Historien upprepar sig

Det finns en ”fuskexpert” på DN:s ledarredaktion. Vi vet alla vem det är, just det – Hanne Kjöller. Nyligen kunde hon (anonymt visserligen) allsmäktigt på DN:s ledarsida konstatera att ”det fanns inga medicinska skäl” till att sjukfrånvaron steg under slutet av nittiotalet. I dag gör hon återigen klart för alla som orkar bry sig att inte bara sjukskrivna fuskar, det gör även arbetslösa.

Citat;

Som alltid i forskningssammanhang finns skäl att vara försiktig med slutsatserna. Det är också kvartetten bakom rapporten och påpekar faran i att göra arbetsgivarnas svar till facit. Men det finns tillräckligt mycket som osar för att man ska inse att här ligger åtskilliga hundar begravna.

Så trots att Kjöller denna gång erkänner en viss osäkerhet, försvinner inte hennes misstänksamhet. Anklagelserna haglar som vanligt. Men, de forskare som utfört rapporten varnar alltså också själva för osäkerheten i sin egen forskarrapport.

Så här kan man till exempel läsa i IFAU rapporten;

Som exempel kan nämnas att i de fall då individen enligt AMS register inte sökt anvisat arbete har hon ändå i drygt 20 procent av fallen gjort det enligt vår arbetsgivarenkät.

När det gäller arbetsgivarnas roll;

En potentiellt viktig felmarginal i ovanstående analys är att arbetsgivarna kan minnas fel. Kan det vara så att arbetsgivare slentrianmässigt säger att individen inte sökt jobbet trots att hon verkligen gjort så?

Frågetecknen staplas på detta sätt på varandra. Vem kan man lita på? Arbetsgivaren, AMS eller den arbetssökande? Dessutom ifrågasätter även IFAU vitsen med att få arbetssökande att söka jobb de egentligen inte passar för eller skulle ha en realistisk chans att få.

Citat:

En potentiell orsak till att inte söka anvisat arbete är att anvisningen inte är realistisk, d v s den sökande vet att hon inte har en rimlig chans att få det anvisade arbetet. Ett sådant agerande är inte kostsamt för samhället, även om det fortfarande är ett regelbrott. Snarare är det att se som en samhällsekonomisk vinst eftersom arbetsgivarna då slipper slösa tid på ansökningar som ändå inte har en chans. Vidare kan orealistiska anvisningar betraktas som en förlust eftersom arbetsförmedlingens resurser tagits i anspråk i onödan. Anvisningar som inte blir sökta är därför ett tecken på ineffektivt resursutnyttjande oavsett om orsaken är bristande motivation att ta arbetet eller om orsaken är orealistiska anvisningar. Denna studie kan inte kvantifiera den relativa betydelsen av dessa båda orsaker.

Man skulle alltså lika väl kunna anklaga AMS för ”fusk” som de arbetssökande. Eller åtminstone för att kasta bort sina resurser. Eller anklaga regeringen för att införa regler som är så hårda och orealistiska att de knappast går att uppfylla i ett humant samhälle (om det nu är där vi befinner oss idag – jag tvivlar).

Sammantaget kan man konstatera att historien upprepar sig. Även i FUT-rapporten (om felaktiga utbetalningar) beskrev forskarna sina osäkra arbetsmetoder – trots det var alla siffror, när de presenterades i media och av regeringen, ”sanning”. All osäkerhet var som bortblåst – fusket var enligt media och regeringen avslöjat. Samma visa med det omtalade VAB-fusket, där samma IFAU-forskare var inblandade som i detta fall. Rapporten utsattes så småningom för skarp vetenskaplig kritik.

Jag får väl avsluta på samma sätt som Hanne Kjöller – här ligger det åtskilliga ”hundar begravda”. FUT-rapporten plus ett antal IFAU-rapporter, alla politiska beställningsjobb, har den senaste tiden avlöst varandra. Alla med ett och samma syfte; att avslöja sjuka, arbetslösa och ”bidragstagare” som ”fuskare”. Det passar nämligen in i regeringens politiska planer.

Vilka det egentligen är som ”fuskar” lär snart bli uppenbart…

*

P.S. Missa inte Psykbryts fullträff – Arbetsförnedringen!

Tips; AB:s ledarsida om ”rehabiliteringskedjan”

*
Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se