Missa inte remisskritiken

I dag fortsätter Aftonbladet sin serie om ”det nya tuffa Sverige”. Många hamnar i kläm när Försäkringskassans kvarnar mal på.

hpr.jpg

I dag tar också Aftonbladet upp regeringens och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons nya ”rehabiliteringskedja”, som ska bli verklighet redan i sommar. Hon beskriver själv målet med det nya förslaget så här;

Målet med rehabiliteringskedjan är att Försäkringskassan ska jobba tätare med vården, arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen.

Tyvärr finns det inte många av de remissinstanser som läst igenom och bedömt förslaget som tror att hennes ”förhoppningar” kommer att bli verklighet. Inte heller finns det några extra resurser för att allt ska fungera. Hela ansvaret vältras istället över på den sjukskrivne. Efter tre månader gäller omplacering, och efter sex månader riskerar den sjukskrivne att bli av med jobbet. Det räcker med att arbetsgivaren skriver ett intyg.

Försäkringskassan, som ju inte är kända för att bry sig om konsekvenserna för de som nekas sjukersättning, varnar nu för att regeringens förslag kan göra att ”den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning”.

Länsrätten i Västerbotten varnar för att den som har utförsäkrats från sjukförsäkringen aldrig mer kan komma in i försäkringssystemet igen.

Aftonbladets artikel lämnar mycket övrigt att önska, men för de som vill veta vad remissinstanserna egentligen har sagt har TCO gjort en enkel och samtidigt skrämmande och avslöjande sammanfattning av remissinstansernas synpunkter.

Så här sammanfattar TCO remissinstansernas synpunkter på det nya förslaget;

  • För snäva tidsgränser leder till risk att snabbt förlora anställningen.
  • Bara krav på den enskilde – inga krav på aktörerna som kan ge rehabilitering dvs arbetsgivare, företagshälsovård, hälso- och sjukvården, Försäkringskassan.
  • Svårbegripliga regler för när man har rätt till sjukpenning och sjukersättning.
  • Stora risker att stå utan ersättning helt om man har haft en längre sjukperiod bakom sig.
  • Förändring av grunderna för sjukförsäkringen (som fastlades på 1950-talet) när man går över till att bara vissa diagnoser är berättigade till den högre nivån från sjukförsäkringen.

Några synpunkter från viktiga remissinstanser (ur TCO:s sammanfattning);

Myndigheten kan redan nu konstatera att det krävs mer tid för en grundlig analys av Försäkringskassans möjligheter att administrera det föreslagna regelverket. För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.
Försäkringskassan

För att så korta tidsgränser ska fungera i praktiken krävs aktiva och snabba insatser av både den sjukskrivne, av arbetsgivaren och hälso- och sjukvården. Om arbetsgivaren eller hälso- och sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner.
Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter

En viktig faktor är också hälso- och sjukvårdens förutsättningar att motsvara de nya krav förslaget innebär. Tänkbara konsekvenser för hälso- och sjukvården berörs inte alls i de två promemoriorna. Detta är dock, som Socialstyrelsen ser det, en mycket viktig aspekt som måste beaktas.
Socialstyrelsen

Även om den försäkrade har det yttersta ansvaret för sin egen rehabilitering finns det givetvis ett ansvar även hos de berörda myndigheterna. Det framgår emellertid inte hur detta ansvar fördelar sig.
Länsrätten i Skåne

Den försäkrades möjlighet att ha kännedom om vilket ekonomiskt skydd som står till buds, är av stor betydelse för uppfattningen om huruvida systemet är rättssäkert eller inte. Svenskt Näringsliv konstaterar att de regler som föreslås beträffande beräkningen av den s.k. ”rullande” ramtiden är mycket komplicerade. Det förefaller osannolikt att någon utan en mycket god kännedom om regelverket skulle kunna avgöra huruvida ramtiden är uppfylld, hur sjukperioder i förekommande fall läggs samman, vilken ersättning som kan förväntas i samband med återinsjuknande eller då en ersättningsperiod lider mot sitt slut.
Svenskt Näringsliv

Att gradera sjukdomar på det sätt som föreslås i regeringsförslaget leder bara till ofruktbara, tidskrävande och uppslitande diskussioner mellan patienter, patientorganisationer och professionella inom hälso- och sjukvården och Försäkringskassa samt till tidskrävande ansökningar för prövning om rätt till högre ersättning.
Karolinska Institutet

Vi ställer oss också tveksamma till förslagen om fasta hållpunkter i form av tidsbestämda gränser för när arbetsförmågan ska prövas. Vi bedömer att dessa är alltför snäva mot bakgrund av de förutsättningar som finns hos offentliga rehabiliteringsaktörer och arbetsgivare. Vid exempelvis svåra medicinska tillstånd och funktionsnedsättningar kan relativt långa rehabiliteringsprogram krävas. Vi är också tveksamma till förslaget att lägga hela ansvaret på den försäkrade, att om Försäkringskassan begär det, inkomma med ett utlåtande av sin arbetsgivare. Det kan finnas risker att dessa utlåtanden blir godtyckligt utförda och att bristande rutiner på arbetsplatsen gör att tidsgränserna inte kan hållas.
Statens Folkhälsoinstitut

*

Bloggtips; Claes Krantz om Per Gudmunson och Islamofobi, Lasses Blogg om att Få betalt för en avsugning 😉

*

Andra bloggar om: , , , , , ,

intressant.se

Skallmätningar och sunt förnuft

Barbro Hedvall ifrågasätter i dag på DN:s ledarsida regeringens nya ”folkhälsopolitik”, och den satsning man vill göra på att ”kartlägga hälsosituationen hos nationella minoriteter”.

Hon frågar sig;

Vad handlar det här om? Genetiskt defekta människor som behöver tas om hand?

Det kan man onekligen fråga sig. Själv kommer jag osökt att tänka på de ”skallmätningar” och andra ”rasbiologiska” undersökningar som bland annat samerna blev utsatta för till långt in på 1900-talet här i Sverige.

Barbro Hedvall fortsätter;

Men varför skulle just deras hälsotillstånd undersökas, finns det något samband mellan det språk man talar och en sjuklighet? Jag har då aldrig hört att ens de svåraste konsonantkombinationer leder till några men.

Däremot hänger hälsan samman med ens kost, uppväxtförhållanden och framför allt med de socioekonomiska villkor under vilka man lever. Eller enklare uttryckt: fattigdom och osäkerhet gör en sjuk, rikedom och trygghet ger god hälsa. Dessutom tenderar rika människor att bo tillsammans liksom fattiga att vara hänvisade till mindre gynnsamma platser. Därför finns det goda skäl för myndigheter att ha koll på vilken sorts människor som bor var och avpassa vårdresurserna därefter (detta sista som en upplysning till Filippa Reinfeldt, Vårdval Stockholms kartritare).

Det händer inte så ofta att man får anledning att berömma en ledarskribent på DN, men rätt ska vara rätt. En välavvägd örfil till regeringen och moderat politik sitter aldrig fel.

För visst är det så. Vill regeringen förbättra folkhälsan för vissa utsatta grupper (förmodligen är det inte bara ”minoritetsgrupper” de är ute efter utan även invandrade befolkningsgrupper) är det definitivt kontraproduktivt att försämra deras möjligheter till bra vård – som man nu inledningsvis gör i Stockholmsområdet med Vårdval Stockholm. Hälsa har som sagt mindre att göra med vilken minoritetsgrupp man råkar tillhöra än med vilken socialgrupp man tillhör.

I ett samhälle där klyftorna mellan fattiga och rika, mellan sjuka och friska, medvetet ökas på – lär inga ”rasbiologiska” studier hjälpa! Inte i något annat samhälle heller för den delen….

Inte heller hjälper regeringens ”nollvision” när det gäller självmord – när man satt psykvården på svältkost (om nu en sådan vision någonsin är realistisk?).

Läs Psykbryts bloggpost – Sjukskriv Psykvården!

*

För övrigt kan man fråga sig hur mycket ”fusk” det är när en arbetslös inte söker alla, av arbetsförmedlingen, anvisade jobb?

Detta är vad man kan läsa på IFAU:s egen hemsida;

Arbetsförmedlingens anvisningar till jobb verkar hålla en bra kvalité – de är bra matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Endast en av sex som söker ett anvisat arbete har enligt arbetsgivarna fel kvalifikationer.

En liten fundering –

Kanske beror denna ”goda kvalité” på att de arbetssökande som (i hemlighet) avstår från att söka ett anvisat jobb inser, redan på förhand, att det är bortkastad tid – både för den sökande och för arbetsgivaren.

I sammanfattningen av undersökningen (IFAU) kan man också läsa att av de anvisningar som söks bedömer cirka en av sex arbetsgivare att ”anvisningen var orealistisk”. Då har alltså redan de sökande, vad jag förstår, som själva ”hoppat av” inte räknats med.

”Fusk” kanske helt enkelt enbart är sunt förnuft? Något som regeringens nya regler är helt befriade ifrån.

Men, vem bryr sig om det? Då hade man ju inte kunnat skriva ordet ”fusk” i rubriken 😉

*

Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se