Välfärdsslakten är inledd

schling.jpg

Den moderate partisekreteraren Per Schlingmann öppnar i dag återigen sitt hjärta för oss hågade läsare. Denna gång är det Svenska Dagbladet som upplåter plats för lite tillrättalagd partipropaganda. Som vi har vant oss vid de senaste åren vad beträffande ledande moderater, vill han framstå som en försvarare av välfärden och ger ett mjukt och förstående intryck.

Vi får sorgligt nog inte veta hur det gick i den tävling Schlingmann och moderaterna utlyste där ”årets arbetare” skulle utses. Priset var visst en lunch med Sven-Otto Littorin. Hur gick det egentligen? Blev det någon lunch? Inget svar!

Däremot får vi veta att Schlingmann vill att ”arbetsrätten ska gälla även för äldre”. Man ska helt enkelt få jobba så länge man vill (arbetsrätt i moderat tappning). Och visst bör det vara så. Regeringen har redan ”gjort det lönsammare” att fortsätta jobba för de som är över 67 år, påpekar Schlingmann stolt. Men att premiera de som haft turen att klara sig genom arbetslivet med en god hälsa och intressanta arbetsuppgifter som inte sliter ut varken kropp eller själ – är det rätt?

Den som har haft tur ska premieras – de andra är till för att trampas på! En moderats slogan som kanske inte skulle locka så många väljare – men väl ge en rättvis bild av praktisk moderat politik på snart sagt alla områden.

Schlingmann och moderaterna säger sig nu vilja satsa på välfärden. Efter nästa val ska en ”välfärdskommission” tillsättas. Han nämner givetvis inte med ett ord att Fredrik Reinfeldt redan i sin regeringsförklaring 2006 deklarerade att de snarast skulle tillsätta en ”parlamentarisk och blocköverskridande utredning om socialförsäkringarna”. Ett löfte som även det visade sig vara ”ett luftslott”. Istället har man satsat på att på egen hand slakta välfärden. Man börjar med sjukförsäkringen.

Schlingmann;

–Svenska väljare är inte revolutionärer. Man vill ha trygghet och stabilitet, och veta vilka reformer som kommer att genomföras.

En insikt som inte tycks ha fått någon genomslagskraft i den praktiska politiken och i de förslag som regeringen lagt fram på området.

Som Peter Franke i Värmland Folkblad uttrycker det;

I verkligheten går regeringen fram som en ångvält i sin iver att förvandla Sverige. Någon parlamentarisk utredning har inte tillsatts, i stället har regeringen på egen hand lagt förslag efter förslag som försämrat försäkringarna.
Det ska gå fort och det är inte så noga om det är genomtänkt från början. Nu är det dags igen och den här gången slår regeringen personligt rekord i tokigheter. Det vill inte säga lite. Dessutom är det den största förändringen av systemet sedan 1950-talet som man vill sätta i sjön redan 1 juli i år.

Sjukförsäkringsförslaget får väl betraktas som första steget in i framtidens ”moderata välfärd”. Ett förslag som liknats vid en ”utfasningskedja”, där arbetsgivare kan säga upp sjukskrivna redan efter sex månader. Där allt ansvar läggs på den sjuke, där rehabilitering enbart blir ett tomt ord utan innebörd. Där människor som drabbas av flera långa sjukskrivningsperioder kan komma att ställas helt utanför sjukförsäkringen och där olika diagnoser kan ge olika ersättningar. Kort sagt – ett radikalt systemskifte.

Kritiken mot förslaget är massiv från ett flertal tunga remissinstanser, men även från delar av alliansen.

Så här står det bland annat i ett yttrande från kristdemokraternas lokalavdelning i Ulricehamn:
”Ett stort antal människor kommer att hamna utanför vårt trygghetssystem. Man kan inte vara så blåögd att tro att det är endast ett få antal människor som detta kommer att beröra… Vi kan ej förstå hur detta synsätt är förenligt med kristdemokratisk politik att värna om den lilla människan.”

På SvD:s idag sida finns en tanke som sägs gälla unga människor. Själv skulle jag vilja säga att det gäller de allra flesta;

För att vilja växa upp behöver en människa känna en grundläggande trygghet, säger Gunnel Jacobsson. Hon måste i grunden tro att allt ska bli bra och att det finns en framtid.

Med den vissheten blir Schlingmanns ”trygghet och stabilitet” ord som ekar lika tomma som resten av den moderata retoriken. Tryggheten och framtidstron reserveras i moderaternas Sverige för de friska, rika och produktiva. De ”mänskliga rester” som blir över – göra sig icke besvär.

*

Andra bloggar om: , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

14 kommentarer

  1. Fille

     /  mars 4, 2008

    Visst är det bra att fler vill arbeta längre. Tyvärr kan alla inte det. Det gäller framförallt de som drabbas av ohälsa. Skillanderna i reell pensionsålder mellan arbetare och akademiker är stor.

    Skillnaden beror naturligtvis på att det finns stora skillnader i arbetsmiljö och att många arbetare sliter ut sig och drabbas av arbetsrelaterad ohälsa innan de når pensionsåldern.

    Alliansen gör dock inget för att förbättra arbetsmiljön för dem som arbetar. Tvärtom. (M)an lägger ned en stor del av arbetsmiljöforskningen (ALI).

    (M)an skär också ner på arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket tvingas avskeda personal. Neddragningarna har lett till att Sverige inte ens längre når upp till FN-organet ILO:s rekommendation om antalet inspektörer. ILO förespråkar en inspektör per 10.000 arbetstagare. Sverige har i år 0,8, vilket är betydligt lägre än de övriga nordiska länderna som har närmare två inspektörer per 10.000 anställda.

    Läs mer om neddragningarna på arbetsmiljöområdet här: http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=14671

    Dessutom klingar ju Schlingmans varma ord om att värna pensionärerna falskt när man vet att (M) i praktiken staffbeskattar pensionärerna genom att det s.k. jobbavdraget inte gäller dem.

  2. H-E.R

     /  mars 4, 2008

    Apropå tävlingen med Littorin som lunchsällskap i första pris.
    Komikern Ronny Eriksson:
    Seppo var en idog arbetare. Plikttrogen och mycket arbetssam. Han kom först till jobbet av alla morgonen och gillade verkligen att ta i av alla krafter.
    Så fick han höra om tävlingen ”Årets arbetare” där första pris var en lunch med Littorin.
    Seppo började sova över om mornarna, han ville inte riskera att vinna.

  3. kirira

     /  mars 5, 2008

    ”välfärd” låter ju som en trevligare tripp än den där ”arbetslinjen”, som verkar väldigt stramt dragen mellan gångsele och rullator.

  4. fundersam

     /  mars 5, 2008

    Jag förstår inte hur ni tänker!

    Det är bra att få jobba längre men alla kan inte det, därför är detta ett dåligt förslag, är det så ni menar?

    Den som är fullt arbetsför och vill jobba efter 67 bidrar genom (höga) skatter till den välfärd ni efterfrågar, hur kan ni anse att detta skulle vara negativt?

  5. Ilse-Marie. Jag är för statligt stöd när det kommer sjuka, arbetslösa individer och fattiga familjer till materiell del, så att folk orkar hålla sig på benen och barns förutsättningar jämnas ut. Men att överdriva denna del av statens funktioner leder till de slappas paradis. Det är bra att de sociala försäkringarna stramas åt och de sociala stöden villkoras. Jag förstår inte den socialistiska tron på att fattiga per automatik blir moraliska. Det finns lata inom alla kategorier. För att komma åt latheten behövs ett incitament för att arbeta, så att det framstår som mer lockande. Kalla det att premiera de arbetande, om du vill.

  6. St Just

     /  mars 5, 2008

    Struck, vi lever ju redan i ”de slappas paradis” och alliansen ”premierar” inte de arbetande, utan de som redan har allt och mer därtill.
    Lathet har dessutom alltid varit ett överklassepitet mot underklassen. Struck är ju väl hemma i det språkbruket och kan förmodligen avfärda kallskänkan med 18 800 kr/mån, den kvinnliga busschauffören med 20 600 och byggstädaren med 17 600 med samma begrepp.

    Jag vet nog var och hos vilka det borde ”stramas åt”.

  7. fundersam

     /  mars 5, 2008

    St just:

    Att vara slapp på egen bekostnad borde väl knappast irritera någon. Det vi diskuterar är användningen av gemensamma resurser inte sant?

  8. St Just

     /  mars 5, 2008

    ”slapp på egen bekostnad” – pyttsan, lönegapet mellan direktörer och arbetare fortsätter att växa. Lönerna för anställda ökar i jämn takt med tre fyra procent om året och direktörerna tar jättekliv uppåt med 50-60-procentiga skutt. Som finansmannen Fredrik Lundberg med en totalinkomst på 413,2 miljoner kronor.

    ”slapp på egen bekostnad” – pyttsan!

    Dessutom ser nu dessa herrars regering dessutom till att ”användningen av gemensamma resurser” förs över till de mer besuttna områdena i storstäderna.

    ”egen bekostnad” – pyttsan – på vår bekostnad.

    Johan F – tycker det är trist att jag förföljer marknadskramarna med de stulna 46 miljarderna – Tja, nån måste ju påminna om de stora elefanterna när alliansen jagar mygg.

  9. St. Just. Jahaja. Mitt senaste jobb var som tillsynschef på en restaurang med 10.000 efter skatt och nu är jag arbetssökande och har alfakassa: 5000 spänn i månaden. Ingen förmögenhet, ingen rik släkt. Jag råkar bara tro på mig själv och söker jobb dagligen. Det är i min karaktär som jag tar avstamp för min socialliberala humanism (just det, Struck i ny förpackning, mina damer och herrar), inte i rikedom.

    Fundersam. Du har en poäng där.

  10. St Just

     /  mars 5, 2008

    Möjligen har Struck bytt skepnad – men hans gamla åsikter består – dock, lycka till med jobbsökeriet – anslut dig till en fackförening kanske du lättare får arbete och rimligare villkor; Hotell och Restaurang Facket kanske passar:

    http://www.hrf.net/

  11. fundersam

     /  mars 5, 2008

    St just

    Jag vet att du inte accepterar det kapitalistiska samhället. Vi andra kan dock göra åtskillnad på pengar vi tjänat på laglig väg och de bidrag som betalas ut från statsapparaten. Fredrik Lundbergs förmögenhet är en kombination av arv och eget arbete, om du vill ordna samhället på ett annat sätt så gör som sveriges ca 1500 röstande socialister, lägg en röst på rättvisepartiet(?) socialisterna.

    Jag tror dock att Fredrik, jag själv och 99,9% av sveriges befolkning sover lugnt med vissheten om att socialismen är hänvisad till fantasin hos ett fåtal, åtminstone om man skall tro opinionsundersökningarna 🙂

  12. St Just

     /  mars 5, 2008

    att fundersam ”sover lugnt” och tycker att det är helt i sin ordning att någon kan ha en inkomst på 413,2 miljoner kronor och andra gneta sig fram på 15-16 000 spänn – säger det mest om marknadskramarens världsbild.

    ”arv och eget arbete” – hoho – och adeln hade ju på sin tid alltid rätt tack vare sitt blåa blod!

  1. Motvallsbloggen » Politiskt lurendrejeri
  2. Panik i Schlingmanns PR-verkstad « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: