Sjukförsäkringen, lustmord och nyliberalernas Jesus

Läs Björn Collins, fd tjänsteman på Försäkringskassan, debattinlägg på Aftonbladet – Chockterapi för sjukskrivna – om Försäkringskassan, myten om ”fusket” och den ”kampanj” som misskrediterar den allmänna sjukförsäkringen. Artikeln avslutas med dessa ord;

En politiskt oberoende utredning borde granska försäkringskassan och utreda om den politiska makten och försäkringskassan samverkar i en kampanj för att misskreditera sjukpenningförsäkringen och därmed bereda väg för att ersätta den allmänna sjukförsäkringen med ett annat system, kanske finansierat med bland annat egenavgifter.

Min förra bloggpost handlade om just detta ämne – de uppblåsta ”fuskrubrikerna” och dess effekter på vårt samhälle. Med de nya sjukförsäkringsregler, som enligt regeringen ska träda i kraft den 1 juli 2008, går vi i realiteten mot just ett systemskifte.

Den allmänna sjukförsäkringen blir bland annat ”tidsbegränsad” och ”diagnosbaserad” (vissa utvalda diagnoser kan ge rätt till högre förlängd ersättning men inte andra – exakt vilka är ännu otydligt). Förslaget förkastas i stora delar av flera ”tunga” remissinstanser. En av dessa är Försäkringskassan själv, som anser att förslaget bland annat saknar konsekvensanalyser och är otydligt. De varnar dessutom för att förslaget kan hota rättssäkerheten för enskilda människor och de fruktar för att sjukförsäkringen kan förlora i legitimitet. (FK:s remissvar)

Visst finns det fog för de misstankar Björn Collin för fram i sin artikel. Hur stor del av skulden som kan tillskrivas Försäkringskassan respektive ”den politiska makten” kan dock diskuteras. Sjukförsäkringen är ”överfinansierad” och går med vinst sedan fem år tillbaka. Trots detta stressas nya hårdare regler fram.

Att regeringens företrädare konsekvent använder ordet ”bidragssystem” och ”bidragsfusk” är ingen tillfällighet – det är nämligen precis det som de är på väg att omvandla vår allmänna sjukförsäkring till att bli. Ett bidrag och en nådegåva istället för en allmän sjukförsäkring. Vi är på väg mot ett systemskifte – och det går fort!

*

En liten positiv nyhet om Försäkringskassan finn dock här – gravida kan snart få lättare att bli sjukskrivna för sina besvär under graviditeten. Äntligen!

*

Läser att Åsa Lindeborg får Expressens kulturpris – helt rätt! Läs hennes ”lustmord”Maciej Zarembas senaste artikelserie i DN så förstår ni varför.

*

Storyn kring den nyliberala ”martyren” Johan Norberg fortsätter. För de som orkar bry sig finns ett par roliga bloggposter att kika på; Liberalerna har fått en martyr – Johan ”Jesus” Norberg och I år blev det ingen vinter
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

42 kommentarer

  1. H-E.R

     /  februari 22, 2008

    Man kan ju hoppas på ett allmänt uppvaknande angående den chockterapi som drivs mot sjuka.
    Jag själv lever mitt i det och har märkt en klar attitydförändring gentemot oss. Korkade kommentarer, delvis på skämt likt ”du fuskar väl inte?” osv när man har fullt upp att ta sig fram på kryckor.
    En obändig lust att drämma kryckan i skallen på samtliga i regeringen och dess underhuggare FK infinner sig ibland. Men den inre styrkan får näring samtidigt, dels pga insikten om att vi är många som hamnat i samma elände. Och dels pga att det finns de som uppmärksammar det och vill få slut på det, skriver om det och förkastar detta nytänkande som inte har ett uns med människovärde och respekt att göra.
    Bra Ilse-Marie, det värmer alltid med såna här ord.

  2. Thomas

     /  februari 22, 2008

    Jag läste Björn Collins artikel och började fundera på den sista delen av artikeln där han säger att ”Många överklagar försäkringskassans beslut att inte bevilja sjukpenning”.

    I detta fall kan det vara av intresse att ta reda på hur många dom där många är.

    Då jag är lat av naturen plockar jag följande siffror från en faktaruta i en artikel publicerad i Göteborgs-Posten (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=857&a=402935)

    År 2007 behandlade Försäkringskassan 520 000 ansökningar om sjukpenning. I 1,8 procent av fallen – 9 300 – blev det ett avslag.

    Då har vi en siffra på antal avslag. Att någon skulle få för sig att överklaga ett positiv beslut är för mig oförståligt, varför jag använder mig av 9 300 i det vidare resonemanget.

    ”I vart femte beslut om avslag har alltså försäkringskassan gjort fel.”

    Säg att 50% av dom som fått ett avslag överklagar d v s 4 650 överklagningar. Det kan ju vara så att folk accepterar ett avslagsbeslut, dock kanske det är många som inte kan eller känner att dom orkar slås mot Försäkringskassan. Av dessa ändrar Länsrätten Försäkringskassans beslut i 20% av ärendena.

    Om detta beror på fel, bedömningar, inkompetens, hos Försäkringskassan, eller otillräckligt medicinskt underlag ska vi låta vara osagt.

    Då har vi en siffra på antal beslut som är felaktiga d v s 930. Vi återgår då till det totala antalet ärenden som Försäkringskassan behandlar d v s 520 000 ärenden.

    Hur det är möjligt att komma fram till följande konstaterande ”Inom en myndighet som gör fel i vart femte beslut är det knappast lönt att ens prata om rättssäkerhet.” Av detta resonemang följer även att Försäkringskassan i vart femte beviljande av sjukpenning gör fel. Naturligtvis skulle det vara en katastrof om Björn Collins konstaterade är sant.

  3. Rättslös

     /  februari 22, 2008

    Man gör ett beslut: ”Försäkringskassan gör bedömningen att arbetsförmågan på grund av inkomsterna inte varit nedsatt, trots sjukdom i sådan omfattning att rätt till sjukersättning förelegat.”

    När det uppgår för Fk att det aldrig förkommit inkomster så som fk påstår, av Auktoriserad revisor som helt inkompetens förklarar fk:s tjänsteman tolkning av skattedeklaration

    Fk svarar på frågan vad avsevärda arbetsinkomster är?
    Så här svarar man:
    ”Svar med anledning av ditt brev daterat 2006-10-06.Försäkringskassans beslut angående rätt till arbetsskadelivränta daterat 2006-09-19 som avgjordes i Socialförsäkringsnämd 27 var felaktigt formulerat och där efter har beslutsmeddelande felaktigt sänts ut till dig av undertecknad.

    Det var ett så kallat beredningsbeslut där Försäkringskassan gör en bedömning angående din rätt till livränta för tiden 2004-juni2006. Ett sådant beslut är ett steg på vägen till slutgiltigt beslut angående återkrav och behöver alltså inte kommuniceras eller meddelas.

    Det slutgiltiga beslutet som fattas av behörig tjänsteman kommuniceras dock och kan över klagas till länsrätten.

    Med vänlig hälsning A.. Söder…. ”

    En ren skenmotivering man fast slår att rätt aldrig förelegat då utan kommunicering. Meddelar att det är fråga om felformulering men det spelar ingen roll efter som återkrav är bestämmt redan innan slutgiltigt beslut är fattat av nån behörig tjänsteman??Men jag har först då!? rätt till komunicera men att inget kommer ändra beslutet då men fast ställt det redan innan?!?. Officialprincipen och Förvaltningslagen verkar inte gälla Försäkringskassan längre

    Låter som ett beslut taget från en polisstat inte rättsstat

    Kan säga att omprövning skett på fk huvudkontor och att Fk fattat sitt beslut pga av de inkomstförhållanden som fk vid beslut tillfället hade information om, ja det var ju klart redan innan enligt Alf Söderbergs brev. Man prövar INTE mot faktum att i första belut finns Faktiskt en Sjukdom som isig ger rätt till sjukersättning 100%detta har helt trillat bort. Arblivränta ska även prövas mot nedsatt arbförmåga med minst 1/15.

    Så från i beslut 100% arbetsoför till 100% arbetsför UTAN att något nytt medicinskt matrial framkommit?!?!

    // Rättslös

  4. Måste säga att den analysen om chockterapi är väldigt trolig. Jag tror han faktiskt har rätt i att det behövs en grundlig partioberoende undersökning.

    Åsa Lindeborgs krönika var rätt intressant och upplysande läsning.

    Håller med om att det är en positiv nyhet att det är lättare för gravida att bli sjukskrivna. Det är en riktigt tärande process att vara gravid, och det är rätt imponerande att så många orkar jobba trots stora magen. Tycker nästan att föräldraledigheten för mammor borde börja tidigare. Vissa yrken borde det definitivt vara så…

    Det är rätt gammalt med Norberg nu. Orkar inte skriva om det mer. Han är inte Jesus för mig iaf. Fattar inte att folk accepterar förtal för att det är någon vars åsikter dom inte tycker om. Borde inte alla få uttrycka sin åsikt så länge man inte felciterar och förtalar någon?

  5. Rolle

     /  februari 23, 2008

    ‘Att regeringens företrädare konsekvent använder ordet “bidragssystem” och “bidragsfusk” är ingen tillfällighet – det är nämligen precis det som de är på väg att omvandla vår allmänna sjukförsäkring till att bli. Ett bidrag och en nådegåva istället för en allmän sjukförsäkring.’

    Och på vilket sätt menar du att termen ”bidrag” är missvisande? Det är ju fråga om ett statsfinansierat ekonomiskt stöd. Snarare är väl ”försäkring” missvisande. En försäkring är något man köper för egna pengar.

  6. H-E.R

     /  februari 23, 2008

    Rolle.

    ”Och på vilket sätt menar du att termen “bidrag” är missvisande? Det är ju fråga om ett statsfinansierat ekonomiskt stöd.”

    Och staten har fått sina pengar från skatter betalade av försäkringstagarna. En kollektiv social försäkring som påminner till stora delar om en rent kommersiell dito.
    Värt att komma ihåg om du har oturen att bli sjuk, då har du i ditt yrkesverksamma liv avsatt pengar till just denna försäkring och har således rätt att utnyttja den så länge du är sjuk.

  7. Rolle

     /  februari 23, 2008

    HER:

    ”Och staten har fått sina pengar från skatter betalade av försäkringstagarna.”

    Nja, pengarna kommer från skatter betalade av *alla* medborgare, oavsett om man är intresserad av ”försäkringen” eller inte. Vilket också gäller för alla statliga bidrag.

    ”En kollektiv social försäkring som påminner till stora delar om en rent kommersiell dito.”

    Bortsett då från att den är obligatorisk. Det är ungefär lika kommersiellt gångbart som beskyddarverksamhet.

    ”Värt att komma ihåg om du har oturen att bli sjuk, då har du i ditt yrkesverksamma liv avsatt pengar till just denna försäkring och har således rätt att utnyttja den så länge du är sjuk.”

    Ja, jag förstår hur systemet fungerar. Och jag är inte heller emot att vi har en viss nivå av statlig, ovillkorlig ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom.

    Men frågan var varför är det orimligt att kalla socialförsäkringen för bidrag? Det handlar om ovillkorliga pengar (det vill säga, ovillkorliga förutsatt att man faktiskt är sjuk) från staten, finansierat av skattebetalarna. Vad är skillnaden?

    Om detta är en försäkring så är väl alla statliga trygghetssystem försäkringar? Isåfall har vi att försäkring och bidrag används som synonymer. Fast det känns som en mer urvattnad terminologi — vad ska vi då kalla det som If, Trygg-Hansa och de andra sysslar med?

  8. H-E.R

     /  februari 23, 2008

    Kalla försäkringen vad du vill Rolle.
    Sjukförsäkringen är en del av socialförsäkringen, den är lagstadgad och den har sin bas på humanitär hjälp vilket per automatik inte gör den till allmosa.
    Om du inte gillar försäkringen är din ensak, de flesta är nog tacksamma över att den fortfarande finns då det privata (kommersiella) alternativet är rätt dyrt.
    Curt Malmborg på FK har ofta gått till försvar för försäkringen och förkastat det nyspråk som menar att den är ett ”bidrag”.
    Bl a i VK har han skrivit en artikel där han försöker försvara kassans ”hårdare tag” och menar att man aldrig får se sjukförsäkringen som ett ”bidrag” för sitt uppehälle utan att man måste komma ihåg att det är en försäkring som bara ska utnyttjas när man är i behov av den.
    Synen på sjukförsäkringens legitimitet urholkas tyvärr allt mer vilket visar sig just i attityder gentemot de sjuka, politikerna går i spetsen. Slutmålet verkar vara att den gängse synen på sjukförsäkringen i stället ska vara ”allmosa”, vilket då enligt politikernas förhoppning ska leda till en större acceptans av försämringar i den.
    Här en länk till en artikel från 2006 där Malmborg ”läser lusen” av den felaktiga uppfattningen att sjukförsäkringen är ett ”bidrag:

    http://www.vk.se/Article.jsp?article=51658

    Tyvärr har denne Malmborg utvecklats från ganska beskedlig moralpredikant inom FK till att bli regeringens lakej i frågan om åtstramningar inom den sociala tryggheten, men i frågan om benämning av våra försäkringar har han förvisso rätt.

  9. Rättslös

     /  februari 23, 2008

    Hallå såg mitt inlägg tidigare väntar på moderering,kanske inte passar in som kommentar,även om det är sant.
    Var enat att skickas till aftonbladetsdebatt

    Gör inget om du inte tar in det. mvh mats

  10. Rolle

     /  februari 24, 2008

    HER:

    ”Kalla försäkringen vad du vill Rolle.”

    Vadå, nu är det plötsligt inte längre någon skillnad mellan termerna? Bloggposten anser ju skillnaden mellan ”sjukförsäkring” och ”bidrag” är inte mindre än ett ”systemskifte”. Jag vill bara veta vari du/ni anser att den ohyggliga skillnaden ligger.

    ”Curt Malmborg på FK har ofta gått till försvar för försäkringen och förkastat det nyspråk som menar att den är ett “bidrag”. Bl a i VK har han skrivit en artikel där han försöker försvara kassans “hårdare tag” och menar att man aldrig får se sjukförsäkringen som ett “bidrag” för sitt uppehälle utan att man måste komma ihåg att det är en försäkring som bara ska utnyttjas när man är i behov av den.”

    Malmborg anser visst att sjukförsäkringen är annorlunda för att det finns prestationskrav och andra regler. Men i princip alla bidrag har ju villkor och kriterier, så jag ser inte att der är någon principiell skillnad där heller. Sjukförsäkringen anses ha en ”humanitär bas”, men, återigen, det har väl alla transfereringar?

    ”Synen på sjukförsäkringens legitimitet urholkas tyvärr allt mer vilket visar sig just i attityder gentemot de sjuka, politikerna går i spetsen. Slutmålet verkar vara att den gängse synen på sjukförsäkringen i stället ska vara “allmosa”, vilket då enligt politikernas förhoppning ska leda till en större acceptans av försämringar i den.”

    Och här är nästa etikett: allmosa. Vad menas? Är det frågan om huruvida bidragstagare ska känna tacksamhet eller inte (vilket ”allmosa” antyder) ? Men det är ju irrelevant — man kan inte lagstifta om Svenssons tacksamhet för sjukförsäkringen. Det enda som är relevant att diskutera vad jag kan se är ersättningsnivåer och kriterierna för att få ersättningen.

    Jag antar att du vill att vi ska se sjukförsäkringen som mer ”välförtjänt” efter de som kvitterar ut den har betalat för en del av den i form av skatt? Men också detta gäller för andra bidrag. Det är väl självklart att sjukförsäkringen är statlig just för att de som behöver den inte har råd med försäkringspremien (annars skulle den mycket väl kunna vara privat). Alltså betalar någon annan. Är inte det definitionen på ”allmosa” eller ”nådegåva”?

  11. H-E.R

     /  februari 24, 2008

    Rolle.
    ”Jag antar att du vill att vi ska se sjukförsäkringen som mer “välförtjänt” efter de som kvitterar ut den har betalat för en del av den i form av skatt? ”

    Nej, sjukförsäkringen ska ses som en rättighet, ett skydd vid sjukdom.

    ”Alltså betalar någon annan. Är inte det definitionen på “allmosa” eller “nådegåva”?”

    Nej, det är inte ”någon annan” som betalar. Alla som betalar skatt hjälps åt att betala försäkringspremien. Även de som faktiskt utnyttjar försäkringen. Har man t ex förtidspension betalar man procentuellt mer i skatt än om man arbetar. Man fortsätter alltså att betala premie.

    Och jag vidhåller att det är helt valfritt för dig Rolle att kalla sjukförsäkringen exakt vad du vill. Den kommer likt förbaskat att vara en försäkring 🙂
    Vad gäller ”allmosa” så framstår det med önskvärd tydlighet att vår regering önskar tillföra sjukförsäkringen det epitetet.

  12. Svar till Rättslös – har tyvärr inte haft möjlighet att granska och moderera nya kommentarer i helgen. Nu är det gjort! Ursäkta dröjsmålet!

    För övrigt tycker jag H-E.R har svarat så bra på Rolles envisa frågor om ”bidrag” och ”försäkring” att jag avstår från att göra ett eget försök. Tack H-E.R!

  13. fundersam

     /  februari 24, 2008

    Om jag ger någon 100 kr och denna någon ger mig 30 kr tillbaka direkt så har ju inte jag fått 30 kr netto. Det är samma med skatten på bidrag, man får antagligen mer skattemedel än man betalar direkt tillbaka.

    Företag betalar skatt men får inte del av bidragen. Höginkomsttagare betalar mer än låginkomsttagare, vilket ni tycker är bra. Dessa kan dock inte nyttja detta pga taken i systemen.

    En bilförsäkring är en försäkring därför att du betalar en premie som motsvarar risken för att det du försäkrat dig mot skall inträffa (stöld, kollision etc).

    A-kassan bekostas till ca 45% av A-kassorna genom egenavgifter, resten går via skatten. Innan borgarna höjde kraven på egenfinansiering motsvarade den delen 10%, föga försäkringsmässigt mao.

  14. H-E.R

     /  februari 24, 2008

    fundersam.

    ”En bilförsäkring är en försäkring därför att du betalar en premie som motsvarar risken för att det du försäkrat dig mot skall inträffa (stöld, kollision etc). ”

    Borde sjukförsäkringen ha samma premisser då tycker du? Dvs avgift (premie) i förhållande till risk?
    Försäkringsbolagen använder denna metod, nu senast uppdagades även den förhöjda risken för försäkringstagare med betalningsanmärkningar. Vilket förvånade många inklusive mig.
    Man får innerligt hoppas att vår allmänna sjukförsäkring inte följer i de spåren. Då skulle försäkringssystemet bli förbehållet de friska, övriga göre sig inte besvär eftersom sjukdom i sig anses vara en risk.
    En livförsäkring t ex går inte att teckna om man lider av en kronisk sjukdom, oavsett om den är dödlig eller inte.
    Vad gäller premie/återbetalning så är det väl ganska rimligt att den senare är högre än den förstnämnda? Vad skulle vitsen med försäkring annars vara?
    Likafullt betalar man premie (skatt) även sedan man börjat utnyttja försäkringen, vilket är en av anledningarna till att benämningen ”bidrag” blir missvisande.
    ps. fundersam. Har du funderat på den ”eviga” frågan som jag ställde dig: Om inte skattefinansierad hjälp finns…. osv?

  15. Rolle

     /  februari 24, 2008

    HER och Ilse-marie, jag fortsätter att envisas eftersom ni tydligen inte förstår (eller vill förstå) vad jag menar.

    ”Nej, det är inte “någon annan” som betalar. Alla som betalar skatt hjälps åt att betala försäkringspremien.”

    Visst, alla betalar något, men hur mycket varje medborgare pytsar in i systemet i form av skatt som bekant är väldigt olika. I princip alla statliga transfereringar finns till för att föra över pengar från de rikare medborgarna till de mindre välbeställda. Så även med sjukförsäkringen: jag hävdar att de som behöver sjukförsäkringen inte betalar hela premien (statistiskt sett alltså, i medelvärde). En del av kostnaden måste skjutas till från andra skattebetalare som inte nyttjar systemet. Därför blir systemet subventionerat, genom att andra betalar.

    Om ni verkligen tror att sjukförsäkringen är självförsörjande — att de premier som de verkliga försäkringstagarna betalar täcker kostnaden — då finns det ju inte längre någon anledning för staten att sköta försäkringen! Då skulle den vara marknadsmässig. Men som du (HER) påpekade vid något tillfälle så är privata alternativ så mycket dyrare. Gissa varför? (Ledtråd: ingen annan subventionerar då premien åt dig.)

    ”Och jag vidhåller att det är helt valfritt för dig Rolle att kalla sjukförsäkringen exakt vad du vill. Den kommer likt förbaskat att vara en försäkring. Vad gäller “allmosa” så framstår det med önskvärd tydlighet att vår regering önskar tillföra sjukförsäkringen det epitetet.”

    Du försöker blanda bort korten. Jag struntar egentligen i vad vi kallar systemet, men vi bör vara överens om hur det faktiskt funkar, och det verkar som om ni anser att systemet ska kallas för ”försäkring” för att det är självförsörjande. Men det är det inte! ”försiktig” gav en bra definition på begreppet ”försäkring”: premien måste motsvara risken för att det du försäkrat dig mot skall inträffa. I den meningen är ”sjukförsäkringen” inte en försäkring. Kan vi komma överens om det?

    Det är ni som försöker fästa stor betydelse (”systemskifte!”) vid olika etiketter, inte jag. Ni slänger er med ord som ”allmosa”, ”bidrag”, ”försäkring”, utan att definiera vad ni anser att orden betyder. Det slutar med ren rappakalja. Men jag antar att den dramatiska effekten av ord som ”allmosa” (mössan i hand-scenen, etc) är viktigare än egentlig innebörd i opinionsbildningssyfte …

    Återigen (i preventivt syfte), jag är inte emot att vi har en statligt subventionerad ”sjukförsäkring”. Men det är ingen ide att börja diskutera ersättningsnivåer och kriterier om ni inte ens vill kännas vid hur systemet fungerar i grova drag.

  16. fundersam

     /  februari 24, 2008

    H-E.R.

    Jag lyfte fram bilförsäkring som exempel på en faktisk försäkring. När det gäller sjukförsäkring är det mer komplicerat eftersom en del tillochmed föds med en sjukdom. Jag har inget problem med att ge upp en del av min inkomst för de som inte kan styra över det man drabbas av. Jag har sagt tidigare och jag står fast vid mitt förslag att vi inför det franska systemet, med betydande inslag av privata leverantörer för att bygga bort köer osv.

    När det gäller A-kassa borde detta helt och hållet vara en försäkring i likhet med bilförsäkringar. Vuxna friska människor skall försörja sig själva, inga konstigheter kan tyckas. Det skall inte kunna vara möjligt att friska människor går och degar på skattemedel i en håla där inga jobb finns, flytta.

    Det är viktigt att skilja på sjukdom och arbetslöshet, den första kan vi inte själva styra över.

  17. H-E.R

     /  februari 24, 2008

    Ok, fundersam.
    Men kan vi själva styra över arbetslöshet då?

    Rolle.
    Sjävförsörjande?
    Du borde väl jubla nu Rolle när sjukförsäkringen har gått med vinst (överfinansierats) i en rad år, vissa år så pass mycket som 10 miljarder.
    Visserligen har många sjuka hamnat utan försörjning på kuppen men vinsten finns där.

  18. fundersam

     /  februari 24, 2008

    ”Men kan vi själva styra över arbetslöshet då?”

    Ja, i en högre utsträckning.

  19. H-E.R

     /  februari 24, 2008

    fundersam.
    Nja…..
    Över själva arbetslösheten tror jag det är svårare att styra.
    Ska man klara det gäller det ju att flytta då.
    Min kontroversiella uppfattning är att man inte ska behöva riva upp ett boende där man rotat sig, där man har sin familj och sina vänner, där barnen har sin skola och sina kompisar.
    Pendla ok om avståndet inte är orimligt, men inte flytta.

  20. Robin

     /  februari 24, 2008

    Framförallt ska man inte tvingas flytta till en annan del av landet om ens make/maka/sambo har jobb på orten där man bor.

  21. fundersam

     /  februari 24, 2008

    Visst skulle det vara trevligt, att fullt frisk kunna leva på andras arbete. Det du missar med den inställningen är att någon svenne med jobb går på knäna med övertid och extrajobb för att försörja sin familj OCH de som rotat sig i en ort på landsbyggden där inga jobb finns. Detta är anledningen till att jag röstar borgerligt, detta skall inte vara möjligt helt enkelt.

    Jag kommer från en mellanstor stad och de som bor kvar varvar jobb med fritid just för att de vägrar flytta trots vikande arbetsmarknad, med vissheten att jag som har ett heltidsjobb i en storstad försörjer dem. Allt snack om solidaritet blir så himla mycket enklare om det inte fordrar någon egen insats. En människa vägrar tillochmed att pendla 3 mil med länsbuss för att jobba, vad skulle du säga till den latmasken. Jag säger inte mycket, mest för att bevara familjefriden.

  22. Voogi

     /  februari 24, 2008

    Avgifterna till sjukförsäkringen är en skatt bland alla andra. Det finns ingen koppling mellan hur mycket som betalas in och som betalas ut.

    Definitionsmässigt är det därför fel att kalla det en försäkring.

    Ett försäkringsbolag gör en bedömning av risken för ett skadefall och sätter premien därefter. Premien differentieras beroende på hur stor försäkringsbolaget bedömer risken vara för de olika kategorierna av försäkringstagare. I normalfallet förväntar sig försäkringsbolaget att över tiden behöva betala ut en viss andel av de sammanlagda premierna, dock understigande 100%.

    En försäkringspremie avser att täcka upp den, vanligtvis oväntade, händelsen att ett skadefall uppstår. För de flesta uppstår inte skadefallet, medan andra drabbas.

    Alla har genom sina premier köpt ett skydd mot en oönskad händelse, men det är ett relativt fåtal som drabbas av ett skadefall. De drabbade får ut ett större belopp än den premie de betalat in. Fullt normalt och acceptabelt.

    Detta är definitionen av en försäkringsrörelse.

    Den har ingen likhet med den statliga sjukförsäkringen.

    H-E.R:

    Menar du på fullt allvar att man skall kunna envisas med att bo kvar på en ort där arbete inte finns och leva på a-kassa? Hur länge då?

    För mig låter det som att man stannar av sociala skäl, och då är det väl rimligt att man hänvisas till socialbidrag.

  23. H-E.R

     /  februari 24, 2008

    Jadå, på fullt allvar Voogi och fundersam 🙂
    Att avfolka de mindre orterna och packa ihop sig i storstäderna är inte så lysande det heller.
    Pendling på 20 mil smäller högre, det har jag gjort många gånger. Och längre än så också.
    Dock tyckte jag det var väl drastiskt med kvinnan i Norrbotten som skulle pendla runt 90 mil, annars ingen a-kassa, det verkade idiotiskt och framför allt inhumant.
    A-kassan har jag själv aldrig behövt använda mig av, men är glad att den möjligheten finns för de som behöver.
    Återfår jag min arbetsförmåga som planerat och önskat kommer jag att pendla igen, fast denna gång troligen bara 8 mil.
    Synd för miljön eftersom kollektivtrafik bara är något som man läser om där jag bor.
    Men värt besväret ändå.

  24. Rolle

     /  februari 24, 2008

    HER:

    ”Sjävförsörjande? Du borde väl jubla nu Rolle när sjukförsäkringen har gått med vinst (överfinansierats) i en rad år, vissa år så pass mycket som 10 miljarder.”

    Jag menade naturligtvis självförsörjande genom försäkringspremierna. Att man använder systemet för att bunkra skattepengar är en annan sak.

    Men jag förstår att du inte vill kännas vid frågan överhuvudtaget. Flera inlägg har nu förklarat utförligt vad en försäkring är, och varför sjukförsäkringen inte är en sådan, utan någon respons från ditt håll. Så tack och hej …

  25. Robin

     /  februari 24, 2008

    Ska man behöva skilja sig för att man blir arbetslös? Vi splittrar inte familjer enligt FN:s flyktingkonvention, men i Det Nya Sverige går det bra. Jag tänker också på kvinnan med man och barn i Norrbotten som skulle tvingas söka jobb i Blekinge.
    Det är nog dags att fundera på vad vi menar med levnadsstandard. Ett land där sjukdom eller arbetslöshet (som numera kan drabba alla utan förvarning – tex när Gislaveds lönsamma däckstillverkning hux flux fiyttades till Portugal) innebär plötslig ekonomisk katastrof för en familj är ett fattigt land.

  26. H-E.R

     /  februari 25, 2008

    Rolle.
    ”Flera inlägg har nu förklarat utförligt vad en försäkring är, och varför sjukförsäkringen inte är en sådan, utan någon respons från ditt håll. Så tack och hej …”

    Tack själv och hej 🙂
    Är du besviken över namnet ”sjukförsäkring” så kan du ju kontakta de lagstiftare och myndigheter som givit försäkringen det namnet.
    Föreslå namnet ”bidrag” i stället, vem vet kanske det får gehör. Nuvarande regering skulle nog glädjas över det i alla fall.

  27. H-E.R

     /  februari 25, 2008

    Bra skrivet Robin.
    Innebörden av ”bra levnadsstandard” innehåller nog mer än vad politikerna anser det vara.
    Dessutom är det så lätt för de beslutande politikerna att styra och ställa med människor som om de vore prismärkta varor.
    Själva sitter politikerna på sina blankslitna rövar och inkasserar lika mycket på en månad som en arbetslös får på ett år. Då går det lätt att kräva.

  28. Voogi

     /  februari 25, 2008

    H-E.R:

    Jag känner inte till Norrbotten-fallet, men det finns alltid ytterligheter som dels är beklagliga och dels felaktigt, eller i varje fall ofullständigt, beskrivna i media.

    Om man av sociala skäl vill stanna på en ort där det inte finns något arbete, så är det för mig uppenbart att man inte långsiktigt skall kunna uppbära a-kassa utan måste övergå till socialbidrag.

    Eller vill du sätta likhetstecken mellan a-kassa och socialbidrag? Och kanske även inkludera ”sjukförsäkringen”?

  29. Robin

     /  februari 25, 2008

    Här är det aktuella fallet jag tänkte på:
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1213722.ab
    Man måste ha rätt att tacka nej till jobb som innebär att man måste flytta många mil ifrån sin familj. A-kassan är ju tidsbegränsad i alla fall. Nu utreds ju till och med om man måste tacka ja till lediga jobb i andra EU-länder.
    Om ens make/maka/sambo har jobb, måste ju han eller hon säga upp sig om hon/han och barnen ska flytta med. Då är chansen stor att den personen blir arbetslös istället.
    Eller bor han/hon kvar och familjen splittras, dessutom med dubbla boendekostnader. Är det vettigt?
    Man måste ha en rimlig tid på sig att lösa en sådan här kris, arbetsförmedlingen kan inte kräva från en dag till en annan att familjen ska delas eller gå emot ekonomisk ruin.

  30. Voogi

     /  februari 25, 2008

    Robin:

    Jag kan väldigt lite om a-kassor och arbetslöshetsersättningar.

    Det är väl närmast självklart att man skall kunna uppbära a-kassa under en rimlig tid för att försöka finna ett nytt arbete inom rimligt avstånd från sitt hem.

    Två ”rimlig”-begrepp lämnar stort utrymme för tolkningar och blir mer komplicerade om/när det handlar om upprepade perioder av arbetslöshet.

    Jag vill inte ge mig in på att gissa ens vad jag själv tycker skall ligga i rimlighetsbegreppen.

    Däremot anser jag det orimligt att långsiktigt uppbära a-kassa om man insisterar på att stanna kvar på en ort av sociala skäl, vilket inkluderar familjeförhållanden.

  31. H-E.R

     /  februari 25, 2008

    Voogi.

    ”Om man av sociala skäl vill stanna på en ort där det inte finns något arbete, så är det för mig uppenbart att man inte långsiktigt skall kunna uppbära a-kassa utan måste övergå till socialbidrag.”

    Byt ut ”sociala skäl” mot ”humanitära skäl”, det är människor vi pratar om. Tänk djupare. Vi har bara ett liv Voogi, det finns inga rimliga skäl att vi ska behöva riva upp allt.
    Vad som behöver göras är att få jobben till glesbygderna. Människans liv är värt mer än att jaga företag att arbeta på land och rike runt.

  32. fundersam

     /  februari 25, 2008

    H-E.R.

    Jag förstår att du har altruistiska värderingar i åtanke så jag skall inte klanka ned på dig. Vi har dock en välfärd som skall betalas (sjukvård, dagis, polis, bistånd osv osv), alla förstår väl att det blir mindre att dela på ju fler som inte jobbar och bidrar till ekonomin och det blir svårare att upprätthålla den standard folk förväntar sig. Att vuxna, friska människor jobbar för att driva samhället borde vara självklart.

    Inget är gratis

  33. H-E.R

     /  februari 25, 2008

    fundersam.

    ”Att vuxna, friska människor jobbar för att driva samhället borde vara självklart.”

    Har aldrig påstått motsatsen.
    Det borde också vara exakt lika självklart att den som drabbats av sjukdom ska ha hjälp och utöver detta samhällets respekt. Så är det inte idag.

    Utveckla landsbygden med arbeten och inte minst kollektivtrafik som fungerar. Låt människor som byggt upp en tillvaro där få leva sina liv som de valt själva.

    Den uppfattningen är djupt humanitär, men den bejakar för den skull inte scenariot med en avfolkad landsbygd och människor som lever på a-kassa.
    Allt är inte enbart svart eller vitt.
    Vill politikerna verkligen arbeta för medborgarnas bästa så är det inte rätt väg att gå med tvångsförflyttning av människor.

  34. Voogi

     /  februari 25, 2008

    H-E.R:

    Ditt resonemang är filosofiskt, och som sådant har jag sympati för det.

    Det vore en grannlaga uppgift för en myndighet att utvärdera arbetslöshetssituationen på olika håll i landet och på basis av det medverka (=subventioner) till att arbetstillfällen flyttas till det vid varje tidpunkt optimala stället. Alldeles bortsett från att sådana subventioner antagligen skulle förbjudas av EU.

    Jag kan inte se framför mig en sådan myndighetsutövning utan mycket stora kostnader, vilket är detsamma som ett stort förfång ur ekonomisk synpunkt för befolkningen i sin helhet. För att inte tala om den stora risken för korruption.

    Fast byter vi politiskt system till kommunism, går ur EU, stänger våra gränser och siktar på självförsörjning i allt väsentligt, så kan det vara genomförbart.

    Personligen skulle jag mycket väl kunna leva med det; jag flyttar gärna till någon liten fin by i Sverige om jag vet att jag inte behöver oroa mig för försörjningen. Staten ger mig ju arbete eller tillräckligt med bidrag för att leva ett liv som inte handlar om rent existensminimum (=socialbidrag) utan mer.

  35. Robin

     /  februari 25, 2008

    Vi behöver väl inte gå över till kommunism för att behålla de A-kasseregler och sjukförsäkringar som vi har haft tidigare. Valet står inte mellan kommunism och extrem nyliberalism. Varför skulle vi inte ha råd med en välfärdsstat idag om vi hade det på 70-talet?

  36. Voogi

     /  februari 25, 2008

    Robin:

    H-E.R:s kommentar och mitt svar handlade om långsiktig försörjning ovanför existensminimum om man väljer att bo kvar/bosätta sig på en ort där ett arbete inte finns inom rimligt pendlingsavstånd.

    Vi har en välfärdsstat i Sverige långt utöver vad de flesta andra länder har. Vi tror oss ha råd med det. Välfärdsstaten som sådan är inte i riskzonen att raseras, i varje fall inte inom de närmaste åren.

    Alliansen har genomfört en del förändringar, som kan slå hårt på individuell basis, vilket ger bra ammunition för oppositionen.

    Vi har ett nytt val 2010, och då visar det sig åt vilket håll det svenska folket lutar. Tycker en majoritet att alliansen gör fel, så byts de ut.

    ”Varför skulle vi inte ha råd med en välfärdsstat idag om vi hade det på 70-talet?”

    Återigen: vi har fortfarande en välfärdsstat.

    Sverige var en framgångssaga under tiden från andra världskriget till mitten av 70-talet. Då hade vi råd. Från mitten av 70-talet och framåt är situationen annorlunda, delvis beroende på ett fundamentalt politiskt felbeslut andra halvan av 70-talet.

    Kanske har vi fortfarande råd idag, men på 20 års sikt har vi det inte. Ett öde vi delar med de flesta länderna inom Europa. Den demografiska utvecklingen är entydig. Den enda lösningen som står oss till buds är att få fart på invandringen av människor i arbetsför ålder och att vi kan integrera dem i det svenska samhället. Det finns inget som tyder på att vi skall klara det. Tyvärr, f a för de som går i pension om 20 år. Den, som då inte sparat ihop till en bra privat pension blir Sveriges nyfattiga då.

  37. Robin

     /  februari 25, 2008

    Man kan också se det så här: Produktiviteten ökar hela tiden på grund av den tekniska utvecklingen. Tekniken har utvecklats i mer än 30 år sedan 70-talet. Det borde räcka för en ordentlig standardhöjning för alla, oavsett demografin.
    Men produktivitetsvinsterna fördelas inte jämnt. Så här sade en chefsekonom för Morgan Stanley förra året:
    ”Lönerna har visser ligen stigit en aning men de är fortfarande extremt låga i reala termer…
    …Vinsternas andel av BNP är rekordhög, löneandelen rekordlåg” .
    http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_29023.e24

  38. Voogi

     /  februari 25, 2008

    Robin:

    Du får nog läsa på om produktivitetsutvecklingen. Att den skulle öka hela tiden är direkt fel. Den är inte alls lysande på senare år. Under 2007 låg den kring 0%. Läs t ex SCB:s Sveriges Ekonomi utgiven december 2007, sid 13-14 (finns på SCB:s hemsida).

    Ett problem är den minskande andelen av BNP som industrin utgör, nu är den under 20%. Tjänstesektorn, inte minst handeln, tar en allt större del, och där är det besvärligare med produktivitetshöjningar. Utan att ha något belägg för det, så upplever jag att tjänstesektorn, inklusive vården, står för en större relativ andel av långtidssjukskrivningar p g a stress och andra utbrändhetsfaktorer. Jag tror inte det finns dramatiskt mycket mer produktivitet att pressa fram ur de anställda.

    Du, som så många andra stoppar huvudet i sanden. Demografin har en mycket stor betydelse. När omvärlden ökar befolkningen med 50% (till 2050), så står Europa still, eller snarare krymper. Ålderspyramiden blir helt annorlunda än tidigare (obs Europa har aldrig tidigare, bortsett från krigsåren, haft en stagnerande/minskande befolkning, som samtidigt blir allt äldre).

    Ju större del av vinsterna som återinvesteras, desto bättre potential för produktivitetsförbättringar förutsatt att det ändå finns en bra konsumtion. De som får vinstutdelning konsumerar kanske lite mer än tidigare, men den största delen sparas/investeras och skapar nya möjligheter.

    Ur BNP-synpunkt spelar det ingen roll vem som konsumerar även om både du och jag gärna skulle ha mer att röra oss med.

    Inom EU + Island, Norge, och Schweiz, varierar den totala kostnaden för det sociala skyddet i procent av BNP (år 2004)mellan 12,2 (Lettland) och 31,7 (Sverige). Tvåa är Danmark med 29,8. Den statistiken talar inte för att vi har råd med ökade kostnader, snarare tvärtom. I varje fall på sikt.

    Förlåt, Ilse-Marie att jag, som vanligt, blir lite långrandig. Är det OK?

  39. Robin

     /  februari 25, 2008

    Jag får väl kontra då med att citera Robert Weil:
    ”För snart tio år sedan uppmanade jag på DN Debatt Sveriges kapitalister att förena sig i ett tack till löntagarna som avstått så mycket för att vi kapitalister skulle få ännu mycket mer. Aldrig i kapitalets historia hade fördelningen varit så gynnsam för kapitalisterna, men jag trodde då att festen snart skulle vara slut.
    NU TIO ÅR SENARE kan jag konstatera att den inte var det. Vi kapitalister har fått det ännu bättre. Vi har fått skattelättnader som vi inte hade vågat drömma om för tio år sedan.”
    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=744536

    Samt från artikeln i E24 jag refererade till förut med uttalanden av Stephen Roach, global chefsekonom vid den stora amerikanska investmentbanken Morgan Stanley:
    ”Vinsterna av den fortsatta globaliseringen – som bland annat avspeglat sig i att världshandeln ifjol för första gången passerade 30 procent av den globala BNP – har inte fördelats enligt läroboken.
    Många utvecklingsländer med Kina i spetsen har visserligen gjort stora framsteg i tillväxt och levnadsstandard. Men i de gamla industriländerna kan man se en slående obalans i fördelningen av globaliseringens frukter.
    Kapitalet har tagit hand om vinsterna på löntagarnas bekostnad. Och det kan skapa växande politiska spänningar framöver.
    –Vinsternas andel av BNP är rekordhög, löneandelen rekordlåg, understryker Roach.”

    Menar du att fördelningen vinster/löner inte har någon betydelse för välfärden?

  40. Voogi

     /  februari 26, 2008

    Robin:

    Inget av det du citerar motsäger vad jag skriver.

    Ingen, förutom Joakim von Anka, badar i kontanter. Kapitalisternas vinstmedel används till tre saker: den egna konsumtionen, investeringar och sparande. De första två delarna bidrar till BNP-utvecklingen, konsumtionen direkt och investeringarna, förhoppningsvis på sikt. Sparande bidrar vanligtvis inte till ökad BNP.

    ”Välfärdsstaten” tar in skattepengar och fördelar till behövande, dvs omfördelar en del av de totala resurserna landet har för att uppnå mindre klyftor i samhället. Som jag skrev ovan, så ligger Sverige i topp på den listan i Europa, och förmodligen i världen, med 31,7% av BNP i sociala kostnader (år 2004).

    Fördelningen mellan vinster och löner har ingen betydelse för BNP i sig, utan det är hur resurserna används som spelar roll. Jag tror att du med din fråga lägger en värdering i vem som konsumerar snarare än hur mycket som konsumeras totalt. Och jag skulle tro att våra värderingar är ganska lika.

    Lekstugan på diverse börser och andra finansiella marknader har ingen direkt positiv inverkan på BNP, och av den anledningen kan jag ge dig lite rätt så tillvida att om de vinstmedel som annars skulle hamna på börserna i stället hamnade hos andra som konsumerade (inte sparade!), så skulle det bli en positiv effekt på BNP, om än mycket marginell.

    Fördelningen mellan vinster och löner handlar inte om BNP, utan om rättvise- och jämlikhetstänkande. Det är en politisk fråga, inte ekonomisk.

  41. H-E.R

     /  februari 26, 2008

    Voogi.
    Ibland måste man tänka efter, reflektera och omvärdera.
    Du fick mig att göra det.
    Du skrev att jag resonerar ”filosofiskt” och jag får ge dig rätt.
    För att få det samhälle där vi kan leva och verka exakt där vi själva valt krävs omvälvande förändringar.
    Min förhoppning är att många börjar att verkligen tänka. Och det djupt. Vad lägger vi våra liv på?
    Att stressa och bli stressad av insikten om att den dagliga överlevnaden inte går att kontrollera på annat sätt än att flytta efter den som kan ge möjligheten, dvs företagen som anställer. Vem bestämmer då över sitt eget liv?
    Det jag skulle vilja se är en levande landsbygd där företag etableras, kanske t o m med avsikten att just ge människorna där möjlighet att bo kvar. Företag som kanske t o m avsätter en del av vinsten till det.
    Men det är så mycket annat som spelar in. Som jag ser det skulle samhället må bra av en rejäl tvärnit, bildligt talat. Sedan en lång eftertanke och vidare på halvfart.
    Nu blev det ännu mer filosofiskt 🙂
    Men inte omöjligt.

  42. Voogi

     /  februari 26, 2008

    H-E.R:

    Visst är ett sådant samhälle möjligt. Men det tar tid för i dagsläget mäts allt i ekonomiska termer, mest beroende på att mångas tänkande inte klarar mer än den dimensionen.

    För att kunna ändra vägriktning behövs, precis som du säger, en tvärnit. Som dock inte kommer på frivillighetens väg. Tyvärr.

    Men jag kan tänka mig att det blir stora omvälvningar i världen på 15-20 års sikt. USA tappar sin världsledande roll ekonomiskt. Europa hamnar rejält på efterkälken, dels p g a USA:s tillbakagång, och dels av demografiska skäl.

    Vi tappar det ekonomiska fotfästet (relativt sett) och vi, dvs européerna, kommer att finna det nödvändigt att söka andra värden.

    Då kommer en ny världsordning, i varje fall för Europa, och jag tror ganska starkt på att det blir en förändring med socialistiska förtecken.

    Alternativet med en kannibaliserande kapitalism vore en mänsklig tragedi.

    Fast så dags har jag antagligen levt färdigt, men jag har ju barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: