Arbete vid sjukdom – rättighet eller skyldighet

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson öppnar i dag på DN debatt regeringens godispåse. Denna gång är det alla långtidssjukskrivna som ska få möjligheten att jobba trots att de är sjuka. Och visst är det bra, så länge detta verkligen enbart skulle ses som en rättighet och inte som en skyldighet. För tittar man på det förslag som regeringen just nu har ute på remiss angående sjukförsäkringen, kommer förmodligen inte många ”långtidssjuka” att hamna i ett läge att de får någon nytta av det generösa förslag Husmark Pehrsson i dag presenterar.

Det regeringsförslag, på sjukförsäkringsområdet, som just nu är ute på remiss är socialförsäkringsministern däremot knäpptyst om. Förslaget smusslades ut under inledningen av julhelgen, förmodligen i hopp om att slippa uppmärksamhet. Kuppen lyckades inte. Förslaget har istället blivit hårt kritiserat av flera olika orsaker och hos en stor del av remissinstanserna. ”Avtalsförbudet” är givetvis det som samlat flest kritiker – såväl inom den egna moderata riksdagsgruppen som Svenskt Näringsliv, hos facken, försäkringsbranschen och juridisk expertis.

Övriga poster i det undangömda förslaget innefattar bland annat en ”rehabiliteringskedja” med ”kontrollstationer” och bestämda tidsgränser. Även detta förslag har kritiserats hårt för att det riskerar försämra anställningstryggheten för de långtidssjuka. Redan efter sex månader kan arbetsgivaren konstatera att ”inget jobb finns” på den gamla arbetsplatsen. Den sjuke tvingas då, om försäkringskassan bedömer att det finns en arbetsförmåga, ut på arbetsmarknaden och söka jobb.

Det blir en ”rehabiliteringskedja utan rehabilitering” – enbart en ökad press på individen. Arbetsgivarna slipper ansvaret för arbetsmiljön och rehabilitering och kan med hjälp av denna regel i framtiden enkelt bli av med personal som slitits ut eller på grund av sjukdom inte bedöms hålla måttet.

Ansvaret läggs över från arbetsgivaren och försäkringskassan på den sjukskrivne individen, som oavsett sjukdom eller arbetsskada, blir helt utelämnad åt arbetsgivarens välvilja och försäkringskassans godtycke. Försäkringskassan å sin sida har hårda sparkrav från regeringen, vilket i sin tur innebär att alla möjligheter att spara pengar och minska kostnaderna kommer att realiseras av hårt pressade försäkringshandläggare.

I förlaget finns en hel rad krångliga och svårgenomträngliga begränsningar och regler. Man kan fråga sig hur arbetsgivare, försäkringskassan och de sjukskrivna överhuvudtaget ska kunna uttolka dessa i framtiden. Ingen ska till exempel kunna vara sjukskriven mer än ett år. Endast vid ”livshotande sjukdomar” ska sjukpenningen kunna förlängas i högst 18 månader, då med sänkt ersättning till 75 procent – utan rätt till avtalade kompletterande sjukförsäkringar. Olika ”sjukperioder” ska kunna läggas samman. Om man återigen drabbas av sjukdom, efter en tid som arbetslös, utgår rätten till sjukpenning. Även om sjukdomen är livshotande. I det läget återstår endast försörjningsstöd – alltså att stå med mössan i hand på socialen och vända ut och in på hela sitt liv.

Kraven och pressen på svårt sjuka människor ökar med regeringens förslag. Konsekvenserna för både samhället och individen kan bli stora. Socialbidragskostnaderna riskerar öka när många fler anses för friska för sjukpenning men i realiteten är för sjuka för att jobba. Inga sjuka lär heller bli friskare av att utsättas för en allt hårdare press och stress att ”prestera” och bli arbetsföra.

Jakten på sjuka fortsätter alltså. Husmark Pehrsson försöker nu släta över de förslag som regeringen precis har lagt fram med en matta av välvilja. Och visst är det bra att de som anser sig friska nog att klara av att jobba får göra detta – inledningsvis med bibehållen sjukersättning. Ett berömvärt förslag.

Men för alla de som riskerar att drabbas av regeringens nya regler blir ”rätten att arbeta trots sjukdom” istället ett krav – annars riskerar de arbetslöshet, eller som en sista utpost kan de bli tvingade att leva på försörjningsstöd, socialbidrag.

Frågan är – blir ”att arbeta vid sjukdom” i framtiden en rättighet eller en skyldighet?
*

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

36 kommentarer

  1. Ursula

     /  februari 4, 2008

    En sak verkar ha glömts bort av alla i diskussionerna: sjukpensionärernas BOSTADSTILLÄGG är kopplat till inkomsten!
    I realiteten lär väl det minska många ny-arbetande sjukpensionärers totala, nya inkomst enligt Husmark Pehrssons förslag? Vet inte om bostadstillägget minskar riktigt lika mycket som inkomsten ökar – men det borde i a f påtalas! Och kollas…
    Din blogg är bra, och viktig – blogga på! 🙂

  2. H-E.R

     /  februari 4, 2008

    Förutsättningen att kunna utnyttja detta ”generösa” förslag är ju att man klarar arbete. Många, särskilt förslitningsskadade, har en ytterst lynnig smärtbild. Vissa dagar kan kroppen vara riktigt hygglig, då skulle någon eller några timmars arbete kanske gå att utföra. Andra dagar är smärtan så uttalad att det inte går att lämna sängen.

    Därtill alla dem med neuropatiska smärtor där skoven mestadels kommer nattetid. Då gäller det att ha hittat ett flexibelt arbete där man med kort varsel kan stanna hemma och där antalet timmar per vecka man kan arbeta aldrig i förväg kan bestämmas.
    Och utöver det alla som faktiskt inte klarar arbeta alls, men straffas med lägre ersättningar ändå.

    En annan idiotisk sak med alliansens politik är att man blundar helt för förebyggande åtgärder vad gäller t ex förslitningsskador och stress.
    Det är enormt viktigt att bryta ett pågående smärttillstånd snabbt som ögat, t ex om man dagligen känner smärtor i ryggen men bara fortsätter att arbeta har man med största sannolikhet en svår skada inom några år.

    Men när ersättningen är låg har man inte råd att sjukskriva sig, och när rekommendationerna för sjukskrivningstidens längd avsevärt begränsats samt när rehabiliteringsansvaret faller på den drabbade, då uppstår ”sjuknärvaro”. Ingen chans för återhämtning, vilket i förlängningen mycket väl kan leda till att arbete blir helt omöjligt.
    Och kommer man så långt har man en tuff tid framför sig eftersom reglerna för beviljande av förtida pension stramas upp rejält.

    Inte lätt att vara människa, åtminstone inte när förmågan att vara lönsam sviker.
    Tack för att du skriver om detta Ilse-Marie, det här kommer att slå enormt hårt för många eftersom förslitningsskador och stressrelaterade sjukdomar blir allt vanligare.
    ps, förlåt det blev lite långt min svada 😉

  3. Fille

     /  februari 4, 2008

    Bra och kunnigt skrivet om ett tvetydigt förslag från Cr. Husmark Pehrsson. Visst är det bra att det blir lättare för den förtidspensionär (som vill och kan) att arbeta.

    Men man får ändå inte glömma bort att dessa enligt försäkringskassans uppskattning är ca 12 procent av förtidspensionärerna. Dessa 12 procent säger sig vilja och kunna jobba mer än idag OM de får den anpassning av arbetsplatsen och arbetstiden som deras sjukdom kräver.

    Sedan innehåller regeringens förslag, precis som du skriver, också en hel del annat som tidsgränser (stupstockar) och mer stelbenta regler som kommer att drabba sjuka. Precis som du skriver riskerar den som varit sjuk längre än ett halvår att mista sin anställning och hänvisas till Arbetsförmedlingen. Inte särskilt humant, eller hur?

    Om detta skriver Husmark Pehrsson dock inget i sin DN-artikel. Fortfarande verkar moderatministrarna göra skillnad på en ”mjukare” retorik och en stenhård (inhuman) praktisk politik. Aldrig tycks de tu mötas i moderaternas Sverige…

    Bra skrivet Ilse-Marie! Fortsätt att sticka hål på moderatministrarnas ”luftpastejer” och förledande retorik! 🙂

  4. Inte fan handlar det om att ”få” jobba.

    Det står tusentals unga utan jobb redan. Låt dem få komma in på arbetsmarknaden först.

    Arbetskraften är en slit och slängvara idag. Vi ska jobba tills vi går sönder, och sedan ska vi kastas på sophögen, helst utan sjukersättning. Om någon av oss skulle andas att våra skador och sjukdomar beror på våra arbeten, så kommer det en förtroendeläkare från Försäkringskassan och säger att det inte alls är så. Och sedan ryker sjukpenningen. Då blir det till att jobba fastän kroppen sagt nej. Deltid – för mer går helt enkelt inte – och då drar de bort a-kassan, om man nu haft råd att betala in till den.

    Regeringspolitiken vad det gäller sjuka och arbetslösa är så satans cynisk – och det värsta är att de inte ens har skam i kroppen, utan tror att de gör något bra. Alliansen har lyft ordet verklighetsfrämmande till en ny nivå.

  5. Voogi

     /  februari 4, 2008

    Retoriken ger en helt annan bild än den verklighet du beskriver, och som jag tror ligger betydligt närmare sanningen.

    Varför gör de så här?

    Det är en demografisk självklarhet att vi behöver betydligt fler som arbetar i Sverige på lite längre sikt. Situationen blir akut när 50-talisterna gått i pension, dvs en bit in på 2020-talet. Lösningarna då handlar om helt andra saker som höjd pensionsålder , att alla svenska fertila kvinnor föder minst 2,5 barn i snitt (men då får de börja nu), och, kanske framför allt, en lyckad satsning på arbetskraftsinvandring. De lösningarna borde vi börja arbeta med nu. Att vi sannolikt inte kommer att få pensioner i närheten av vad som f n utlovas är en annan historia.

    Det är direkt klumpigt och med tveksam samhällsekonomisk nytta man”jagar” sjuka. Jag tilhör dem, som tror att det är få som fuskar, men jag befarar att den uppfattningen inte delas av vissa politiska företrädare. I brist på insikt tror nog många ”friska” att fusket är utbrett.

    Kan en ”Samhalls”-variant för sjuka med viss arbetsförmåga vara ett alternativ?

  6. anna

     /  februari 4, 2008

    För mig låter detta nya förslag som ännu ett hafsverk. Hur förväntar regeringen sig att sjuka ska kunna pallra sig i väg och jobba? Vad som behövs först är i såfall adekvat rehab, massiva insatser på individplan (då många är både kroniker och trippel diagnostiserade) en arbetsmarknad som är villig att släppa in handikappskodade och sjuka på marknaden och som kan tillhandahålla ett brett sortiment av anpassade arbetsplatser.
    Jag kan inte se att detta är någonting annat än ytterligare en ofullständig insats för att lösa ”utanförskapet. Fortfarande med samma obehagliga undertoner. Regeringen är på stadig jakt efter fuskare.

    Istället för att fortsätta satsa halvhjärtat och bjuda med armbågen borde regeringen aktivt satsa på att lösa situationen för alla de människor som Försäkringskassan, på regeringens order så systematiskt vräker ut och ”friskförklarar”. Regeringen borde täcka upp för att rättssäkerheten stärks för dessa individer, så att sjuka och handikappade som utförsäkras får fri lejd in på arbetsförmedlingen och inte blir nekade att bli inskrivna på grund av att de i Arbetsförmedlingens ögon är för sjuka.
    Utan tillträde till Arbetsförmedlingen uteblir tillgången på nystarts/ nyfriskjobben… I detta läge återstår således bara socialkontoret. Men för att få hjälp därifrån tvingas sjuka först att sälja hus och hem. Här finns mycket för regeringen att jobba på…

    Vem bryr sig i dagens läge igentligen om sjuka och handikappskodade? Vem kommer med genomtänkta, människovärdiga förslag?

    Att regeringen har mage att utge sig för att bry sig om att lösa den sk. ”utanförskapsfrågan” anser jag är rent stötande.

    Hur mycket mer kan Reinfeldt tänka sig att slå på de som redan ligger, de som redan har fallit och handlöst dråsat rakt igenom ett helt system?

  7. Tvetydigt förslag, som sagt. Jag håller med er här ovan. Sen vill jag se till det sociala i ett sånt förslag, det ENDA som verkar vettigt med det, tycker jag.

    Jag tror att en många människor som har förtidspension idag skulle behöva få komma sig ut och jobba för att må bra och inte bli sjukare än vad de är. En del kanske kan göra det bara ett par gånger om året, och man FÅR frysa ersättning för korta perioder, men det funkar inte för såna som skulle kunna ha en liten bisyssla, som att sälja något eget hantverk etc. Bara för att man inte klarar av att man är ledbruten, har perioder av total kollaps eller har reumatisk värk etc behöver man ju inte lägga sig ned och dö varenda dag. Människor VILL arbeta, det har nog borgarna inte fattat, däremot vill man ha skälig lön och en tryggad försörjning när det inte funkar som det är tänkt.

  8. Ett annat stort problem är att väldigt många skulle behövas – kanske inte just i reguljärt arbete, men i ideellt arbete. Vi har ett alldeles för fyrkantigt system. Sjuka ska vara hemma och göra ingenting. Om de en dag kan göra något, då räknas det som att de kan göra det varje dag = indragen sjukpenning.

    Ideellt arbete, t.ex. inom politiken, räknas som arbetsförmåga. Det här gör att handikapprörelsen har svårt att få aktiva medlemmar. Läs mer på http://www.hso.se

    I praktiken innebär detta att handikappade inte får engagera sig i politiken, vilket är minst sagt odemokratiskt.

  9. H-E.R

     /  februari 5, 2008

    Livelev, där tog du upp en mycket viktig sak. Stelbentheten i reglementet när det gäller sjukas engagemang t ex politisk eller i föreningar av något slag är beklämmande.
    Där spelar också det förebyggande arbetet vad gäller ohälsa (vilket är så gott som obefintligt) in, eftersom de allra flesta mår bättre av att engagera sig, träffa människor och ha ett någorlunda aktivt socialt liv i den grad man klarar det.
    Att kunna gå på t ex ett föreningsmöte någon gång per vecka innebär inte per automatik att arbetsförmåga finns, det är en ingrediens i livet som ligger utanför arbetet.
    Lika illa är det inom arbetsmarknaden vilket jag tog upp i inlägget ovan. Rent krasst finns det inga arbetsgivare som ställer upp med den flexibilitet som krävs om arbetstagaren t ex inte kan upprätthålla ett planerat arbetsschema, vilket ju är omöjligt om man aldrig vet hur man mår från en dag till en annan.
    Från läkarhåll har diskuterats en särskild arbetsmarknad där just den typen av flexibilitet kan möjliggöras. Vet inte om det är direkt den bästa lösningen, men bättre än som nu; politikerna lever i en villfarelse om att sjuka som mår bättre vissa dagar med lätthet kan hitta ett arbete som passar. En uppfattning som ligger mycket långt ifrån verkligheten.

  10. Gaspode

     /  februari 5, 2008

    Alla skall med. Alla skall behandlas lika. Är man förtidspensionerad men kan jobba litegrann så skall man banne mig inte beredas den möjligheten eftersom alla förtidspensionerade inte kan jobba. Kan man själv fatta beslut om sin framtid så skall man inte få den möjligheten eftersom det finns såna som saknar den förmågan. Kan man själv rationellt välja så skall man inte få det för att somliga inte har den förmågan. Alla skall med, alla skall behandlas lika.

    Fegheten hos vänstern gör mig äcklad.

  11. Jag uppbär bostads bidrag på drygt 2500 kr just nu pga att jag har så låg sjukersättning. Jag lider av en höft sjukdom som gör att jag får enorm värk fram o till baka som gör att jag inte kan gå en enda meter när det sätter in utan måste helt enkelt ligga still då jag ej kan röra höften för det gör så ont. Ibland kan smärtan ligga i en timme ibland kan den ligga i i 3-5 dagar i sträck. Man vet aldrig hur länge den sitter i.Sen försvinner den helt och jag kan gå hur bra som helst och det märks ingenting då att jag skulle lida av nåt sånt och kan då göra i princip vad som helst en normal frisk människa kan göra. Ut över detta så lider jag av svår eksem och allergier mot 90% av all mat som vanligt folk kan äta. Eksemet tar mycket av min tid i beslag varje morgon.Det är inte att bara duscha mig och kamma håret och dra iväg till jobbet som för vanligt folk.Behöver minst 2 timmar tid bara på morron för att hålla på och smörja in mig efter duschning för att klara av en dag.Har 50% sjukersättning för dessa besvär Jag anses ha en 50% arbets förmåga. På arbets förmedlingen så missar jag många möten då jag har höft värk och inte tar mig dit och dom ifråga sätter min sjukskrivning och rätt till att få arbeslöshets ersättning och kräver att jag ska ha läkar intyg för sjukskrivningen.Jag säger att när jag får höft värk så kan jag inte gå en meter alltså tar jag mig inte till någon läkare då jag ej kan gå pga smärtan och kan inte visa nån sjukintyg om jag varit sjuk över en vecka. Har ej rätt till färd tjänst som då skulle få ta mig dit och tillbaka. Då jag frågat på försäkrings kassan om detta så tittar hon på mig och säger att vad ska du med detta då du kan gå. Ja när jag inte har värk.Men det tror dom inte på utan att jag försöker att fuska till mig ett trots att jag har läkar intyg med mig från min läkare på min höft sjukdom så får jag inget. För mig gör min värk att det uppstår moment 22 för mig på många olika sätt och ingen vill förstå hur mitt liv ser ut att jag kan inte ha ett jobb som jag ska vara på 4 timmar om dan på regelbundet tid då höftvärken gör att jag är rörelse förhindrad i tid o otid. Jag skulle inget annat att önska att jag fick vara nogorlunda frisk som jag var innan höft värken börja och kunde få jobba som jag hade gjort i 20 år fram till dess. För det första så måste mitt jobb vara helt enkelt så att jag kan vara hemma då jag har värk och jobba när jag kan men än har ingen varken på arbets förmedlingen eller staten kunnat visa på ett sådant jobb som skulle passa mig. Fick inte ens jobb på samhall då dom tydligen tyckte att jag var för sjuk för att jobba för dom.Det som en gång var tänkt för människor som fått svåra arbets handicap.Men som nu bedrivs i vinst syfte så då är jag inte en tillgång för dom utan en belastning. Jag står helt enkelt i en stor moment 22 på alla sätt och vad denna nya påfund skulle hjälpa mig på nått sätt kan jag inte se.Om jag mot all förmodan skulle få nån slags jobb så det enda som händer är att jag blir av med bostads bodraget som bytts ut mot lön men att jag skulle ändå inte tjäna nånting på det utan ha ut lika mycket. Sen så skulle jag riskera min sjukersättning.Jag litar inte för 5 öre på att man inte kan mista sin sjukersättning.Ifall man mot all förmodan skulle klara av att jobba någramånader så skulle sjukersättningen dras in illa kvickt med nån slags utsago att den regeln gällde inte dig då du har haft sjukersättniong från det och det datumet bla bla bla. Den som är sjuk och en gång har haft med försäkrings kassan att göra vet att det alltid förekommer förseningar och försvåringar av sina ärenden.För mig så lyckades dom tappa bort alla mina papper som jag hade själv varit och lämnat in för att få sjukersättning. När jag ringde efter 6 veckor för att höra varför utbetalningen dröjde så sa hon att det finns inga papper om ditt ärende hos dom att jag får skicka in nya. Så det gick 3månader innan jag fick utbetalt några pengar.Jag fick låna av min bror för att kunna betala för hyra och mat under den tiden. Nä för min del ser jag inte nånting possitivt med denna sak bara att jag kan riskera att förlora min enda inkomst som jag har sjuk ersättningen som jag i alla fall tycker att jag har rätt att få pga mina besvär utan att behöva utsättas för en för mig förnedring att gå nånstans och söka jobb och ljuga och säja att det där jobbet klarar jag av när jag vet att om några dagar så kommer jag att ringa till chefen och säga att jag har tyvärr ont i höften och kan inte komma till jobbet.Men det sa du ju ingentimg om under arbets intervjun.Nä jag ville ju ha jobbet. Jag säger som jag alltid sagt att det går ej för en frisk människa förstå hur en sjuk människa har det och vilka olika problem det för med sig. Jag har till och med tappat besinningen på arbetsförmedlingen när dom ifråga satt min rätt till arbetslöshets ersättning då jag är sjuk så ofta och missar möten mm.Jag skrek tyvärr åt min hand läggare att jag tänker fan inte be om ursäkt för mina sjukdomar.Jag kan inte rå för att jag har dom och att mitt liv inte går som på räls som alla andras. Det finns mycket förnedring i mitt liv som en frisk människa inte förstår. Att jag önskat mig bort från mitt liv mer än en gång kan jag erkänna men skulle jag inte ha kära och nära så skulle jag ha tagit bort mig för länge sen. Man är inte värt ett ruttet lingon som sjuk.

  12. H-E.R

     /  februari 5, 2008

    Vårsol, har läst ditt inlägg och blir återigen chockad över hur människor behandlas. Kan bara önska att du får den hjälp du har rätt till. Om du är medlem i facket har du rätt till hjälp därifrån vid överklaganden och liknande.
    Du har dina nära och kära skriver du, och det är värt guld.
    Jag är själv i den sitsen att jag inte klarar arbeta, men hoppas kunna det i framtiden, för mig är det just nära och kära som håller modet uppe.
    Och tanken på en framtida politik med hänsyn till människorna, hoppet om en äkta demokrati.

  13. anna

     /  februari 5, 2008

    Vårsol, när jag läser ditt inlägg blir jag både förtvivlad och förbannad. Ingen ska behöva känna att den måste be om ursäkt för sina sjukdomar.

    Politikerna har tappat besinningen. Försäkringskassan har tappat besinningen. Liksom arbetsförmedlingen och socialkontoren. Ingen vill sitta med svartepetter i hand. Alla föser över ansvaret på varandra. Vem bryr sig igentligen i dagens läge om sjuka och handikappskodade?

    Jag har vid det här laget tappat tron på hela systemet och företrädarna för systemet.

    Och inte tror jag heller för 5 öre, precis som du att detta nya förslag från regeringen och C. Husmark kommer att leda till ngt. positivt. Systemet har undergrävt sin egen trovärdighet för länge sedan. Praxis och riktlinjer på försäkringskassan går inte hand i hand och har inte gjort så sedan ett bra tag tillbaks.

    I barmhärtighetens namn, det måste räcka nu. När ska makthavarna inse vad de gör!?

  14. Vårsol – tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag förstår din frustration och desperation. Det är fruktansvärt att aldrig bli behandlad som en tänkande och kännande människa enbart därför att man har en sjukdom, värk, smärta och inte klarar av att arbeta full tid. Det är fruktansvärt att inte bli trodd och att ständigt bli ifrågasatt mitt i all smärta.

    Den nya politiken visar på så mycket förakt och cynism för sjuka människor att man blir mörkrädd. Vi kan bara försöka avslöja deras förslag för vad de är och kämpa för en politik som inte kränker sjuka människor utan istället sätter människovärdet i första rummet. Det måste vara nog nu!

    Håller helt med H-E.R och anna här ovanför, och tack alla andra för era kloka kommentarer!

  15. Voogi

     /  februari 5, 2008

    Gaspode:

    Jag har normalt inte svårt att förstå, men din kommentar (nr 11) förbryllar mig.

    Jag läste först i tron att du var ironisk.

    Är även sista meningen ironiskt menad?

    Menar du att alla som har sjukersättning eller aktivitetsstöd skall omyndigförklaras och passiviseras? Att de skall låsas in och nyckeln kastas bort? Att de, som inte kan hoppa på tåget idag, skall lämnas kvar att dö?

    För bara drygt 60 år sedan fanns det en regering strax söder om oss som drev en sådan politik.

    Om det är det du vill kopiera, så är äckel ett alldeles för lindrigt ord för vad jag känner inför vad du skrev.

  16. Gaspode

     /  februari 5, 2008

    Voogi

    Trots att det är uppenbart att det finns sådana som uppbär sjukersättning som både skulle kunna och vill jobba om inte heltid, så åtminstone ett par timmar i veckan och på så sätt förbättra sin livskvalitét markant så väljer man från vänsterhåll att medvetet misstolka alla förslag och få dem att handla om förföljelse av sjuka. Regeringens förslag går inte ut på att sjuka skall jobba utan på att de som faktiskt har arbetsförmåga till en viss del skall beredas möjligheten att faktiskt göra det. De som saknar förmåga att jobba alls skall få all rehabiliteringshjälp och stöd de behöver men att elitsocialisterna på denna blogg anser att rättvisa är att tvinga delvis arbetsföra människor till passivitet är så ofantligt långt från solidaritet så man fullkomligt häpnar över att de inte själva inser det.

    Vänstern är feg. De vågar inte presentera någon egen alternativ väg, de vill bara att allt skall vara som det alltid har varit trots att det sedan mycket lång tid stått klart att det är en väg som leder rakt utför ett stup. Man resonerar att det är bättre att vi likt lämlar alla springer rätt ner i havet än att vi funderar över om det kanske går att göra på något annat sätt och kanske undvika massdöden.

  17. JC

     /  februari 6, 2008

    Det sorgliga i detta är att det var nerdragningar inom socialförsäkringssystemet på gång redan när socialdemokraterna hade makten… Det känns som om politikerna har kommit väldigt långt ifrån verkligheten.

    Har varit sjukpensionär i nästan tjugo år och har fått känna av hur mina inkomster har sjunkit rejält under årens lopp.

    Eftersom jag inte hade hunnit arbeta så många år innan jag blev sjuk och dessutom bara jobbade halvtid var min ersättning låg från början. Som det är nu får jag tigga om pengar till väsentliga saker som tandläkarbesök mm. Hade inte mina barn hjälpt mig hade det inte gått ihop alls.

    Och hur roligt är det att känna att man dels inte kan jobba, hur mycket man än skulle vilja, och dels känna att man inte har något människovärde och blir sedd som fuskare för att man är sjuk?

    Vore ett rätt intressant experiment att låta våra förtroendevalda pröva på ett par månader med de minimala inkomster sjuka och handikappade får klara sig på :-). Det skulle kanske ”öppna ögonen” på en eller annan!

  18. Gaspode har uppenbarligen inte läst det förslag jag kritiserar. Det har däremot flera remissinstanser gjort, till exempel TCO – som sågar förslaget! Läs här!

  19. Gaspode

     /  februari 6, 2008

    Jag har läst och själv på just denna blogg kritiserat förslaget. Jag håller med om att det verkar vara lite hål i huvudet över delar av förslaget (förbudet mot privata avtal specifikt) men det förhindrar inte att jag inser att grundtanken i andra delar av förslaget är att erbjuda valmöjlighet för dem som faktiskt har partiell arbetsfömåga att slippa heltidssjukersättning _om de så önskar_. Från vänsterhåll är man mot alla typer av valfrihet och ser hellre att man tvingar folk till sjukersättning på heltid än att folk själva får välja.

  20. H-E.R

     /  februari 6, 2008

    Gaspode.

    ”Från vänsterhåll är man mot alla typer av valfrihet och ser hellre att man tvingar folk till sjukersättning på heltid än att folk själva får välja.”

    Och från högerhåll verkar man få det mesta om bakfoten 😀

  21. H-E.R. – Tack för det gapskrattet! 😀

  22. Gaspode

     /  februari 6, 2008

    H-E.R

    Kan du utveckla?

  23. H-E.R

     /  februari 6, 2008

    Ilse-Marie…. at your service madam 😀

    Gaspode….
    Utveckla? Det behövs knappast, backa bara tillbaka. Läs Ilse-Maries bloggpost, läs TCOs fördömande, läs övriga kommentarer inklusive dina egna.
    Violá! Du har svaret i din hand.

  24. Fille

     /  februari 6, 2008

    Gaspode, du lockar ofta till skratt! Du säger: ”Från vänsterhåll är man mot alla typer av valfrihet och ser hellre att man tvingar folk till sjukersättning på heltid än att folk själva får välja.”

    Samtidigt är du, säger du själv, medveten om att dina Allianspolare föreslår ett avtals- och försäkringsFÖRBUD i sjukförsäkringen. När blev förbud = valfrihet för dig?

    Sedan föreslår ju regeringen att de som har sjukpenning efter ett år högst ska kunna få 75 % i ersättning. Däremot föreslår man inget sådant förbud för dem med sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension). Snacka om att skapa ekonomiska incitament för ökad förtidspensionering! Är det ökad valfrihet för dig?

    Din högerlogik, Gaspode, är allt annat än logisk. Eller handlar din högerlogik, precis som Reinfeldts, om att försöka slå rekord i att göra så många logiska kullerbyttor som möjligt? 🙂

    Oavsett detta kan jag inte låta bli att tycka att dina försök att försvara högern och spy galla över vänstern är rätt så underhållande på ett tragikomiskt sätt. 😉

  25. JLY

     /  februari 7, 2008

    Välja och välja… Rättighet (att arbeta) och rättighet…
    Jag skulle jättegärna vilja jobba, men ingen tar MINA tillkortakommande på allvar. För då krävs det pengainsatser. En arbetsplats måste specialanpassas, och jag tar ju lika mycket utrymme (golvyta, skrivbordmetrar, fikasoffa, klädskåp etc) som en frisk 40-timmarsarbetare. Därför är det billigare att ha mig gående hemma, rent krasst. JAG skulle gärna vilja FÅ det stödet som krävs, för att arbeta, men jag anses inte värd det. HURRA för att det satsas på arbetsrehabiliteringen – för det är väl det förslaget ska leda till…?!? Eller blir det som med de halverade sjuktalen??? Yippi, tänkte jag – det måste betyda mer pengar till rehabiliteringen!! Nähädå! Halvering gällde ÖKAD sjuknärvaro!!!!

    UTANFÖRSKAP.
    En del av utanförskapet kommer sig av den ”kunskap” alla förståsigpåare har, eller rättare sagt tror sig ha. Jag sitter här och läser, och undrar om vi befinner oss på samma planet?? Och i själva verket är det bara vi som är i smeten som förstår och alla andra som tror sig veta…
    Inifrån kan jag berätta att höger eller vänster-regering är SKIT samma. Det är skottpengar på oss halta och lytta, FK är värre än ryska maffian! Har man inte en filkand i juridik kan man hälsa hem! Hade jag inte en make som kunde försörja mig skulle jag bott på gatan för länge, om jag levt…

    VÅRSOL!!
    Till dig vill jag skriva att du är inte ensam!! Detta och liknande händer massor av mäniskor landet runt dagligen. När mäniskor faller mellan stolarna och myndigheter slåss om att slippa betala för dig!!!! Det bara ligger i sakens natur att vi inte orkar organisera oss! När vi kommit ur sängen och ätit är det dags att trilla dit igen! Jag skulle kunna berätta om massor av folk, men jag har naturligtvis tystnadsplikt….

    Personligen ifrågasäter jag förslagets betydelse. Den som har siffrorna kan väl sufflera mig 😉 Själv tillhör jag gruppen med TidsbegränsadSjukersättning – detta lagförslag är ju inte riktat till denna grupp (!?). Den gruppen ”nu snyggar vi till statistiken och minskar långtidssjukskrivningarna” som väl är den stora massan…??!?!? Ingen förändrig för oss med andra ord?? PÅ oss är det fortfarande skottpengar… håhåjaja

    Nu tappade jag tråden. Sån är jag! Tack för att du läste!
    JesusLovesYou!

  26. Gaspode

     /  februari 7, 2008

    Varsågod. Jag lämnar er lilla ankdamm, trygg i förvissningen att de åsikter ni representerar aldrig kommer att genomföras i verkligheten. Därtill är de alltför orimliga.

    Ett litet tips dock. Fundera litgrann på hur det kommer sig att det alltid slutar med tämligen illa dolda påhopp och personliga förolämpningar från ert håll istället för att försöka framhålla er egen politik och det är verkligen för sorgligt att tom bloggägaren sällar sig till det övriga packet vad gäller förolämpandet.

  27. LizGrennstam

     /  februari 7, 2008

    Förslaget att ”göra det enklare för pensionärer att tjäna pengar vid sidan av pensionen” är nog inte tillkommet för att gynna pensionärerna utan för att spara pengar till staten.
    Förslaget innebär att pensionen skall reduceras med inkomster över 41000.
    Märk ordet inkomster, det står inte lön., vilket troligen innebära att man menar just inkomster.
    Ta en tjänsteman med medellön t ex. En sådan får c.a 50.000/år i tjänstepension när hon har sjukersättning. Hon kommer troligen med Husmarks förslag att förlora 9000 bara där
    Har personen sedan lite ersättningar från en del förtroendeuppdrag, som många har, eller lyckats hitta några timmar jobb någon gång då och då så blir förlusten betydande jämfört med dagens system :-(((

  28. Gaspode, jag som ”bloggägare” har för länge sedan insett att mitt öde är att enbart ta emot förolämpningar. Som t.ex. ”Du är fan ta mig generalslut i hela skallen” och liknande.
    Däremot trodde jag inte att det var förbjudet att skratta? Men, jag ska tänka på det i fortsättningen så att jag aldrig mer upprör någon stackars nyliberal kommentatör 😉

    JLY, vi är nog många här som ”är i smeten”…..

    Tidsbegränsad sjukersättning ska enligt förslaget upphöra. Alla som har det i dag ska antingen ut o jobba igen eller få permanent ersättning. Men, eftersom förslaget är gjort för att spara pengar lär inte många komma genom det nålsögat misstänker jag.

    För den som orkar läsa finns ett intressant remissvar på delar av regeringens förslag här – TCO

  29. H-E.R

     /  februari 7, 2008

    Men Gaspode…… du måste väl rimligen ha lite humor?

    Så här skrev du:
    “Från vänsterhåll är man mot alla typer av valfrihet och ser hellre att man tvingar folk till sjukersättning på heltid än att folk själva får välja.”

    Nu är det ju så att t ex tjänstemannafacket TCO är upprörda över alliansens politik vad gäller sjukersättning och tilläggsförsäkringar.
    Ska man då tolka den Gaspodiska analysen av termen ”vänsterhåll” så att TCO är ena sabla bolsjeviker?
    Svenskt näringsliv är uppretade över alliansens politik de med, och där törs jag nästa svära på att medlemmarna inte är belägna mot ”vänsterhåll”.

    Det blev liksom lite komiskt just detta. Gaska upp dig Gaspode, du kan väl hålla fanan högt och i hämndsyfte anklaga t ex mig för att vara tokpopulistisk höger då 😉

  30. Voogi

     /  februari 8, 2008

    Gaspode blev lite ledsen, så genast började lite gulligull.

    Bloggen behöver Gaspode m fl för att det skall bli lite bränsle och hets, annars blir det mest en voodoo-seans med alliansens politik som måltavla. Om alla gnäller från samma håll, så blir det snart väldigt trist.

    Tänk om vi för en dag skulle vända på steken: Ilse-Marie plockar fram några bra delar ur alliansens politik, H-E R stöttar som tokpopulistisk högerytter (med St Just Dreaming som avbytare), och Gaspode m fl får i gå i opposition från vänsterkanten?

    Jag ställer gärna upp som domare eftersom jag ändå vanligtvis velar omkring praktiskt taget över hela plan och har alla möjliga färger på min tröja.

  31. H-E.R

     /  februari 8, 2008

    Voogi.

    ”Tänk om vi för en dag skulle vända på steken: Ilse-Marie plockar fram några bra delar ur alliansens politik, H-E R stöttar som tokpopulistisk högerytter (med St Just Dreaming som avbytare), och Gaspode m fl får i gå i opposition från vänsterkanten?”

    Du milde 😀
    Känns inte riktigt som ”dream-team”, men kunde ju vara intressant i retoriskt utbildande och upplyftande syfte (vad f-n menar jag nu?) Förmodligen skulle jag själv tappa bollen direkt när jag rusar ut på planen och skriker ”Kamrater! Förenen eder till kamp!”
    Men visst… idén har sina poänger.

  32. Voogi

     /  februari 9, 2008

    H-E.R:

    Inga problem; domaren ingriper och påpekar att du spelar åt fel håll.

    Jag förstår fullt ut vad du menar. Man lär sig väldigt mycket av att försöka sätta sig in i hur ”motståndaren” tänker och argumenterar. Dessutom ger det ofta anledning till skratt..

  33. Peter

     /  februari 9, 2008

    Kopierad text ur olika sidor ur Promemorian ”från sjukersättning till arbete”.

    ——————————————————————-

    För att reglerna om steglös avräkning ska kunna tillämpas ska den försäkrade lämna in en skriftlig ansökan till Försäkringskassan.

    Ansökan ska lämnas in innan han eller hon påbörjar förvärvsarbetet. Av ansökan ska det framgå när arbetet påbörjas och vilken inkomst som kommer att betalas ut.

    Eftersom avstämning ska göras för varje kalenderår
    måste den försäkrade också lämna in en ansökan för varje år som reglerna för steglös avräkning ska tillämpas.

    Likaså krävs ansökan om man vill utträda från
    systemet.

    För en försäkrad som lämnar in ansökan om steglös avräkning för sent, utan giltig anledning, får försäkringskassan avslå ansökan.

    Om ansökan om steglös avräkning
    avslås innebär det att Försäkringskassan kan göra en ny
    prövning av arbetsförmågan på samma sätt som föreslås gälla för den som underlåter att ansöka.

    Vidare föreslås en skärpning av anmälningsplikten om en person med aktivitets- eller sjukersättning avser att börja arbeta i någon omfattning.

    Dessutom föreslår arbetsgruppen att sjukersättningen ska
    kunna dras in eller minskas om en försäkrad återfått arbetsförmåga. Enligt i dag gällande regler måste Försäkringskassan påvisa att arbetsförmågan har förbättrats väsentligt för att en indragning
    eller minskning ska vara möjlig.

    ——————————————————————–

    Jag trodde att det här kunde ha varit ett bra förslag men efter att ha läst promemorian känns det inte bra, jag tror att dom förr eller senare kommer att
    utreda rätten till ersättning.

    Detta känns inte som speciellt flexibelt, det går alltså inte att göra en ansökan utan att redan ha blivit erbjuden ett jobb och ange hur många timmar man ska jobba.

    Jag undrar vad som händer för dem som provar att jobba ett tag men inte orkar fortsätta eller inte får fortsätta jobba. Som jag ser det är dom då tvungen att
    utträda ur ”de särskilda reglerna” och kan då vara
    utsatt för förnyade utredningar av arbetsförmågan?

    Detta kan vara ett sätt för regeringen och försäkringskassan att få hjälp med
    hur mycket arbetsförmåga någon (för en kort period) har så att dom kan minska eller dra in ersättningen.

    Dom som är för sjuka för att jobba kommer också i fortsättningen att vara under utredning.

    Det här förslaget känns motsägelsefullt, utan hjärta.

  34. Skadad snickare

     /  april 17, 2008

    Hej
    Jag tycker det är beklämmande att läsa om alla olika förslag till indragningar för det är vad det är har sedan 94 försökt att arbetstränat på speciellt inrättade arbetsplatser. Så länge arbetsgivaren fick bidrag och slapp betala lön så fick jag gå där var nån sorts allt i allo, gick dit bara för att få min a pengar vågade inte säga nej vilket i slutändan har gjort mig sjukare. Provade att läsa in gymnasiet men efter ett år tog det slut tvingade att söka arbete annars fick jag inga pengar jag har aldrig haft problem att få jobb så jag ordnade ett jobb som vaktmästare höll en månad efter alla dessa helhjärtade försök från mig var jag helt förstörd fysiskt o psykiskt hur många misslyckande skall en människa stå ut med fick därefter hel sjukpension ej tidsbegränsad ägnar min tid åt mina veteran bilar då kommer nästa problem anonym anmälan till FK att jag äger för många bilar eftersom jag inte köpte och sålde bilarna som nån sorts rörelse utan samlade på dem som en hobby klarade jag mig men detta har tagit mig så hårt att jag har tappat lusten till allt. Hur fungerar männskan som inte bara försöker sätta dit mig bara för att hon blir avundsjuk utan riskerar att min familj får lida ännu mer än dom redan har gjort med en värkbruten människa som går hemma och vantrivs hade jag kunnat arbeta så hade jag gjort detta men min kropp fungerar bara ibland och tyvärr så vet jag inte när. hamlade i en djup deprision som kunde slutat illa höll på att ta livet av mig. Min doktor tycker det är för jävligt att man inte vågar säga nej tidigare för då hade många mått mycket bättre. Man skall inte gå och jobba när man mår dåligt då riskerar man att bränna ut sig. Jag får vara glad att jag kan bli så bra att jag lever och kan gå hemma och pula med det jag tycker är roligt. Efter alla turer så tål jag inem stress eller press vågar knappt gå ut eller göra något längre för risken är att man är för bra någon dag.

  1. Fajten vi förlorade « Dokument rörande arbetaren Kim Müller
  2. Sjuk politik och Hillary « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: