dag som går.

Inte heller hjälper det att som LO-ordföranden gör tala om de ”normer” som styr näringslivets ”bonusar och ersättningar” – utan att tala om de grundläggande orsakerna till att klyftorna tillåtits öka.

Det enda som skulle hjälpa, och förändra förhållandena, är en ny politisk inriktining. Det gick i Sverige fram till 1980.

*

Läs Ekonomikommentarer – Nationalekonomer argumenterar för ökade klyftor

Bloggat; Sofies värld, Kildén & Åsman, Tankar om pengar, Svensson, Lasses blogg, Den osynliga patienten, Jinge

Press; AB – Citronsocialism, AB ledare, DN-debatt, DN1, DN2, AB, DN -Ekonomer i krismöte, SvD1, SvD2, SvD ledare

Mer Bloggtips; Eva-Lena om Borg och media, Simone om Bildt och Gaza, Peters blogg om Arbetsgivaravgifterna och myterna

*
Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se