Det är vi som får betala – igen

Politikernas räddningsaktioner i finanskrisens spår tycks nästan uteslutande vara inriktade på att rädda banker och finansinstitut. Sjuka banker vårdas ömt för att återfå hälsan, medan vi vanliga löntagare får betala det verkliga priset för de finansiella kriserna – under många år framöver.

Olle Svenning skriver i Aftonbladet (Svensk krishantering en exportvara?) om hur Bo Lundgren nu håller fördrag världen över och berättar hur Sverige klarade 90-tals krisen.

Men 90-tals krisens verkningar var större och allvarligare än den historia som nu berättas och hade en förödande effekt på hela samhället. Bankerna hämtade sig snabbt, värre var det för alla ”vanliga människor” som på olika sätt drabbades.

Denna gång kan konsekvenserna snabbt bli än värre i kölvattnet av högerregeringens systemskifte med en kraftigt nedmonterade välfärd och med hårda slag mot fack och a-kassa. Maktbalansen har redan förskjutits, klyftorna har redan ökats på.

Citat, Olle Svenning;

De flesta av de konkursfärdiga bankerna sveptes in i svensk trygghet och återfick hälsan. Sämre gick det för löntagarna, de som skulle bära effekterna av det ekonomiska sönderfallet.
Fattigdomen mer än fördubblades under perioden 1991–97.

Femton procent av alla barnfamiljer hamnade under fattigdomsstrecket. Bortåt två miljoner löntagare var arbetslösa någon gång under perioden 1992–2 000. Det tog bortåt ett decennium för att LO-medlemmar skulle nå samma reallön som 1991. Sjukligheten klättrade upp mot svindlande nivåer. Särskilt kvinnor försvann in i svår psykisk ohälsa. Samtidigt rationaliserade sjukvården bort 60 000 anställda.

Skolorna tömdes på stora delar av sina resurser; lärartätheten drogs ned med bortåt tjugo procent.

Dessa hundratusentals människor som fick sina sociala villkor sönderslagna, eller sin rätt till kvalificerad utbildning utsuddad, finns förmodligen inte med i manuset ”Så klarade Sverige den ekonomiska 90-talskrisen.”

Sociologen Richard Sennet har beskrivit samhällsutvecklingen i ”Den nya kapitalismens kultur”.

Olle Svenning, citat;

Han (Sennet) beskriver i sin studie av den nya kapitalismens kultur hur flexibilitet, korttidsanställningar, otrygghet, utbytbarhet reducerar löntagarnas trygghet, känsla av sammanhang och mening, kanske också av yrkesskicklighet.

Sennetts teser finns mer än som undertexter i TCO:s kortfattade och genomträngande analys: ”Jakten på superarbetskraften fortsätter”. Rapportens sifferserier berättar korthugget om tidens cynism, arbetslivets utslagning och medborgares stigmatisering. Endast sju procent av arbetsgivarna vill anställa en sjukskriven. Bara tretton procent tycker att en som varit långvarigt arbetslös duger.

Till dessa många tiotusentals ratade framför den borgerliga regeringen följande budskap: Ni måste skaffa er ett jobb. Om inte, så kramar vi ur er än mer av trygghetssystemens beskedliga ersättningar. De som verkligen befinner sig i utanförskap riskerar straffas för att arbetsgivarna vägrar anställa dem och staten inte bygger utbildning åt dem.

TCO-rapporten sammanfattar:” I dag skuldbeläggs och ifrågasätts i allt större utsträckning de individer som drabbas av ohälsoproblem. Strukturella arbetsmarknadsproblem har kommit att individualiseras.”

*

Tidigare bloggpost; Rättvisan ligger i betraktarens ögon, Ta ingenting för givet
Press om finanskrisen;
NSD – dags att återvända till blandekonomin, SvD 1, DN 1, DN 2, AB

*

Bloggtips; Resursbloggenom sjuka banker, Motvallsbloggen om finanskrisen, Alliansfritt Sverige om allemansrätten, Ekonomikommentarer om Paul Krugmans recept

*

Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

24 kommentarer

  1. Voogi

     /  oktober 20, 2008

    Bankkrisen som sådan på 90-talet gick relativt snabbt över, c:a 5 år, och i sista ändan kostade det inte staten några pengar. Det är detta faktum som lyfts fram när man hyllar den svenska modellen.

    Utan tvekan drabbades många männsikor hårt ekonomiskt, dock inte bara löntagare. Banktjänstemän var kanske bland de hårdast drabbade löntagarna.

    Så kommer det att bli igen, men man är mycket observant på att inte rädda aktieägare, och det är trots allt ett sundhetstecken.

    Alternativet att låta någon stor bank gå i konkurs och därmed få betalningssystemet i gungning kostar antagligen ännu mer för oss medborgare. Något facit lär vi inte få. Möjligen kan vi snegla på hur det går i USA där man vinglar mellan olika metoder.

    Det är pest eller lunginflammation som gäller och hur det än blir, så drabbas vi alla.

    Finns det vinnare? Ja, de som har likvida resurser och vågar gå in i aktiemarknaden kommer nog att tjäna en hel del pengar på 5-7 års sikt.

    Bostadspriser faller och kommer att fortsätta att göra så längre än börsen. Stora förlorare blir de, som kommit in i bostadsmarknaden på senare tid och inte klarar räntor och amorteringar. Där kan ett behovsprövat stöd vara rimligt. Liksom för andra hårt prövade, men det lär inte finnas något stöd hos alliansregeringen för det.

    ”Gamla” bostadsägare som ser övervärden smälta ihop är det inte synd om.

  2. St Just

     /  oktober 21, 2008

    Så lätt gick det att snyta fram 1 500 miljarder kronor för att stödja banker och bostadsinstitut (samtidigt som givetvis aktievinstutdelningarna inte rörs och storbossarna får ett bonusstopp fram till april, stackarna).

    Om något visar detta på vad den kapitalistvänliga liberala regimen står för; förluster står skattebetalarna för, vinsterna är privata. Givetvis får alliansministrarna stöd från Östros, Sahlin och den övriga s-ledningen i denna principfråga.

    Men fortsätt för all del att jaga sjuklingar och arbetslösa som säkert dansar runt i penninghögar långt större en 1 500 miljarder!

  3. Gaspode

     /  oktober 21, 2008

    Regeringen har ingalunda snutit fram några 1500 miljarder Det är garantin som är så stor och det är möjligt att inga pengar överhuvudtaget kommer att betalas ut. Det är också klargjort att det inte är skattebetalarna som kommer att stå för notan utan staten kommer att ta aktier i företagen i pant, något som borde tilltala en socialist.

  4. Voogi

     /  oktober 21, 2008

    Förvisso är det ”bara” en garanti, men den är reell och kan mycket väl komma att tas i anspråk. Annars vore den meningslös.

    Garantin handlar om likviditet medan vinst är något annat. Det institut som begär stöd kommer inte att tillåtas ge utdelning även om de skulle ha möjlighet enligt aktiebolagslagen att göra så. Men stödet är tidsbegränsat så det blir fritt fram så småningom. Vi borde alla vara tacksamma för det; våra pensionsfonder är de största ägarna.

    Samma problem gäller löner och bonusar. Staten kan inte styra i all evighet, men ägarna bör kunna bli tuffare och inte tillåta alla dessa excesser.

    MEN – tänk om bara ett par procent av garantin tas i anspråk. Visst, det är snudd på ingenting. Eller? Det är i så fall 30 Mdr! tänk vilken nytta de pengarna hade kunnat göra för de mest nödlidande i landet!

    Bokföringsmässigt blir det ingen stor skillnad; återvinning kan ske i båda fallen. Från bankerna är det bara pengar, från de nödlidande handlar det om ytterligare några dimensioner.

    Tänk om staten kunde säga att varje återvunnen krona under garantin öronmärks för tryghetssystemen? Men det är det nog ingen som vågar säga med risk att man behöver leva upp till det.

  5. Gaspode

     /  oktober 21, 2008

    Självklart kan den tas i anspråk annars vore den, precis som du säger, helt meningslös. Dock är garantin konstruerad så att den kommer med en avgift så det handlar inte om någr allmosor.

  6. St Just

     /  oktober 21, 2008

    Det är ju trist att den liberala regeringen med (s)-ledningens stöd, inte kan plocka fram liknande garantier för vården, utbildningen, omsorgen … garantier ges som vi ser, bara för att rädda en havererande marknadsekonomi.

    Och lita på att det inte är de som orsakat krisen som får betala – de köper redan lågvärderade aktier till låga priser i väntan på nästa uppgång.

    De arbetande, de fattiga och småsparararna drabbas alltid av marknadsekonomins inbyggda kriser och får betala på flera olik sätt. Och är det någon som på allvar tror att Odell och Borg vill förstatliga en milimeter företag – de tvingas helt enkelt till åtgärder – en verklig arbetarregering skulle helt sonika, ta över företagen, öppna räkenskapsböckerna och avslöja alla spekulationer (legala som illegala) och driva företag och banker vidare under de anställdas kontroll.

  7. Patrik Johansson

     /  oktober 21, 2008

    Ha ha ha.. Så var ska regeringen hitta dessa 1500 miljarder kronor? Jag kan gissa utan socialekonomisk examen att man måste låna till sig dessa pengar.

    Vad sade moderaterna när de sålde Vin & Sprit och skulle sälja ut ytterligare ett antal firmor till UTLÄNDSKA INTRESSEN?

    Jo att de skulle betala av på statsskulden, så vi skulle slippa räntan! Den summa de fått av att sälja ut svenska folkets tillgångar är bara en fis i rymden jämfört med det som moderaterna nu vill låna till sig.

    Deras dumhet slutar aldrig att förvåna mig. Nyliberalismen är DÖD.

    Dags att begrava den!

  8. Voogi

     /  oktober 21, 2008

    St Just – jag undrar om det här är första gången jag inte har något alls att invända mot vad du skriver?

    Gaspode – avgift förvisso, men vilken nivå? Vi vet inte ännu annat än att den inte kommer att ligga på marknadsnivå utan lägre. Därmed är den tveklöst delvis en gåva. Dels rent ekonomiskt, men f a att den över huvud taget står till bankernas förfogande. Att köpa den på ”den fria marknaden” hade kostat ohyggligt mycket. Alldeles bortsett från att den inte fanns/finns till salu.

    Utan den statliga garantin är det en uppenbar risk för en likviditetskonkurs i någon/några av benkerna alldeles oavsett att de visar stora vinster.

    Läste just att man inte avser att ålägga bankerna ett utdelningsstopp under tiden de ev utnyttjar garantin. Det kan bli moraliskt väldigt kontroversiellt fram på vårkanten.

  9. Gaspode

     /  oktober 21, 2008

    Voogi

    Det är klart att det är olyckligt att garantin överhuvudtaget behövs men alternativet är tyvärr ett havererat banksystem och det skulle drabba alla bra mycket värre än denna garanti i det allra värsta av scenarion kommer att göra. Dessutom är det ju så att de svenska bankerna faktiskt inte är särskilt skyldiga i detta fall utan att de åker med ner i den finansiella rutschkanan som skapades i USA, bla pga statlig inblandning icke att förglömma. I en helt fri marknad hade inte den vidlyftiga utlåningen till icke kreditvärdiga låntagare existerat.

  10. Johan

     /  oktober 21, 2008

    Som vanligt är det i slutändan vi skattebetalare som får stå för notan. Bankkrisen från 90-talet är INTE över om någon nu trodde det. Väldigt många skattebetalare sitter kvar med gamla huslån som blev kvar efter exekutiva realisationer.

    När folket har problem – släng dem till vargarna.
    När marknaden har problem – spring och rädda dem, för de är ju så odugliga. De kan inte ens spara sina vinster till ”sämre tider”.

    Frågan är när denna bankkris tar slut för folket? 2015?

    Nu duger det med socialism.

    Låt bankerna lära sig av sina misstag någon endaste gång. Vi kan ju inte springa runt och rädda dem stup i kvarten. Det är väl ändå vuxna människor med tänkande förmåga som jobbar där, eller?

  11. St Just

     /  oktober 21, 2008

    ”I en helt fri marknad hade inte den vidlyftiga utlåningen till icke kreditvärdiga låntagare existerat.” – tänk att det finns de som fortfarande tror på denna myt.

    De oskyldiga svensk storbankerna (som natutligtvis inte är inblandade i den internationella ekonomin) lurades av statlig inblandning i USA. Snart kanske även Palin/McCains anklagelser om Obamba som hemlig revolutionär socialist, upprepas av nyliberaler i Sverige.

  12. Voogi

     /  oktober 21, 2008

    Gaspode;

    Att försöka identifiera de skyldiga i en global finansmarknad är tämligen meningslöst eftersom alla (nästan) sitter i samma båt.

    Vidlyftig utlåning har förekommit på alla marknader, inte bara i USA. I ”stabila” Sverige har den också förekommit, t ex på den kommersiella fastighetssidan slutet 80- och början 90-talet. På senare tid har vi haft en klart osund kreditgivning på bostadsssidan och i Baltikum. Det kommer stora förluster på de områdena.

    Problemet är inte subprimelånen i sig. Hade de stannat hos de ursprungliga långivarna, så hade skadeverkningarna begränsats jämfört med den spridning de fått idag. Mycket handlar om förtroendet, inte om realiserade förluster.

    Om du tror att vidlyftig kreditgivning inte skulle ha skett i en helt fri marknad, så är du direkt okunnig om hur den internationella finansmarknaden fungerar. Det är fullkomligt självklart att det hade skett, lånen hade paketerats på liknande sätt som nu och sålts vidare.

    Det är obegripligt att höra resonemang om att finansiell ingenjörskonst inte skulle finnas i en helt fri marknad. Jag tror tvärtom att den hade florerat ännu mer. Rädslan för att misstag skulle leda till konkurs är inte särskilt utbredd bland aktörerna. Inte för att de tror sig ha ett skyddsnät, utan för att det inte är en del av vardagstänkandet. Banker går i konkurs dagligen runt om i världen.

    En fri internationell finansmarknad är ett teoretisk och fullkomligt otänkbart alternativ, varför det är helt riskfritt att påstå att det skulle vara lösningen.

  13. Johan F

     /  oktober 22, 2008

    @Patrik

    Tror du att bankerna sen får låna pengarna av staten gratis?

    Sen undrar man nog om det är någon här inne som tror att denna krisen inte uppstått om vi haft en röd regering?

  14. St Just

     /  oktober 22, 2008

    Johan F undrar om finanskrisen uppstått om vi hade haft en ”röd regering”.

    Självfallet, då grundorsaken den kapitalistiska ekonomins usla funktionssätt gäller över hela världen – dock skulle åtgärderna bli andra; övertagande av de banker och företag som misskött sig utan kompensation till de spekulerande aktieägarna och inkompetenta ledningarna – istället för blodtransfussioner till desamma.

  15. Gaspode

     /  oktober 22, 2008

    Voogi

    Du har rätt i att det inte är subprimelånens existens som gör en finanskris utan interbankrelationerna. Om vi dock ändå håller oss kvar vid just det lånen så måste jag fråga hur dessa lån uppkom i USA? Har en helt fri marknad bestämt sig för att helt bortse från vanlig kreditbedömning och helt enkelt struntat i sunt förnuft eller har det något med detta http://www.businessweek.com/the_thread/hotproperty/archives/2008/02/clintons_drive.html att göra?

    Sanningen verkar dessutom vara den att den svenska bankerna, i internationell jämförelse, har ordentligt torrt på fötterna.

  16. Gaspode

     /  oktober 22, 2008

    Det verkar inte som om jag får skriva inlägg här längre. Synd.

  17. Voogi

     /  oktober 22, 2008

    Gaspode;

    Anledningarna till att släppa på kraven vid kreditgivning är många. Förvisso betyder uttalade politiska önskemål en del. En mångårig prisuppgång på bostäder är en annan eftersom man vaggas in i en tro att det alltid kommer att vara så. Liksom sökandet efter allt högre vinster bland bankerna.

    Jag kan inte den amerikanska lagstiftningen i detalj, men jag är övertygad om att den inte ensidigt kört över ”sunt förnuft”. Det har bankerna klarat utmärkt på egen hand.

    Under 2000-talet har de amerikanska konsumenterna haft ett negativt sparande, ofta upp mot 5% p.a. Eftersom konsumtionen står för 70% av USA:s BNP, så kan man säga att 3,5% av deras BNP-ökning är baserad på lån. Skulle amerikanen sluta öka sina lån, så hamnar man omedelbart i en recession. Skulle de börja spara, så är depressionen oundviklig. Därför har det inte funnits något riktigt bra sätt för de amerikanska politikerna eller andra institutioner att försöka strama åt kreditgivningen.

    Nejdå, vi i Sverige har inte betett oss dramatiskt annorlunda. 100%-ig finansiering har varit legio de senaste åren. En majoritet av banktjänstemän skriker av olust över att mätas efter hur mycket krediter de sålt och hur många avgifter de tjänat in. De känner sig som de månglare de förvandlats till. Kvar-att-leva-på-kalkylerna som man har använt sig av hade löjligt små marginaler.

    Politiskt incitament ges i Sverige genom relativt generösa ränteavdrag.

    Vår hyresreglering skapar ett hyfsat billigt alternativ till eget ägande av sin bostad. Utan den, så skulle vi, i varje fall på kort sikt, få ett än större köptryck bland icke särskilt kreditvärdiga personer.

    Är vi så mycket bättre än omvärlden? Nej, jag tror inte det.

    Vi ligger lite senare i konjunkturcykeln.

    Våra krediter vilar inte direkt mot fastigheterna utan primärt mot låntagaren. I praktiken är det nästan det omvända på många håll i USA, vilket gör att bankerna där omedelbart måste skriva ner värdena på lån när husvärdena går ner. Det behöver inte svenska banker göra så länge låntagaren klarar att betala räntor och ev amorteringar.

    Svenska bostadslån har också sålts vidare i ganska stor omfattning (värdepapperisering/securitization). Avsikten har varit att det skall vara utan regressrätt mot säljande bank, men man kan aldrig vara riktigt säker.

    Jag önskar att du har rätt när du säger att svenska banker har ordentligt torrt på fötterna, men befarar att du har fel.

  18. Gaspode

     /  oktober 23, 2008

    Voogi

    Jag håller med dig nästan hela vägen.

    Det är bara i våra respektive gissningar (för det är ju det det trots allt är) om framtiden som vi skiljer oss lite. Subprimeutlåningen och det negativa sparandet _har_ inte varit lika utbrett i Sverige som i USA och det har bara förekommit under den allra sista tiden (ett till två år) innan kraschen. Jag menar inte att allt är frid och fröjd på de svenska storbankerna men jag tror fullt och fast att det inte kommer att bli så illa i Sverige att det krävs statligt övertagande i någon av dem för att de inte skall gå i putten.

    Jag tycker också att det är märkligt att ett av de första låneinstituten (om inte det första?) i Sverige som lånade ut upp till 100% var statliga SBAB.

  19. Jag oroar mig inte för svenska banker, dom klarar sig men det är lite väre med svensk ekonomi. Enligt Peter Schiff USA är bankrot och svensk ekonomi är förmycket beroende av USA ekonomi.

  1. Trottens Betraktelser » Intressant intervju om den ekonomiska krisen
  2. Återigen måste vanligt folk rädda bankerna | Svensson
  3. Hur var det nu nu igen med stabiliteten hos de svenska bankerna+
  4. delade | Oktober 20, 2008- Skulle klimatkrisen få samma satsning?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: