Flockmentalitet och ideologisk blindhet

Så här avslutar Lotta Fogde sin ledarkrönika i DN i dag;

Det här är min sista kolumn på DN:s ledarsida inom överskådlig tid. Jag hoppas ha bidragit till en och annan bula i ramarna för det allmänt vedertagna med mina texter de senaste tre och ett halvt åren. Tack, alla ni som hört av er, både supportrar och kritiker. Jag har lärt mig mycket.

Efter att ha läst hennes krönika kan man förstå varför hon inte längre är önskvärd på DN:s ledarsida, eller så kanske hon själv har tröttnat på ”bunkermentaliteten” där. Hennes krönika är en kritik av allt vad DN har stått för under mycket lång tid – den blinda hyllningen av en nyliberal dagsordning. Krönikan handlar om hur finanskrisen har ställt alla av den senaste tidens politiska ”sanningar” och ”självklarheter” på huvudet.

Citat;

På det hela taget stämmer händelseförloppet till ödmjuk eftertanke kring de tvärsäkra dogmer och det flockbeteende som vid varje tid tenderar att dominera samhällsdebatt och politik. Nu visar det sig att såväl politik som ekonomi de senaste tjugo åren har präglats av en övertro på marknadslösningar.

Hon låter ju nästan som Lars Ohly – ja, den ”onämnbara”. Kanske inte så konstigt att hon därefter också ifrågasätter hur han behandlas idag i alla politiska läger. Som en ”opålitlig förespråkare av en världsfrånvänd politik”.

Allt som kommer ur Ohlys mun blir därför icke-frågor. Till skillnad från andra politiska verktyg får utgiftstaket i statsbudgeten inte ifrågasättas. Fler anställda i offentlig sektor är totalt otänkbart.

Flockmentaliteten är kännetecknande för människan. En ekonomisk ”sanning”, ett sätt att tänka är det som gäller. Ingen får ifrågasätta ”sanningarna” för dagen – då blir man idiotförklarad eller kallad för bakåtsträvare – alltså om man inte vill att marknaden i alla lägen ska gå före människan. Men visst är det precis som Fogde skriver;

Att betrakta dem som vågar ifrågasätta den allmänna meningen som svikare eller okunniga ligger bakom åtskilliga av mänsklighetens stora och små fiaskon.

I dag finns det all anledning att öppna upp alla ideologiska spärrar som stoppar nytänkande men även hindrar oss från att ta hjälp av historien och gamla välbeprövade idéer. Frågan är väl vems intresse politiken egentligen ska tjäna i framtiden – människans och miljöns eller den fria marknadens.

Det som började som en finanskris är nu på väg att utvecklas till en regelrätt lågkonjunktur. Varslen har ökat lavinartat samtidigt som den borgerliga regeringen blundar och tycks än så länge inte ha förstått vad detta innebär för vanliga människor. De som lämnas åt sitt öde när arbetslösheten slår till istället för att som bankerna få all möjlig hjälp och stöd. På börsen är det ”psykologi” och ”hysteri” som styr (DN). Ofta känns det som om det är just detta som styr även politiken i dag.

För i alla fall när det gäller regeringen tycks de nyliberala dogmerna fortfarande råda. Ingenting tycks påverka deras färdiga lösningar. För att återigen citera Lotta Fogde, DN;

Man ser detta hos regeringen, som strävar på i sitt nit att få ett i dess ögon arbetsovilligt folk att söka de jobb som nu försvinner. Fullskaleexperimentet med a-kassan har redan misslyckats och fått modifieras, och fler reträtter lär regeringen behöva göra innan lågkonjunkturen är över. Ändå verkar inriktningen på att skapa jobb genom att påverka individen i stället för konjunkturen närmast religiös. Man vägrar inse att a-kassereformen helt enkelt var en riktigt dålig idé.

På sjukvårdsområdet är den ideologiska blindheten lika slående. Vården ska privatiseras – till varje pris, om man så ska bryta mot hälso och sjukvårdslagen (1982:763). Där det står att ”målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.” och att ”den som har det största behovet… ska ges företräde till vården.”

Aftonbladet tar upp hur konsekvenserna blir, nu när snart inte bara friskolor har fri etableringsrätt, utan även vårdcentraler. Citat;

Modellen med fri etableringsrätt för privata vårdcentraler liknar det system som i dag gäller för etablering av friskolor.

Friskolereformen har resulterat i ökad segregation och svårigheter för kommunerna att planera och styra resurser dit de bäst behövs. Skattepengar som skulle gå till utbildning har blivit miljonvinster i ett antal stora friskolekoncerner.

Nu ligger privata vårdbolag som Capio, Attendo Care och Carema i startgroparna för att starta vårdcentraler. Det är framför allt de som kommer att tjäna på Hägglunds systemskifte.

Göran Hägglund fick i går frågan varför det bara är primärvården som ska konkurrensutsättas.

– Vi måste börja någonstans, svarade Hägglund och antydde på så vis en fortsatt privatisering av vården.

Den borgerliga marschen mot det nyliberala himmelriket fortsätter alltså. Låsningen tycks vara total.

Men det finns rättrogna som gör avbön. Som Maria Küchen beskriver på AB debatt, citat;

Chefen för Deutsche Bank avsade sig sin religion förra hösten med orden: ”Jag tror inte längre på marknadens självläkande kraft.” Fler marknadstroende bör se fakta i ögat: marknadsekonomi är en smart modell för ekonomisk praktik, men ”marknaden” stavas inte med stort m och inget himmelrike väntar om demokratiskt uppbyggda välfärdsstrukturer bryts ner i Den Heliga Marknadens namn.

*

Mer press; DN 1, DN 2, DN Ragnar Roos, AB – Låt oss bolåna av staten, SvD – S-kvinnor vill samarbeta med v

*

Bloggtips; jj,n om orlekar m.m., Alliansfritt Sverige om drogtester, Lasses blogg om äktenskapslagen, Petter Partikulär ger lästips

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Voogi

     /  oktober 25, 2008

    Många levde länge i tron att krisen var begränsad, först till subprimelånen, sedan finansbranschen i USA, medan verkningarna i övriga världen skulle vara begränsade till UBS och några andra bankkoncerner.

    Så blev det, förstås, inte. Allt hänger ihop.

    Tvärniten i konjunkturen kom snabbare, hårdare och mer allomfattande än vad man trodde. Inte ens Volvo hann vinstvarna.

    Politisk övertygelse vacklar säkerligen på många håll, men det kommer att ta tid innan man klarar att tänka om. Och dessutom skall man göra mer eller mindre offentlig avbön.

    Så nej, det blir ingen dramatisk förändring de närmaste åren.

    Skulle lågkonjunkturen/recessionen/depressionen bli kort (osannolikt tror jag) så kommer nuvarande politiska tankegångar att få äran för framgången, och då kanske det inte blir någon förändring annat än marginellt.

    Men jag tror vi har 3 svåra år att se fram emot. Kanske är det tillräckligt för att förorsaka politisk förändring, kanske inte.

  2. Gina

     /  oktober 25, 2008

    Lotta Fogdes sista kolumn i DN blev hennes bästa!

    Därtill var essän Den irrationella marknaden riktigt bra. Sällan man blir bortskämd med så här bra läsning till frukostfrallan 🙂

  3. Väldigt bra skriver Ilsemarie.
    Du skriver den ena strålande inlägget efter det andra. Min djupa beundran har du och en stor kram får du.

    Och Voogi:
    Det är inte nog inte bara en lågkonjunktur vi har framför oss, det är en ekonomisk depression och den kan vara för evigt i värsta fall, dvs vi kommer aldrig mer tillbaka upp till samma ”välfärdsnivå” och allmänt ”välstånd” som före kraschen, vilket vi faktiskt inte gjorde efter kraschen på 90-talet heller, fast man låtsas och försöker lura oss att tro att vi har gjort det.

  4. Tack Kerstin! 🙂

  5. henrik

     /  oktober 26, 2008

    Lotta fogde gör exakt samma misstag som du, att fastna i en egen dröm om att en styrd marknad skulle vara önskvärd eller ens möjlig. Oavsett om vi pratar om Stora språnget eller BaiBang så är kommandoekonomiernas misstag och skador ofantligt mycket värre än dagens kris.

    Politikernas uppgift är, och måste vara, att definiera spelreglerna. inte att detaljstyra. För då kommer vi med all säkerhet att som Kerstin antyder stå inför en oändlig lågkonjunktur.

  6. St Just

     /  oktober 27, 2008

    henrik tror att motsatsen till den nuvarande djupa krisen för marknadsekonomin, är stalinistisk diktatur modell Mao. Det är lika dumt som när Palin anklagar Obama för att vara socialist, kommunist och islamist.

    När nu när varningar blinkar rött på världens samtliga börser (utom fr stunden den sydkoreanska) är nog oron för en mer samhällelig styrning, det minsta henrik borde bekymra sig för.

    Och dessutom släpa fram pappersbruket i Bai Bang (vilket konservativa gjort sedan Indokinakrigens dagar) är belysande för hur tilltron till de egna nyliberala teorierna nu sviktar betänkligt.

    Visst Bai Bang blev kostsammare än beräknat (istället för 700 miljoner, 2,8 miljarder) men det är ju som den kaffekassa som dagens kapitalister spelar bort på några sekunder – på en uppblåst finansmarknad.

    Annars kan man läsa om detta projekt (
    Wikipedia) fött ur solidariteten med Vietnams folk:

    ”Nu går maskinerna på högvarv. Bai Bang levererar bland annat cirka 40 procent av allt skrivpapper i Vietnam och är en av de största tillverkarna av toalettpapper i landet. Under 2006 tillverkades 100 000 ton papper, nästan dubbelt så mycket som planerat (55 000 ton).

    Omkring 2 000 personer arbetar på pappersbruket. Satsningen har bidragit till en hög levnadsstandard i samhället kring Bai Bang. Byn har växt till en liten stad med cirka 20 000 invånare. Idrottshallar och skolor har byggts.”

    Tråkigt nog för dem som stödde USA-imperialismen under kriget men glädjande för Vietnams folk och för oss som stödde FNL.

  1. Flockmentaliteten som syndrom | Arvidfalk.se
  2. Anders Borgs ekonomiska laissez-faire – ren vidskepelse | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: