Ryck upp dig och tänk rätt

Genom ”Feministisk Vänstertjejs” lysande blogg fick jag ögonen på en lysande ledare i Flamman skriven av Hans Isaksson, fd företagsläkare. Han skriver om hur vår inställning har förändrats under de senaste åren till de som drabbas av sjukdom.

Citat, inledningen;

En betydande politisk tänkare spådde för några år sedan, vad de styrande kan tänkas företa sig för att möta det sedan några år ökande antalet sjukskrivna och förtidspensionerande i Sverige. Han föreslog:

1) Absolut ingenting åt de sociala, miljömässiga och ekonomiska faktorer som måste ligga bakom den ökande sjukligheten i stressjukdomar.
2) minska sjukförmånerna
3) göra det svårare att för läkare att sjukskriva och för den sjuke att bli sjukskriven
4) på sikt avskaffa den offentliga sjukförsäkringen.

Därefter klär Hans Isaksson av den skrämmande och ihåliga retorik Hanne Kjöller använt på DN:s ledarsida de senaste åren. Jag kan själv lägga till en av mina egna reflektioner (och bloggposter) till Kjöller listan. Ni minns väl när hon för inte så länge sedan konstaterade att ”inga medicinska skäl” finns till att sjukskrivningarna ökade under slutet av 90-talet….

Hanne Kjöllers skrämmande cyniska inställning till sjukdom, smärta och psykiskt lidande tycks även genomsyra hela regeringens politik på området. Den ”betydande politiska tänkaren” har sannerligen fått sina spådomar förvekligade. I dag talas det till exempel aldrig om arbetets och arbetsgivarens roll när det gäller sjukskrivningarna. Det talas aldrig om vilken roll arbetsmiljön har, eller om stress och fysisk belastning på arbetsplatserna.

Därför kan man se det som symptomatiskt att den borgerliga regeringen som sina inledande åtgärder (i sin satsning på välfärd?) var att lägga ned Arbetslivsinstitutet, kraftigt skära ned Arbetsmiljöverket och helt ta bort arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering. Därefter avskaffade man smärta och psykiska sjukdomar med nya regler och riktlinjer. Nu är det individen som själv tycks ha hela skulden till alla sjukdomssymptom och alla belastningsskador. Det är bara att rycka upp sig. Smärtan – den försvinner om man ”tänker rätt”.

Mona Sahlin och Ylva Thörn tar i dag på DN debatt upp förhållandena inom framförallt äldreomsorgen i kommunerna. Det behövs, och man kan bara hoppas på att alla deras goda avsikter kan förverkligas så snabbt som möjligt. För, på många håll inom äldrevården är läget betydligt mer akut än vad som framkommer i media. Många anställda är på väg att ge upp och söka sig bort ifrån sitt (ofta älskade) arbete – de orkar inte längre!

De som arbetar inom denna sektor hyllas alltid som hjältar men har de senaste åren behandlats alltmer som skit. Osäkra och tillfälliga anställningar, ständiga utförsäljningar till lägstbjudande privata aktörer som har som mål och syfte att tjäna pengar på äldre, sjuka och dementa patienter som givetvis inte kan göra sina röster hörda. Att arbetsgivarna samtidigt suger ut all must ur sina underbetalda och underbemannade anställda tycks ingen bekymra sig över. Detta gäller även hos många kommunalt ägda äldreboenden.

I den borgerliga regeringens värld är alla arbetsmiljöproblem utrotade. Så är det inte i min värld. Istället finns här många, framförallt kvinnor, som under många år sliter hårt och lever med ständig värk (inom vård, omsorg och inom övriga delar av tjänstesektorn). När kroppen till slut ger upp och smärtan tar över får de numera veta att det är deras eget ”fel” att deras kroppar säger ifrån.

Regering har i sitt nya sjukförsäkringsförslag med liv och lust fortsatt att ignorera arbetsmiljön och arbetsgivarens ansvar och lagt hela skulden och ansvaret på den enskilde. Den arbetsgivare som vill bli av med en sjuk eller arbetsskadad person behöver snart bara vänta i sex månader, därefter räcker ett litet intyg till Försäkringskassan så är det klart! ”Rehabiliteringskedjan” görs på detta sätt till en snabb och effektiv utfasningskedja för alla som slitits ut i arbetslivet.

Fortsätt protestera mot regeringens sjuka sjukförsäkringsförslag! Läs mer på Resursbloggen!

*

Lästips:

*

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

14 kommentarer

  1. Fille

     /  mars 26, 2008

    Visst är det bedrövligt idag med den misstro som sprids mot människor som drabbats av ohälsa.

    De förslag som regeringen nu lägger i den s.k. rehabiliteringskedjan skuldbelägger bara ytterligare och gör om strukturella problem (rehabiliteringssystemet är obefintligt) till individuella (moralen hos dem med ohälsa ifrågasätts).

    Istället för att straffa enskilda borde politikerna idka självkritik och inse att de (röda som blå) inte lyckats skapa bra verktyg så att den som drabbats av ohälsa snabbare kan komma tillbaks till arbetslivet.

    Med sina förslag till ny sjukförsäkring kommer Husmark Pehrsson bara att skapa ett partipolitiskt skyttegravskrig, som främst intresserar partistrateger och ”spinndoktorer”. De sjuka blir knappast hjälpta av detta.

  2. Kia

     /  mars 26, 2008

    Kul att läsa en blogg som citeras av Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1014361.svd

    Bra jobbat Ilse-Marie!

  3. Stendammslungan

     /  mars 26, 2008

    Om det är arbetsmiljön som ligger bakom sjukskrivningarna så är det märkligt att de som är arbetslösa är de allra sjukaste.

    Om arbetsmiljön ligger bakom sjukskrivningarna borde heltidare vara sjukare än deltidare.

    Om det är privata arbetsgivare som driver ohälsan så borde det vara färre sjukskrivna i den offentliga sektorn än i den privata. Idag är det tvärtom. Privata sjukhus har lägre ohälsotal än offentliga och högre personal- och patientnöjdhet.

    Hur svårt kan det vara att förstå?

    Mycket svårt, tydligen.

  4. H-E.R

     /  mars 26, 2008

    En fundering som ofta dyker upp för mig är den ruggiga likheten med händelserna under andra världskriget där det till en början propagerades för ”individens ansvar” för att sedemera övergå i en sorts hjärntvättande ”upplysning” om hur sjuka och handikappade mer är ett hinder i ett arbetande och friskt samhälle.
    Detta är skrämmande och någonstans i bakhuvudet finns en gnagande tanke om att en upprepning inte är något orimligt. Med tillräckligt mycket iskall propaganda, och dessemellan dessa ”tuffingar” till skribenter (likt Kjöller), varvat med ”absoluta sanningar” från styrda forskare vad gäller missbruk/fusk med socialförsäkringarna.
    Bister nog behöver man, om man inte vill eller ids, tänka själv. Man får ”sanningen” serverad som en blaffig tårta, bara att hugga in och svälja.
    Och en annan tanke; den sammanhållning och den känsla av ”duktighet” som friska och arbetsdugliga människor får sig projicerad av denna propaganda, den är som cement.
    Vi och dom. Lönsam och olönsam.

  5. Hur kunde vi låta oss bli så lurade. Kan skadan någonsin repareras 😦

  6. Kalle

     /  mars 26, 2008

    Med daglig och kontinuerlig smärta i ryggen skulle jag mycket väl kunna vara sjukskriven. Men inte skulle jag må bättre av att gå (ligga) hemma. En Alvedon i veckan och så ut och gör det jag förväntar av mig själv d.v.s. prestera. Att ligga hemma passar inte mig som person och definitivt inte min personlighet.

    Hur kommer det sig att det endast är människor till vänster som har svårt för denna insikten?

  7. H-E.R

     /  mars 26, 2008

    Grattis Kalle!
    Visst är det många som klarar att arbeta (oavsett politisk inriktning) med smärta i kroppen. Är den inte alltför uttalad och rörelseförmågan är ok så kan det mycket väl funka.
    Minns bara att för varje dag du arbetar och ignorerar smärtan så ökar risken dels för att smärtan ska bli kronisk, dels för att den ska förvärras.
    Bäst är adekvat behandling i tid, innan det förvärras.
    Det beror ju också på vilken typ av arbete man har om man kan eller inte kan arbeta med smärta. En skogsarbetare med diskbråck får det svårt t ex.
    Sedan finns det ju faktiskt sjukdomstillstånd som helt omöjliggör arbete, detta faktum också oavsett politisk uppfattning.
    Så ta det lugnt du Kalle, det finns inga belägg för att endast ”människor till vänster” har ”svårt med insikten”, och det finns definitivt inget belägg för att det är just ”insikten” som avgör arbetsförmågan.
    Rätt korkad uppfattning Kalle 🙂
    Fast jag är uppriktigt glad för din skull att du klarar arbeta ännu så länge.

  8. Kalle

     /  mars 27, 2008

    Du får skilja på sjukskrivningsbar smärta och smärta. Dessutom har min sjukgymnast semester och den andra jag besökte visade sig vara värdelös, tack och lov behöver jag inte gå dit igen då det finns alternativ.

    Låt mig sammanfatta det hela med, ett insiktslöst svar.

  9. H-E.R

     /  mars 27, 2008

    Kalle.
    Insiktslöst eller inte; huvudsaken är att utvecklingen politiskt inte fortsätter som den gör nu.
    Alltför många människor med sjukdomar som rätteligen kräver både sjukskrivning och rehabilitering får inte detta.
    I det fallet är jag själv lyckligt lottad trots en olyckshändelse som gjort mig handikappad. Jag har tillåtits sjukskrivning, sjukgymnastik, operationer (varav nästa sker nu i april). Jag har haft turen (i oturen) att min skada syns vilket närapå börjar bli ett krav numera för berättigande till sjukskrivning. Jag har också lyckats genom diverse utprovningar få mediciner som ger mig en någorlunda uthärdlig smärtbild. Därtill de handikapphjälpmedel och den bostadsanpassning som krävts för att jag ska kunna bo kvar där jag bor.
    Sammantaget har detta gjort mig både ödmjuk och tacksam, men samtidigt ser jag hur utvecklingen går käpprätt åt h-e för många av mina medmänniskor som drabbats av sjukdom.
    Jag har också lärt mig att aldrig ifrågasätta någon annan människas krämpor. Många lider svårt utan att det syns så mycket utåt.
    Sjukdom är mångfacetterat, ett mycket komplext område. Ska människovärdet återupprättas och sedan behållas är det hög tid att politikerna börjar inse hur fel de agerar.
    Sköt om dig Kalle.
    Inom några år är jag kanske tillbaka på arbetsmarknaden jag med 🙂

  10. ilsket kvinnfolk

     /  mars 27, 2008

    I Sverige har vi 0,7 inspektörer per 10.000 arbetstagare, jämfört med våra nordiska grannländer som har 2. ILO (FN) rekommenderar 1 inspektör per 10.000
    http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_category=309&id_item=14759&criteria=arbetsmilj%F6inspekt%F6rer

    Det är lysande för ett rikt land som Sverige att ligga under FN:s rekommendationer eller hur? *ironi*

    Och det där med att lägga skulden på individen för sjukdomar, hallå! Spelar det nån roll vems FEL det är när man är sjuk? Har rökare inte fått lungcancervård eller? Den som är sjuk behöver det den behöver, och varför skulle plötsligt sjuka inte behöva sjukskrivas längre när dom har behövt det innan? Jag fattar inte! Men vissa saker behöver man tydligen vara expert (alt. blå politiker) för att kunna frigöra sig från logiken bakom.

    Nu för tiden verkar arbetsmiljöproblem vara ett kvinnoproblem. Osäkra anställningar, löner man inte kan försörja sig på – är det kvinnor eller män som har det så? Jag bara undrar! Att hålla kvinnor i fattigdom är ett utmärkt sätt att hålla dom på mattan, i alla länder världen över, även i Sverige. Vi kan inte kalla oss jämställda förrän kvinnodominerade yrken har löner för självförsörjning och att det blir pengar över i slutet av månaden för landets alla ensamstående kvinnor.
    Mer feminism efterlyses i lönedebatten.

    Till sist måste jag lägga till att jag blir oerhört provocerad av retoriken ”men jag klarar ju detta, alltså borde alla andra också klara detta, och dom som inte klarar detta ljuger eller gnäller”. Varför är det mestadels män som kommer med såna uttalanden/tankar? Det luktar lite ”tjejer snackar om att föda barn men då vet dom inte hur det är för en kille när han är riktigt förkyld”. Varför är det så svårt för vissa människor att sätta sig in i ANDRA människors situation och ha fantasi nog att inse att MIN situation är såhär, men andras situation kan vara annorlunda och den behöver jag inte sätta mig till doms över?

  11. Tack för alla som stöttat påskuppropet! Det lever vidare, fast påsken är förbi. Vi låter oss inte tappa hoppet, vi tar vår ilska på allvar!

  12. ”Till sist måste jag lägga till att jag blir oerhört provocerad av retoriken “men jag klarar ju detta, alltså borde alla andra också klara detta, och dom som inte klarar detta ljuger eller gnäller”. Varför är det mestadels män som kommer med såna uttalanden/tankar? Det luktar lite “tjejer snackar om att föda barn men då vet dom inte hur det är för en kille när han är riktigt förkyld”. Varför är det så svårt för vissa människor att sätta sig in i ANDRA människors situation och ha fantasi nog att inse att MIN situation är såhär, men andras situation kan vara annorlunda och den behöver jag inte sätta mig till doms över?”

    Word! Det är iofs inte bara kvinnor som får höra sånt, men det är en klassisk härskarretorik. Jag brukar säga till såna ”När tom. Fk tror att jag inte kan jobba, menar du att du är bättre på att avgöra sånt?” 😉

  1. Vårdupproret « Kim Müller
  2. Osäkrare värld och kryperi för USA | Svensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: