Tänkte inte på det

husmpers.jpg

Återigen säger sig socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson ”lyssna på kritiken” och ”backar” från sitt sjukförsäkringsförslag. Det är sannerligen inte första gången.

Oops I did it again, and again, and again. Regeringens egen Britney Spears fortsätter på den inslagna vägen. Men vad är det egentligen hon och regeringen har backat ifrån?

  • Först handlade det om ”avtalsförbudet”. Regeringen hade till slut inget val när till och med det egna moderata partiet slog bakut.
  • Sedan kom den andra reträtten, först presenterad i Göteborgsposten. Nu skulle inte sjuka behöva söka ”socialbidrag”. En tillputsad version av denna reträtt finns i DN i dag. Lösningen heter alltså ”resursjobb”. De som ”inte är sjuka nog att få sjukersättning (förtidspension) men som inte heller är friska nog för att söka sig ut på arbetsmarknaden. Mot någon form av motprestation ska de få lämpliga arbetsuppgifter.”

– Jag står inte bakom den. Den är en tjänstemannaprodukt. Jag står bakom den så till vida att det är ett förslag i enlighet med intentionerna från regeringen. Men jag står inte bakom skrivelsen.

Men hur många reträtter regeringen än gör tycks egentligen ingenting ha förändrats. Inte för de som i fortsättningen fastnar i de nya ”tidsgränserna” och för de som, trots sjukdom, av försäkringskassan bedöms ha någon form av arbetsförmåga kvar. Vilka som inte fastnar i den kategorin är svårt att förstå.

Vi har den senaste tiden kunnat se många exempel på hur mycket hårdare Försäkringskassans bedömningar har blivit. Läs till exempel historien om en ung man som fick hela sitt liv sönderslaget efter en ridolycka och en tarmoperation. I Aftonbladet har vi fått åtskilliga historier om hur det numera går till på försäkringskassan. Kan du ligga ned och kan se – då kan du också jobba!

Sydsvenskan har den senaste tiden haft flera intressanta artiklar om hur regeringens nya regler kan slå mot de som drabbas av sjukdom. Så här sa till exempel Inger Efraimsson, tidigare ordförande i Försäkringskassan;

– Det blir definitivt mer av det här med ännu striktare bedömning. Jag tror inte alls att folk blir friskare av hårdare tag, men det ser ju snyggt ut i statistiken.

Sydsvenskan om de nya ”tidsgränserna” som Husmark Pehrsson håller fast vid;

Efter tre månader ska den som är sjukskriven omplaceras hos sin arbetsgivare. Efter sex månader ska man prövas mot hela arbetsmarknaden i hela landet. Det kan vara vilket arbete som helst som Försäkringskassan bedömer att man klarar av.

Värk och lättare psykiska åkommor kommer inte längre att berättiga till sjukersättning, enligt förslaget som gått ut på remiss. Gruppen som lider av detta ska tillbaka i arbete, är det meningen.

Förslaget kommer att leda till en ökad belastning på socialkontoren. I promemorian som regeringen skickat på remiss står:
”Som redan nämnts så kommer inte alla berörda sjukfall att uppfylla de nya kriterierna för icke tidsbegränsad sjukersättning. Bland dessa kommer det sannolikt att finnas personer som kommer att ansöka om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. En grupp som sannolikt inte kan bli aktuell för fortsatt sjukersättning är personer med lättare psykiska diagnoser eller sjukdomar i det muskulöskeletala systemet som inte är kroniska. En del av dessa personer kommer att ansöka om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.”

Hur många av de som hamnar på socialen som bedöms klara av ett ”resursjobb” eller hur bedömningen ska gå till återstår att se. Regeringen tycks inte heller backa från sin inställning att olika diagnoser ska bedömas på olika sätt. Allt hänger på om din sjukdom bedöms vara ”livshotande” eller ej. Något som bland annat Karolinska Institutet har protesterat kraftigt mot.

Så här säger Inger Efraimsson om detta;

Effekten av det blir hierarkier inom sjukförsäkringen. Vissa sjukdomar kommer att rankas högt och berättiga till ersättning medan andra rankas lågt, vilket betyder avslag på sjukpenning eller indragen sjukersättning.
– Uppenbarligen hamnar de med psykiska problem och värk längst ner. Det tycker jag är en otäck människosyn.

Vi har ”inte råd” att ge sjuka människor ett drägligt liv längre, däremot subventionerar den nya regeringen städhjälp till fullt friska människor. Man kan gott fråga sig – hur tusan kan man rättfärdiga en sådan politik?

intepa.jpg

Man kan också fråga sig hur det kommer sig att regeringen ständigt tvingas backa från så många av sina förslag. Det börjar likna Lorrygänget – ”tänkte inte på det”. Problemet är att det inte längre handlar om någon sketch i TV – utan om verkligheten för många sjuka och utelämnade människor.

Det ”är mycke´nu” som regeringen inte tycks ha ”tänkt på”.

”Känn ingen oro” säger återigen Krusmark Päronsoda och ler milt.

– Javisst ja, tänkte inte på det!

*
Bra artiklar om sjukförsäkringen i Sydsvenskan den senaste tiden;
Sjukskriven kan tvingas lämna jobbet
Ministern tyst om de skärpta reglerna
Hårdare tag slog sönder hela hans liv

Tips; Läs om fler ruggiga exempel på det borgerliga hyckleriet.

*

Lästips; Underklass funderingar om Försäkringstjänstemän, Feministisk Vänstertjej om Högerns slagord

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

17 kommentarer

  1. Fille

     /  mars 18, 2008

    Du sätter verkligen fingret på cynismen i Alliansens politik. Tyvärr är det nog ännu värre. Trots att Hutmark backar när hon möter remissinstansernas tunga kritik ena dagen. Står hon ändå den andra dagen upp för samma förslag: http://www.aftonbladet.se/debatt/article2075087.ab

    Läs artikeln i dagens Aftonblad, där ministern lyckas med konststycket att presentera de skärpta tidsgränserna och reglerna som en möjlighet…snacka om retoriska kullerbyttor och iskall cynism!

  2. Samma politiker höger/vänster har fört fram det här samhället vi ser idag, dom har en dold agenda att följa. Vi måste få fram nya politiker som arbetar för människans bästa och inte för Mammon.
    Låt oss inte fortsätta att bli lurade, skit samma vad dom säger vi ser resultaten idag och inte fan blir det bättre med samma politiker.

    Idag ser vi orättvisor överallt och det har inte bara inträffat dom sista åren.

  3. H-E.R

     /  mars 18, 2008

    Mycket avslöjande och åskådliggörande bloggpost, nog är det cynismen kombinerat med ren och skär dumhet som influerar alliansen i deras politik.
    Och Krusmark Päronsoda…. ska hon någonsin kunna försvara sina stolligheter så måste hon ju börja med att försöka vara någorlunda konsekvent. Hon verkar inte längre kunna övertyga ens sig själv 🙂

  4. Anna Avslag

     /  mars 18, 2008

    Här gör Försäkringskassan narr av de sjukskrivna på YouTube

  5. H-E.R

     /  mars 18, 2008

    Vid närmare eftertanke har alliansen guldläge. Många i situationen att både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har stängt porten, populärt kallat ”för sjuk för att arbeta, för frisk för sjukpenning”. Vilket ger bra underlag för ”alternativ arbetsmarknad” (Malmborg stöttar villigt). Hur denna ”alternativa arbetsmarknad” ska utformas tycks inte riktigt vara bestämt.
    Därav guldläget. Workfare, en ren besparing. Inga besvärliga krav kan ställas av de arbetande, inga rättigheter kan åberopas. Och framför allt inget val ges, åtminstone inte för de sjuka.
    Nu var jag väl för pessimistisk? Eller?

  6. En kusligt bra beskrivning av dagens politiska läge, dessutom påhejat av mediebevakningen som envetet jobbar för att bereda väg nedmonteringen av socialförsäkringssystemet.

  7. Bra sammanfattning av det politiska läget när det gäller alla steg som tagit i att ytterligare försämra den sociala välfärdspolitiken.

  8. Ett underbart syrligt och sant inlägg- ett av de bästa jag läst den senaste tiden. Tack återigen för din grundliga bevakning.

    Många hälsningar och allt gott

  9. Man undrar ju vad detta ”resursjobb” kommer att innebära. Förmodligen ett arbete till en mycket låg ersättning, det som många handikappade har idag. Vilka tjänar på detta? Jo arbetsgiveren som de dagar den sjuke kan jobba slipper anställa någon annan för dyra pengar.

    Anna Avslag – Vilken bra film. Hoppas det inte gjorde ngt att jag snodde den. Den finns nu också på http://blogg.passagen.se/bellanoire

  10. Applåd till dig Ilse-marie kanonbra skrivet. 😀
    Grattis till alla ni vanliga svensson som trodde ni åkte första klass och röstade på alliansen. Nu gäller det att få en sjukdom som räknas. Kanske cancer kommer att ligga på topp och gärna en svårartad så det är meningslöst med dyra cellgifter utan det blir endast en engångskostnad vid begravningen. Jag hoppas ni är nöjda med er själva och känner belåtenhet och att sparräntan på kontot kan försörja dig om oturen är framme och det där händer som ni inte trodde skulle hände. Det som ger etiketten ARBETSLÖS ,SJUK

  11. H-E.R

     /  mars 19, 2008

    Bella.
    Visst funderar man vad ”resursjobbet” kommer att innebära. Det har varit på tapeten förut, bl a Hans Karlsson hade idéer om liknande, då gällde det inte någon form av ”workfare” utan det skulle då vara lönearbete under kollektivavtal, mer likt de tidigare lönebidragsarbetena. Många läkare förespråkade då också en arbetsmarknad som kunde vara flexibel på den sjukes villkor.
    Kunde vara en bra lösning om man då kunde lita på att sjuka verkligen får ersättning ur sjukförsäkringen när de behöver det, och att arbete i den mån man klarar det sker under rättvisa villkor och bara i den utsträckning man klarar det.
    Det kan vi definitivt inte lita på idag.
    Hamnar vi nu i den situationen att alliansen genomför ”resursjobben” för dem som slagits ur systemet (börjar bli rätt många och fler blir det med de nya reglerna), då kommer den individuella bedömningen att helt hamna åt sidan.
    Går dessutom ”resursjobben” under kategorin ”workfare” så blir det snarare en form av modernt slaveri i stället för den påstådda ”hjälpen tillbaka”.
    Jag gissar på det senare, alliansen har så tydligt visat att sjuka (olönsamma) människor förtjänar rejäla straff.

  12. H-E.R

     /  mars 19, 2008

    Ledarskribenten Kalle Larsson i Dagbladet (Norrland):
    Håller statsrådsberedningen på att etablera kennelklubb? Med tanke på alla pudlar….. 🙂

  13. Ja, du kan skriva du!
    Just för att jag inte orkar strida för något politiskt så kommenterar jag sällan i politiska bloggar. Men du kan din sak och skriver så himla bra.
    Ville bara säga det…
    Kram

  14. Finns det inga arga barn här? Kanske har minstern backat, kanske inte. Än är vi inte i mål. Låt inte det sociala skyddsnäten nedmonteras ut protest! Påskuppropet har börjat, låt inte glöden kallna i förtid. Nästa vecka kan det vara försent, då läggs propositionen på riksdagens bord.

    Kolla in http://resurs.blogg.se!
    Glad Påsk!

  15. Det jag skriver om här handlar som jag ser det om ett systemfel, som gör att socialtjänstemän inte har möjlighet att hjälpa så mycket som de själva kanske vill. Så det är inte så att jag har för avsikt att angripa någon personligen. Det här handlar om socialtjänsten.
    Jag ska skriva utifrån den vinkel som jag har och har haft. Det gäller bl.a. Den syn på relationen mellan klient och socialsekreterare som jag har tillägnat mig under åren. Och jag har en väldigt gedigen utbildning på det här området. Jag kan gå tillbaka närmare 40 år i mina erfarenheter med socialtjänsten.
    Jag blev omhändertagen av staden redan som 6 åring. Och sen fortsatte det mellan olika så kallade barnhem, skolhem, vårdhem, fosterhem, ungdomsvårdsskolor och så småningom till fängelser.
    Genom allt detta har socialtjänsten vakat moderligt över mig.
    Jag tänkte också uppehålla mig lite kring vad jag tror händer med er när ni genomgår den här förändringen som de flesta socialsekreterare gör och vad det kanske innebär att långsamt tvingas ge avkall på det som ni själva upplever som ett samhälleligt engagemang.
    De ”klienter” ni möter, fråntas ofta sitt namn, dom begåvas ofta med dolda avsikter. Avsikter som går ut på att lura er.
    Dom delas oftast in i grupper: Det kan vara hemlösa, missbrukare, dubbeldiagnoser, psykiskt sjuka, invandrare, kriminellt belastade och så vidare och så vidare listan kan göras hur lång som helst.
    Det här är de enklaste sätten att slippa möta människor som är i behov av hjälp. Möjligheterna att fly från empati och ett medmänskligt bemötande är många.
    Det förekommer en kultur som kretsar kring och gömmer sig bakom rigorösa regelverk. Det finns en mycket utbredd, tidskrävande byråkrati.
    Ni kommer att bli tvungna att lägga er till med en attityd. Och det kommer inte från klienterna i första hand utan från era medarbetare och dom snäva ramar ni har att hålla er till.
    Att ni sen antagligen kommer att föra över skulden på de utsatta, kan man kanske också lägga till den uppsjö av utvägar ni kommer att förses med av era arbetskamrater.
    Detta leder i sin tur till att den sökande tappar självförtroendet och får en upplevelse av att inte kunna styra sitt eget liv.
    Vilket i sin tur leder till ett maktförhållande som kommer att vara mycket svårhanterligt för er i er strävan att hjälpa. Låter det snårigt?
    Då kanske vi ska lätta upp tankarna lite med ett citat ur ”SoL” som ni säkert har ägnat en hel del tid åt. Ni kanske kan hjälpa mig att förstå det här:
    ”Med sociala tjänster bör avses varje social insats som socialnämnden svarar för och som direkt eller förmedlat tjänar den enskilde och utgör medel för verksamhetens måluppfyllelse” Slut citat.
    Där får ni då söka er vägledning när ni t.ex. Möter en skakande misshandlad hemlös kvinna som inte vill åka till det härbärge, som ni förmedlat tjänande sätter in och som svarar mot verksamhetens måluppfyllelse.
    Ni kommer att hamna i ett mycket besvärligt maktförhållande till de sökande. Sökande som ni inte litar på och vars levnadsöden ni varken kommer att kunna leva er in i eller förstå.
    Era arbetskamrater kommer att se er som svaga om ni inte lyckas hålla stånd mot någon desperat mamma som är olycklig över att hon inte får träffa sina barn. Eller en hemlös som får avslag på ett boende, detta efter en årslång kamp för att bli av med ett långvarigt missbruk för att han visat ett positivt urinprov.
    Det finns alltså en flyktkultur på de flesta socialkontor som frodas i någon sorts föreställning om att det går att kontrollera och att uppfostra människor som lever under mycket svåra förhållanden.
    Om ni nu skulle se framför er en annan människa. Någon som lika gärna skulle kunna vara din bror eller din syster, ett eget barn. Men som absolut aldrig under några omständigheter kommer att vara det. Sådana smärtor kommer ni helt säkert att skyddas från. I alla fall så länge ni håller er till reglerna.
    Det kanske är det som kallas professionalism?
    Men detta till trots: Om ni nu framför er skulle se en människa som överges och kränks av det system ni är satta att företräda, så kommer ni oavlåtligt att befästa ett förhållningssätt inom er.
    Ett förhållningssätt som bl.a. Går ut på att: Jag är maktlös, det är inte jag som tar besluten, det är någon annans fel.
    Jag kan tyvärr inte göra mer för dig nu.

    Och ni kommer att få hjälp att rättfärdiga det här med tomma fraser som att ”man måste ju kunna ställa krav på människor” ”dom vill ju inte samarbeta”
    En annan sak som ni kommer att få stöd i är att de här personerna, som inte kan anpassa sig till era krav, kanske i vissa fall uttrycker sig på ett obehagligt sätt eller till och med hotfullt. Det är också något som kommer att hjälpa er in i ett vi och dom tänkande.
    Ni kommer att ställa krav som kanske kan kännas rimliga för en människa som redan har de grundläggande behoven tillgodosedda och har stöd av sin omgivning.
    Så är det inte för majoriteten av de människor som ni är satta att handlägga. För dessa människor kommer kraven oftast att upplevas som totalt absurda. Många tystnar och sjunker in i självförakt, vilket kommer att göra det lättare för er att slippa se. Att slippa se människan bakom alla de föreställningar som ni kommer att skolas in i.
    Det ni däremot kommer att bli tvungna att konfrontera är ett ultimat krav som i det närmaste kommer att vara omöjligt för er att gå emot. I alla fall om ni vill fortsätta som socialsekreterare:
    Nämligen det krav som säger att absolut inte göra något för en medmänniska som strider emot systemet. Det system som idag stöter ut människor.
    Jag uppmanar er inte att bryta mot systemet.
    Däremot vill jag försöka göra er uppmärksamma på vem som borde vara er egentliga uppdragsgivare.
    Nämligen de som ni är satta att hjälpa, och inte några människor högt uppe i toppen som måste vara i total avsaknad av verklighetsanknytning.

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

  1. Regeringen backar igen - nu om bostadspolitiken | Svensson
  2. Alliansens kovändningar och trovärdighetsproblem « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: