USA:s och Bush stora fiasko

I går fick vi veta varför Sofia Nerbrant, chefredaktören för den liberala tidskriften Neo, är republikan. En av huvudorsakerna var att ”de demokratiska kandidaterna konkurrerar om att vara mest protektionistiska”. Givetvis fick vi ingen förklaring i artikeln till varför nästan alla amerikaner med ett socialt samvete, och de amerikanska fackföreningarna, tycks vara emot frihandel.

Givetvis – därför att det hade slagit hål på myten om USA som alla nyliberalers våta dröm. Flexibelt och alltid öppet för frihandel och avregleringar. Istället är USA ett bra exempel på nyliberalismens fiasko – systemet motverkar det som det syftar till. I alla fall så länge demokratin existerar (om än i en utarmad version).

Att amerikaner är mer protektionistiska och rädda om sina jobb än arbetare i de flesta andra västländer, och kanske speciellt i de skandinaviska, har sin förklaring i hur deras arbetsmarknadspolitik och deras trygghetssystem ser ut. Med sjukförsäkringar som ofta är knutna till företagen och med en otrygg och nästintill obefintlig arbetsmarknadspolitik, är det givetvis inte så konstigt att man håller fast vid den lilla trygghet man har – sitt jobb.

För de amerikanska företagen har sjukvårdskostnaderna också blivit en ödesdiger konkurrensnackdel. Ett exempel är de stora amerikanska biljättarnas problem. De beskrivs numera ofta som “sjukvårdsföretag med biltillverkning”. Sjukvårdskostnaderna uppgår till ca 10 000 kronor för varje bil som tillverkas. Motsvarande siffra i Japan är 1 000 kronor – där företagen betalar via skattsedeln. Fakta som givetvis inte skapar ett öppet, flexibelt och frihandelsvänligt samhällsklimat. I alla fall inte hos de som riskerar att drabbas av konsekvenserna.

I Sverige har facken, tack vare att vi har haft en aktiv arbetsmarknadspolitik med generösa trygghetssystem, ofta varit progressiva och sett fördelarna med förändringarna på arbetsmarkanden. Tyvärr naggas dessa system nu i kanten av alliansen, när arbetsmarknadspolitiken och trygghetssytemen bantas. Försvinner den tryggheten kommer också vår flexibla arbetsmarknad att vara ett minne blott.

bush_bomb.gif

Den nuvarande presidenten i USA, allas vår älskade George W Bush 😉 , höll sitt sista ”tal till nationen” i natt. Citat, SvD;

Liksom i tidigare tal var hot och terrorism ett viktigt inslag i retoriken. Bush nämnde terrordåden den 11 september 2001 och påminde amerikanerna om det hot han anser finns mot landet.

Det finns inte många ljusglimtar att titta tillbaka på när det gäller George W Bush tid i Vita huset. Krig, terrorism, ekonomisk kollaps och en politik som ytterligare spätt på klyftorna mellan fattiga och rika på hemmaplan. På miljöområdet är Bush fiasko fullkomligt och totalt, dessutom ödesdigert för resten av världen. Frågan är väl om inte George W Bush kommer att gå till historien som den mest usla president USA har lyckats åstadkomma… och det säger inte lite.

Inte så konstigt att vissa tröttnat och fått nog av karln!

Själv ser jag bara framåt nu, med tillförsikt. För inte kan det väl bli värre än så här? 😉

*

Till sist håller jag med Aftonbladets ledare, som konstaterar, med anledning av Socialdemokraternas ny sjukförsäkringspolitik;

Samtidigt måste det socialdemokratiska alternativet till alliansens politik bli tydligt. Regeringen tror att den kan piska människor friska. Genom försämrade ersättningar, kamp mot inbillat fusk och ”Rör på dig, latmask!” vill alliansen straffa långtidssjuka ut i arbetslivet. Det gör inte människor starka. Det fungerar bara stressande och ännu mer marginaliserande.
Människan måste alltid vara målet för systemen. Oavsett om de utformas av socialdemokratin eller alliansen.

*

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
intressant.se

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

27 kommentarer

  1. Men USA har aldrig varit en libertär/nyliberal dröm. De klagar rätt mycket på Bush de med. Och man kan tillägga att Bush har varit rätt protektionistisk (minns ni ståltullarna t.ex).

    Tror man på frihandel kan man tyvärr inte hålla på demokraterna.

    f.ö. bushstrippen var kul.

  2. fundersam

     /  januari 29, 2008

    Om det är så att svenskar inte är rädda om sina jobb i samma utsträckning varför är det då så illa att byggnads förlorade efterspelet till vaxholmskonflikten? Det är väl samma sak?

    Det är en intressant problemformulering du ställer upp: Frihandel skall villkoras av aktiv fördelningspolitik.

    Det du glömmer är att de länder med störst ingrepp i den privata äganderätten och näringsfriheten är de som lyckas sämst i frihandeln.

    Oavsett villkoren för konkurrens anländer vi till ett intressant val:

    1. Socialistiskt styrda länder har en usel reallöneutveckling men alla har lika litet.

    2. Kapitalistiska länder har ojämn fördelning där en del har mer än andra, dock är reallöneutvecklingen även för de minst bemedlade positiv.

    Om jag känner er rätt föredrar ni alternativ 1 mer än alt. 2.

  3. Voogi

     /  januari 29, 2008

    Klockren beskrivning av orsaken till den amerikanska protektionismen. Som ligger ,och praktiskt taget alltid legat, latent hos amerikanerna. Det finns inget systemskifte i sikte i USA, så det kommer att bli betydligt värre innan det kan tänkas bli bättre. Så dags, om kanske en generation, så kommer USA att gå hyfsat bra medan Europa kommer att ha de stora problemen. Tyvärr.

    Dock är jag tveksam till om man helt kan tillskriva nyliberalismen ansvaret eftersom protektionismen är traditionell och går mycket längre tillbaka i tiden än 70-talet, som jag antar du menar vara födseln av nyliberalismen genom Friedmans epsitlar.

  4. Hej
    Skönt att Bush-eran går mot sitt slut.Spännande kamp mellan Barack o Hillary.May the best man ,woman win!
    🙂

  5. Som liberal så kan jag väl förstå hennes argument. Men jag håller inte riktigt med henne. Jag tycker det inrikespolitiska är viktigare.

    Men republikanerna har mycket generösare utrikespolitik än demokraterna. Inte minst då demokraterna snarare vill skicka tillbaka illegala invandrare, så vill republikanerna ge dom en chans i USA. Att kunna röra sig mellan gränserna utan statens tillåtande är nyliberalt.

    Men i många frågor där republikanerna är otroligt värdekonservativa så tar det iaf mot för mig att rösta republikanskt. Speciellt när det gäller avhållsamhet och homofrågor.

    Jag hejar på Barrack, vill inte att USA bara ska fortsätta i samma spår. Barracks sätt att samla in pengar med små bidrag visar att inte bara rika kan styra landet. Han vill begränsa presidentens makt vilket är bra. Det finns ju frågor som jag inte håller med honom om så klart. Men han är utan tvivel den mest lämpade kandidaten.

    Precis som Aftonbladets ledare som du håller med om, så är det inte mycket mer än retorik ibland. Det är ju svårt att kritisera socialdemokraterna när dom inte ens har några förslag eller ens politik. Alternativet blir ju tydligt. Folk med idéer eller socialdemokraterna? Sossarna har misslyckats på så många områden. Men det dom inte verkar förstå är att det inte är dom lågavlönade som högern förlorat med a-kassereformen, utan dom med högre lön som får mycket lägre ersättningar. Resten var nog inte så lojala från början. Nya a-kassan är ett fiasko och littorin borde avgå för det. Det säger jag som en högersympatisör i övriga fall.

  6. Fundersam:
    Det är till att ha köpt propagandan mot kommunismen och mot kollektiva lösningar ser jag.

    Och jag upphör aldrig att förundras över alla dessa människor som älskar att tala om kmmunistländernas ekonomiska misslyckanden, utan att ett enda ögonblick se på orsakerna till detta och dessutom utan att se till vad människorna hade före sina kommunistiska regimer. Om vi bortser från galningen Stalin och hans ekonomiskt och humanitärt katastrofala utrensningar, som inte kan försvaras förstås, så hade Sovjet inte stor chans. Det var inte så att landet inte ville ha frihandel. Det var så att det utsattses för handelsblockader, från revolutionen till dess sammanbrott, och samma sak gäller Kuba och än i denna dag.

    Det är lite som om man skulle lägga en kudde över någons ansikte så att den kvävs, och därefter säga: Titta, han/hon vägrade att andas, så dog han/hon också och det är ju självklart, att vill man inte andas, då dör man.

  7. Lasse

     /  januari 30, 2008

    Och ngn jämförelse med Kina ska vi ju naturligtvis inte göra…en socialistiskt(?)/kommunistisk enpartistat som håller på att köra om resten av världen i utveckling och tillväxt.

    Kan ju naturligtvis inte bero på att hela västvärlden står i kö för att frihandla med dom, nä då….

    En viss skillnad mot förhållandena mellan väst och Kuba/gamla Sovjet.

  8. fundersam

     /  januari 30, 2008

    Det var länge sedan Kina styrdes socialistiskt. Lasse Kanske kan erinra sig att Kina faktiskt tillåter privata bolag att verka där…?

    Sovjet hade inte särskilt mycket att erbjuda förutom olja. Det vänsterfolket inte vill erkänna är att Sovjet var nettoimportör av vete trots en enorm åkerareal och världens mest bördiga jord. Gosplan trodde att storskalighet var nyckeln till framgång, ack så fel de hade. I stora fabriker tillverkades allt från symaskiner till stridsvagnar utan hänsyn till synergier och specialiseringsbehov. Ingenjörerna satt oftast i Moskva på designbyråer långt ifrån fabriksgolvet.

    Vad hjälper rationella argument mot någon som ändå bestämt sig för att planekonomi är det bästa och att alla misstag gjordes av någon annan?

  9. St Just

     /  januari 30, 2008

    fundersams okunnighet om det forna Sovjetunionen är gigantisk. ”Sovjet hade inte särskilt mycket att erbjuda förutom olja” torde vara en av århundradets underdrifter.

    Varför annars denna makalösa besatthet från väst om att på nytt införliva Sovjetunionen under marknadens diktatur från 1917 och framåt?

    Påminner om USA-imperialismens besatthet över Kuba eller varje annat land som vill styra över sina tillgångar.

    Den stalinska diktaturen med en priviligierad byråkrati vid makten har ersatts av oligarker och maffiakapitalism i nyliberal anda. Man kan undra när fundersam upptäckte att det rådde marknadsekonomi under samma typ av byråkrati i Kina?

    Nyliberalerna hurrar idag över oligarkerna och Putin i Moskva och mördarregimen i Peking – de levererar ju arbetskraft till låga löner och utan rättigheter, skattelättnader, billiga varor och enorma vinster – socialister bekämpar samma regimer på samma sätt som vi tidigare bekämpade Stalins och Maos diktaturer.

  10. fundersam

     /  januari 30, 2008

    St Just.

    Vart tog dina argument vägen?

  11. St Just

     /  januari 30, 2008

    Jodu, fundersam du kan till en början fundera över om det fanns något mer en lite olja i Sovjetunionen från 1917-1991. Eller begränsade sig allt till tomma tundror och isande kyla?

  12. fundersam

     /  januari 30, 2008

    Du kan ju börja med att förklara varför de inte lyckades mätta sin egen befolkning.

  13. Lasse

     /  januari 30, 2008

    Nä just det fundersam…för Guds skull undvik några jämförelser med Kina vad beträffar vad som händer med ett land som läggs under blockad och sanktioner.

    Det skulle ju kanske riskera att rubba dina cirklar om att det är socialismen och kollektiva lösningarna…och enbart det…som gör att det blir problem.
    Vi vill ju inte ha ngn nyansering i orsakerna varför Kuba har problem med bl.a. ekonomin.

  14. Tobias

     /  januari 30, 2008

    St Just: Vet du ens vad en nyliberal ar? Jag kanner inga nyliberaler som ”hurrar” over kina och andra blodtorstiga diktaturer.

    Dom ”riktiga” socialisterna i vansterpartiet protesterar ju bara hogerdiktaturerna (ell vagar bara, kanske man ska saga), och jag som ar nyliberal (till viss grans iaf) ar emot alla statliga fortryck. Bara for att man ar for fri handel sa betyder det inte att man ar nyliberal. Republikanerna i USA ar for fri handel, men har inga problem med att lagstifta forbud mot att branna flaggor och for homosexuella att gifta sig. Det finns massor med exempel dar dom inte ens ar i narheten av nyliberala, och har stott fascismen i Italien. Kina har varit mest acceptabelt for att dom inte ar intresserade av omvarlden. Bara for att Kina blivit nagon slags perverterad version av kommunistisk diktatur och kapitalism gor inte saken battre.

    Diktaturer ar fruktansvarda oavsett om det ar Stalin, Mussolini, Castro eller Hitler. Punkt slut.

    Kerstin:
    Nja, sa enkelt ar det inte. Kuba fick iofs en jakla massa pengar fran Sovjet, och det ar darfor det ar den mest kommunistiskt lyckade regimen.
    Men Sovjet var inte redo for kommunismen. Dom bet sig sjalva i svansen. Bolsjevikerna respekterade inte det forsta demokratiska valets resultat och gjorde annu en revolution, eller kanske ska saga statskupp. Att det ledde till ett inbordeskrig var oundvikligt.

  15. St Just

     /  januari 30, 2008

    fundersam klarar inte av att svara på min fråga (11) – med lätthet svar jag på hans (12) varför inte den sovjetiska livsmedelpolitiken klarade av att mätta befolkningen. Från 1917-1991 skiljer sig givetvis svaren. Från början orsakades svälten av det avslutade imperialistiska krigets följder, därefter av invasionsarméerna (brittiska, amerikanska, franska …) under inbördeskriget. Under 20-talets NEP, fungerade jordbruket betydligt bättre för att totalt kapsejsa under Stalins tvångskollektivisering under början av 30-talet. Från andra världskrigets slut och framåt drevs svälten undan och från slutet av 1950-talet förbättrades läget radikalt jämfört med under stalineran.

    Hur var det fundersam: ”fanns det något mer en lite olja i Sovjetunionen från 1917-1991. Eller begränsade sig allt till tomma tundror och isande kyla?”

    Och Tobias, nyliberalerna kanske inte hurrar offentligt över marknadsdiktaturens Kina – de är där och gör affärer och introducerade även nyliberalismen för Deng Xiaoping och hans ekonomiska frizoner. För övrigt har nyliberaler gladeligen häckat hos diktatorer från Pinochet till Putin utan att bry sig om några mänskliga rättigheter.

  16. fundersam

     /  januari 30, 2008

    St Just:

    Självklart har du rätt:

    Sovjet har varit världsledande vapenexportör till allsköns diktatorer och mördare.

    Att läget förbättrades sedan Stalin säger inte särskilt mycket. Att Sovjet hade gapande tomma livsmedelsbutiker trots gigantisk åkerareal säger väl det mesta.

  17. St Just

     /  januari 30, 2008

    fundersam, självklart har jag rätt precis som du säger – men släpa inte inte in vapenexport till diktaturer i diskussionen. Vare sig USA, Frankrike, England eller Sverige tvekar att profitera på vapenförsäljning – och som nyliberal lär ju du inte vilja stoppa några leveranser från Bofors, antar jag.

    ”Att läget förbättrades sedan Stalin säger inte särskilt mycket.” anser fundersam och visar därmed ytterligare prov på okunskap om jordbrukspolitiken – skillnaden kan praktiskt beskrivas som svält för miljoner ända ned till kannibalism.

    Och hur var det nu med fundersams övriga historiekunskaper: “fanns det något mer en lite olja i Sovjetunionen från 1917-1991. Eller begränsade sig allt till tomma tundror och isande kyla?”

  18. Gaspode

     /  januari 30, 2008

    St Just

    Jag får intrycket att du vill framhålla Sovjetunionen som ett postivit exempel, rent av ett föregångsland, när det gäller kommunismens framgångar (förutom då det förargliga lilla missödet med Stalin)

    Stämmer det?

  19. fundersam

     /  januari 30, 2008

    ST Just

    Min poäng var att Sovjets industrivaror eller i begränsad utsträckning konsumentvaror var föga efterfrågade i resten av världen. Du och jag kan räkna upp alla fabriker som tillverkade allehanda varor, jag påstår att de inte lyckades särskilt väl med exporten och att de tillochmed fick importera mat till sina medborgare trots att de satt på en kornbod.

    Det som de har lyckats exportera är vapen.

  20. St Just

     /  januari 30, 2008

    Gaspode, jag håller rent mot den katastrofala stalinismen varit förödande för arbetarörelsen då dess byråkrater utgett sig för att vara anhängare av socialismen. Som vi sett var Stalin, Mao och Chauchescu lika fientliga mot arbetarklassen som Pinochet, Friedman eller Thatcher.

    På samma sätt borde Gaspode, fundersam och andra liberaler hålla rent mot sina släktingar fascism, nazism och imperialism, barn av borgerlig politik och marknadsekonomi.

  21. Gaspode

     /  januari 30, 2008

    St Just

    Du svarade återigen inte på den verkliga frågan. Jag tror inte om dig annat än att du fördömmer Stalin som den grymma massmördare han var men min fråga var om du förutom Stalintiden anser att Sovjetunionen var ett framgångsrikt exempel på hur du vill att ett samhälle skall vara?

  22. H-E.R

     /  januari 30, 2008

    Med tanke på den fortsatta utvecklingen för USAs ekonomi så kan man ju fundera om Bush har en permanent härdsmälta i de övre regionerna. ”Hys förtroende för den framtida ekonomin”.

  23. St Just

     /  januari 31, 2008

    Gaspode, jag vet inte hur man tydligare ska kunna förklara något för en nyliberal. Om ett land styrs av en diktator i nästan trettio år och därefter av ett statsbärande byråkratiserat parti med hans forna eftersägare – kan detta naturligtvis inte kallas framgångsrikt. Det har dessutom inget med socialism att göra – vilket revolutionen som var ett av många historiska försök att föra över makten till den arbetande befolkningen, däremot hade.

    Min uppfattning om framgång är ett samhälle där makten ligger hos arbetarbefolkningen via representanter i parlamentet och direkt på arbetsplatserna. Då detta inte är en realitet vare sig i dagens Ryssland, Kina, USA eller för den delen i Sverige – kämpar jag och mångamed mig för en värld där detta ska bli en verklighet.

    Gaspode, fundersam och andra nyliberaler är naturligtvis på motsatt sida – de önskar behålla fåtalets makt, kastrera parlamentarismen till förmån för ett oinskränkt marknadsvälde och är dessutom ointresserade av att ta itu med sina släktingar fascism, nazism och imperialism, barn av borgerlig politik och marknadsekonomi.

  24. Voogi

     /  januari 31, 2008

    St Just:

    Jag vore tacksam om du kunde anvisa mig ett land som jag kan studera för att förstå hur bra den rena socialismen fungerar. I verkligheten.

  25. Gaspode

     /  januari 31, 2008

    St Just

    Vet du vad som är allra märkligast. Du försvarar hela tiden kommunismen och avfärdar Stalin som en diktator som inte har något med socialism att göra och att man absolut inte får döma kommunismen pga vad ett antal galna diktatorer gör. Samtidigt blir du upphetsad så du knappt kan sitta still när du skall förklara hur Pinochet är en fackelbärare och symbol för nyliberalism och att man här inte på något sätt kan särskilja mellan diktatorns galenskap och de ekonomiska teorierna. Nu börjar du tom elda upp dig så pass att det inte duger att spotta ur sig ett nedlåtande nyliberal till dem som har kontakt med verkligheten utan nu skall man tom kallas nazist. Sorgligt.

    Mitt enda svar är: Du lever i en drömvärld St Just och din dröm är för den absoluta majoriteten av sansade människor i världen en mardröm. Tycker du inte det är märkligt att det inte finns ett enda exempel där kommunism medfört välstånd på en nivå som ens närmar sig en medelmåttig västnation? För du skall väl inte komma dragande med Kuba igen?

  26. August

     /  februari 8, 2008

    @ fundersam

    I princip samtliga framgångsrika ekonomier har använt sig av en mkt aktiv och stark stat/regering, från USA och Chile till Sydkorea och Kina.

    Dessutom har staten stått för en stor del av den moderna teknikutvecklingen, från Internet till transistorer och mobiltelefoner.

    Länkar:

    http://magnuslinton.blogspot.com/2007/12/sant-om-chile.html

    (läs inlägget plus kommentarerna)

    http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2007/12/20/nyliberalism-ekonomisk-frihet-och-chiles-valfardsstat.html

    (bra inlägg om Economic Freedom-indexet)

  27. August

     /  februari 8, 2008

    Att den kommunistiska versionen av planekonomi (även USA är på många sätt en planerad ekonomi) är ett opraktiskt och inneffektivt system är ett välkänt faktum vid det här laget. Och särskilt socialistiskt skulle jag knappast kalla systemet. Det var ett brutalt statskapitalistiskt system där ett fåtal i praktiken ägde och styrde ett helt land.

    När jag var på Kuba slog det mig (jag kallar mig vänster) hur arbetarfientligt det kommunistiska systemet är (på de allra flesta sätt). Jag komemr alltid anse att Sverige är mer ”vänster” än Kuba.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: